Edingburgh……

Jag är djupt imponerad av Skottland. Det är längesen jag var i en stad som bjuder på så mycket vackra byggnader. Det är så många monument, så mycket historia. Överallt. Och det är vackert, galet vackert. Både Glascow och Edingburg passar in under beskrivningen. 

Vi tog en promenad till Edingburg castle. Vi gick igenom den vackra porten och vidare in på borggården. Utsikten var häpnadsväckande vacker uppifrån kullen. En smart plats att bygga ett skydd på. Jag var nyfiken på St Magrets kapell som lille David lät bygga för att hedra sin mor. Detta var år 1130. Det var mäktigt att se kapellet att det fortfarande står pall mot väder och vind. Det var litet men väldigt vackert på insidan. Vi satte oss på en bänk och bara njöt av tystnaden.

Vi storsade vidare in i den gamla delen av staden. Och i juleskrud var det bedårande vackert. Säckpipespelarna hördes på långt håll, även det instrumentet imponerande stort. Att få ljud av en fårmage.

Vi gick in på ett av Edingburghs lyxigaste hotell. Jag hade under en morgonlöpning rekat, så jag visste precis var vi skulle gå. I foajén möttes vi av en gigantiskt och smakfull pimpad julgran.

Det var dags för afternoon the. Jo jag tackar jag. Vi satt i två timmar och Mollie provade fyra sorters the från världens alla hörn. Jag höll mej till kaffe jag.

En lugn promenad hem var allt vi klarade av efter att vi proppat i oss av godsakerna.

Bra dagar helt enkelt.  

Men nu längtar jag dock hem till min fru.

Jockarp.

Alexander Hamilton…..

Jag började med en springtur i Glaskow. Den blev lite längre än tänkt. (Eftersom jag är begåvad med världens sämsta lokalsinne) En dusch sen en trevlig frukost. Redo för dagen.

Vi gick ut och strosade runt på stan, vi gick på puben, vi åt och drack och njöt.

Klockan 14 tog vi siktet till teatern. En makalöst vacker teater, av stolarna var det dock mer att önska.

Musikalen började och jag såg på min dotter och log. Hon kan varje ord i texterna utantill och hon kan hela historien om Alexander Hamilton den första finansminister i Amerika.

Ja det var en mäktig musikal.

Och Mollie var så himla nöjd.

Vi lämnade teatern och tog oss till tågstationen. Där hoppade vi på första tåg till Edingburg. Det var mörkt vilket var synd, jag hade gärna upplevt vägen mellan Glaskow och Edingburg.

Jockarp.

Glasgow……

Tidig morgon och bilen rullade söderut. Vi tog oss åter över sundet för att nå den Danska flygplatsen Kastrup.

Vi bordade ett flyg till Amsterdam för att sen byta. Jag tycker det är tråkigt det där med att byta plan men vad ska man göra. Hur som, vi hoppade på nästa och efter en timme landade vi Glascow. Vi fick åka in mot city utan vår väska, den skulle tydligen åka nästa plan. 

Vi tog bussen och det var så fint att åka in i stan och se allt vackert. Så många vackra byggnader och så mycket juleljus.

Vi checkade in på hotellet och efter en snabb paus gick vi ut. Vi passerade en mysig pub, efter lite överläggande vände vi och traskade in, så himla mysigt och trevligt. Vi åt och vi drack. 

Vidare ut i staden som börjat mörkna. Vi såg ett parishjul och Mollie ville åka. Jag ville inte men som mamma fick jag ställa upp. Men fy fan. Varför gör man sånt?

Ner igen och vi strosade vidare. Stannade till och drack en lyxig varm choklad. Vi fönstershoppade lite och tittade på folk. Bra aktiviteter.

På vägen hem gick vi förbi en teater som visade musikalen Hamilton. Mollie har sett den hundra gånger på tv och vi hade smygköpt biljetter till en föreställning (idag)

När vi passerade sa jag. Kolla här.

Men!! säger Mollie.

Ska vi inte gå säger jag och flinar.

Hon såg frågandes ut. 

Jag berättade att vi hade biljetter till morgondagens föreställning och ungen sken upp som solen själv. 

200 meter längre bort låg hotellet. Vi brakade ihop på rummet efter en fin dag, fortfarande utan väska dock.

Jockarp.

15 år…..

Lördagen var en stor dag i palatset. Min dotter fyllde 15 år. Det är stort. Stort är också att hon växt upp ihop med mej och verkar tillsynes blivit helt normal. Eller till och med lite extra allt :)

Det var en dag med massa glädje och jag kände mej oerhört stolt. Men det är också den dag som påminner mej mest om historien. Var jag var för 15 år sedan och hur fruktansvärt dåligt jag mådde. 

Jag kände smärtan men den var diffus. 

Jag kände rädslan men den tog inte andan ur mej. 

Varje år kommer det men varje år blir det lättare att hantera. 

För varje år som går känner jag att jag förberett Mollie mer inför framtiden. Att hon har lite mindre behov av mej. Jag vet att hon kommer klarar sej i livet. I livet utan mej.

Men fokus på det fina, det jag helst delar med mina nära. Vi pimpade som vanligt brickan med ljus, lussebulle och flagga. Tomteblosset tändes och skönsången drog igång. Bonusbarnen hade sett till att vara på plats denna morgon vilket var glädjande. Alla samlade.

Mollie hade varit vaken ett tag och väntat på oss. Paketerna öppnades och Kennet var som vanligt medelpunkten. Han älskar paket.

Min dotter var glad och tacksam över sin start på dagen. 

Det var fri lek till klockan 15:00 då skulle mina föräldrar och bror med familj komma och fira vidare.

Ungarna lekte med sina digitala leksaker och min underbart fina fru fixade allt inför kalaset. Tårtorna hade bakats, huset städats och bordet var vackert dukat.

Jag själv fixade med granris som skulle användas till pimpning.

Vi käkade tårta och hade en fin stund gemensamt. När gästerna lämnade tog vi av locket på spa-badet och dukade upp med lite snacks på kanten. Sen hoppade hela familjen i. Där satt vi tills vi var lagom skrynkliga.

Jag frågade min dotter vid sänggång om hon var nöjd med sin 15-åriga födelsedag. Hon log och sa att det var hon minsann.

I det ögonblicket kände jag att det fina återigen vann över känslorna jag får när historien gör sej påmind.

Tacksam gick jag till sängs, jag la min arm om min fru och kände den där enorma tacksamheten svalla över i mej. 

Jag har allt det bästa i livet.

Jockarp.

Sundet……

Sånna där dagar man minns.

Att lämna hemmet och fara iväg bara hon och jag. Mot Helsingborg. Där checkade vi in på hotell. När väskan var inkastad hoppade vi på färjan över sundet. Vi satte oss till bords och avnjöt ett julbord. Vi åkte fram och tillbaka några rundor innan vi hoppade av i Helsingör.

Där strosad vi runt hand i hand. Så himla mysigt. Vi gick in på en bar som det var fullt ös på.

Danmark alltså.

Båten över till Helsingborg igen och vi gick in på vårt hotellrum. Där hade vi första parkett på båtarna över sundet. Ett rum med utsikt så att säga.

Kvällen spenderade vi på en pub, lite öl och lite mat. Vi kollade på folk och pratade om livet. Wow vilken dag.

Morgonen startade tidigt, det har en tendens att göra det i våra liv. Vi tog en löptur ut med vattnet i en temperatur som var under noll. Shorts på vilket gjorde att benen snabbt skiftade i rött och blått.

En varm dusch sen väntade det en lång frukost helt underbart. En helg där återhämtningen var total.

Hem till familjen och vi satte fart med julpyntandet.

Jockarp.

Välkommen helg…..

Från den ljuvliga resan till Paris till att jobba omlott. Jag natt, frun dag. Ingen rolig vecka det.

Men nu är den avklarad och jag har grejat hemma lite på egen hand.

Det viktigaste av allt. Jag har kunnat springa obehindrat flera dagar. Jag har till och med varit uppe och nosat på

milen. kroppen känns bra och efter ett besök hos en kiropraktor känns faktiskt även min arm bättre. 

Det har varit plusgrader och sol, tänk det ändå, det att man kan springa i småbrallor i November. Det verkar inte bli så stor förändring temperaturmässigt det närmaste dagarna. Så skönt.

Vi har även tagit nya tag gällande växthuset, det har stått still där på grund av andra projekt som varit tvunget att prioriteras, men nu så nu är vi igång igen.

Nu väntar en god middag och välkommen helg.

Jockarp.

Höst i Paris…..

Vi samåkte ner till Kastrup. Där vinkade vi av Mollie och Mormor. Rom väntade dom.

Jag och frun fick vänta ett par timmar till innan det var dags för oss att borda. Allt gick som planerat, inga förseningar eller fadäser. Vi landade och hoppade på tåget in mot centrala Paris.

Montmartre ligger på en kulle, på kullen skulle vi bo. Det var trappor i mängder och vi provade en del. Att vi hade bagage att asa på var ingen kul grej. Vi hivade av den på hotellrummet. Vi spankulerade upp till Sacre’-Coeur. Där stod vi och tittade ut över hela Paris. En utsikt som var helt magiskt vacker och helt gratis. Vi åt omelett, crepes, pizza, glass och croissanter. Kaffet och den varma chokladen värmde gott hela vägen ner. 

Vi strosade runt vid Eiffeltornet ett par timmar. Det är vackert vid floden och att se det vackra historiska tornet från alla håll är en fin upplevelse. Vi såg det på dagen och vi såg det glittra i sin nattligaljus. Vackert.

Vi promenerade hand i hand på Champ-Élysée. Satte oss på en bänk i solen och bara njöt av att vi hade den möjligheten.

Vi tog morgonjogg i en sömnig stad. Att möta en så stor stad med tomhet är mäktigt. Det vara bara vi och några andra löpare som orkar upp i ottan. 

Jag har nog varit i Paris fem gånger i livet och jag upptäcker nya saker varje gång. Och Att uppleva denna romantikernshuvudstad med sin fru var ren skär magi.

Jockarp.