Tyger……

Tre timmar sov jag efter natttjänst. Det gick lätt att

gå upp, solen sken och fåglarna börjar dra igång sina trudelutter. Tror dom det är vår?

Hund ut och kaffe i solgasset.

Jag tänkte sprungit en mil men jag kände att jag var matt i kroppen och jag mådde inte riktigt bra, något spökade i kroppen.

Jag kände en orkeslöshet och en oro, fingret kunde inte sättas på känslan så jag tog en promenad med Kennet.

Upp på berget och där stod jag och vrålglodde ut över mitt hem och Vesan en stund sen gick jag vidare.

Hemma tryckte jag i mej lite mat, jag hoppades på att jag skulle må lite bättre, men icke. Jag gick ut i verkstan, städade lite, eldade lite, drog i en bit i svarven. Svarvade lite men nja jag ville inte färdigställa något. Det skavde i kroppen.

Klockan blev halv tre och myset skulle hämtas upp, hon hade två väninnor med sej på släptåg. Dom skulle visst också med. Vi åkte till syaffären, Mollie behövde tyg och hon hade fått ett presentkort av mej i julklapp så det skulle hon sätta sprätt på.

Jag intervjuade killen i kassas om lite allt möjligt. Jag fick reda på att dom hade ca 17000 olika tyger i butiken. Sjukt sa jag.

Vi tog en sväng inom ekohallen när vi ändå var i krokarna, tvättmedel och lösgodis för mej. Naglar, ansiktsmasker och annat lull lull till tjejerna.

När vi kom hem kände jag mej en aning starkare, en promenad med Kennet på berget och himlen var underbart ljus och vacker.

Kidsen röjde typ hela huset och jag var en aning trött efter de sista dygnet.

Men jag bet ihop och visade mej som den coooola mamman till Mollie, den som jag faktiskt är ;) 

När tjejerna åkt hem gick jag bums ut och satte mej i badet på altanen. Det var helt tyst, det enda jag hörde var vinden och gosse vad jag behövde den tystnaden.

Månen var inte full men den lyste väldigt klart ner på mej där jag satt. Hela himlen var full av stjärnor. Jag fick nypa mej lite i armen där jag satt. Jag sa en massa svordommar och avslutade med vad bra jag har det. Jag behövde svära lite för att förstärka så jag skulle fatta. 

Jag är så sjukt lyckligt lottad.

Jockarp.

Enkel design….

Två mil på berget i löpskorna kickade igång min söndagsmorgon. Jag var pigg och fräsch och det tuffade på ett ganska högt tempo. Kennet hämtades upp med bil efter 8 km, han får inte slitas ut.

Mollie var vaken när jag kom hem och hon drog igång sconesbaket. Två veckor i rad det måste väl klassas som en vana det.

Efter brunchen gick jag ute i verkstan en stund. Jag hittade en Al bit som jag egentligen hade som plan att göra ett basebollträ av. Men jag spelar ju inte baseboll så jag ombestämde mej. Det slutade i fyra nya ljusstakar. Jag har blivit lite kär i designen. Det ser så sjukt enkelt och rent ut. Det är inte enkelt men väldigt stimulerande att göra dom. Nöjd? Självklart. Jag är faktiskt nästan stolt över allt jag skapt med min två händer.

Efter ett par timmar vid svarven gick jag in med mina alster och som vanligt wowande min största supporter över mina skapelser. Hon är underbar min Mollie.

Grym på att visa att hon imponeras.

Jag la mej på soffan för en liten tupplur.

Klockan 17:30 väntade nämligen tjänstgöring med att stapla pinnar i 12 h.

Det blev en bra natt med mycket glädje och skratt.

Jockarp.

Lipsill……

Min morgon….

Vi hade en helt underbar start på dagen. Det var fem minus när Kennet och jag gav oss ut på ett mörkt berg. Men jag visste att det snart skulle ljusna. Vi möte dom fösta stålarna från solen och jag försökte le, det var en aning stelt av kylan.

Barnet väcktes upp när vi efter milen åter var hemma. Vi åt gemensamt frukost sen var det iväg till Tingsryd på handboll. Två matcher skulle spelas. Tyvärr fick dom prygel i båda men man ska lära sej det också i livet. En snabb vända inom macken så tjejerna fick en varsin korv sen vidare hemåt.

Mollie var inte riktigt i form, hon gick och vilade sej en stund. Men vilan blev kort. Vi har glömt att fira min födelsedag med mina föräldrar. Bättre sent än aldrig. Att vi var en hel månad försenade gjorde inte så mycket när vi satte oss till bords på Thaihaket. Jag bjöd på buffé. Galet gott och galet mätta blev vi.

Vi åkte hem och jag stod och funderade över om jag skulle ut och svarva men håret var nytvättat och jag kände verkligen inte för att fylla det med spån och damm för att sen duscha igen. Nä minsann. Så jag provade aktiviteten TV. Först kliade det lite i kroppen men jag stålsatte mej och satt kvar i soffan. Jag kollade på ett program som jag blev ledsen av. Och där kom jag på varför jag inte tittar på TV så mycket. Antingen gråter jag för att det är så mycket elände eller gråter jag för att jag blir påmind om någon jag saknar eller gråter jag för att något är vacker. Herregud jag lipar ju fan hela tiden ;) 

Jag fimpade TV när jag lipat en stund och gick in till min dotter och kramade om henne och tackade för dagen. Vi sa godnatt till varandra och hon la till. Vi ses i morgon mamma. Med ögonen. Det gör vi hjärtat sa jag och stängde dörren.

Vår kväll

Jockarp.

Ett stort tack….

Sovmorgon till sju. Mat till hunden och ut med honom, kaffepannan sattes igång och jag gick ner i källaren och satte fyr i pannan. Mollie väcktes upp till doften av snitzel. Jag är en hejare på det. Den serverades med ett glas mjölk vilket uppskattades.

Jag körde henne till plugget och för dagen var det till en annan skola i kommunen. Hon skulle ha hemkunskap. Vi slirade in precis på minuten och jag sa till henne att skynda på.

Hem och ut på berget i löparskorna. Det var motigt i början, anledningen oklart men det lättade efter några kilometer som väl var. Solen sken på mej och himlen var knallblå. Det var lätt att föreställa sej vad som komma skall. Våren vi väntar på dej.

Jag rasslade in 19 km vilket var bra för dagen.

Lite kaffe efter springturen sen var det dags att ta tag i en krånglande hydrofor. För mycket vatten och för lite luft. Detta är nu avhjälpt och nu spinner hon som en katt igen.

Mollie hämtades upp i skolan och sen väntade veckohandling.

Det var mycket varor men vi var två dom hjälptes åt med bärandet.

Eftersom det var så galet vackert väder blev det ännu en sväng på berget men nu i promenadskorna.

Jag tog en vända förbi brevlådan, jag är sällan där och det brukar ju inte komma så mycket roligheter i den lådan.

Men det låg ett kuvert som var handskrivet och inuti fanns ett kort, jag blev glad ända in i själen, någon tycker jag ger energi. Vem det var som skrivit och vad det är jag ger vet jag inte riktigt men jag blev väldigt glad över kortet. Det var en vacker handstil, jag önskar att jag kunde skriva så vackert.

Hemma igen och jag kände doften redan på trappan. Lilla fröken hade gjort en björnbörspaj. Pajen fick vänta, jag skulle laga middag. Den lagades och åts, vi hade mysiga samtal vid middagen och mätta det blev vi.

Jag gick ute och svarvade mej ett par ljusstakar, jag kände att vi behövde nya och jag behövde skapa något. Dom blev vackra och jag blev väldigt glad över dom. Dom prydde bordet när det formidabelt goda pajen vältes ner.

Ett bad på altanen och massor av minuter bakom pianot bestod resten av min kväll av. 

Jag har ju hållit på att önska mej en massa när jag fick tre bitar på pepparkakorna i vinter men nu lägger jag fokus på stjärnfallen och hoppas på bättre lycka där.

Jag såg stjärnfall när jag badade och jag önskade och log.

Jockarp.

Rädda världen…..

Jo visst var det skönt att vara hemma igen inget snack om den saken. Men det betyder också att den lyxen jag vant mej vi var över. Maten stod inte på bordet, Nix pix.

Men innan jag skulle servera dagens frukost i det Månsagårdska köket så tog jag en sväng upp på berget. Helt underbart. Det var vindstilla och det var mörkt. Jag gick i ficklampans sken och jag njöt av varje liten rot jag hoppade över. Löv, kottar och en och annan Sten låg där också på min väg. Men jag bara log. Kennet vimsade runt mina fötter då han reagerade på något för honom skrämmande ljud. Jag flinade för mej själv åt den lille fegisen.

Mollie väcktes när jag avnjutit den fösta koppen kaffe för dagen. Hon var trött och hon var supergullig. Snitzel stod på menyn.

Jag lämnade henne i skolan sen skulle jag rädda världen, en liten del av världen i alla fall. Jag jobbade 12 timmar innan jag åter vände hemåt och då för att hämta upp min dotter som varit på handbollsträning. 

Det blev inte många aktiviteter efter det. Men lite pianospel och några lussebullar slank ner innan tänderna skulle borstas och nerkrypning i sängen.

Mollie vill sova hos mej och Kennet och det var inga bekymmer med det. Plats det har vi ;)

Jockarp.

Hem……

Ny dag, jag var pepp på att köra ännu ett löppass, klockan sex checkade jag ensam in på ett mörkt gym. Jag fick lite sällskap men innan jag var klar var jag åter ensam.

Jag körde en mil och jag kände mej ruskigt stark. Jag blir lycklig av att känna min kropp så pigg och fräsch. Jag har en fantastik kropp som gör allt för mej.

Hjärnan var för dagen också fräsch, inga demoner jävlades med mej. Dock känner jag en smärta i hjärtat emellanåt. Den där känslan av att inte vara fullständigt hel. Att något saknas. Och jag vet vad det är. 

Det är inte tak över huvudet, det är inte mat på bordet, det är inte pengar på banken.

Och nja kärlek känner jag också men det handlar nog ändå om det. Jag är älskad och jag känner det. Men jag saknar nog ändå det där med två. Med en jämställd och jämlik  kärleksrelation. 

Men nä jag ska inte. Inte än. Och nä kanske aldrig. Men ja det skaver då och då. Oftast kommer skavet när jag är på annan plats. När jag är ifrån människor jag älskar.

När jag är i de Månsagårdska palatset känner jag sällan den svidande känslan vilket ändå är konstigt. Där har jag många minnen av parlivet.

Efter springningen och reflektionen parkerade jag mej i bastun och svettades ännu en stund. Dusch på det och ännu en dag där matintaget började med en brakfrukost 

Utbildningen fortsatte och eftersom jag var väldigt överkvalificerad så blev det en lugn dag för mitt huvud.

Jag njöt av den nya vänskapen jag fått. Alltså jag är så förbaskat lyckligt lottad.

Vilka underljuvliga människor det finns.

Stora kramen innan vi sa hej då på centralstationen. Jag hoppade på flygbussen till Bromma och jag var på väg hem till det absolut viktigaste i mitt liv.

Efter flyg och taxi hem från flygplatsen möttes jag i dörren av en lite Jack Russel terrier och en dotter som var kramsugna.

Herregud vad härligt det var att kramas. Jag älskar kramar.

Mollie visade vad hon pysslar med i veckan och hon hängde med mej till badrummet när jag fixade med tvätten, hon berättade om sitt liv.

När hon var klar med det gick hon in till sej och jag satte mej vid pianot en stund.

Känslan av ett hem, att jag var hemma sköljde över mej. 

Jockarp du har varit saknad….

Jockarp. 

21 km…..

Boooom

Jag vaknade upp med en smak av ångest. Jag avskyr känslan. Tankar på en person som funnits i mitt liv var anledningen. Det som var fint, roligt, alla upplevelser, resor och alla projekt. Så onödigt att förstöra. Och saknaden känns ibland, denna morgon var ibland.

Jag vet hur jag ska hantera det, i skorna och upp på löpbandet. 60 minuter roade jag mej med att springa och jag mådde väldigt väl när jag hoppade av. Jag tog ett dopp i poolen innan bastu och dusch.

En rejäl frukost på det. Herregud vilket lyx. Skoldagen startade och det hängdes över lagböckerna. 

Vi är ett bra gäng som har roligt ihop. Det underlättar lärandet.

Efter avslutad dag tog jag ännu ett pass på gymmet. Det blev 21 km på löpbandet under dagen vilket gjorde mej väldigt nöjd. Jag avskyr gym och löpband men alternativen var värre.

Att jag får träna psyket var bra. Jag kunde omvandla tråkiga tankar till något väldigt bra. 

Middagen blev lyxig. Hjortstek låg på tallriken och efterrätten var en jordgubbspannacotta smaskigt värre.

Jag checkade in bums på rummet efter intaget. Jag pratade med Mollie i telefon sen släckte jag lampan och somnade.

Jockarp.

Stockholm va…….

Mot Stockholm.,,

Taxin rullade upp på gårdsplanen klockan fem. Jag tog min lilla väska och slängde in den i bilen, skjuts till flygplatsen.

In i planet med destination Stockholm.

Vidare blev det flygbuss in till stan, därifrån ny buss ut till Åkersberga.

Jag har varit på plasten ett antal gånger i mitt liv och jag gillar det.

Ett vacker natur med vatten precis var man än tittar, ett gym, pool, bastu och förträffligt god mat.

Jag fick mitt rum och det var trivsamt, vidare lufsade jag ner till samlingssalen. När jag kom in i rummet och utbildningen började kom jag underfund ganska snabbt att jag redan gått utbildningen. Jag var helt klart överkvalificerade. Jaha det var bara att hänga med lite och komma med en och annan smart kommentar. Men jag behövde verkligen inte anstränga mej. Det var endast Repetition för mej.

Efter avslutad dag tog jag mej till gymmet. Där roade jag mej en timme på löpbandet. Jag var pigg och jag hade absolut inget annat att göra så att använda tiden till träning kändes som det bästa beslutet.

En lång skön dusch och en sväng in i bastun innan det väntade påklädnad och vidare förflyttning till restaurangen för avnjutning av en mycket smarrig middag. Kaffe på det sen väntade lodrät läge på rummet.

Sist jag tittade på TV var i oktober förra året men jag noterade att det fanns en TV på rummet så jag vevade igång den. Lyxfällan bjöds det på. Så sorgligt och deprimerande. 

Jag stängde av och la mej under täcket och somnade som en lite griskulting under en värmelampa. 

Godnatt….

Jockarp.

Packande…..

Ungefär samma tid som dagen innan begav vi oss ut på berget. Det var mörkt men jag visste att dagen snart skulle börja Gry. Jag älskar att möta dagens första ljus. 

Men Kennet blev upphämtad efter en mil men jag tuggade vidare. 19 km för dagen och kroppen fortsätter att svara väl. Återhämtningen går snabbt och jag känner mej ruskigt pigg. Jag vet att det är en bit kvar till formtoppen men just nu är jag så tacksam över att ryggen (och övriga kropp) håller för belastningen. 

En kopp kaffe till det rostade brödet bjöds det på. Vi festade loss på Mollies goda jordgubbssylt. Hon var stolt över den och jag njöt av både smak och utseende. 

Jag spelade lite piano och städade av i köket.

När jag ändå hade ångan uppe körde jag en vända med dammsugaren. Jag var på rysligt gott humör.

12:30 var det samling i hallen för vidare färd mot Lund. Dags för match i handboll, eller ja rättare sagt två matcher. Prygel trots väldigt bra spel. Ja ibland är det så.

Efter duschen så körde hela laget till Max. Det var verkligen inte i går jag var på ett hamburgerhak men det slog mej hur väldigt dyrt det blivit. Det spelade förvisso ingen roll men det märks att hela Sverige håller på att förändras. 

Vi var inte hemma i byn förän halv åtta och då skulle det packas. Min väska för en resa till huvudstaden och Mollies för några dagars boende på undantaget. Det var mycket att tänka på. Skolväska, gympakasse, handbollskläder, civila kläder. Och ja sen var det min väska med ju ; )

Jockarp.

Halvmaran…….

Kaffe och hopp i springskorna Kennet var med men blev upphämtad med bil efter en mil. Jag fortsatte 12 kilometer till. Klockan slutade således på 22 kilometer vilket var mycket bra. Det bästa var att jag kände mej stark hela rundan. Go känsla.

Kaffe på det och sen satte jag mej och inväntade Mollie. Hon stod i köket och gjorde sconesbullar och egen jordgubbssylt. Detta hade dom visst gjort på hemkunskapen och nu fick jag äran att smaka. Galet gott.

Efter den brakbrunschen var Jag redo att ta mej ut och angripa vedhögen, jag körde ved till källaren så nu är det knökafullt igen. När jag ändå var ute så fixade jag bland mina tänkta svarvämnen. Det är mycket förberedelse innan man kan stoppa biten i svarven. 

Jag hade redan en bit av rötade björk i svarven som jag börjar på för några dagar sen, den färdigställde jag innan jag gick in och bytte om. Jag skulle på promenad med en vän.

Jag passade på att tanka bilen på vägen så nu är vi redo för långtur igen. Det var en kylig promenad men den var behövlig. Vi blurrade om livet, om skolan och om dejter. Viktiga ämnen alltså ;)

Hemma i byn igen var det dags för middagslagning. Vi åt och samtalade, efter maten la jag mej på soffan och inväntade efterrätten som Mollie skulle göra. Herregud så gott, muffins med buttercream på. Jag åt så jag mådde illa så sen fick jag lägga mej på soffan igen.

Piano? Jodå även lördagen bestod av träning. Jag konstaterade dock att vissa låtar i boken är så tråkiga så klockorna nästan stannar. Dom hoppar jag över. Jag gör ju liksom lite som jag vill jag.

Jockarp.

Grisigt……

I säng klockan 6 och uppstigning igen halv tio. Jag hade ett planerat möte klockan tio. För att överleva fixade jag en balja kaffe och gick ut och tog en nypa luft. Solen sken och ett leende åkte med det på läpparna bums. Snart vår tänkte Leonora Vilhelmsson när hon stod och tittade ut mot dom nu vilande åkrarna.

Mötet gick bra, jag kände men ren i skallen, skönt. Efter avslutad sittning stod löparskorna redo. Kennet och jag tog en mil. Precis lagom efter nattjänstgöring. Jag vill inte belasta kroppen allt för mycket. Innan vi sprang hem kollade vi in smågrisarna en stund. Alltså dom är ju galet söta. Och vilket liv dom lever.

Jag hämtade upp myset i skolan och jag hade lovat henne att svänga inom dollarstore. Vi fick även ta en sväng inom Ica innan vi var redo för hemfärd.

Pianot får bekänna färg just nu, det blir många timmars spelande. Vi är ju två i hushållet som håller på att lära oss. Jag satt väldigt länge och plinkade. Det är svårt, jag måste säga det, väldigt svårt.

Jag lyckades även få ner alla julstjärnorna, det har suttit hårt inne i år men nu så har vi bara Mollies granris kvar att kasta ut och förmodligen lär det inte vara ett enda barr kvar på riset. Vattningen har visst uteblivit.

Vi lagade middag. För dagen blev det en ryggbit från en vildgris, klyftpotatis till det och kall sås. Herregud så gott. Mollie var nöjd och gav mej hela 19/20 poäng. När jag frågade vad som inte föll henne i smak så var det gurkorna. Dom var lite slemmiga enligt min dotter. Ok det kunde jag kanske köpa.

Jag unnande mej ett bad på altanen innan jag tidigt parkerade mej i lodrät läge i sängen.

En dag som bums åker ner i braiga lådan.

Jockarp.

Roligt……

En heldag med föredragande väntade mej. Jag checkade in innan klockan sju vilket var bra. Teknikprylarna krabbade så IT-avdelningen fick kallas in. Men klockan åtta stod vi redo att ta emot det första gänget av dagens fem grupper. 

Ämnet jag skulle prata om var skiftarbete och hälsa. Två ämnen jag är väldigt insatt i. Det blev en kul dag med mycket prat och skratt. Även pauserna för fikan och mat blev roliga.

Att detta med föredrag inte är det jag pysslar med dagligen var inget jag funderade så värst mycket över. Efter fem grupper med ungefär samma upplägg kände jag att detta var något jag skulle kunnat pyssla med dagligen och att jag faktiskt är väldigt bra På det ;) 

Jag tyckte det var dökul.

Jag var inte hemma hos Mollie förrän klocka fem. Mat skulle fixas innan handbollen.

Vi åt tillsammans och pratade om dagen. Hon gav mej en försenad julklapp i form av en liten pall, jag var sjukt imponerad av henne.

Hon tipsade mej om att jag kunde ha den i verkstan när jag som hon kallar det ”slöjdar” Hon är världens gulligaste lilla tolvåring.

Jag körde henne till handbollen och pratade lite med ledarna. Sen vände jag hemåt och packade ihop mej för ett pass med att stapla pinnar. Men innan dess väntade ett pass på gymmet.

Jag träffade lite andra skrotlyftare och det blev en rolig stund.

Jag är sjukt rolig när jag sätter den sidan till och den sidan sattes till under hela gårdagen. Jag var på ett rysligt gott humör.

Nu väntar 12 dagars ledighet från ordinarie sysselsättning vilket är skönt. Jag har så mycket annat skojigt på gång. En ledig helg som följs av tre dagar i Stockholm. Ja livet alltså, hur kul är inte det?

Och pianospelet går framåt med stormsteg, jag behöver liksom bara sova på saken lite så sitter det. Tack för det.

Jockarp.

En bättre dag…..

Onsdag och ledig dag. Jag prioriterade sömnen. Jag spatserade inte upp fören klockan var sju. En kopp svart och lagning av mat till Mollie.

Jag körde henne till skolan sen strosade jag runt och tog bort lite tomtar som min dotter strategiskt placerat ut i hela palatset. Jag måste försöka avveckla julen lite.

Klockan 10 kom min pianolärare och han hade med sej noterna till mitt absoluta favoritpianostycke. The River Flows in you. Att han hade dom med sej var inte så konstigt då jag hade skickat låten till honom med frågan när han trodde jag skulle kunna klara av att spela de vackra stycket. Han berättar då att han hade noterna till den och givetvis frågade jag om han kunde spela den live för mej. 

Det kunde han och jag bjöd honom till att börja bums. Herregud så vacker det var. Alltså jag blev så sjukt imponerad. Jag är lyckligt lottat som träffat denna snubben. Han är väldigt optimistisk för han lämnad kvar noterna med orden, den kan du och Mollie träna på ;)

Träningen för dagen gick sådär. Det var väldigt svårt det är liksom som att läsa två olika böcker och en bak och fram. Ja jag har det tufft men om min pianolärare säger att jag kan lära mej så kan jag nog lära mej.

När vi var klara selade jag på Kennet och rev av milen. Jag har inte sprungit på några dagar och det märktes. Jag hade väldigt mycket kraft i kroppen och faktiskt försökte jag provocera fram lite mjölksyra på väg upp i backarna. Men Nix pix, ingen syra där inte.

När jag kom hem väntade det fika på undantaget. Kaffe och en Mariabulle. Jo jag tackar ja.

Efter det gick jag ut i verkstan en stund innan det var dags att hämta upp myset från skolan. Jag gick ut en stund till innan middagen skulle lagas och jag levererade en liten skål av körsbär. Men jag kunde inte fokuserar riktigt. Jag ville spela piano. Så efter falukorven intagits så satte jag mej ner vid dom svartvita tangenterna och kämpade på med läxan. Vid fösta spelandet så trodde jag att jag aldrig skulle fatta. Det var sååååå svårt. Mollie kom och rev av den lätt som en plätt och jag blev nästan lipfärdig. Det såg så lätt ut för henne.

Jag satt där i en halvtimme och fatta, jag nailade den.

Alltså när poletten trillade ner var det ren skär lycka. Men visst jag kände det i huvudet senare på kvällen. Jag var trött. Jag är inte van vid så hög koncentrationsnivån.

Jag tog ett bad på altanen och efter det en långdusch. Innan tandborstningen så drog jag av låten ännu en gång på pianot. Den satt. Boooom.

Tidigt i säng men en bok under näsan.

För dagen väntar föredragshållning hela dagen och i natt ska det staplas pinnar. Fullspäckat med andra ord.

Jockarp.

Föredragande……

Uppstigen innan sex. Lampan i handen och ut på berget med Mr K. Han håller sej väldigt nära mej när det är mörkt i skogen. Kaffe och tillagning av en snitsel innan jag väckte upp min dotter från skönhetssömnen. 

Jag lämnade av henne i plugget och drog vidare livet, vi skulle ha genrep på ett föredrag som ska hållas i morgon. Efter diverse strul med presentationen och datoruppkopplingen lyckades det levereras. Det var skönt att dra igenom materialet inför publik, att även få feedback på leveransen var nyttigt. Vi är redo inför i morgon. (Tror jag)

Jag fortsatte åtta timmar med att stapla pinnar. En väldigt lång dag alltså.

Detta medförde att mormor fick fixa logistiken med Mollie, både när det gällde pianolektion och handbollsträning. Hon verkar haft en bra dag. 

När vi var hemma i vår Borg så jag lyssna jag på en ny trudelutt på pianot. Nu är det dags för den blomstertid nu kommer, detta var ett enormt lyft. Jag har nämligen lyssnat på stilla natt nu i tre veckors tid. Ombyte förnöjer ;)

Jockarp.

Måndagsskål……

Jag råkade får en stor järnlucka på min vänsterfot i söndags, spåren efter den ställde till det en aning gällande min löpträning. Den fick ställas in. I stället blev det en långpromenad med Kennet på berget efter att jag lämnat Mollie i skolan.

Vi gick på stigarna, jag tycker att vi kunde unna oss det i promenadtempo. Jag har ju lovat mej själv att inte springa Stig nu inför marathonet, skaderisken är lite väl hög. Men promenad gick fint.

Lite frulle och kaffe och en liten dusch av hund fick ske innan jag lämnad Kennet inne och jag gav mej ut till verkstan för att svarva mej en skål. Jag var glad.

Halv ett körde jag iväg till gymmet. Jag körde mina övningar och jag körde dom hårt. Jag hade mycket kraft i kroppen. Från gymmet till wienerbrödmöte med en läkare och lite annat folk. Intressant möte och goda wienerbröd ;)

Vidare väntade åtta timmars staplande av pinnar innan det åter var dags att vända hemåt mot byn. 

Vi spelade lite piano och fyllde i några blanketter till skolan innan det var dags att kramas godnatt.

Jockarp.

Helglängtan……

Sommarlängtan

Dagar passerar förbi i fullfart, dagar jag jobbar 12h passera ännu fortare och ibland känns det som om dom helt saknar mening. Men jag jobbar på det där meningsfulla. Jag startade upp dagarna tidigt och traskade in på gymmet innan klockan fem på morgonen, jag gjorde mina övningar och jag kände att jag blev betydligt piggare av att under en halvtimme spänna mina små sillmjölke. Redo för jobb alltså.

Jag hade äran att blivit bjuden på en helt fantastiskt god middag.

Potatis, romsås och galet god gös. Herregud vilken fisk det är. Jag blev lite småkär redan vid först tuggan.

När jag kommit hem på kvällarna har jag kramat om min dotter och berättat hur stolt hon gör mej. Hon är hemma hela helgen utan mej och hon håller igång men bak, Syning och även promenad med Kennet har ingått i hennes sysslor. Soppåsen har hon också kommit ihåg att tömma. Bra där.

Vi har satt oss vid pianot och spelat, först hon sen jag, sen hon sen jag. Jag har inte så många låtar på min repotoar ännu så det blir ju en del upprepningar.

Men ack så mysigt. 

Hon har bestämt träff med en kompis för att spela spel och då har jag gått ut i verkstan. Det är så himla skönt att gå ut där, ibland bara sitter jag där, ibland städar jag lite och ibland skapar jag. Jag älskar stället mer och mer. Jag känner ren lycka bland mina vedträ.

Nätterna har varit lite jobbiga i helgen. Mollie har haft sömnproblem och kommit dragande med dom till mej, vilket har medfört att även jag fått bekymmer med sömnen, för få timmar i vilande läge. Men jag har kämpat på och nu har jag en ny vecka att uppleva. Och det kommer blir tufft. Många jobbpass och även två dagar då jag ska hålla föredrag. Kul men jobbigt. Ja jag längtar faktist redan till den kommande lediga helgen. Är det okej att göra det tro?

En söndagsvas.

Jockarp. 

Ny dejt?

Min lilla sjukling.

Jag var ute tidigt på promenad med Kennet. När jag precis kommit innanför dörren ringer Mollie och undrar var jag är. Jag hörde på henne att hon var risig. Hela dagen fick planeras om. Vi la oss på soffan och vi somnade alla tre.

Klockan tio vaknade vi och då var min dotter hungrig. Det var bra. Hon fick mat och jag tog en kaffe.

Jag hade tänkt ett långpass i löparskorna men det förhandlades om till en mil. Kennet skulle egentligen inte följt med men en mil var lagom för honom så han fick faktiskt hänga på.

Hemma igen och jag växlade några ord med min dotter, hon var lite piggare. Hon skrev en handlarlista till mej sen körde jag till stan och investerade det som stod på lappen. Jag köpte även ett par paket med glass. Det måste man ha när man är dålig.

Hon målade naglarna när jag kom hem så jag packade in grejerna och begav mej ut en sväng. En vril låg på min arbetsbänk i verkstan och den var perfekt. Jag kunde inte låta bli den på något sätt. I med den i svarven och jag skapade mej en skål.

Middagen lagades och därefter spelade vi piano båda två. Mollies lärare kom förbi med hennes mattebok. Snacka om att ha världens bästa lärare va. Mollie pluggade matte och jag slet med mina noter.

Och så var det de där med dejtandet. Nej nej och åter nej. Jag har får förslag och inviter men jag är inte redo att åter smaka på nederlagets bistra smaker när dejtandet ta slut. 

Nix pix inte redo för det så just nu låter jag vuxet bli att få smaka även på det söta som smaken av nydejtande ger. Tack men nej tack.

Jag har även ingått en pakt med mej själv. Och det är att nästa kvinna som ska komma in i mitt liv verkligen ska få bevisa att hon menar allvar. Inte bara provcykla, testa och gå vidare. Jag är värd så väldigt mycket mer och ser man inte det så får man inte heller chansen. Jag kommer vara stenhård när den dagen kommer. 

Jag har kört med ärlighet och en extrem öppenhet i alla mina relationer och dejter men tyvärr har jag inte riktigt fått det tillbaka. Så det där med att bemöta andra som man själv vill bli bemött har inte riktigt funkat.

Men tills hon fröken menar allvar kommer ridande på sin vita springare så sitter jag hellre ensam under min korkek och luktar på blommorna.

Jockarp.

Nybörjare…..

Mollies första dag i skolan efter jullovet. Det är bra när hon är i skolan, hon är vetgirig och ibland kan jag inte stilla det behovet. Hon fick lift till plugget av morfar. Jag var upptagen med min skönhetssömn efter nattjobb.

När jag vaknade klockan tio drog jag bums ut på en mil, vi tog det lugnt. Kroppen är inte riktigt i stämning efter dom vakna nätterna. Men jag mådde väldigt bra efter avslutad springning. 

Jag gick ut till svarven och gjorde en urfin skål som jag eldade på och sen slipade jag bort en del av det svarta. Jag var supernöjd.

Mollie och en kompis hämtades upp i plugget och tjejerna hade fullt upp med sminkningssakerna som Mollie fått från sin julkalender. Mysigt att lyssna på dom när dom grejar.

Middagen lagades och det var mysigt att sitta och prata med tjejerna om betyg, killar och skolan. 

Vi pratade om min kommande aktivitet. Båda tjejerna har nämligen spelat/spelar för min blivande pianolärare. Jag berättade att jag var nervös över mötet och över hur Vidar jag skulle reda upp det.

Pianoläraren kom och vi spenderade en timme ihop. Så himla mysigt, han berättade om sin uppväxt när han satt bredvid sin pappa och läste noterna när fadern spelade. Pianot har funnit i hans liv sen han var sex år gammal. Ja sa att det var fuskigt att jag var så gammal när jag skulle börja. Pianoläraren berättade då att han var 35 år när han började lära sej svenska och det har ju gått bra. Humf ja det har det faktiskt. Men visst jag har en resa framför mej, det har jag ju. Men jag gillar resor som man inte riktigt vet vart dom leder.

Jag gick och la mej nästan direkt efter avslutad pianolektion och när jag låg där i sägen tänkte jag att jag minsann ska vara tacksam över att jag ges denna möjlighet att som 46-åring kunna lära mej nya saker. (Även om det är lite motigt)

Lättare att svarva än att spela piano,,,

Jockarp.

Apelsiner……

Som vanligt vaknade jag alldeles för tidigt efter nattjänstgöringen. Men jag gick upp och gick ut. Upp till undantaget och avcheckning av status. Alla verkade vara ok. Jag tog en kaffe sen snörade jag på mej dojorna och drog milen med Mr K.

14:00 var det dags för möte, medans jag jobbade gjorde Mollie egna chips. Ja dom var inte så dumma faktiskt men inga sparades till fredagsmyset. Nä man måste ju provsmaka ;)

Jag gick ut till min svarv och gjorde en stor skål, faktist så stor så jag maxade svarven. Roligt det där. Ibland gör man pyttesmå saker och ibland gör man lite större saker. Allt är vackert och så tillfredställande. Som vanligt var min lilla sambo imponerad och hon hjälpte mej att pimpa. För dagen blev det apelsiner för fotosessionen. 

Middagen lagades i form av stekt torsk och kokt potatis. Den lille i familjen ville ha broccoli, det ville inte jag. Jerk. Glass till efterrätt för att vi kände för det.

Lite vila på soffan innan jag tog ett snabbt pass gymmet innan det åter var dags att stapla pinnar.

Nu ny dag och jag går runt och är nervös för min fösta pianolektion i livet. Hua.

Jockarp.

Systerbit……

Upp på berget med springskorna. Jag körde ett halvmaratonlopp. Vilket gjorde att jag fick in 9 sprungna mil de senaste 7dagarna. Det var bra och att det kändes piggt i kroppen gjorde det ännu bättre.

När jag kom hem blev näste person på undantaget positiv i covid. Om Mollie och jag klarar oss denna gången måste vi ha ett riktigt raketimunförsvar. Hittills mår vi prima. 

Jag tog med mej Mollie in till stan, vi skulle veckohandla och även handla till sjukstugan, då är det skönt med hjälp.

Väl hemma igen så gick jag ut i verkstan och skapade mej en riktig vackerhet, jag blev så glad när jag såg det vackra mönstret som kom fram efter hand jag minskade biten. Mollie som är mitt största fan och alltid kommer med glada tillrop när jag visar upp mina ting gjorde inget undantag denna gång.

Hon frågade om jag ville spel spel med henne och det ville jag. Vi drabbade samman i en hård och väldigt jämn match i Fia med knuff.

Jag la mej på soffan och vilade en stund, jag var sömnig och vädret gjorde mej omunter. Middagen lagades efter vilan och jag fick full pott av lilla fröken Vilhelmsson. Efter maten åt jag glass direkt ut paketen, bara för att jag kan liksom ;) jag tänkte vila lite till men jag kunde inte så jag gick ut och svarvade ännu ett alster. Herregud så vackert, systerbiten till den jag gjorde innan på dagen. Samma bit men olika. Jag älskar det.

Mollie till undantaget och jag tog ett snabbt pass med mina övningar på gymmet innan det var dags för nattjänstgöring med att stapla pinnar.

Jockarp.