torsdag 30 juli 2020

Nu ledig.....




Jag har gått på långledighet vilket känns väldigt bra. Att spendera mer tid med min familj. Det absolut viktigaste.

Mollie och jag var på självplockning av bär, vi plockade två lådor hallon och slog till med ännu mer jordgubbar. 15 liter till. Tja vi blir smått besatta båda två av att plocka bär. Och det är så väldigt roligt att göra det tillsammans.

Fröken särbo har varit i palatset så även när jag jobbade mina sista pass. Det var det mysigaste jag upplevt att få krypa ner till henne i sängen efter avslutat nattpass i vedsvängen. Jag log och jag grät av känslan. Så vackert att känna henne nära.

Sömnen har blivit en bristvara men med en månads ledigt och känslan av attjaggörsomjagvill så tänker jag sova när helst jag känner lust :)

Fröken Särbo har fyllt år och det ville vi ju fira. Jag beställde hennes favorittårta och hon blev väldigt glad över den.
Även våra små gåvor som vi fixat gick hem. Så roligt att bli uppskattad. Mollie hade tagit på sej finklänningen för dagen, hon gillar verkligen att fira och göra saker speciella för andra människor. En god egenskap som jag självklart uppskattar att hon har.

Vi har grillat och ätit middagen ute varje kväll. Jag drack en alkoholfri öl för att verkligen befinna mej i lådan och fira in semestern ;)

Sommarkväll....


Och så kom så äntligen vårt Spa-bad. Ett väldans jobb att lyfta det på plats, men med gott samarbete kände vi oss nöjda. Temperaturen sköt snabbt upp och Mollie skulle självklart i. Hon kommer få gäla.
Hon har även börjat intressera sej för att snickra, jag tror att det beror på altanbygget och på att det finns material mitt framför ögonen på henne. Hon drog igång och byggde en stol som hon skulle ha växter på. Vi fick ge henne en hjälpande hand i bland men kreativiteten och ingenjörskonstens stod hon själv för.


Stolbyggaren....

Och chillaren.....

Jockarp.


måndag 27 juli 2020

Glass i ett lass......



Några få pass kvar i vedsvängen sen väntar det långledigt. Men nätterna ska göras.
Och dagarna blir därefter.
Jag hasade mej upp runt elva snåret och gick för att möta Mollie och Kennet.

Mollie ville leka med en kompis men ingen kompis kunde leka.
I stället för att sura över det så körde vi till Boön.

Det var första gången Kennet var där och han uppskattade det nog lika mycket som vi.
Vi hoppade runt på klipporna och sprang nära havet som för dagen var en aning vilt. Vi fick hålla lite extra koll på Kennet så han inte sladdade ner i vattnet. Han var väldigt våglig.





Vi pratade med några damer som plockade blåbär, dom fuskade och plockade inte bär för bär som vi brukar göra utan hade en blåbärsplockare med sej som gjorde det stora jobbet. Det påtalade jag och flinade.
Dom flinade dom med ;)

Efter Ö-vandringen Körde vi in till stan och jag bjöd Mollie på glass. Ingen sommar utan massa av god glass.
Hon var nöjd med dagen trots att hon fick hänga med sin gamla mamma i stället för med kompisar.

Jag drog till jobbet redan 17:00 och då utlovades det tacos på undantaget och det är Mollie absoluta favomat. Inga klagomål alltså.



Jockarp.


lördag 25 juli 2020

Tacokväll....

På rull....


En dag ledig denna veckan och den tänkte jag förvalta väl.
Jag var ute med Kennet klockan fem sen lyckades jag få honom till att sova en stund till. Halv nio vaknade jag och jag tror att dom timmarna med sömn var väldigt behövliga.

Vi väckte Mollie och vi låg kvar i henne säng alla tre. Så mysigt att bara ligga och småprata och gå i genom vad som skulle ske under dagen.

Frukost till Mollie och jag hoppade i löparkläderna. Det ösregnade ute vilket fick mej att ta ett djupt andetag innan jag gick ut och min nakna hud träffades av dom första kyliga dropparna. Jag huttrade till lite och började springa.
En mil lyxade jag till det med. Verkligen behövligt.

Hem och uppfräschning sen bums iväg för investering till kylskåpet som gapade väldigt tomt.
Mollie och jag hjälptes åt att handla, packa och bära alla sakerna. Det är så väldigt skönt att ha henne med i affären för att få ett par extra armar.

Vi var bortbjudna på tacomiddag andra sidan berget. Vi körde förbi den lilla lanthandlen och utanför stod det några fantastiskt fina Dalior. Jag kunde inte köra förbi utan var tvungen att köpa en till mej och en till min vän som skulle bjuda på middag.
Maten ja, Så himla gott och så mysigt att bara tugga och samtala. Efter maten blev det kaffe och mosquito drinkar.

En kväll helt i min smak.

Mollie sagotant...


Jockarp.

fredag 24 juli 2020

King....



Ännu en dag med dubbla arbetspass. Först vedsvängen under arla morgon och på kvällen var jag den vuxne på fritidsgården.

Jag klev upp innan fem och gjorde livet bekvämligt för vår lille hund, mat och sen lite rastning. Efter det drog jag i väg för att köra vedpinnar. Det passet avslutades med ett möte som ekonomiskt sett är väldigt viktigt. Det ska bli intressant att följa utvecklingen i projektet.

Hem en sväng och lite bus med hund och barn. Jag såg till att fixa det sista med gräsklippningen innan det var dags att lämna Kennet på undantaget för att Mollie och jag skulle kunna ge oss i väg till Fritidsgården.

Det vällde inte precis in ungdomar men jag tänker att många förhoppningsvis är iväg med sina föräldrar eller vänner. Men dom som var där var väldigt trevliga och vi började med att spela King på pingisbordet. Detta var ett nytt typ av spel för mej men väldigt roligt. Mollie var också med och hon gillade det starkt.
Kidsen retade sej en aning för att jag ofta stod som King men jag vägrar att vika ner mej och låta dom vinna ;)

Vi spelade ett lite lugnare spel som hette galenpanna och även det var helt nytt för mej, jag gillade det. Ett spel helt i min smak. Man fick intervjua sin motspelare för att få reda på svaret, svaret stod i min panna ;)

Jag hann även med att visa Mollie lite hur man spela biljard, hur man lämpligast ska hålla kön för att inte riva upp bordets duk. Hon lyssnade, provade och lärde.

En aning sömning var jag när jag kom hem till byn så att låta huvudet möta kudden var en väldigt behaglig upplevelse. God natt typ.

Galenpanna....


Jockarp.

torsdag 23 juli 2020

Potatisplock.....

Här saxades våra huvud....


Vår vana trogen, uppstigning fyra. Hundmatning och sen väntar en tur ut för att kontrollera ägorna. Kennet är betydligt mer morgonpigg än jag och jag vet inte hur jag ska få honom att fatta att sju är lite mer normal tid att kliva upp.

Jag hade ännu ett pass i vedsvängen och det blev ett grymt svettigt pass. Vi bet ihop och kämpade på. Men det var ett hårt tempo.

Hem och upphämtning av mitt mys. Vi hade lyckats få tag på en frisör som tog sej ann våra generösa hårsvall. Vi körde hem till henne och en vackrare plats har jag aldrig klippt mej på. Det gick snabbt och 45 minuter senare var vi vårdade i håret redo hemfärd.
Vi körde inom city för att hämta ett paket och där träffade vi givetvis på en del kändisar. Det tog ett tag innan jag var färdig socialiserad.

Väl hemma lagades det mat, jag var ensam i köket, Mollie och Kennet hade annat för sej, men när jag ropade om att maten var klar stod dom givakt och väntade på signalen i form av varsågod. Nja Kennet fick inget ;)

Jag skulle klippt klart gräset men jag hade lite trubbel med några remmar som får fart på knivarna och jag var för trött för att lägga någon energi på att fixa det. Jag la mej i soffan på altanen i stället och vilade. Jag tittade på molnen och dom stora flockarna av fåglar som passerade mitt huvud.
Livet, det var ordet som passerade förbi mej just då.

När jag åter fick fart under vingarna tog vi rullebären och flohackan och gick ner på Vesan för att dra upp lite potatis. Mollie älskar det och följer gärna med och hackar. Kennet var ny för uppdraget men han verka förstå det hela.
Vi lufsade tillbaka hem till gården till doften av mognade sädesfält och potatisblast.



Jockarp.

onsdag 22 juli 2020

Pensionär......



Kennet vaknade klockan fyra och då fick jag vackert kliva upp. Han fick mat och vi var ute en sväng. Eftersom min klocka stod på ringning klockan fem var det meningslöst att lägga sej igen. I stället hängde jag lite tvätt och filosoferade på livet, på hur mycket det finns att uppleva, allt från det lilla lilla till det stora stora. Jag log åt det.

Arbete i vedsvängen och även denna dag förflöt okej, jag var väldigt trött men veden skulle förflyttas. Åtta timmar senare kramade jag min dotter och hunden klappades efter att han tagit sina välkomstglädjeskutt.

En vän och hennes tjej kom på besök vilket var väldigt trevligt. Vi satt på altanen och det slog mej hur skönt det faktiskt var att bara sitta där och småprata och smutta på en kopp kaffe. Jag unnar mej den lyxen på tok för sällan. Bättring på det.
Vi sa hej då och löften om snart återseende.

Jag tog mej in och hoppade i ett par jeans och en skjorta, jag minns knappt när jag var klädd i annat än fritidskläder.
Hur som, kläder på och vi fort till en fiskrestaurang med mina föräldrar. Min far fyller pensionär i veckan och tisdagen kändes som en bra dag att fira det på.

Mollie och jag hade köpt en Iphone till honom. Det var liksom dags att släppa den tioåriga gamla knapptelefonen som han haft.
Han blev väldigt glad över sin present, hur han ska använda den blir ett lite senare bekymmer, vi behöver skaffa ett nytt SIM-kort först. Runstenar går tydligen inte in i en Iphone ;)
Vi åt gott och efter maten bjöds det på glass. Den slank lätt ner.

Efter några intensiva dagar gick jag till sängs tidig efter att jag haft en telefondejt med min tjej.



Jockarp.

tisdag 21 juli 2020

Fritan....

Kvällsjobb.


Vilan var över, klockan fem ringde mitt alarm och jag funderade en stund på vad det var som ringde. Förvirrat klev jag upp och även Kennet såg lite vimsig ut.
Vedsvängen väntade och dom åtta timmarna där gick väldigt fort.

Vips var jag hemma igen, men det bara för att vända. Jag hann klippa halva gräsmattan innan bensinen tog slut, Morr. Jag la ner arbetet och lät klipparen stå där den stod. Tanka får jag göra en annan dag.

Jag gick in och fixade lite mat till mej och Mollie. Ingen Nobel middag direkt men vi blev mätta båda två.
Vi skulle vidare till Olofström City. Där skulle vi hjälpa till på en fritidsgård. Det är en vän som håller i fritidsgården och nu hade han personalbrist. Självklart ställde jag upp och jag såg framemot det väldigt mycket. Det finns så mycket jag inte kan eller har testat här i livet och det känns bra att få prova på ett jobb jag aldrig trodde jag skulle göra ;)

Det blev en hel del matcher pingis och inte sällan stod jag där som enväldig segrare, det var extra roligt när grabbarna som satt på läktaren formligen hoppade upp och ville lira mot mej när jag klassat ut företrädaren. Jag bara flinade och njöt av mina vinster ;)

Lite utrymme för att pyssla fanns det och det var trevligt att bara sitta ner en stund och samtala med människor jag aldrig förut mött. Jag gjorde något väldigt fint, något jag blev stolt över och det är fantastiskt.
Lite biljard och sen väntade det städning av lokalen innan det var dags att bege sej hem till byn igen.

Hemma var jag halv elva efter att Kennet hämtats upp på undantaget. Det hade varit en lång dag. Lång men väldigt bra.



Jockarp.

måndag 20 juli 2020

Vildmarken.....

Hon gillar det.....


Vi lämnade byn och körde västerut. Tre timmar senare var vi framme och satte oss till dukat bord hos fröken särbo. Svamppasta de lux.
Efter intaget åkte vi och tog en glass och vidare mot slottsskogen för en match minigolf. Jag vågar knappt skriva det men jag är fortfarande ohotad etta på golfbanan. Vi spelade bra allihop och det var bara ett futtigt slag som skilde mej och fröken särbo åt. Även myset levererade bra på banan trots att hon även skulle hålla koll på Mister Kennet.

Vi lagade och åt middagen och innan läggdags kollade vi på ett avsnitt av bäst i test, vi är förtjusta i programmet alla tre.
Tidigt i säng för det väntade utfärd dagen därpå.

Bilen var packad för avfärd och vi körde ett par timmar norr ut från Göteborg. Vi hamnade slutligen i Bengtsfors. Där hyrde vi en kanot och slängde i vår packning med tält, sovsäckar, mat och andra bra att ha grejer sen bar det av på sjön.

Det var lite sjö så vi fick jobba på lite i starten och musklerna var inte invanda i paddlingsmönstret men det lättade med tiden.

Vi fick lyfta kanoten över en väg vilket var tungt och det fick mej att tänka på den stackars kanotisten i filmen Göta kanal. Jag flinade gott ;)
Vi fortsatte och nådde vårt mål, ett vindskydd mitt ute i sjön. Sagolikt vackert.
Mollie ville helst tälta men vi lyckades övertala henne om att sova i vindskyddet istället. Vi ville möta den vackra utsikten när vi slog upp ögonen på morgonen. Hon gav sej och vi bäddade mysigt i skyddet.
Vi grillade korv, kokte kaffe och jag gjorde oboy till Mollie. Lite snacks och yatzy spel i vår enkla boning. Så himla mysigt.
Lite jobb hade vi med Kennet som vill fånga våra kastade tärningar men det gick fint när vi alla hjälptes åt.


Flytväst på...


Vår boning.....Ingen dålig utsikt.
Storfiskaren <3


Fröken särbo ställde sej och meta och faktiskt så nappade det, vi var en aning förvånade. Det blev inte så stor fångst så den släpptes i sjön igen.
Vi kröp in i vindskyddet och jag masserade Mollie lite i ansiktet så hon slappnade av, hon somnade då bums, jag följde efter henne. Jag orkade verkligen inte hålla mej vaken.

Morgonen blev tidig. Halv sex fixade jag den första koppen kaffe, jag satte fyr i eldstaden och Kennet fick mat. Vi drack kaffe och pratade lite sen somnade vi igen.

Jag vaknade lite senare och tog åter en kopp kaffe. Den bar jag med mej dom femtio meterna ner till vattenbrynet, där satte jag mej och tittade planlöst ute på sjön. Tystnaden och stillheten var precis vad jag behövde. En fantastiskt fin stund i mitt liv.

Dom andra vaknade och vi värmde bröd över öppen eld som vi åt. Sen packade vi ihop oss och hoppade ombord i kanoten igen. Vi fick en fin tur hem.
En väldigt fin helg och än var den inte slut.
Vi lämnade kanoten och började köra hemåt.

Hemma bjöds det på en härlig dusch innan vi hämtade hem thaimat som vi alla åt glupskt av. Sjön tar på krafterna.
En skön lördagskväll i soffan.

Söndagen blev inte fy skam den heller. Vi köpte med oss räkor och lite annat gott och for ut till havet. Där satt vi i vår ensamhet och mumsade på godsakerna medan vågorna slog mot land.
Mollie verkar uppskatta livet väldigt mycket när vi är i naturen. Ingen padda eller mobil, lite tillbaka till min uppväxt, det är så fint att se.

Söndag kväll och det betydde åter ett hejdå från den kvinna som bundit mitt hjärta till sej. Det svider varje gång vi kramas hejdå men jag vet att det är så det måste vara.....I alla fall nu.



Jockarp

torsdag 16 juli 2020

Skört.....



Jag hade lyckats få en återbudstid till mammografin och onsdag förmiddag var det så dags.
Det fanns en oro och en rädsla i mej.
Ibland känns det som om jag upplevt så mycket i livet och att jag är nöjd med det, men när jag stod inför faktumet att jag faktiskt kunde vara sjuk så fick jag en känsla av att jag bara precis nuddat lite vid livet.
Jag är helt klart inte klar med detta, jag är inte klar med att se dom första snöflingorna för året singla ner, inte klar med att låta doften av vildkaprifol kittla mitt luktsinne, jag är inte klar med kramarna från min dotters armar. Jag är inte klar med att skratta, inte klar med soluppgångarna över fälten, jag är inte klar med att kyssa min tjej. När jag är verkligen inte klar med livet.

Jag välte ner ett par koppar kaffe och jag fixade frukost till Mollie. Medan jag gjorde det så tänkte jag på vilken lyx det var att få göra frukost till henne. Det ska inte tas för givet, livet är skört.

Jag pussade på henne och klappade Kennet innan jag lämnade byn för att ta mej till lasarettet.
Det var värre än fortnox på hospitalet, vakter och slussar överallt. Allt är upp och nervänt på grund av Corona viruset.

Jag kom in omgående och sköterska berättade att vi först skulle fotografera och sen skulle läkaren ultraljuda mej. Jag gladdes över att jag skulle få ta del av resultatet när jag var på plats och slippa gå och våndas i flera dagar på resultatet.
Bilderna blev bra och även ultraljudet såg väldigt bra ut.

Jag skuttade ut lycklig som en lärka över mina friska perfekta bröst.
Jag ringde till fröken särbo och berättade den glädjande nyheten. Jag var frisk. Den känslan.
Det regnade hela vägen hem, det regnade resten av dagen med, men dagsregnet kändes som den minsta lilla pytteskur. Livet var fint.

Jag skulle hämta mysets cykel hos hennes kompis. Jag fick med mej både cykeln och kompisen till Jockarp vilket var skoj.
Tjejerna lekte bra och jag störde så lite som möjligt. Men en promenad i regnet med hundarna fick dom allt följa med på. Det var helt okej.
Jag fortsatte från promenaden i mina löparskor. En väldigt behövlig mil blev det. Jag var dyngsur när jag kom hem så kläderna åkte raskt av.
Middagen lagades och vi åt alla lass efter lass.

Efter att vi löst ett gigantiskt stopp i köksvasken så chillade vi några minuter i soffan innan det var dags att gå och knyta sej.
Jag var trött och det berodde nog främst på oron innan läkarbesöket. För resten av dagen kändes det som jag mest skuttade runt på rosa moln och var tacksam över livet.

Lycklig....



Jockarp.

onsdag 15 juli 2020

Prattempo....



Ibland ska man gå igenom alla känslolägen på samma dag. Small, medium och Large. Jag brukar uppskatta skiftningarna men inte alltid och i alla lägen. Oftast sker det när man inte vill eller är redo, men på något sätt ska det hanteras.

Jag var glad, ledsen och väldigt lycklig, detta på några få kvartar. Det är inte alltid lätt att hantera.
Det jag lärt mej under mina levnadsår är i alla fall att samtal är en bra väg att gå för att komma ur ett ogynnsamt läge. Jag har blivit okej på det men jag tränar fortfarande.

Mollie skulle till en kompis så henne lämnade jag sen tog jag tag i en del måsten hemma på gården.
Detta pysslade jag med ett tag till jag kände att det var dags för rörelse och samtal.
Jag körde över berget till min vän.
Vi var springklädda och vi började springa. Kvällen var vacker, vindstilla och det doftade av mognande sädesfält. Så otroligt vackert där vi sprang. Vi slog av på takten och promenerade en bit. Vi stannade till vid sjön och njöt av kvällen och över hur fint vi bor. Vilken lyx, ingen snack om saken.
Vi sprang en bit till sen gick vi igen. Samtalen var av den art att vi ibland behövde gå för att hinna prata så mycket som vi var i behov av :)

På vägen hem hämtade jag upp myset hos kompisen och dom hade haft några kanontimmar ihop vilket gladde även mej.

Lite häng i soffan med Kennet innan läggdag.



Jockarp.

tisdag 14 juli 2020

Gotland.....



Ja, att Coronaviruset stoppar mycket av det normala råder det inget tvivel om. Men att röra sej utomhus i naturen har inte förändrats. Möjligen att det blivit än mer av den varan vilket är bra.
Jag gick på semester på morgonen och redan på kvällen checkande vi in på båten som skulle ta oss vidare till Gotland. Vi hade en fin överfart och Kennet skötte sej ganska bra efter att han kollat in alla andra fyrbenta resenärer.
Vi möttes av fröken Särbo som redan var på plats, hon hade bäddat för oss i Van:en och vi kröp till kojs bums. Klockan var nu ett på natten.

Vi vaknade upp till en fin morgon och vi tog en hundpromenad i ett naturreservat. Frukost och kaffe fixades till sen var vi redo för utforskning.
Raukar, får och saffranspannkor det är livet på pinne det.
Vi körde över till fårö och jag ville besöka Ingmar Bergmans grav. Dom andra var måttligt roade men Mollie fick minsann följa med och titta och lyssna på mej när jag berättade om Ingmar och Ingrid.

Vi parkerade oss i en skogsdunge knappt hundra meter från Sudersand stranden. Galet vackert och det bästa var att vi hade hela stranden för oss själva. Vart var alla människor?
Hur som, där bodde vi i fyra nätter. Vi fick prova på och surfa och det var vansinnigt roligt. Vi lekte i vattnet i flera timmar i sträck.
Vi lagade mat och vi gick på restauranger.
Vi åkte till Fåröfyr och vi åt glass. Livet var enkelt och vi var så nära naturen. Så himla fint.




Varje kväll kröp vi in i bilen och kollade på Mollies padda. Programmet bäst i test startades varje afton och där låg vi och tittade innan vi somnade av trötthet efter den aktiva dagen.

Vi åkte över till Gotland igen och hälsade på en gammal jobbarkompis till mej och hennes man. Så roligt att träffas och få se hur deras liv var på ön. Det var väldigt blommrigt. Jag har nog aldrig sett så många vackra blommor i en trädgård innan.

Vi körde över lojsta hed och såg små russ. Vidare till en campingplats. Där slog vi upp tältet. Vi badade i poolen och vi spelade lite pingis. Vattnet i havet var svinkallt så jag lät bli det momentet att slänga mej i plurret.
Vi åt middag på en fiskekrog i katthammarsvik. En galet god fisksoppa vältes ner.

Vi badade i den blå lagunen, ett kalkbrott där vattnet höll 21 grader. Lite lagom sådär. Där passade vi på att tvätt håret. Gosse så fina vi blev ;)

Ett besök i en naturreservat där det fanns en kalklada som var omgjord till restaurang avnjöt vi en god måltid med havet som utsikt. Det låg hus insprängda i brottet och ibland kunde man knapp se att det fanns ett hus där. Mycket märkligt ställe. När vi promenerade där kom plötsligt Titiyo och cyklade förbi, tydligen bodde hon där. Vi växlade några ord innan hon cyklade iväg.

Vi har besökt så många vackra platser under en vecka tid. Vi har ätit så god mat och vi har rört oss i naturen. Och inte var vi mätta på naturen men en halv dag i Visby kände vi som ett måste, i alla fall för Mollies skull. Hon behövde får lite mer historia lektioner och en stor god glass ;)

En fin vecka alltså och det mitt i virustider. Men vi höll oss mest för oss själva och det verkar som om människor är rädda om varandra vilket är fint att se.






Jockarp.

lördag 4 juli 2020

Lata dagar....

Vi jobbar bra ihop ;)


Det har varit bråda dagar. Jag har jobbat i vedsvängen på nätterna och på dagarna har jag försökt komma i kapp med alla sysslor inför den stundande semestern. Detta gör att jag just nu känner mej helt tilltufsad. Totalt slut faktiskt.
Altanen är nu så gott som klar, det återstår en trappa och en del av staketet vilket vi inte kan färdigställa förrän vårt beställda ute-spa har kommit på plats. För att koppla in ström till just det där ute-spa:et behövde det grävas. Jag och Kennet gjorde det.

Jag har styrt upp med gräsklippningen och det återstår lite jobb med röjsågen runt hagar och husknut innan jag helt kan ta ledigt.

Mollie har varit på sommarfritids i dagarna tre vilket verka funkat fint. Hon klagade inte inför mej i alla fall.
Vi tog med oss en kompis hem en dag och hon fick följa med oss på jordgubbsfältet.

Det var mitt första sommarjobb, då var jag nio år och cyklade över Vesan till jordgubbsfälten klockan fem på morgonen. Nu hade jag helt andra förutsättningar och det var väldigt mysigt att få uppleva gamla minnen ihop med den yngre generationen.
Mollie plockade på av dom röda bären och hon tycktes aldrig vilja sluta, jag kände igen mej själv i henne just där och då.
Kompisen fick ont i ryggen så hennes uppdrag övergick från bärplock till att hålla koll på Kennet.
Vi plockade 25 liter och innan jag snoppat alla bären var jag helt slut. 1,5 h satt jag och separerade flugan från bäret. Väldans jobb.

Jag har kört in våra cyklar till cykelfirman i stan, tanken är att dom ska koppla på pakethållare fram på våra cyklar. Där ska vi sen bygga en anordning så Kennet kan följa med på våra turer. Mycket att planera nu när vi är tre i familjen ;)

I skrivande stund håller vi på att packa inför en resa. Vi lämnar byn i kväll och jag ser framemot vår tur väldigt mycket. Jag har packat ner en bok och hoppas på väldigt lata dagar, Det känns som om jag är i ett stort behov av det just nu.
Det återstår dock att se hur lata dagar det blir, jag är inte superkänd för att just prioritera lata.



Jockarp.

onsdag 1 juli 2020

Tara....



Jag började måndagen med en löptur på berget, det är något jag inte har prioriterat allt för väl den sista veckan. Det har helt enkelt inte funnits utrymme för sådan lyx. Det gjorde det hela än mer magiskt när jag väl fick ge mej ut och få grusade vägar under löpardojorna.

Altanbygget fortsatte och vi gjorde staket på de dela som gick. Allt för att underlätta dagarna med Kennet.
Vi slet på till fyra snåret sen var vi ganska möra både jag och min far. En snabb dusch och bilen tankades och packades med förnödenheter.
Vi lämnade byn och åkte västerut, mot Varberg. Vi parkerade på en vacker plats och där skulle vi stanna över natten. Det lagades mat över öppen eld. Det är något visst med det.
Jag fick spendera natten tillsammans med fröken särbo vilket jag ser som lyxigt. Det är liksom inte självklart i våra liv.

Tisdagen startade upp med ett cafehäng mitt ute i obygden, Mollie åt en liter jordgubbar. Hon är tokig i bär.
Vidare tog vi oss mot havet och vågorna. Fröken särbo skulle surfa och självklart vill vi vara med och se hur det gick till. Det var mysigt att få vara delaktig och det blåste väldigt friskt vilket gjorde hela upplevelsen ännu starkare. Jag måste verkligen testa det en gång. Att surfa alltså ;)
Vi åt en sen lunch sen tuffade vi hemåt igen.

När jag var nio år fick jag min fösta egna häst, nu är jag snart 44. Det betyder att jag haft egen häst i ungefär 35 år. Det är en lång tid i mitt liv det.
Sen Mollie blev till har jag inte suttit på en häst, det av lite olika anledningar. Men min gamla tävlingshäst har alltid förgyllt mina mornar när jag stått i badrummet och borstat tänderna. Jag har sett henne ute i hagen och det har känts så fint att ha henne nära trots att hon blivit pensionerad.
I 23 år har hon bott på gården och det har varit 23 bra år.
Men nu är det slut. Tara som hon heter eller hette tog sina sista mumstuggor av gräs igår. Hon 27 år och hennes följeslagare Kalle 29 år fick avsluta sina liv tillsammans på gården.
Jag är tacksam över att jag inte var hemma och var tvungen att vara delaktig i det hela och än tacksammare är jag över dom som faktiskt såg till att deras avslut blev värdigt och fint.



Jockarp.