Fulla dagar.....

Morgon i Masthugget.....

En snabbtripp till Fröken särbo i Göteborg. Det var en viktigt tid men väldigt kort. Ibland avskyr jag särbolivet extra mycket, nu var det en sån stund. Men hem igen efter att jag sett att allt var lugnt. Arbete i vedsvängen och sen hem till mitt mys. 

Jag har kört ett pass på halvmarathondistansen, det gick bättre än förväntat, jag har varit lite rädd för dessa lite längre pass. Men nu är det gjort och jag stärks, jag vet att det är en bra bit till marathon distansen men jag är på väg i rätt riktning. 

Okej jag råkade kallade en person för sadist, inte vackert men det var med glimten i ögat och hon tog det rätt. Jag var hos tandhygienisten och hon piffade till mitt redan schyssta garnityr. Tandstenen skulle bort och det pysslade hon med en timme. Det gjorde inte så värst ont just då men det blödde sjukt mycket. Och jag avskyr smaken av blod. Klök.
Efter några timmar kändes det dock att hon röjt runt i munnen på mej. En grym smärta resten av dagen, som jag försökte härda ut. Men att tugga föda var uteslutit. Men jag höll mej sysselsatt, en bra distraktion.
Mollie skulle få sitt TBE vaccin och det brukar inte bli så lyckat, men denna gången levererade hon stort och glädjen var stor när vi lämnade sköterskan. Jag var enormt stolt över henne.

Vi körde till Kristianstad för att köpa en ny ipad till henne. Den förra är det förmodligen nån liten fransos som sitter och leker med just nu. Jag var måttligt irriterad över att jag skulle behöva köpa en ny till henne och ännu mer irriterad blev jag över att jag förmodligen inte får ut något på försäkringen för grejerna. Tydligen måste man spara alla kvitton. Vem gör ens det?
Så att jag betalar över 20000 Kronor i försäkringspremier varje år spelar ingen roll när det väl händer något. Förbannad? ja faktiskt. Och hade folk vetat skillnaden på mitt och ditt så hade jag inte heller behövt lätta på mitt läder. 
Jag försökte släppa det för min dotters skull. Det var verkligen inte hennes fel och hon gladdes såklart över att få sin ipad.

Vi tog ett bad på altanen innan det åter var dags att hoppa i lopplådan efter en aktiv dag.

Ja just det. Jag har ju gjort en ny sked med :)

Nöjd....

Jockarp.

Ormbiten?

Ledig dag, nja inte ledig men en dag till mitt förfogande. Jag startade upp klockan sju, hunden matades sen gick vi ut på berget. En stilla skön morgon, höstluften var hög och det var lätt att andas.
Mollie ville ha pannkakor när hon vaknat så det blev självklart smetgörning.

Efter intaget hoppade hon på cykeln och jag hoppade i mina springskor sen gav vi oss iväg. Vi tog rundan runt bron inne i stan. Vi sprang förbi slottet och där hade dom en utställning från en utgrävning från jägarstenåldern. Nyfikenheten tog överhand och vi tog en sväng in och kollade på utställningen. Vi fortsatte att ta oss rörande hem.

Jag drog igång ett långkok med kött från en vildgris, det luktade galet gott och jag hade planerat att den skulle bubbla runt i rödvinet i fyra, fem timmar innan vi skulle avnjuta den. Så blev det. Under tiden bakade Mollie en laddning med nutellamuffins. Jag gick ut och fixade med spabadet. Ut med det gamla vattnet och i med nytt. Jag känner mej med det lite mer redo inför hösten.

Det kliade lite i min skedtillverkanerv. Den sista skeden gjorde jag i Al, den var lite rödbrun i färgen, väldigt vacker. Jag vet att trädbiten inte var helt färsk när jag började jobba med den, nu hade jag en tanke att jag skulle såga ner ett träd av Al och göra en ny sked. Sagt och gjort. Färskare blev det inte. Och ändå misslyckades jag under kvällen när jag började yxa ut en sked från virket. Jag vet inte vad som gick snett.

Men när jag fällde trädet var Kennet med mej och när jag tittade på honom så verkade han väldigt konstig. Jag studerade honom på håll en stund. Jag blev skraj, vad hade hänt honom. Jag tittade på hans ben och jag befarade att han hade blivit ormbiten. Hela hunden var egendomlig. Det svullnade upp på ett par ställen och han slickade sej på benet.
Men sen gick svullnaden ner igen och han blev som vanligt, men under tiden hade jag hunnit ringa både djursjukhuset och min bror som fick komma och titta på Kennet. Han har egna hundar som blivit ormbitna så han hade koll. Men Kennet kvicknade till så vi friskförklarade honom vilket var skönt. Usch vad skraj jag var.

Vi gick ner på vesan och plockade upp potatis till middagen. Det är mysigt att göra saker med Mollie, hon säger sälla nej till att hjälpa till vilket gör mej väldigt glad och tacksam.
Potatisarna koktes och vi satte oss till bords. Och gosse vilket lyckat kok det blev. Köttet var så mört så det ramlade sönder. Mums.

Efter maten tog vi våtdräkterna och begav oss till Sandviken. Det var ingen vidare temperatur i vattnet men vi låg i i alla fall. Helt ensamma på stranden vilket verkligen är en lyx. 

Kvällen bjöd på glass i soffan, även Kennet fick en liten klick. En bra lördag.

Jockarp.

Tillbaka till matlådan…..

Saknar min glasögon….

                   

     

Att ha inbrott för med sej en del efterarbete. Försäkringsbolagen har fått fallet och lovade att återkomma. Och nu har jag varit inne i glasögonbutiker och beställt två nya glojärn. Vilket verkligen behövs känner jag. Jag behöver dom mer än jag kanske ville förstå. Det skulle ta 14 dagar innan dom skulle vara slipade och klara. Jag får väl försöka hanka mej fram så länge.

Jag har hunnit med några bra löppass vilket även det är behövligt. 8 veckor kvar till jag ska stå på startlinjen för mitt 19:e marathon och jag har aldrig känt mej så otränad inför ett lopp som nu. Hua. Det kommer göra jävulskt ont innan dom 4,2 milen är avverkade det är jag helt medveten om. Och dagen efter vill jag inte ens fundera på. Aj.

Mollie har börjat skolan och dom första dagarna verkar gått fint. Skolan är under utbyggnad så det är lite oreda på platsen men det verkar inte bekymra henne något nämnvärt vilket är skönt.

Vardagen känns av mer och och mer. Vad jag tycker om det vet jag inte riktigt ;)

Hej matlådan….

Jockarp.

Hej främling….

Sked av Al…..

Femte klass. Ja nu var det dags. Skolstarten verkade gått förträffligt bra för min dotter. Och inte är väl det så konstigt när dagen började med pannkaksfrukost i palatset. Mollie var förväntansfull inför dagen och hon var vid gott mod när hon välte ner pannkakor med sylt.

Jag lämnade av henne runt åtta snåret i plugget sen drog jag över berget till min vän. Jag möttes av ett leende och orden: -Hej främling! Ja det var ett tag sen vi sågs. Livet rullar liksom på. En stor varm kram och sen var vi redo för en promenad. Det var mycket som skulle avverkas på samtals listan. Jag hade tre veckor i Europa som skulle avverkas och hon hade minns lika många veckor av aktiviteter.

Vi gick inom affären när den öppnat och köpte frallor sen väntade det frallor och kaffe. Så galet gott och mysigt. Att hennes yngsta son var hemma med oss och förgyllde vår fika gjorde det inte mindre mysigt precis. Små ungar är faktiskt ganska roliga ;)

Vi Sa hej då efter tre timmars socialiserande, kennet och jag tuffade hem över berget. Jag bytte om och gav mej ut på en runda i löparskorna. När jag kom hem tog jag en sväng med gräsklipparen, gräset växte meterhögt på gården och det såg ovårdat ut. 

15:15 kom femteklassaren hem, jag växlade några ord med taxichaffisen sen gick vi in och åt ett ett par skedar nutella. Allt för att fira skolstarten.

Jag gick ner i källaren och började slutföra en sked som jag hållit på med ett tag. Jag blev ganska nöjd faktiskt. Än har jag mer att lära men det tar sig, bit för bit.

Middag lagades och på kvällen hamnade vi i soffan för att se färdigt en film som vi inte hann på semestern. Banditerna som gjorde inbrott i bilen tog ju mollies platta och där var filmen nerladdade. Men nu har jag äntligen sett hela filmen om Drottningens corgy . En bra film tycker jag.

Lite kladdigt blir det lätt…..

Jockarp.

Nya drömmar….

Han har koll ;)

Det blev full fart bums när vi kom hem från vår tripp i Europa. Vedsvängen direkt med 2 stycken 12 h pass. Dom resterade timmarna hemma handlade mest om tvättande. Maskinen fick gå på högvarv. Vi pysslade även med att tömma bilen. Det får plats mycket grejer när man måste.

Jag har även varit i kontakt med förskringsbolagen gällande alla händelser som skedde under vår tripp. Jag är dubbelförsäkrad vilket inte var något nackdel. Men bolagen skulle synkas så jag var tvungen att göra två separata anmälningar. Skönt att det är fixat nu. Jobbigt med sånt där som hänger över en. Men nu är det uppstyrt.

Jag har reflekterat en del över vår resa och jag konstaterar att det har varit väldigt lärorikt och då menar jag inte bara allt jag sett, lärt mej och upplevt om platser vi varit på. Nä jag tänker mest på hur långt man kommer med Google översättning, ett leende och ett blinkande öga :) jag har använt alla dessa verktyg ett antal gånger och det har varit vid tillfällen som skulle kunnat fått vem som helt att sätta sej ner och böla eller till och med vända om och köra hem till Sverige igen. Nu var vi två vuxna som hela tiden kunde dela ansvaret och bolla idéer och lösningar med varandra så vi var inte riktigt så sårbara som när bara jag, Mollie och Kennet var i fjällen. Fröken särbo var min trygghet och jag var hennes. Det var fint. Väldigt fint.

Mollie hade saknat sin kompis så hon har befunnit sej i stan dom senaste dygnen i hop med just denna vän. Vi har haft lite kontakt med det känns ändå konstigt att under tre veckor har vi träffats 24/7 och nu ser jag henne inte mer än fem minuter om dagen. Men hon är glad så då är jag också glad. Och på onsdag börjar skolan så det gäller ju att passa på.

Fröken särbo har lämnat mej och kört till västkusten och även det skaver. Jag är van att vakna upp tillsammans med henne och jag uppskattar det väldigt mycket. Men ja nu är särbolivet alltså åter ett faktum. Hua….

Men vi drömmer nya drömmar, drömmar som vi vill förverkliga tillsammans.

Drömmen om Lofoten….

Jockarp.

Etretat……

Det har varit lugnt ett par dagar. Det har inte vara några missöden men när vi kom in i city av Etretat så råkade jag dra i en annan van med vår så backspeglarna fick sej en smäll. Vi fick stanna och dela uppgifter med snubben med van:en.

Middag sen blev det lite stros. En sån galet fantastisk plats. Helt gratis och väldigt lite folk. Naturen har åter skapat ett mästerverk.

Vi gick till sängs och under natten fick jag ett samtal från larmcentralen hemma i Sverige. Larmet i palatset hade löst ut och en väktare var på väg. Det verkar varit ett falsklarm som väl var för väktaren såg inget. Skönt.

På morgonen bjöd jag ut fröken särbo på en morgonpromenad. Och gosse så bedårande. Vi gick i ett par timmar, samtalade och höll oss nära varandra och upplevde naturen tillsammans. Mollie hängde i van:en och kollade på film. Vi gick på stranden och tittade på alla slipade stenar, vi gick uppe på klipporna vi gick genom en tunnel och vi bara stod rakt upp och ner och njöt av varandra och vackerheten.

Jag köpte med en glass till Mollie och hon blev väldigt glad. Efter glassen tog vi ett förmiddagsdopp. Det var uppfriskande Atlanten var kylig. En liten tur på en liiiten marknad, vi köpte en burk paella som vi delade på innan avfärd. Jag älskar att Mollie provar och faktiskt tycker att den mesta maten är god.

Nu börjar vår Europaresa lida mot sitt slut, jobb väntar men vi måste ta oss hem först. Mycket kan ännu hända :)

Jockarp. 

Normandie…….

Efter en natt i San malo så fortsatte vår tripp. Historiska platser finns det gott om i världen och Normandie är verkligen inget undantag. Vi började morgonen med att ta oss till Mont Sant Michel. Vi vandrade i dimman men vi var verkligen inte ensamma. Ett helt lemmeltåg var på väg ut mot klippan och klostret. 

Det var fortfarande högvatten när vi kom dit och jag har läst mej till att det kan vara 15 meter skillnad på platsen mellan ebb och flod. Och vi fick uppleva det för när vi besökt ön och kom ut igen så hade vattnet försvunnit. Det varnades för kvicksand längs strandkanten så vi höll oss en bra bit därifrån.

Vi tuffade vidare mot landstigningsstränderna. Jag har drömt om att få stå där. Och efter att jag i närtid såg filmen rädda meninge Ryan blev min längtan än mer påtagligt. Så fruktansvärt brutalt och så många människor som miste livet för frihetens skull.

D-day/operation Overlord var den utlösande faktorn för att få stopp på Hitlers framfart i andra världskriget. Världen kunde sett helt annorlunda ut om ständerna i Normandie inte invaderats den 6 juni 1944.

Den amerikanska kyrkogården vid Omaha beach med 9000 kors och davidsstjärnor som står i rader efter rader för att hedra hjältarna som fick hejd på grymheten Fick mej till lip. Att åldern på dom stupade var väldigt unga gjorde det ännu sorgligare. Så mycket grymhet och så mycket lidande.

Vi besökte Omaha, Gold, och Juno. Det fanns givetvis mer jag hade viljat utforska men det finns det säkert tid till längre fram i livet.

Att Mollie intresserade sej för kriget och historian gjorde mej glad. Hon frågade och vi googlade. Jag hoppas att hon kommer läsa om detta i skolan vad det lider. Det är vår historia. 

Vi lämnade stränderna och körde mot Etretat. Det finns så många platser jag missat i mitt 44 åriga liv.

Jockarp.

San Sebastian…….

En dricka i min hand, rumpan mot sand. Dånet av musik och ett myller av människor lämnas bakom oss. 

Framför oss vilda vågor som slår mot land. Solen som sakta rör sej neråt. Jag sitter mot väster. En mås plockar snabbt något ur sanden bara en meter från mina fötter. Jag märker att jag ler. På en strand i San Sebastian.

Ord som träffar mej likt kulor från en kulspruta.

Boom. Vi är för olika.

Boom. Vi intresseras inte av samma saker.

Boom. Vi har inte samma drömmar.

Boom. Vi har inte samma mål.

Orden rev och dom slet i mitt inre.

Jag märker att jag ler. Men absolut inte av det mina öron hör, utan av det mina ögon ser.

Det är så storslaget att sitta med ett öppet hav, vågor som slår och solen som snart är helt borta i horisonten. Jag ler på en strand i San Sebastian.

Men allt är inte svart och vitt. Samtalen må låta brutala vid första tanken och det var så för mej. Jag fokuserade på horisonten. Där det stora blå möter varandra. Det fick mej att le. Där på en strand i San Sebastian.

Blicken mot havet med en fråga. Är du lycklig?

Blicken mot havet med en fråga. Varför delas våra liv?

Fråga ett. Ja. På det stora hela är jag det. Lycklig.

Fråga två. ?

Jag tror att det är bra att ställa sej dessa två frågor emellanåt i livet.

Jag ser på våra olikheter som något fint, jag ser våra olika intressen som något bra, att vi i det kan utmana varandra. Våra drömmar behöver inte vara dom samma och våra mål kan vara olika.

Att leva tillsammans och älska varandra har absolut inget med det att göra. 

Känslan av att jag vill finnas där när min tjej uppnår sina mål, att se henne utvecklas i sina intressen och att hon får drömma känns så självklart för mej. Det är inget obra i det.

Vi öppnar en ny bok efter vår stund på en strand i San Sebastian. Det känns som en bra bok.

Nu rullar vi vidare på vår resa. Närmast ligger Frankrike.

Jockarp.

Ny stad……

När man lämnar platser bakom sej kan det ibland kännas tomt, men att veta att man snart är på en ny plats som imponerar och intresserar gör det hela betydligt enklare.

Vi tuffade upp mot en stad som heter Tolosa. En stad som imponerade, små smala gränder och på det stora hela folktomt. Siestan är ju ett faktum. Vi strosade runt en stund. Och jag gillade tempot. Väldigt slow. Vi körde upp i bergen och där var det ännu lite lugnande. Vägen dit var extremt smal och det stupade brant ner. Ett snedsteg sen hade man varit historia. Utsikten var magisk så skräcken över dom smala vägarna trycktes undan.

Vi parkerade och jag tog en löptur, det var väldigt mycket upp och ner vilket var bra. Jag har nyss fått ett Mail om att det är 8 veckor till nästa marathon. Jag är för otränade för det men jag kommer genomföra det ändå.

Efter besöket i bergsbyn rullade vi neråt mot San Sebastian och där blev det ett sort Wow. Vilken bedårande vacker stad. En stad som man enkelt kan förälska sej i och jag var inget undantag. Blandningen hav och stad är en kanon mix när man är på utfärd.

Vi har ätit fantastisk mat och ofta har vi valt tappas och sen delat. Jag är stolt över Mollie som provar allt som ställs fram på bordet. Det är en bra grej, det där med att våga testa.

Klockan åtta på kvällen åkte våtdräkterna fram och Atlanten väntade. Så enastående fint att på en folktom strand se sin dotter leka i vågorna. Jag blev varm i hela kroppen av synen av henne i havet. Hennes glädje blev min glädje.

 

Jockarp.

Våtdräkt……

Vi hyrde surfbräda och våtdräkter. Ett par timmar lekte vi vattnet innan det blev högvatten och vi var tvungna att ta oss in till land. 

Vi käkade lunch på en bänk med bedårande utsikt över Biarritz. Spontant bestämde vi oss för att köra och köpa våtdräkter till mej och Mollie, sagt och gjort, vi köpte även en ny boddyboard till Mollie. Efter inköpet kände vi oss mer än redo att åter ta oss ut och leka i Atlanten. Ett par timmar till var vi i sen var det färdiglekt för dagen.

Vi packade in oss i bilen och lämnade Frankrike och tuffade in i Spanien. Det om hopp om lite bättre väder. Zarautz blev nästa stopp. Vi parkerade och gick in i den gamla delen av stan. Så himla mysigt. Vi hittade en mysig men vild restaurang som serverade tapas. Vi delade på fyra rätter och smaken var himmelsk. Därefter var det minsann godnatt.

Jockarp.

Polisanmälan…..

Saltvatten. Jorå.

Vi rullade vidare, nu västerut. Vi är på väg så sakteliga till atlantsidan av Frankrike. På vägen stoppade vi till och handlade lite frukt på ett lite udda ställe ut med vägen. Dom sålde, frukt, bär, grönsaker och massor av vin. En lite skum blandning för oss från Sverige.

Vi hittade ett kanonställe att bo på över natten. Medans fröken särbo fixade med maten upptäckte Mollie, Kennet och jag omgivningarna. En dunderstor strand. Den var helt tom på folk. Jag släppte Kennet som nu varit i koppel i över en vecka. Han är inte van vid det och det märktes. Vilken lycka. Han blev helt sjövild. Vi sprang med honom lite fram och tillbaka på stranden. Innan det var dags för middag.

Vi åt, borstade tänderna sen kröp vi in i van:en och kollade på film. Mollie var fnittrig av lycka. Hon gillar dagarna på resan men hon älska kvällarna när vi kryper upp tillsammans och kolla på film. Eftersom banditerna tog Mollie platta så fick vi för kvällen kolla film på min telefon, detta gjorde att vi fick ligga ännu närmare varandra och mysa.

Det blev en dag på den stora fina stranden och vi laddade batterierna rejält, vilket behövdes. Vi körde sen rakt över landet till Biarritz. Fröken särbo tog där en sväng med surfbrädan på morgonen innan kaffe. Efter det var det dags att ta tag i alla måsten som tillkom efter inbrottet i bilen.

Först en polisstation för att göra en anmälan. Där la vi ett par timmar sen var det vidare till Carglass för att försöka lösa problemet med rutan. Just nu ser det en aning mörkt ut men jag vet att saker kan förändras snabbt :)

Vansinnigt gott.

Jockarp.

Inbrott…..

Vi var ute i ett otroligt vackert naturreservat. Vi badade, lekte och mådde förträffligt. Kennet fick vara med på stranden och tempen var över 30 grader så det kändes bra att han kunde plaska runt i vattnet precis som vi.

Det fina byttes dock ut till något mindre fint när vi kom tillbaka till bilen (tillika vårt hem) någon tyckte att dom behövde vissa saker mer än vi. Rutan sönderslagen och dörren stod öppen. Där kände jag att den eftermiddagen genast blev ett projekt. Men ibland har vi tur. Vi hoppas din i bilen och körde iväg. Jag såg en bilverkstad och där svängde vi inom, vi fick hjälp bums med att dammsuga upp glassplittret och dom plastade igen hålet. 

Fröken särbo var i kontakt med försäkringsbolaget om hur vi skulle fortsätta. Dagen efter åkte vi till carglas, dom hade ingen ruta inne men skulle beställa den till en annan verkstad till en stad vi är på väg till. Nu måste vi bara lyckas göra en polisanmälan här  i Frankrike sen hoppas jag att vi kan släppa denna tråkiga del av resan. 

Vi fortsatte med det som var tänkt. Vi åt en god middag på en resturang, jag tog en smarrig ostpizza och dom andra välte ner en kastrull med musslor. Sen var det minsann godnatt.

Godmorgon. Kaffe i solsken sen väntade aktiviteter. Mollie ville suppa så det pysslade vi med en stund. Kennet fick också åka med en sväng men inte där det var för djupt. Mollie hoppade upp och ner från suppen ner i det kristallklara vattnet. Så mysigt men en aning svårt för mej att hålla balansen.

Fröken särbo tog en sväng med en vindsurfingbräda. Hon imponerade stort på mej. Hon åkte fram och tillbaka, fram och tillbaka som om hon aldrig gjort nåt annat ;)

Nu rullar vi vidare på vår resa.

Jockap.