Normandie…….

Efter en natt i San malo så fortsatte vår tripp. Historiska platser finns det gott om i världen och Normandie är verkligen inget undantag. Vi började morgonen med att ta oss till Mont Sant Michel. Vi vandrade i dimman men vi var verkligen inte ensamma. Ett helt lemmeltåg var på väg ut mot klippan och klostret. 

Det var fortfarande högvatten när vi kom dit och jag har läst mej till att det kan vara 15 meter skillnad på platsen mellan ebb och flod. Och vi fick uppleva det för när vi besökt ön och kom ut igen så hade vattnet försvunnit. Det varnades för kvicksand längs strandkanten så vi höll oss en bra bit därifrån.

Vi tuffade vidare mot landstigningsstränderna. Jag har drömt om att få stå där. Och efter att jag i närtid såg filmen rädda meninge Ryan blev min längtan än mer påtagligt. Så fruktansvärt brutalt och så många människor som miste livet för frihetens skull.

D-day/operation Overlord var den utlösande faktorn för att få stopp på Hitlers framfart i andra världskriget. Världen kunde sett helt annorlunda ut om ständerna i Normandie inte invaderats den 6 juni 1944.

Den amerikanska kyrkogården vid Omaha beach med 9000 kors och davidsstjärnor som står i rader efter rader för att hedra hjältarna som fick hejd på grymheten Fick mej till lip. Att åldern på dom stupade var väldigt unga gjorde det ännu sorgligare. Så mycket grymhet och så mycket lidande.

Vi besökte Omaha, Gold, och Juno. Det fanns givetvis mer jag hade viljat utforska men det finns det säkert tid till längre fram i livet.

Att Mollie intresserade sej för kriget och historian gjorde mej glad. Hon frågade och vi googlade. Jag hoppas att hon kommer läsa om detta i skolan vad det lider. Det är vår historia. 

Vi lämnade stränderna och körde mot Etretat. Det finns så många platser jag missat i mitt 44 åriga liv.

Jockarp.