När man lämnar platser bakom sej kan det ibland kännas tomt, men att veta att man snart är på en ny plats som imponerar och intresserar gör det hela betydligt enklare.
Vi tuffade upp mot en stad som heter Tolosa. En stad som imponerade, små smala gränder och på det stora hela folktomt. Siestan är ju ett faktum. Vi strosade runt en stund. Och jag gillade tempot. Väldigt slow. Vi körde upp i bergen och där var det ännu lite lugnande. Vägen dit var extremt smal och det stupade brant ner. Ett snedsteg sen hade man varit historia. Utsikten var magisk så skräcken över dom smala vägarna trycktes undan.
Vi parkerade och jag tog en löptur, det var väldigt mycket upp och ner vilket var bra. Jag har nyss fått ett Mail om att det är 8 veckor till nästa marathon. Jag är för otränade för det men jag kommer genomföra det ändå.
Efter besöket i bergsbyn rullade vi neråt mot San Sebastian och där blev det ett sort Wow. Vilken bedårande vacker stad. En stad som man enkelt kan förälska sej i och jag var inget undantag. Blandningen hav och stad är en kanon mix när man är på utfärd.
Vi har ätit fantastisk mat och ofta har vi valt tappas och sen delat. Jag är stolt över Mollie som provar allt som ställs fram på bordet. Det är en bra grej, det där med att våga testa.
Klockan åtta på kvällen åkte våtdräkterna fram och Atlanten väntade. Så enastående fint att på en folktom strand se sin dotter leka i vågorna. Jag blev varm i hela kroppen av synen av henne i havet. Hennes glädje blev min glädje.
Jockarp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar