Är det värt det?

Att Mollie är i fin form, glad och full av liv gör att livet är väldigt ljust, hon har inga som helst bekymmer just nu. Förvisso vet jag att det kan vända snabbt och att en liten sak kan bli hur stor som helst i en tioårings liv.

Hon ska sluta skolan idag och ett skönt vinterlov med utlovat snöbollskrig väntar. Vi ser framemot ledig tid tillsammans, det gör vi alltid. Att bryta vardagen är viktigt för oss.

Att Mollie mår väl är skönt men vissa dagar är ändå jobbiga. Händer det något jobbigt inombords blir det ännu svårare när man är särbo. Att man vill finnas för sin partner och man inte kan vara där fysiskt, att den där kramen uteblir. Det plågar enormt. Ibland är det så för oss. 

Ibland får jag frågan om det är värt det. All tid ifrån varandra, all längtan och alla dagar av saknad man tvingas uppleva. Och jo, det är värt det, alla dagar i veckan så är det värt det. 

Jag är så våldsamt kär i min tjej. 

De finns en rakhet i vår relation som ger oss en trygghet och tillit som jag aldrig tidigare upplevt. Det spelas inga spel och vi gör allt för att den andra ska känna sej trygg i relationen. Att vi är särbos gör att det är ännu viktigare med kommunikation och öppenhet.

Att vi bekräftar varandra och förmedlar våra känslor har blivit en viktig del av vår vardag när vi är 30 mil i från varandra.

Nu är längtan snart över för denna gången och det nalkas ledighet tillsammans. Gosse vad vi ska kramas.

Jag lär inte prioritera skrivande under jul så jag passar på att önska alla människor i min omgivning en fin och kärleksfull jul.

Jockarp.

Sura surdeg.....

En gnutta salt, och det här.
 Det är allt som behövs 

Rörelse med Kennet på berget är i princip det enda jag åstadkommit under förmiddagarna denna veckan. Resten av dagen har varit vigd åt arbete. Jag har varit hemma sent på kvällarna och jag ogillar det, mest på grund av att jag saknar stunderna vid middagsbordet med min dotter. När vi lagat mat och sätter oss till bords och under den i mina ögon allt för korta stund går igenom vad som hänt i våra liv under dagen. Jag ser det som viktigt, Mollie ser det nog inte riktigt på samma sätt men hon får liksom vara med på det ändå ;)

Jag gjorde ett bröd härom kvällen, jag var inte klar förrän närmare halv tolv på natten. Det gjorde mej inget för jag känner att det är något jag gillar att pyssla med. Jag blev även förvånad över hur många andra människor som har samma intresse som nu jag fått. Att baka bröd. Det är väldigt många som hört av sej och vill ha receptet och tyvärr, det är en aning svårt att återskapa. Jag har en mängd olika mjölsorter så dom går jag liksom lite bananas med, kanske en aning för mycket ;) Men det jag förstått ska man hålla sej till ungefär 90% vetemjöl och 10% rågmjöl. Vetemjölet bör vara av en "stark" sort.

Själva grunden i surdegen är enklast om man blandar med ett rågmjöl eftersom det finns mer bakterier som är gynnsam i själva jäsningsprocessen. Jag brukar mata min surdeg ca 6 timmar innan jag ska använda den och då har den jäst till minst det dubbla.

Jag har ett grundrecept på mängderna men jag ändrar även där lite efter tycker och smak, jag tänker om jag vill ha ett stort eller ett lite mindre bröd.

Men ett normalt bröd brukar jag ta 600 g mjöl av blandade sorter. 440 g vatten, ca 12 g salt och 130 g surdeg. 
Jag har testat två olika sätt att sätta degen och det verkar som det går bra på vilket sätt som helst. 

Antingen har jag börjat med att hälla upp vattnet, därefter har jag lagt i surdegen och blandat upp den i vattnet, efter det mjölet, Sen jäsning ca 40 minuter och sen har vikningen påbörjats. Efter första vikningen har jag blandat i saltet sen har jag fortsatt att vika var 30 minut i ca 4 timmar. Brödet har formats och lagts i en brödkorg för vila i kylen under natten sen har brödet gräddats på morgonen. 

Jag använder en gjutjärnsgryta som stått i ugnen ca 40 minuter på 240 graders värme. Locket har tagits av och brödet har lagts i. Efter det, på med locket och in i ugnen ca 25 minuter, locket av och tempen har jag sänkt till 210 grader. Brödet är färdig gräddat när det nått en temperatur på minst 97 grader. Enkel procedur ;)

Den andra blandningen jag testat är att jag blandat vatten och mjöl. Efter två timmar jag jag knådat i surdegen. Den har fått vila och till nästa vikning då har jag även blandat in saltet. Jäsning och vikning i samma mängd timmar och sen den längre vila i kylen. 
Jag tycker att det funkar kanon vilket som.

Det är fascinerande att man kan skapa något så vackert och gott med bara tre ingreidinser, jag tror aldrig att jag kommer att sluta imponeras av det. 

Jo just det. En viktig sak till. Saltet jag använder är utan tillsatt jod. Det gillar tydligen inte surdegen, då blir den sur. ;)

Väldigt nöjd.....

Jockarp.

Nytta och nöje.....

Måndag morgon och Kennet envisades med att kliva upp klockan fem. Jag matade och slängde ut honom en stund. Under den stunden drog jag igång en surdeg. Sen gick vi och la oss igen till klockan ringde runt sju snåret.

Julkalendern med Mollie vilket blivit en fin vana. Jag är väldigt glad över kalendern i år. Den berör så mycket olika och viktiga frågor. Demokrati och frihet. Mollie har möjligheten att göra vad hon vill med sitt liv, så har det inte alltid varit.
Att skillnaderna är så stora på bara hundra år, jag ser dom som viktigt att hon får ta del av det. Att från Kvinnlig rösträtt 1921 till att barnaga har förbjudits. Men också de problem som finns idag. Med internet, mobbning, kränkning, förlöjligande. Ja en riktigt bra och viktig berättelse.

När hon lämnats av i skolan drog Kennet och jag ute på berget, Mördabacken har blivit ett fint inslag på våra pass. Kennet springer i selen som är kopplad till min midja en del av rundan och en del av rundan är han lös. Jag gillar att ha honom med mej och det är en väldigt bra aktivitet för en pigg terrier.

När vi kom hem satte vi upp julgranen i vardagsrummet. Jag tror aldrig vi haft en sån vacker gran i det Månsagårdska palatset. Och mot den ny framtagna tegelväggen blev det magnifik. Det är så otroligt vackert i vårt hem nu och jag kan bara glädjas.

Jag hade eftermiddagspasset i vedsvängen vilket kändes lagom roande, men livet kan inte bara var nöje, lite inslag av nytta är nog bra ;)

Jag kom hem vid tio snåret på kvällen och drog igång bums med att grädda ett surdegsbröd. Tanken var att göra en adventsljusstake, men mitt estetiska öga blev något skämt. Ett misslyckande gällande utseendet, men smaken var det minsann inget fel på ;)

Jag kan inte lyckas alltid...

Jockarp.

Äta kakan......

Nu är årets julgranar huggna och hemkörda. Mollie satte upp sin direkt men jag fick vackert vänta lite, det saknades både ljusslinga och julgransfot. Men det viktigaste var faktiskt att hon fick upp sin.
I år har vi ju en ny familjemedlem som ska fira jul med oss och han fattar inte riktigt vad vi håller på med, men julkulorna verkar vara en höjdare i Kennets ögon. Jag är inte helt hundra på att våra granar få stå stadigt ända fram till tjugonaknut. Kennet kan ju ha andra idéer ;)

Vi tog en snabbis till fröken Särbo. Mollie och jag lagade middag och gjorde efterrätt. Allt stod klart på bordet när hon kom hem från en lång arbetsdag. När mat och disk var klart parkerade vi oss i soffan och tittade på så mycket bättre. Väldigt mysigt.

Under dagen var vi ute på turné en sväng, Vi åt sushi viket var en höjdare. Jag är så glad över att Mollie vill testa nya saker. Jag gillar nyfikenhet, det är en bra egenskap att ha med sej i livet.
Sen var det åter dags att säga hej då. Jag kan känna mej väldigt bitter i dom ögonblicken. Riktigt ledsen. Det över att jag inte alltid kan ha det som jag har det när vi två är tillsammans.

Jag försökte skaka av mej den ogynnsamma känslan och i bilen hem kom jag faktiskt till insikten om att jag just nu är otroligt lycklig. Det även om jag inte kan äta kakan jämt, men jag har den i alla fall i mitt liv. Och livet ter sej väldigt enkelt och ljust. Inget drama så långt ögat når och det är så otroligt skönt. Att bara vara liksom, att njuta av allt som livet ger. 

Mm livet är bannemej det bästa som hänt mej, inget snack om den saken.

Jockarp.

Flygtur....

Springtur i stan..

Jag har prioriterat rörelse mellan alla teams-möten denna vecka. Jag har sprungit en massa mil och jag fick även till ett pass med en kär vän. Vi dundrade upp i mördabacken, vi återupplevde gamla minnen.
Förr hade vi våra barn på ryggarna när vi gick upp för backen. Nu är dom modell större och medan vi var i backen och svettades så var dom i skolan. Tiderna förändras, på gott och ont. 
Kennet var med och han gillar det verkligen, jag har försökt ta en liten springtur med honom varje dag och sen har jag tryckt in ett pass på kvällen när Mollie tränat handboll. Då har Kennet fått vila. Vill ju inte slita upp den lille grabben.

Jag har fortsatt att köra in ved och nu är det fullt överallt vilket är skönt. Att jag ligger på ca 24-25 graders temperatur inomhus får mej att drömma mej bort ibland. Tänk att det är ett år sedan Mollie och jag hoppade på den där stora skutan i Miami som tog oss runt på en hel massa magiska platser. Ett år helt galet.

Det slog mej faktiskt att det snart är ett år sedan vi tog vår sista flygtur. Inrikes upp till Kiruna för att bo på ishotellet. Ett år sen jag flög sist. Det låter helt orimligt. Svårt att ta in. Samtidigt märker jag ju hur mycket vackerhet det finns precis runt husknuten. Ja det är minsann en aning upp och ner allting men det behöver ju inte vara något fel i det.

Mollie och jag har agerat hundvakt till mormor och morfars hundar. Det gick sådär. Det var väldigt mycket lek och bus, stoj och stim. Uppstigning skedde redan klockan fem, onödigt tidigt kan tyckas. Jag misstänker att det blir en tidig nattning i kväll.

Hundvaktaren....

Jockarp.

Vardagsrumsjobb......

Ett

Två

Mollie lämnades i skolan och jag hann med en snabb löptur med Kennet innan jag skulle in i möte.
Att sitta i möte större delen av dagen hemma i vardagsrummet är nog att smaka på en del av framtiden. Det känns som om detta kommer att fortsätta ett bra tag till.
Mellan mötena gräddade jag två nya surdegsbröd och jag må säga att dom blev vackra, var och en på sitt vis. Det allra roligaste med detta bakandet är att man inte vet från gång till gång hur det kommer att bli. Det är så många steg och det är så många moment som ska göras.
Att det tar minst ett dygn från att surdegen satts till att brödet är klart kräver självklart även det planering. Men det är det som gör det så speciellt och så fantastiskt roligt. 

Att snöa in på saker ses oftast som nåt mindre bra, men jag är väldigt glad över det där insnöandet. Att jag gjort massa bröd under en kort tid betyder bara för mej att jag får rutin på det och att jag lär mej det och med det blir allt så mycket enklare. Jag tror att jag kommer fortsätta ett tag till för att sen kanske trappa ner och bara baka vid behov. 

När alla möten var avklarade för dagen drog jag igång med vedkörandet. Jag vill ha fulla lador till jul så det är bara till att gneta på.
Kennet var med mej hela tiden och det var ett trevligt sällskap.

Tisdagar betyder handboll och det är jag glad för, det är totalt gråa dagar just nu och hade man inte haft något man måste göra så hade man med all sannolikhet blivit sittandes i soffan. Men handboll för myset och löptur för mej. Det var skönt att springa på belysta cykelvägar inne i stan. Snubbelrisken minskar markant ;)

Kvällsturen....

Jockarp.

Baken....

En helg i bakets tecken. Det har levererats mängder av bröd, frallor och kanelbullar av surdeg. Efter varje bak fascineras jag av att allt som krävs är mjöl, vatten, salt och tid. Hur kan det ens funka så? Att det även är brutalt gott gör ju saken extra fascinerande.

Mollie har hängt med kompisar i helgen, men även hon hittade inspiration och ville baka. Hennes bak blev chokladbollar med hasselnötter och strössel på. Enkelt och gott.

Hundpromenader och även lite springning med Kennet har det bjudits på i helgen. Jag älskar promenaderna med honom i sällskap av fröken Särbo. Vi har alltid fina samtal som rustar oss för framtiden. 

Vi passade på att träffa en vän som redan haft covid-19 vilket gör att hon är helt ofarlig att träffa just nu. Annars är jag väldigt avhållsam med möten med andra människor. Jag håller mej på min lilla kant i världen för att minimera risken att bli sjuk eller att smitta andra.

Vi har badat varje kväll och det är verkligen en enorm vardagslyx. Jag älskar dom stjärnklara kvällarna när jag sitter i mörker med ett härligt varmt vatten runt min kropp.  

Vi har lagat väldigt goda middagar som även det är en lyx som vi unnar oss i palatset. Bland annat har vi lagat Fisk och skaldjurssoppa med surdegsbröd. Smaka på de va ;)

Varje morgon i december månad har Mollie och jag börjat dagen med att titta på julkalendern. Det är så himla mysigt att sitta tillsammans den där kvarten på morgonen innan dagen tar fart. Det känns som om vi kommer att fortsätta så till den 24:e Jag tycker att det är en väldigt fin kalender i år. Vi gillar den både myset och jag.

Jockarp.

Rörelse....

Mössa på.....

Jag körde Mollie till skolan sen selade jag på Kennet. Vi skulle på tur på berget. Idag var det inte promenad utan idag väntade det en löptur, vi var ute över en timme och jag hade gärna varit ute fler. Fyra minus på berget och solen formligen vräkte ner, det gnistrade på den frostiga marken där vi sprang.

Jag fick närkontakt med ett rådjur, det var väldigt vackert med sin vita boll i baken. Kennet var väldigt intresserad av de men han fortsatte på vägen med mej.

Vi Kom hem och jag trodde att den lille Jack Russel killen skulle vara trött efter turen, men icke. Han var med mej under hela proceduren med att tömma badbaljan på altanen. Jag fick kasta i en dränkbar pump och låta dom 1300 literna begjuta min gräsmatta. Kennet tyckte det var fantastiskt kul att jaga vattenstrålen.

Ett par timmar sittandes i möte via teams var en aktivitet som tog vid efter spabadsuppfräschningen. Det var väldigt sövande att sitta inne i en mjuk soffa efter alla timmar jag spenderat i det friska kalla vintervädret. Men mötet var viktigt och efter att det avslutats hasade jag mej upp och ut igen. Bilen dammsögs och tvättades. Det var en syssla som blivit väldigt eftersatt den senaste tiden.

Jag passade på att köra lite ved när jag ändå var i farten, det pysslade jag med till myset kom hem i taxin.

Vi pratade en stund och eftersom hon ska vara med på scouternas avslutning där det skulle medhavas fika så satte vi igång och bakade kokostoppar. Det gäller att var förberedd.

Kvällen var vig till Handboll, jag tog med mej Kennet på en liten promenad sen fick han ligga och mysa på filten i bilen medans jag sprang en lite tur.

Det blev en bra dag rörelsemässigt för hela familjen och det är bra, man blir pigg av det ;)

Jockarp.