Är det värt det?

Att Mollie är i fin form, glad och full av liv gör att livet är väldigt ljust, hon har inga som helst bekymmer just nu. Förvisso vet jag att det kan vända snabbt och att en liten sak kan bli hur stor som helst i en tioårings liv.

Hon ska sluta skolan idag och ett skönt vinterlov med utlovat snöbollskrig väntar. Vi ser framemot ledig tid tillsammans, det gör vi alltid. Att bryta vardagen är viktigt för oss.

Att Mollie mår väl är skönt men vissa dagar är ändå jobbiga. Händer det något jobbigt inombords blir det ännu svårare när man är särbo. Att man vill finnas för sin partner och man inte kan vara där fysiskt, att den där kramen uteblir. Det plågar enormt. Ibland är det så för oss. 

Ibland får jag frågan om det är värt det. All tid ifrån varandra, all längtan och alla dagar av saknad man tvingas uppleva. Och jo, det är värt det, alla dagar i veckan så är det värt det. 

Jag är så våldsamt kär i min tjej. 

De finns en rakhet i vår relation som ger oss en trygghet och tillit som jag aldrig tidigare upplevt. Det spelas inga spel och vi gör allt för att den andra ska känna sej trygg i relationen. Att vi är särbos gör att det är ännu viktigare med kommunikation och öppenhet.

Att vi bekräftar varandra och förmedlar våra känslor har blivit en viktig del av vår vardag när vi är 30 mil i från varandra.

Nu är längtan snart över för denna gången och det nalkas ledighet tillsammans. Gosse vad vi ska kramas.

Jag lär inte prioritera skrivande under jul så jag passar på att önska alla människor i min omgivning en fin och kärleksfull jul.

Jockarp.