tisdag 22 december 2020

Är det värt det?




Att Mollie är i fin form, glad och full av liv gör att livet är väldigt ljust, hon har inga som helst bekymmer just nu. Förvisso vet jag att det kan vända snabbt och att en liten sak kan bli hur stor som helst i en tioårings liv.
Hon ska sluta skolan idag och ett skönt vinterlov med utlovat snöbollskrig väntar. Vi ser framemot ledig tid tillsammans, det gör vi alltid. Att bryta vardagen är viktigt för oss.

Att Mollie mår väl är skönt men vissa dagar är ändå jobbiga. Händer det något jobbigt inombords blir det ännu svårare när man är särbo. Att man vill finnas för sin partner och man inte kan vara där fysiskt, att den där kramen uteblir. Det plågar enormt. Ibland är det så för oss. 
Ibland får jag frågan om det är värt det. All tid ifrån varandra, all längtan och alla dagar av saknad man tvingas uppleva. Och jo, det är värt det, alla dagar i veckan så är det värt det. 
Jag är så våldsamt kär i min tjej. 
De finns en rakhet i vår relation som ger oss en trygghet och tillit som jag aldrig tidigare upplevt. Det spelas inga spel och vi gör allt för att den andra ska känna sej trygg i relationen. Att vi är särbos gör att det är ännu viktigare med kommunikation och öppenhet.
Att vi bekräftar varandra och förmedlar våra känslor har blivit en viktig del av vår vardag när vi är 30 mil i från varandra.

Nu är längtan snart över för denna gången och det nalkas ledighet tillsammans. Gosse vad vi ska kramas.
Jag lär inte prioritera skrivande under jul så jag passar på att önska alla människor i min omgivning en fin och kärleksfull jul.




Jockarp.

torsdag 17 december 2020

Sura surdeg.....

En gnutta salt, och det här.
 Det är allt som behövs 



Rörelse med Kennet på berget är i princip det enda jag åstadkommit under förmiddagarna denna veckan. Resten av dagen har varit vigd åt arbete. Jag har varit hemma sent på kvällarna och jag ogillar det, mest på grund av att jag saknar stunderna vid middagsbordet med min dotter. När vi lagat mat och sätter oss till bords och under den i mina ögon allt för korta stund går igenom vad som hänt i våra liv under dagen. Jag ser det som viktigt, Mollie ser det nog inte riktigt på samma sätt men hon får liksom vara med på det ändå ;)

Jag gjorde ett bröd härom kvällen, jag var inte klar förrän närmare halv tolv på natten. Det gjorde mej inget för jag känner att det är något jag gillar att pyssla med. Jag blev även förvånad över hur många andra människor som har samma intresse som nu jag fått. Att baka bröd. Det är väldigt många som hört av sej och vill ha receptet och tyvärr, det är en aning svårt att återskapa. Jag har en mängd olika mjölsorter så dom går jag liksom lite bananas med, kanske en aning för mycket ;) Men det jag förstått ska man hålla sej till ungefär 90% vetemjöl och 10% rågmjöl. Vetemjölet bör vara av en "stark" sort.

Själva grunden i surdegen är enklast om man blandar med ett rågmjöl eftersom det finns mer bakterier som är gynnsam i själva jäsningsprocessen. Jag brukar mata min surdeg ca 6 timmar innan jag ska använda den och då har den jäst till minst det dubbla.

Jag har ett grundrecept på mängderna men jag ändrar även där lite efter tycker och smak, jag tänker om jag vill ha ett stort eller ett lite mindre bröd.

Men ett normalt bröd brukar jag ta 600 g mjöl av blandade sorter. 440 g vatten, ca 12 g salt och 130 g surdeg. 
Jag har testat två olika sätt att sätta degen och det verkar som det går bra på vilket sätt som helst. 

Antingen har jag börjat med att hälla upp vattnet, därefter har jag lagt i surdegen och blandat upp den i vattnet, efter det mjölet, Sen jäsning ca 40 minuter och sen har vikningen påbörjats. Efter första vikningen har jag blandat i saltet sen har jag fortsatt att vika var 30 minut i ca 4 timmar. Brödet har formats och lagts i en brödkorg för vila i kylen under natten sen har brödet gräddats på morgonen. 

Jag använder en gjutjärnsgryta som stått i ugnen ca 40 minuter på 240 graders värme. Locket har tagits av och brödet har lagts i. Efter det, på med locket och in i ugnen ca 25 minuter, locket av och tempen har jag sänkt till 210 grader. Brödet är färdig gräddat när det nått en temperatur på minst 97 grader. Enkel procedur ;)

Den andra blandningen jag testat är att jag blandat vatten och mjöl. Efter två timmar jag jag knådat i surdegen. Den har fått vila och till nästa vikning då har jag även blandat in saltet. Jäsning och vikning i samma mängd timmar och sen den längre vila i kylen. 
Jag tycker att det funkar kanon vilket som.

Det är fascinerande att man kan skapa något så vackert och gott med bara tre ingreidinser, jag tror aldrig att jag kommer att sluta imponeras av det. 

Jo just det. En viktig sak till. Saltet jag använder är utan tillsatt jod. Det gillar tydligen inte surdegen, då blir den sur. ;)

Väldigt nöjd.....


Jockarp.

tisdag 15 december 2020

Nytta och nöje.....




Måndag morgon och Kennet envisades med att kliva upp klockan fem. Jag matade och slängde ut honom en stund. Under den stunden drog jag igång en surdeg. Sen gick vi och la oss igen till klockan ringde runt sju snåret.

Julkalendern med Mollie vilket blivit en fin vana. Jag är väldigt glad över kalendern i år. Den berör så mycket olika och viktiga frågor. Demokrati och frihet. Mollie har möjligheten att göra vad hon vill med sitt liv, så har det inte alltid varit.
Att skillnaderna är så stora på bara hundra år, jag ser dom som viktigt att hon får ta del av det. Att från Kvinnlig rösträtt 1921 till att barnaga har förbjudits. Men också de problem som finns idag. Med internet, mobbning, kränkning, förlöjligande. Ja en riktigt bra och viktig berättelse.

När hon lämnats av i skolan drog Kennet och jag ute på berget, Mördabacken har blivit ett fint inslag på våra pass. Kennet springer i selen som är kopplad till min midja en del av rundan och en del av rundan är han lös. Jag gillar att ha honom med mej och det är en väldigt bra aktivitet för en pigg terrier.

När vi kom hem satte vi upp julgranen i vardagsrummet. Jag tror aldrig vi haft en sån vacker gran i det Månsagårdska palatset. Och mot den ny framtagna tegelväggen blev det magnifik. Det är så otroligt vackert i vårt hem nu och jag kan bara glädjas.

Jag hade eftermiddagspasset i vedsvängen vilket kändes lagom roande, men livet kan inte bara var nöje, lite inslag av nytta är nog bra ;)

Jag kom hem vid tio snåret på kvällen och drog igång bums med att grädda ett surdegsbröd. Tanken var att göra en adventsljusstake, men mitt estetiska öga blev något skämt. Ett misslyckande gällande utseendet, men smaken var det minsann inget fel på ;)


Jag kan inte lyckas alltid...


Jockarp.

måndag 14 december 2020

Äta kakan......





Nu är årets julgranar huggna och hemkörda. Mollie satte upp sin direkt men jag fick vackert vänta lite, det saknades både ljusslinga och julgransfot. Men det viktigaste var faktiskt att hon fick upp sin.
I år har vi ju en ny familjemedlem som ska fira jul med oss och han fattar inte riktigt vad vi håller på med, men julkulorna verkar vara en höjdare i Kennets ögon. Jag är inte helt hundra på att våra granar få stå stadigt ända fram till tjugonaknut. Kennet kan ju ha andra idéer ;)

Vi tog en snabbis till fröken Särbo. Mollie och jag lagade middag och gjorde efterrätt. Allt stod klart på bordet när hon kom hem från en lång arbetsdag. När mat och disk var klart parkerade vi oss i soffan och tittade på så mycket bättre. Väldigt mysigt.

Under dagen var vi ute på turné en sväng, Vi åt sushi viket var en höjdare. Jag är så glad över att Mollie vill testa nya saker. Jag gillar nyfikenhet, det är en bra egenskap att ha med sej i livet.
Sen var det åter dags att säga hej då. Jag kan känna mej väldigt bitter i dom ögonblicken. Riktigt ledsen. Det över att jag inte alltid kan ha det som jag har det när vi två är tillsammans.

Jag försökte skaka av mej den ogynnsamma känslan och i bilen hem kom jag faktiskt till insikten om att jag just nu är otroligt lycklig. Det även om jag inte kan äta kakan jämt, men jag har den i alla fall i mitt liv. Och livet ter sej väldigt enkelt och ljust. Inget drama så långt ögat når och det är så otroligt skönt. Att bara vara liksom, att njuta av allt som livet ger. 

Mm livet är bannemej det bästa som hänt mej, inget snack om den saken.



Jockarp.

fredag 11 december 2020

Flygtur....

Springtur i stan..

Jag har prioriterat rörelse mellan alla teams-möten denna vecka. Jag har sprungit en massa mil och jag fick även till ett pass med en kär vän. Vi dundrade upp i mördabacken, vi återupplevde gamla minnen.
Förr hade vi våra barn på ryggarna när vi gick upp för backen. Nu är dom modell större och medan vi var i backen och svettades så var dom i skolan. Tiderna förändras, på gott och ont. 
Kennet var med och han gillar det verkligen, jag har försökt ta en liten springtur med honom varje dag och sen har jag tryckt in ett pass på kvällen när Mollie tränat handboll. Då har Kennet fått vila. Vill ju inte slita upp den lille grabben.

Jag har fortsatt att köra in ved och nu är det fullt överallt vilket är skönt. Att jag ligger på ca 24-25 graders temperatur inomhus får mej att drömma mej bort ibland. Tänk att det är ett år sedan Mollie och jag hoppade på den där stora skutan i Miami som tog oss runt på en hel massa magiska platser. Ett år helt galet.

Det slog mej faktiskt att det snart är ett år sedan vi tog vår sista flygtur. Inrikes upp till Kiruna för att bo på ishotellet. Ett år sen jag flög sist. Det låter helt orimligt. Svårt att ta in. Samtidigt märker jag ju hur mycket vackerhet det finns precis runt husknuten. Ja det är minsann en aning upp och ner allting men det behöver ju inte vara något fel i det.

Mollie och jag har agerat hundvakt till mormor och morfars hundar. Det gick sådär. Det var väldigt mycket lek och bus, stoj och stim. Uppstigning skedde redan klockan fem, onödigt tidigt kan tyckas. Jag misstänker att det blir en tidig nattning i kväll.


Hundvaktaren....


Jockarp.

onsdag 9 december 2020

Vardagsrumsjobb......

Ett



Två


Mollie lämnades i skolan och jag hann med en snabb löptur med Kennet innan jag skulle in i möte.
Att sitta i möte större delen av dagen hemma i vardagsrummet är nog att smaka på en del av framtiden. Det känns som om detta kommer att fortsätta ett bra tag till.
Mellan mötena gräddade jag två nya surdegsbröd och jag må säga att dom blev vackra, var och en på sitt vis. Det allra roligaste med detta bakandet är att man inte vet från gång till gång hur det kommer att bli. Det är så många steg och det är så många moment som ska göras.
Att det tar minst ett dygn från att surdegen satts till att brödet är klart kräver självklart även det planering. Men det är det som gör det så speciellt och så fantastiskt roligt. 

Att snöa in på saker ses oftast som nåt mindre bra, men jag är väldigt glad över det där insnöandet. Att jag gjort massa bröd under en kort tid betyder bara för mej att jag får rutin på det och att jag lär mej det och med det blir allt så mycket enklare. Jag tror att jag kommer fortsätta ett tag till för att sen kanske trappa ner och bara baka vid behov. 

När alla möten var avklarade för dagen drog jag igång med vedkörandet. Jag vill ha fulla lador till jul så det är bara till att gneta på.
Kennet var med mej hela tiden och det var ett trevligt sällskap.

Tisdagar betyder handboll och det är jag glad för, det är totalt gråa dagar just nu och hade man inte haft något man måste göra så hade man med all sannolikhet blivit sittandes i soffan. Men handboll för myset och löptur för mej. Det var skönt att springa på belysta cykelvägar inne i stan. Snubbelrisken minskar markant ;)


Kvällsturen....


Jockarp.

måndag 7 december 2020

Baken....





En helg i bakets tecken. Det har levererats mängder av bröd, frallor och kanelbullar av surdeg. Efter varje bak fascineras jag av att allt som krävs är mjöl, vatten, salt och tid. Hur kan det ens funka så? Att det även är brutalt gott gör ju saken extra fascinerande.

Mollie har hängt med kompisar i helgen, men även hon hittade inspiration och ville baka. Hennes bak blev chokladbollar med hasselnötter och strössel på. Enkelt och gott.

Hundpromenader och även lite springning med Kennet har det bjudits på i helgen. Jag älskar promenaderna med honom i sällskap av fröken Särbo. Vi har alltid fina samtal som rustar oss för framtiden. 

Vi passade på att träffa en vän som redan haft covid-19 vilket gör att hon är helt ofarlig att träffa just nu. Annars är jag väldigt avhållsam med möten med andra människor. Jag håller mej på min lilla kant i världen för att minimera risken att bli sjuk eller att smitta andra.

Vi har badat varje kväll och det är verkligen en enorm vardagslyx. Jag älskar dom stjärnklara kvällarna när jag sitter i mörker med ett härligt varmt vatten runt min kropp.  

Vi har lagat väldigt goda middagar som även det är en lyx som vi unnar oss i palatset. Bland annat har vi lagat Fisk och skaldjurssoppa med surdegsbröd. Smaka på de va ;)

Varje morgon i december månad har Mollie och jag börjat dagen med att titta på julkalendern. Det är så himla mysigt att sitta tillsammans den där kvarten på morgonen innan dagen tar fart. Det känns som om vi kommer att fortsätta så till den 24:e Jag tycker att det är en väldigt fin kalender i år. Vi gillar den både myset och jag.




Jockarp.

tisdag 1 december 2020

Rörelse....


Mössa på.....



Jag körde Mollie till skolan sen selade jag på Kennet. Vi skulle på tur på berget. Idag var det inte promenad utan idag väntade det en löptur, vi var ute över en timme och jag hade gärna varit ute fler. Fyra minus på berget och solen formligen vräkte ner, det gnistrade på den frostiga marken där vi sprang.
Jag fick närkontakt med ett rådjur, det var väldigt vackert med sin vita boll i baken. Kennet var väldigt intresserad av de men han fortsatte på vägen med mej.

Vi Kom hem och jag trodde att den lille Jack Russel killen skulle vara trött efter turen, men icke. Han var med mej under hela proceduren med att tömma badbaljan på altanen. Jag fick kasta i en dränkbar pump och låta dom 1300 literna begjuta min gräsmatta. Kennet tyckte det var fantastiskt kul att jaga vattenstrålen.

Ett par timmar sittandes i möte via teams var en aktivitet som tog vid efter spabadsuppfräschningen. Det var väldigt sövande att sitta inne i en mjuk soffa efter alla timmar jag spenderat i det friska kalla vintervädret. Men mötet var viktigt och efter att det avslutats hasade jag mej upp och ut igen. Bilen dammsögs och tvättades. Det var en syssla som blivit väldigt eftersatt den senaste tiden.

Jag passade på att köra lite ved när jag ändå var i farten, det pysslade jag med till myset kom hem i taxin.
Vi pratade en stund och eftersom hon ska vara med på scouternas avslutning där det skulle medhavas fika så satte vi igång och bakade kokostoppar. Det gäller att var förberedd.

Kvällen var vig till Handboll, jag tog med mej Kennet på en liten promenad sen fick han ligga och mysa på filten i bilen medans jag sprang en lite tur.
Det blev en bra dag rörelsemässigt för hela familjen och det är bra, man blir pigg av det ;)





Jockarp.

söndag 29 november 2020

Surdeg.....








Jag har haft fantastiska dagar i hop med fröken särbo. Att min dotter firar sin 10:e födelsedag har även det kryddat mitt liv.
Mollie hade ett litet kalas och till det gjorde vi en egen tårta. Hon var duktig och den blev farligt god.
Mormor och Morfar kom på kalas och vi gjorde egen pizza som vi gräddade i vår egenbyggda pizza ugn. Det går verkligen att göra saker på ett sätt så det blir mer spännande, godare och festligt.

Jag hade köpt en soffa till min dotter i present och vi hade ett fasligt stohej att få upp den på övervåningen till morgonen då hon skulle firas med skönsång, som väl är sover min dotter hårt ;)
Hon blev väldigt glad över sin present och jag njöt av att se hennes glädje. Allra gladast blev hon över en bild på henne och Kennet som jag ramat in. Hon är så tacksam.

Vi har mest hållit oss hemma, hundpromenader på berget och lagande av mat. Vi har även fått upp ögonen på surdegsbröd. Vilket hantverk, jag gillar det. Man vet inte resultatet innan, en lyckad surdegen påverkar liksom hela baket. Vi har i alla fall bakat tre bröd och en sats frallor. Detta är något som vi ska fortsätta med. Jag gillar det skarpt och så är det nyttigt också. Något lite mindre nyttigt är pepparkakshus, vi har byggt två stycken och så länge man inte äter dom är det ju ganska okej.

En utfärd har vi gjort och det var till en fabriksförsäljning i Ronneby. Jag behövde en gjutjärnsgryta och en ny stekplåt. Jag köpte båda och jag var väldigt nöjd med min investering. 30 års garanti känns precis lagom för min ålder ;)






Jockarp. 


tisdag 17 november 2020

Friskförklarad....





Hon vaknade klockan åtta på morgonen i min säng. Livet hade kommit tillbaka till henne, färgen i ansiktet hade skiftat från likblek till rosenrosa. Hon var livfull och hon började prata bums. Jag log nöjt, hon min dotter, hon var precis som vanligt igen, jag hade inte behövt fråga henne om hennes mående för jag visste redan.
Jag är nog frisk mamma sa hon och jag svarade skrattande ja det är du nog hjärtat.

Hon fick lite vatten och en rostmacka, Kennet lyckades sno den ena halvan på smörgåsen men jag tror det var bra, små tuggor och små bitar lite oftare, det är nog melodin efter magåkomma.

Mormor kom och höll myset sällskap medan jag tog en sväng med Kennet på berget, han behövde luft och motion.
När vi kom hem drog jag igång med att måla kökssoffan i samma färg som stolarna, just nu vet jag inte riktigt vad jag tycker, den blev fin mej kanske det blev en aning för mycket med all färg, jag ska bo in mej lite och se. Kanske att penseln åker fram igen. Jag väntar till fröken Särbo kommer så får jag höra ett utlåtande från henne först.

Mollie och jag läste ett par kapitel i Harry Potter boken, jag ville fortsätta men hon var lite rastlös. Jag tog ännu en sväng på berget med vår lille kille. Mollie var ute hon med och fick lite luft men promenaden gick jag själv. Hon behövde ta det lugnt.

Efter att jag bytt alla våra sängkläder och vikt all tvätt tog jag mej ett bad på altanen, det är en lyx jag unnar mej oftare och oftare nu. Det är viktigt att njuta av livet medan man har det.
Jag parkerade mej i soffan med en lussebulle (eller tre) och funderade över att läsa en bok, men jag är nog inte redo för det än.
Jag satte på lite musik och satt helt stilla och tittade på den vackra tegelväggen. Jag var glad, jag var nöjd och framförallt var jag väldigt stolt över mitt verk. Herregud vad jag levererat den sista veckan, ett helt nytt hem, som är redo för vilken inredningstidning som helst ;)

Jockarp.







måndag 16 november 2020

Kräkan.....





Helgen har bestått av långpromenader med Kennet på berget. Vi behövde det verkligen båda två. Varje morgon har vi gått ut när det ljusnat och hållit oss i rörelse i två timmar. Gråmulna dagar men luften har varit frisk att andas.

Hemma har det mest handlat om att dammbinda tegelvägg och att måla stolar. Nu består det bara lite lister och en och annan fog sen anser jag väggen vara klar. Målandet, ja jag hittat några gamla pinnstolar som stått och skräpat här sen en hundra år tillbaka i tiden. Dom har nu fått ny färg och det blev väldigt väldigt fint. Hemskt nöjd.

Mollie sov över hos en kompis och jag var och hälsa på en av mina bästa vänner, hon är ofarlig att träffa just nu eftersom hon redan haft Corona viruset och med det testats med positivt resultat av antikroppar. Vi hängde i soffan och åt choklad och pratade till klockan blev sent, i alla fall för mej ;)

Mollie hade varit uppe till två och hon hade precis vaknat när jag kom runt tio för att hämta hem henne. Hon fick besök av en annan kompis, men det fick ett abrupt slut. Mollie spydde, vilket hon aldrig gjort innan, eller jo men det har varit i samband med hög feber. Det där kräkandet höll i sej hela kvällen ända till sänggång, så kompisen fick bli upphämtad och min dotter placerades i soffan med en spyspann i högsta hugg. Hua.



Mina slagna hjältar....


Jockarp.

lördag 14 november 2020

Historia......




Jag har arbetat dagtid i veckan och kvällarna har i största del bestått av att knacka vägg. Vi har självklart varit på handbollsträningen och jag har sprungit lite. Kennet har fått sina promenader och middagarna har radats upp som sej bör. Men alla annan tid har jag stått med en hammare och ett stämjärn i nävarna. Munskydd och skyddsglasögon på. Jag har burit ut lass på lass av lera och halm. Jag älskar blandningarna dom bjuder mej på si så där en 200 år senare. 

Jag är djupt imponerad av själva huset jag bor i, det har jag nog alltid varit men nu tar det mej till en högre dimension av imponering. Nästan varje vägg i palatset består av teglade väggar, förvisso har det satts gips eller spånskivor utanpå och sen lite tapeter på det ;)

Men det är ett fantastiskt hantverk och många människor vill gärna färdas framåt i tiden, jag vill tillbaka. Jag vill tillbaka bara nån dag till tiden då min gård byggdes. Det hade varit så sjukt roligt att få se vilka människorna var som teglade upp den vägg jag precis hackat mej fram till. Vilka andra som hjälpte till, hur lång tid det tog att bygga. Vem som stenlade gårdsplanen och vem som byggde längorna. Vad var det för människor? Jag vet att dom var femjävliga på att bygga i alla fall, det har jag klara bevis på. 

Att teglet som jag hackat fram kommer från ett tegelbruk som tillhörde gården gör självklart det hela än mer speciellt. Jag älskar historien om Månsagården i Jockarp, mitt hem.

Efter att jag slitit med väggen så att fingrarna värkte lyxade jag till det med ett kvällsbad utomhus, en alkoholfri öl i badet gjorde fredagskvällen extra festlig. Efter arbete kommer vila, det är sen gammalt det.




Jockarp.


onsdag 11 november 2020

Färdigmålat......




Måndag och det var åter dags att säga hej då till fröken särbo, vi tog en lunch på en restaurang i Kristianstad innan vi skildes åt. Att vår relation är väldigt trygg gör de smärtsamma avskeden lite skonsammare, vi vet att vi vill vara med varandra, helst alltid. 

Jag styrde upp lite presentinköp till en kommande tioåring, hon kommer får gåvor av helt olika slag och det gör det hela väldigt roligt. Hon har börjat nedräkningen nu och hon är lika söt som alltid när hon planera för fest. Mollie Vilhelmsson älskar fester.

Jag fortsatte med att måla en vägg innan det var dags att laga middag, det är mycket som ska styras upp och när man då röjt upp större delen av huset så blir det liksom lite extra svår jobbat. Middagen lagades bland målarpenslar, sopborstar, cement och spackelhink. Lite extra krydda i livet.

Måndagar och onsdagar är våra läsdagar och vi sköter det. Ett kapitel blir det varje gång av boken om Harry Potter, Mollie har nu bestämt att när boken är utläst ska vi se filmen tillsammans. Jag ser framemot det väldigt mycket.

Jag har varit i Karlskrona på röntgenavdelningen och kollat upp ett par delar av min kropp igen. Röntgen och ultraljud, allt för att vara på den säkra sidan. Jag pustade ut när jag blev utsläppt utan anmärkning. 

Jag var full av energi när jag kom hem efter läkarbesöket. Färgen hade målats upp så jag fick investerades ny och en sista smörjelse med penseln sen var väggarna som nya. Jag fortsatte att måla det rosa skåpet ännu en gång, så nu är jag nöjd med även det.
Nu väntar fortsättning av att ta fram tegelväggen och jag måste säga att det går förvånansvärt enkelt. Det kommer bli fantastiskt fint.



Jockarp.

måndag 9 november 2020

Tegelvägg.....

Så nöjd.....



Sex dagars arbete och alla andra göromål gjorde att det var en tuff vecka. Fröken Särbo kom och med det var det ännu viktigare att prioritera det som är viktigt för mej. 

När en tanke föds går det oftast väldigt fort till handling i mitt liv, att jag också träffat en tjej som är extremt kreativ gör liksom att saken blir biff bums. Tanken var att måla en vägg där det rosa skåpet skulle placeras, under fredagskvällen körde vi och köpte färg, väggen maskerades och pensel och rulle drogs fram. Väggen blev väldigt fin, vi var nöjda. 

Lördagskvällen efter arbete under dagen blev lugn, men idéer växte sej större, resten av rummet skulle målas. En vägg skulle sparas och vi fnulade på vad som fanns där bakom. Efter lite överläggande med min far så drog vi fram hammare och stämjärn för att göra ett liiiitet hål för att se om det vi sökte fanns där bakom. Det visade sej att det var precis det som fanns där. Väldigt glada fortsatte vi och hålet blev genast större. Det är ett projekt som självklart blir större än det var tänkt men jag tror att detta kommer bli enastående vackert. Jag älskar när historia från 1830-talet kommer fram och jag får lov att njuta av det.

Vi har ätit fantastiskt god mat och på kvällarna har vi faktiskt satt oss tillsammans och tittat på TV, jag har köpt en sådan av en kompis för 200 spänn, vilket klipp. Okej inte den senaste modellen av tv men den är helt perfekt för det lilla jag tittar på ;)


Tegelvägg hej....


Jockarp.


torsdag 5 november 2020

Att läsa......




Nästa vecka ska jag börja en kurs som heter coachande bemötande. Innan man börjar kursen ska man ha ett möte med en redan diplomerad coach. Detta möte stod jag inför och med mej skulle jag ha ett ämne. Något som jag ville bli coachad genom. Jag har fnulat på vad det skulle vara för ämne som jag ville ha hjälp med. Jag såg det som enklare om jag kunde säga att jag jag har ett mål att springa en mil om sex månader, eller att jag ville förändra min vikt, eller sortera ett garage eller något annat som man faktiskt kunde ta på.

Men nä, jag valde ämnet: Att läsa en bok. Det är något som jag ofta säger, att jag vill krypa upp i soffan med en bok och bara sitta där i lugn och ro. Men är det verkligen det jag vill? Varför avsätter jag inte tid till det i så fall?
Nä jag tror faktiskt att det handlar om den romantiserade tanken på att sitta i soffan och läsa. Och eftersom jag inte är säker på att jag faktiskt skulle få den där härliga känslan så skjuter jag helt enkelt upp det. Jag har sagt att allt annat runt omkring måste vara i ordning innan jag sätter mej ner. Av någon konstig anledning kommer jag aldrig dit.

Jag läste mycket som barn och jag fantiserade mej iväg i tanken. Jag älskade det, jag fick forma platser och människor precis som jag ville i böckernas värld. Kanske att jag inte behöver den fantasin idag? Jag vet inte.

Men något som jag verkligen saknat är att läsa med och för Mollie. Det har helt skalats av sen hon blivit större. Hon går och lägger sej själv och jag går till mitt. Att finna den gyllenevägen. I stället för att kanske förstöra bilden jag har av att jag kryper upp i soffan under en filt smuttandes på mitt kaffe med en bok i min hand så kom jag fram till på samtalet att ett litet steg var att avsätta tid till att läsa. Att göra det utan tvånget att all tvätt måste vara vikt, att golvet ska skina och disken diskad. Mitt delmål blev att ihop med Mollie läsa minst 30 minuter två dagar i veckan, vill vi läser vi mer men minst 1h i veckan.

Det var en direkt order från mitt andra jag. Jag kom hem med min nya insikt och kände hopp. Jag presenterade idén för Mollie. Hon köpte den rakt av och vi körde in till bibblan i stan och lånade den första delen i serien om Harry Potter. Våra läsdagar är måndagar och onsdagar, nu var det tisdag men när vi kom hem från Scouterna så läste vi det första kapitlet ur boken. Det var så himla mysigt att ligga tillsammans i soffan, hon pillandes i mitt hår medans jag läste, det kändes lite som förr när hon var liten. Det enda som skilde sej åt var väl att hon rättade mej gällande vad personerna i boken hette, hon hade bättre koll än jag, men så har hon sett dom första fem filmerna också ;)



Jockarp.


tisdag 3 november 2020

Nöjd med dagen....




Jag anade ett svag ljus i fjärran när jag iklädd ett par joggingskor begav mej ut på en tur på berget. Klockan hade inte blivit halv sju men det fanns ett fönster för löpning. Kennet behövde ut och röra på sej innan dagen skulle ta fart. Vi sprang i 4,5 km, visst han stannade till ibland och då saktade jag sportsligt också ner.

När vi kom hem fick han en snabb dusch, det hade stängt upp gegga under hans mage. Vi väckte sen Mollie och Kennet var väldigt ivrig att få komma in i hennes rum och skutta upp i hennes säng för att ge henne en ordentlig morgonpuss.

Jag sprang igenom duschen och gick sen ner för att fixa frukost till den lilla damen. Nudlar var beställda och nudlar blev det. Jag drog i mej ett par koppar svart innan jag var helt redo inför dagen.

Mitt arbete för dagen skulle enbart handla om säkerhet, mest om andras människors säkerhet. Jag är bra på det och det känns som om jag på något sätt gör skillnad. Jag var väldigt nöjd med dagen när jag hämtade upp Mollie och Kennet på undantaget.

Min käre vän kom och vi landade i soffan och diskuterade min ommöblerade kåk. Det händer en hel del just nu i mitt liv.
Vi förflyttade oss från soffan till badet på altanen. Det duggregnade och blåste snålt. Men innan vi gick upp så hade himlen förändras från helt igenkorkad med moln till helt fritt blås upp mot en sagolik stjärnhimmel. Gosse så fint det var.

Klockan var över åtta när jag fixade till de sista inför middagen och till bords var vi inte fören halv nio. Långa men fina dagar.



Jockarp.

måndag 2 november 2020

Blå nagel hej.....

Före...



När jag kommer hem från en helg med fröken särbo sprudlar jag av energi och kreativitet. Den där vindsröjningen som pågått i palatset har medfört nya tankar och funderingar. Detta ledde till att jag satte igång att slipa på ett skåp under söndagskvällen. När jag pysslade med det kom det en snubbe som köpte en motionscykel av mej. Ett trevligt möte.

Jag fortsatte med skåpet och jag kunde inte låta bli att börja måla på det. Mollie ropade på mej att klockan slagit 18.00 och det var dags för bingolotto. Vi fick sitta i hennes rum eftersom hon är den enda som har en tv ;)

Jag lufsade ner efter programmet och fortsatte med mitt lilla kvällsprojekt. Och givetvis följde det lilla projektet av fler projekt. Jag började möblera om. 

Det gick alldeles utmärkt tills jag tappade min högtalare rakt på stortån. Det var en sån jävulsk smärta som spred sej genom hela min kropp. Jag kunde inte stå still och jag andades som en kapplöpningshäst. Smärtat var inte hanterbar. 

Kennet sprang runt mina ben och såklart undrade han vad som hänt men jag blev rädd över att han skulle hoppa på min tå, så jag röt (onödigt hårt) på honom. Jag lipade av smärtan en stund och satte ner foten i en balja med kallt vatten. Det bultade, bankade och brände. Smärtan höll i sej hela natten och nageln skiftade i färg.

Hårt liv.

Efter....


Jockarp.

söndag 1 november 2020

Höstlov.....






Lite paus i mitt skrivande. Jag har helt enkelt inte haft tid att prioritera det. Det har varit ett höstlov fullt av händelser.
Vi åkte till en insektsutställning i Älmhult. Det var en fin utställning med fantastiskt vackra bilder. När vi var på utställningen såg jag en fin soffa i utställningshallen. Soffan såldes på Ikea.  Den gick inte att hämta i Älmhult så det var Kalmar som gällde. Den inhandlades där och samtidigt hade jag skänkt bort min gamla soffa till ett par som skaffat sin första gemensamma lägenhet. Det kändes fint.

Skogspromenader med hundarna i en galet färgsprakande skog har prioriterats, vandringar utmed havet likaså. 

Fröken särbo har varit i Jockarp en vecka och hon har bjudit på sina matkonster, det ena rätten godare än det andra. Gosse vad bortskämd jag är.
Vi har brassat pizza i vår egenbyggda ugn och Mollie ställde till med lussbullsbak.

Mollie har hängt med kompisar en hel del, Harry potter gänget har träffats och sett film fyra. Den var tydligen lite obehaglig.

Vi har spelat en match paddel där vi snörpligt nog fick se oss besegrade. Vad hände liksom?

Mollie har lirat handboll, först ordinarie träningsdagar men även ett helgläger. Hon var helt slut efter dagarna men väldigt lycklig.

Medans Mollie var på läger spenderade jag helgen i Göteborg. Tanken var ett gourmet resturangbesök, men på grund av Viruset som härjar avbokade vi och åt vår middag hemma i stället. Klokt beslut.





Jockarp.



onsdag 21 oktober 2020

Drickat klart.....

Väldigt nöjd...



Aktiva dagar med att sortera, flytta, sälja och slänga och ännu ser jag inget slut på det hela.
Jag har besökt en auktionskammare för att värdera lite tavlor. Jag blev sjukt imponerad av kunskapen och välviljan att berätta för mej och Mollie om vad det var för alster vi hade med oss. Jag hade tusen frågor om allt möjligt.
Han behöll fyra stycken och Mollie blev glad över att vi fick med oss en av hennes favoriter hem igen. 

Sista agility hundträning med Kennet gjordes och Mollie fick diplom och Kennet en rosett. Det har varit en bra kurs som även gett Mollie en ny kompis. Kompisen var och hälsade på i helgen vilket vi alla tycket var kul, nya vänner.

Handbollsträning igen och jag tror att jag glädjande nog får vänja mej vid det. Nästa helg är det handbolls läger och Mollie är redan anmäld. Hon ser framemot det väldigt. Det verkar vara ett bra gäng.

Att huset är upp och nervänt och det är kaos i varje rum stressar mej en aning men samtidigt så intalar jag mej att det bara är en period. Efter handbollsträningen var tanken att vi skulle röja lite men vi skippade det och i stället hjälptes vi åt med Kombuchan som var redo att smaksättas. Det var så väldigt mysigt att stå i köket och experimentera med bären och smakerna. Mollie gillar inte den färdiga drycken men att göra den gillade hon.

Kennet har fått sina promenader och även ett par lätta springrundor med mej. Han tycker det är kul vilket är bra. En sväng till havet har vi lyckats trycka in i vårt schema, ibland behöver vi se just havet.





Jockarp.