Nästa vecka ska jag börja en kurs som heter coachande bemötande. Innan man börjar kursen ska man ha ett möte med en redan diplomerad coach. Detta möte stod jag inför och med mej skulle jag ha ett ämne. Något som jag ville bli coachad genom. Jag har fnulat på vad det skulle vara för ämne som jag ville ha hjälp med. Jag såg det som enklare om jag kunde säga att jag jag har ett mål att springa en mil om sex månader, eller att jag ville förändra min vikt, eller sortera ett garage eller något annat som man faktiskt kunde ta på.
Men nä, jag valde ämnet: Att läsa en bok. Det är något som jag ofta säger, att jag vill krypa upp i soffan med en bok och bara sitta där i lugn och ro. Men är det verkligen det jag vill? Varför avsätter jag inte tid till det i så fall?
Nä jag tror faktiskt att det handlar om den romantiserade tanken på att sitta i soffan och läsa. Och eftersom jag inte är säker på att jag faktiskt skulle få den där härliga känslan så skjuter jag helt enkelt upp det. Jag har sagt att allt annat runt omkring måste vara i ordning innan jag sätter mej ner. Av någon konstig anledning kommer jag aldrig dit.
Jag läste mycket som barn och jag fantiserade mej iväg i tanken. Jag älskade det, jag fick forma platser och människor precis som jag ville i böckernas värld. Kanske att jag inte behöver den fantasin idag? Jag vet inte.
Men något som jag verkligen saknat är att läsa med och för Mollie. Det har helt skalats av sen hon blivit större. Hon går och lägger sej själv och jag går till mitt. Att finna den gyllenevägen. I stället för att kanske förstöra bilden jag har av att jag kryper upp i soffan under en filt smuttandes på mitt kaffe med en bok i min hand så kom jag fram till på samtalet att ett litet steg var att avsätta tid till att läsa. Att göra det utan tvånget att all tvätt måste vara vikt, att golvet ska skina och disken diskad. Mitt delmål blev att ihop med Mollie läsa minst 30 minuter två dagar i veckan, vill vi läser vi mer men minst 1h i veckan.
Det var en direkt order från mitt andra jag. Jag kom hem med min nya insikt och kände hopp. Jag presenterade idén för Mollie. Hon köpte den rakt av och vi körde in till bibblan i stan och lånade den första delen i serien om Harry Potter. Våra läsdagar är måndagar och onsdagar, nu var det tisdag men när vi kom hem från Scouterna så läste vi det första kapitlet ur boken. Det var så himla mysigt att ligga tillsammans i soffan, hon pillandes i mitt hår medans jag läste, det kändes lite som förr när hon var liten. Det enda som skilde sej åt var väl att hon rättade mej gällande vad personerna i boken hette, hon hade bättre koll än jag, men så har hon sett dom första fem filmerna också ;)
Jockarp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar