Fasta....

Vårdagarna radar upp sej, det har bjudits på fantastiskt väder och vi har njutit utomhus. Vi har cyklat till skolan, vi har promenerat och vi har sprungit. Dagar som känns som fågelsång och ljumma vindar i håret för mej.

Mollie har varit på handboll två kvällar och ena kvällen tränade dom på beachhandbollsplanen. Det var som små kalvar på grönbete som sprätte runt i sanden med en boll. Kennet och jag tog en löptur ner till stranden i Hällevik. Han spanade på ankorna och jag blickade ut mot havet. Livet kändes bra enkelt.

Jag har plågats med vakentid på nätterna, men plikten framför allt. Det är hårt liv med nattjänstgöring därför är det än viktigare att hitta dom där små tillfällena för återhämtning. Jag är bra på det.

Årets första svenska jordgubbar har intagits i palatset. Jag nöjde mej med att dofta på dom, jag tyckte det var bättre att min dotter fick möjligheten till att provsmaka. Doften var sagolik och tydligen var inte smaken så dum den heller ;)

Efter ett tag med en strulande mage är jag just nu inne i ett fasteperiod. Periodiskfasta. 16-8. 16 timmars fasta och 8 timmars matfönster. Jag gillar metoden eftersom man kan leva det sociala livet och må fint. Att sitta till bords med min dotter och inta en gemensam måltid. Resultatet är enastående. Magen mår prima och jag känner mej strak och lätt.
Ju mer jag tänker på de desto mer självklart blir det om hur allt hänger ihop. Genom alla tider har människan ätit när det funnits mat och har det inte funnit mat så har man fått fasta. Det är alltså inget nytt för människokroppen och genom fastan vilar dom inre organen. Hur som helt är jag glad över att med så små enkla saker förändra och få ordning på något som inte funkat hundra i kroppen.

Det var min kropp det, men även Mollie har haft bekymmer med kistan så efter ett samtal med skolsköterskan beslutad vi gemensamt alla tre att vi ska testa laktosfri kost den närmaste tiden. Nu hoppas vi att det hjälper mot hennes bekymmer.

Jockarp.

Ramslök.....

Fröken särbo har varit på plats men jag har jobbat mycket. Ibland synkar våra scheman väldigt dåligt men vi försöker ändå göra det bästa av det. Och en fördel är ju att jag kommer hem till dukat bord. Det är ju lyxigt ;)

Vi har i alla fall hunnit med en utfärd för att plocka in årets skörd av ramslök. Det blev en precis lagom hög av det goda. Att efter plocket sätta sej i ett läge där solen skiner rakt i ansiktet och inta en pastasallad och en kopp kaffe gör att livet känns enorm lättlevt.

En risotto på ramslöken till middag skadar ju inte heller precis känslan av att livet är fint. 

Mollie har varit på dollarstore och köpt en haj kostym till sin hund. Hon tjänar egna pengar och då får hon göra vad hon vill med slantarna. Att hon inte någon gång väljer att köpa något till sej själv gör mej både lite ledsen men även stolt. Jag tycker att hon ska unna sej saker för sej själv, men hon verkar glädjas mer av att hitta på och ge bort saker, vilket är en fin egenskap det med ;)

Och under veckar har jag fått fart på min solcells anläggning. Mycket intressant må jag säga. Självklart medför det ju lite strul, men så är det ofta med nya anläggningar. Men jag tror stenhårt på det och det känns mer än bra att just nu fixa sin egen ström helt fossilfritt. Det är lite coolt minsann. Det är jag och Greta Tunis nu ;)

Full fart på solen....

Jockarp.

Hoppets tid.....

Det är så härligt på våren när man känner att allt blir lättare. Våren känns verkligen som hoppets tid. Och det känns som om det verkligen behövs just nu. Jag har en uppfattning om att det många människor som inte mår bra. 

Om det är för vintern som varit eller om viruset som härjar har något med det hela att göra vet jag inte. Men måendet verkar sämre på nåt sätt. 

Jag har en hel del oro runt omkring mej och självklart påverkar det mej. Men för att hålla tillbaka alla mörkar moln så finns alltså det där härliga ljuset där och ibland orkar man fokusera fullt ut på det och ibland orkar man det inte. Det går lite upp och ner. Men nog hjälper vårblommor och sol till alltid :)

Kennet och jag har varit utomhus och i rörelse. Vissa dagar har han varit med mej på springturen och vissa dagar har jag först varit på berget med honom i promenadtakt och sen har vi gått hem och där har jag bytt skor från promenad till springskor och fortsatt min rörelse utan honom.

Jag har arbetat en del vilket gjort att jag missat Mollies eftermiddags och kvällsaktiviteter. Hon har sovit när jag kommit hem efter arbetsdagens slut. Jag har haft mornarna ihop med henne och det är en viktig tid, att känna in hennes mående. Det hände en hel del i även hennes liv och självklart påverkar det. Och där någonstans ska ju jag stå och vägleda eller i alla fall finnas tillhands. Det är inte alltid lätt har jag märkt.

Hon har under veckan plockat nässlor, kokt, torkat och sen stekt dom i salt och smör. Jag är besviken på att jag missade hennes nässeltest men jag känner väl att det inte är försent ännu. Nässelsäsongen har ju precis börjat ;)

Enligt hennes smaklökar så var smaken god.

Jockarp.

Blåbärsmagi....

Innan klockan slagit sju var jag klädd i småbyxor, långtröja och löparskor. Kennet och jag drog i väg på berget och det var en fantastisk fin morgon. Helt stilla, inte ett möte med något levande väsen. Bara jag och min lille hund. Vi sprang på stigarna som var mjuka av barr och mossa. Vi sprang på skogsvägar där mitten var gräsbevuxen och mjuk.
Ett hav av vitsippor som solen inte ännu triggat i gång, dom var slutna och hängde som små droppar. Jag log när jag såg allt vacker runt omkring mej. 

Mollie hade fortfarande inte gått upp när vi klev innanför palatsets dörr. En kopp kaffe i soffan avnjöts innan min dotter kom nerrumlandes med håret på alla håll. Jag log åt henne och gav henne en stor kram. Vi diskuterade vad vi skulle göra till frukost. Valet föll slutligen på scones. Vi satt i soffan och gottade i oss av de nybakta och samtidigt kollade vi på Robinsson. 

Det var dags att göra Beachhandbollsplanen redo för säsongen. Vi var på plats klockan elva och vi började kratta och plocka bort ogräs på planen. Vi var många som hjälptes åt så det gick med en faslig fart. Det bjöds på grillad korv när vi var klara och det blev en trevlig avslutning.

Väl hemma igen, hängdes tvätt ut på linan. Det var den första för året och jag älskar verkligen utsikten på klädstrecket och lika mycket älskar jag att ta på mej kläderna som torkat i vinden.

Våra vänner från andra sidan berget kom på besök. Det blev ett fasligt tempo med tre ungar och så Kennet mitt upp i alltihop. Han skulle ha koll på läget vilket resulterade i att han somnade som en stock på soffan efter att våra vänner lämnat oss.

Vi lagade fisk och potatis till middag och till efterrätt hade Mollie fixat världens kanske godaste blåbärsmuffins. Sagolikt goda må jag säga.

Jockarp.

På tur.....

Stekt bacon till frukost beställdes och det levererade jag så klart. Samtidigt fixade jag med fikaväskan så den vara redo när frukosten intagits.

Ut på berget och vår vandring blev på den kombinerade sträckan av Skåne och Blekingeleden. Mollie är rolig att lyssna på när hon berättar historier från hennes liv och vardag. Jag lyssnade storörat.

Hon och Kennet skulle provsmaka vatten från varje lite rinnande bäck. Jag gillar det och vi samtalar om naturen och dess rikedom. Mollie informerade mej om granskotten om att dom är supergoda, jag visste det redan innan, det att man lägger in årsskotten och ofta servera dom på nån lyxig krog. Men jag lät henne berätta om det för mej i alla fall.

Vi träffade på så mycket människor i skogen, på platser där det oftast är helt folktomt, det var vandrare, löpare, cyklister och ryttare. Jag blir så lycklig av att se att så många människor har vett att uppskatta dom Jockarpskaskogarna.

Vi vandrade hem från Grundsjön och väl hemma lämnade jag av dotter och hund sen begav jag mej ut i löparskorna. Så hysteriskt underljuvligt. En av dom första vårdagarna och känslan är magiskt. Jag sprang ner till Siesjö och när jag var på väg hem igen så träffade jag på en vän till familjen. Jag var tvungen att stanna en stund och samtala.

Ja det var en aktiv och väldigt ljus dag. Vi var lite småtrötta efter dagen och det var mysigt att parkera sej i soffan. Vi var sugna på att spela ett spel, jag ville Yatzy och myset ville fia med knuff. Det sistnämnda blev det.

Jockarp.

Nya bilen......

Ibland blir jag utsedd till världens bästa mamma av min dotter. Dom dagar när jag ställer mej och brassar pannkakor till henne innan hon ska till skolan till exempel ;) Jag gillar dom dagarna, när veckan inte blir rutinmässig. 

Efter intaget fick hon lift till skolan. Jag och Kennet körde hem och selade på oss vår löpardress. Upp på berget. Sol, lite vind och 6-7 plus. Typ perfekt springväder. Vi drog till med 8 km och det var verkligen superskönt

När vi kom hem röjde vi ut bilen på alla bra att ha grejer som vi har stationärt i kärran. 

Jag åt en lite lätt lunch och fräschade till mej. Mollie hämtades upp i skolan och vi åkte till en bilfirma.

Vi berättade vad vi var ute efter. Kombi, dragkrok, drivning på alla hjulen, automat, diesel och gärna av en nyans av grå. Kärran kördes ut och fram till oss. Vi provkörde en sväng och jag frågade Mollie om hon kunde tänka sej ett riktigt Svenssonliv. Villa (Gård) Vovve (Kennet) och så nu då en Volvo. 

Hon verkade nöjd och faktiskt jag med, jag tycker att vi varit lite trångbodda i BMW:en. Vi behövde en större bil där vi på vintern får plats med skidor och bräda och på sommaren ska tält, sovsäckar och andra frilufssaker få plats. 

Att det blev en i vissas ögon en riktig gubb bil brydde vi oss inte om. Platsen finns i bilen och myset och jag var helt överens. Vi bestämde oss för en V90 som vi ska hämta på måndag efter att dom gjort den klar till oss. 

Tänk att jag inte kört Volvo sen jag var typ 18-20 år då hade jag en Volvo 142:a. Lite skillnad på komforten må jag säga.

Jag har haft tankarna på en Merca under en ganska lång tid nu men jag känner att var sak har sin tid. Åter igen, vi behöver platsen även om jag ibland tyckt att volvo är en aning tråkiga så sitter jag nu här som ägare till en ;)

Väl hemma, lagade vi middag och vi gjorde det tillsammans. Morfar kom och avnjöt middagen och vi fick ett gott betyg när klev in genom dörren och tyckte att det luktade som på en restaurang. 

Booom

Jockarp.

Trägen....

Lovet är slut och myset är tillbaka i skolan. Jag har roat mej med arbete i några dagar nu. Det har handlat om arbetsmiljö och säkerhet. De som borde vara så självklart kan ibland bli en besvärlig nöt att knäcka. Men trägen vinner oftast så det kämpas på.

Jag har även äntligen fått ordning på veden. Även där vann trägen, men herregud vad det satt långt inne i år. Skönt är det i alla fall, att äntligen vara klar.

Mollie har varit på handboll och Kennet och jag sprang ut på Kaninholmen, den hade tydligen blivit handikappanpassad vilket gör det busenkelt att ta sej fram. Förvisso har vi inga större svårigheter att ta oss fram men det är fint att alla kan ta del av stället.

Mollie har stått för middagsmaten ett par dagar. Jag uppskattar det väldigt att hon vill och att hon tar för sej i köket. Det är kanske inga gormet middagar men allt har ju sin tid. Och att intresset för matlagning väckts gör mej oerhört glad.

Hon har lugnat sej med bakandet en aning vilket känns skönt, det blev lite väl bra där ett tag ;)

Som alla andra svenskar så väntar jag på våren. Jag har känt mej en aning sliten och med snö, regn och blåst blir jag inte direkt piggare. Lite grönska och sol hade nog fått mer fart på kreativiteten tror jag. Men vi är på väg dit.

Fröken särbo är på vift med sitt jobb vilket gör att längtan efter henne blir ännu värre, nu är hon inte 30 mil i från mej utan nu är det cirka 100 mil. Det skaver liksom ännu lite mer. 

Hua.

Jockarp.

Magi.....

Påsklovet fortsätter och Mollie har haft en kompis från Falkenberg på besök i några dagar. Det var mysigt att bädda upp hennes bäddsoffa och fixa och dona så det blev hemtrevligt på hennes rum.

Jag har tagit bonnpermis och prioriterat att vara hemma med kidsen. 

Att fröken särbo kom var ju självklart också en avgörande faktor till ledigheten.

Vi har som vanligt lagat väldigt god mat. Mindre brödbak dock, det på grund av att det blir mer och mer utomhusaktiviteter. Vi har dragit igång på allvar med att fixa till Van:en inför den kommande säsongen. Vi har byggt om en del och vi har planerat för att få så mycket yta som möjligt. Det är viktigt att ha utrymme och rätt saker på rätt plats när man bor så litet och primitivt. Men det är extremt mysigt.

Efter avslutat arbete och middag har vi satt oss i badet ute på altanen under stjärnorna och samtalat. Vi har haft väldigt goda samtal, respektfulla och båda har varit lyhörda och visat intresse för varandras tankar och känslor. Det känns som om relationen växer sej starkare och starkare i dessa samtal. 

Att gå till sängs med kvinnan man älskar, att vakna upp på natten och måla på hennes nakna ryggtavla med mina känsliga fingrar. Känslan av att det brinner under mina fingrar när jag nuddar hennes hud. När hjärtat fylls till bredden av kärlek och jag kan inte förmedla den på något annat sätt än i mina bilder på hennes rygg. 

Jag vill inte väcka henne, jag vill ha henne sovandes och bara ta in vad jag själv känner, den starka känslan av hennes närhet. Det är magi.

Att vakna på morgonen känna hennes kropp mot min när hon kryper nära mej gör mej varm i hela kroppen, jag känner en stolthet över oss och vår relation. Hon är min tjej och jag är hennes trots att vi emellanåt har 30 mil mellan oss.

Jockarp.

Hundträning....

Påsk har betytt mycket jobb för mej detta året. Mollie och Kennet har sovit på undantaget vilket som vanligt gått utmärkt. 

För att göra något väldigt annorlunda med min dotter tog jag med henne till ett shoppingcenter. Jag trodde hon skulle uppskatta det eftersom det inte tillhör vanligheterna i dessa tider. Men nä hon var verkligen inte på shoppinghumör. Vi åt på restaurang i alla fall och det uppskattade hon. Gällande shoppingen så får vi väl ta nya tag lite längre fram i vår. Hon växer så det knakar så hon behöver snart en ny uppsättning kläder i garderoben.

Hon har varit med Kennet på hundskolan. Det var sista passet och hem kom dom med diplom, rosett och snask. Det hade varit ett tufft pass för Kennet parkerade sej i laddstället och där låg han ett bra tag innan han var på gång igen.  Han slappnar av mer och mer hemma i palatset nu. Det märks att han börjar bli äldre och klokare ;)

Jag har tagit tag i vedkörandet ännu några timmar, fortfarande finns lite kvar att fixa, jag har verkligen varit slö i år. Jag känner inte igen mej själv riktigt. Kan kanske vara åldern på mej med som börjar göra sej lite påmind. 

Sparsamt med löpning vilket jag snart måste råda lite bot på. Jag behöver höja träningsdosen en del. Ett halvår till sen är det tänkt att jag åter ska stå i startfållan på ett Marathon. Självklart beror det ju klart på det där viruset hur det blir med den saken, men jag måste i alla fall träna inför det. Det springer sej inte själv liksom.

Jockarp.

Premiär tältning.....

    

Nöjda...

Mollie gick sin sista dag i skolan, nu väntar påsklov. Som avslutning hade dom gått hem till en av fröknarna och haft en helmysigt stund bland djuren. Några barn hade ridit på en fjordhäst men Mollie hade låtit bli. 

Till lunch hade dom fått pizza och det verkar varit väldigt uppskattat. Efter avslutad dag följde hon med en kompis hem och med det blev jag lämnad hemma själv. Kennet och jag passade på att ta en tur i det soliga vädret uppe på berget. Löpning en mil med små pauser så han kunde dricka vatten i bäckarna. Vårvädret var verkligen inbjudande. Även denna dag var byxorna som satt på mej små. Herregud vad jag njuter.

Jag hämtade hem mitt mys och så skulle middagen lagas. Jag lagade en kycklinghistora och till det ris. Det var uppskattat från båda håll.

Vi hade pratat om att tälta och Mollie var fortfarande på. Vi hjälptes åt att få upp tältet och det var inte det lättaste men en Jack Russel kille som hoppade runder bland alla pinalerna. Men tältet kom upp och vi bäddade för natten.

Klockan nio var det läggdags och Mollie fnittrade av lycka när vi kröp ner i våra sovsäckar med mössor på huvudena. 

Natten blev blåsig och Kennet trängdes med mej i min sovsäck, jag fick ont i kroppen. Klockan tre vaknade Mollie och då gick vi in och la oss i palatset. 

Hon hade låtit bli understället och hon frös, det var minusgrader ute så det var kanske inte så konstigt. Men vi lär oss massa saker vilket är bra inför den kommande sommar vandringen. Vi kommer träna vidare med att sätta upp tältet och klä oss efter väderförhållandena. Jag känner det som viktigt att Mollie behärska tältuppsättningen och hon gillar att lära sej nya saker så några gånger till så är vi nog redo ;)

Godnatt....

Jockarp.