Blåbärsmagi....

Innan klockan slagit sju var jag klädd i småbyxor, långtröja och löparskor. Kennet och jag drog i väg på berget och det var en fantastisk fin morgon. Helt stilla, inte ett möte med något levande väsen. Bara jag och min lille hund. Vi sprang på stigarna som var mjuka av barr och mossa. Vi sprang på skogsvägar där mitten var gräsbevuxen och mjuk.
Ett hav av vitsippor som solen inte ännu triggat i gång, dom var slutna och hängde som små droppar. Jag log när jag såg allt vacker runt omkring mej. 

Mollie hade fortfarande inte gått upp när vi klev innanför palatsets dörr. En kopp kaffe i soffan avnjöts innan min dotter kom nerrumlandes med håret på alla håll. Jag log åt henne och gav henne en stor kram. Vi diskuterade vad vi skulle göra till frukost. Valet föll slutligen på scones. Vi satt i soffan och gottade i oss av de nybakta och samtidigt kollade vi på Robinsson. 

Det var dags att göra Beachhandbollsplanen redo för säsongen. Vi var på plats klockan elva och vi började kratta och plocka bort ogräs på planen. Vi var många som hjälptes åt så det gick med en faslig fart. Det bjöds på grillad korv när vi var klara och det blev en trevlig avslutning.

Väl hemma igen, hängdes tvätt ut på linan. Det var den första för året och jag älskar verkligen utsikten på klädstrecket och lika mycket älskar jag att ta på mej kläderna som torkat i vinden.

Våra vänner från andra sidan berget kom på besök. Det blev ett fasligt tempo med tre ungar och så Kennet mitt upp i alltihop. Han skulle ha koll på läget vilket resulterade i att han somnade som en stock på soffan efter att våra vänner lämnat oss.

Vi lagade fisk och potatis till middag och till efterrätt hade Mollie fixat världens kanske godaste blåbärsmuffins. Sagolikt goda må jag säga.

Jockarp.