Livsgnistan....

Nattjobb och seg i mössan. Jag kan tappa livsgnistan för ett ögonblick dessa dagar när jag får för lite sömn. Jag tappar den bara en lite stund som väl är.
Ut i naturen vilket gör att allt mörkt blir ljust.
Jag hämtade Kennet på undantaget redan runt tiosnåret, vi lufsade hem och jag la mej på soffan som för tillfället är placerad på gräsmattan. (Altanen är en aning deformerad)
Där låg jag och tittade på en blå himmel, små gråsparvar som satt på stuprännan och såg allmänt förvirrade ut. Svalorna hade en fin dag, det var mycket insekter i rörelse och dom flög för fullt ovanför huvudet på mej.
Jag tvingade i mej lite mat, inte sugen på någonting annat än godsaker men dom lät jag vuxet bli ;)

Mollie kom hem med taxin och vi packade en fikaväska och begav oss av mot vattnet.
Vi åkte ner till Sillnäsudde igen, vi kände att vi inte var riktigt färdiga med platsen.
Det var mysigt och för dagen tog vi oss ut på udden över stenarna. Det var lite småknixigt men det gick.
Vi fikade på kanelbullar med fyren i ryggen och med utsikt över havet. Mycket vackerhet.

När vi var hemma i byn igen startade vi upp spisen, maten skulle lagas. Det var längesen vi välte i oss pasta och köttfärssås och efter önskemål från lilla fröken V var det just det som tillagades.
Vi valde att inta den delikata måltiden utomhus. Det är mycket utomhus nu och det är bra.

Efter maten lekte vi en stund. Att kasta boll och fånga med en kardborreskiva är minsann roligare än man kan tro. Vi skrattade så det hördes över hela byn ;)

Jockarp.

Lyxtisdag.....

Det stora blå...

En sån där helbra dag.
Jag kände redan tidigt på natten när jag var ute med Kennet att det skulle bli en fin dag. Dimman låg tät över byn och det brukar betyda att solen trycker sej igenom och dagen blir bra.

Jag körde myset till skolan och vidare upp på berget. Vi gick runt sjön och det var verkligen vackert och stilla.
Kennet fick lift hem och jag drog iväg med löparskorna på fötterna. Tanken var att jag skulle springa etapp två på Blekingeleden. Vissa bitar hade jag sprungit innan, men vissa var helt nya för mej. Tekniskt var det svårt vissa delar, små stigar, rötter och väldigt blött. Att jag fick hoppa över tre ormar gjorde det hela extra spännande eftersom jag under mitt 44 åriga liv lidigt av ormskräck.
Jag var stolt över mej själv att jag bara hoppade över och fortsatte springa, att jag hade vissa katastroftankar om att ormarna skulle följa efter och döda mej fick jag liksom låtsas att jag inte hade ;)

Jag sprang igenom en fårhage och det var några nyfikna filurer, bakom en sten kom det fram en bagge och där nånstans tänkte jag att det var bäst att knata på.
Det var en tuff tur mycket branter både upp och ner, att jag hade 15 km i benen sen dagen innan gjorde att dom sista km av dom 17 km var lite sega.
Fram kom jag och det kändes fin, det var en vacker plats vid Holjeån jag avslutade min tripp på.

Eftermiddagen blev även den världsklass. En kär vän som jag träffar på tok för sällan kom med räkmackor och en fantastik god kaka. Detta lyxiga avnjöt vi i trädgården till mysiga samtal om då, nu och framåt.
Tre timmar kändes som tre minuter. Den känslan är fantastiskt. Då har man minsann trevligt ;) Vi enades om att besöken hos varandra måste bli betydligt tätare.

Kvällsaktiviteten bestod av att klippa gräset och köra undan lite grenar innan vi tog en liten lätt promenad med vår lille hund,
En makalös dag som gav otroligt mycket energi och lycka.

Nöjd över dagen....

Jockarp.

Blekingeleden.....

En helg med arbete är till ända. Två dagar med 12 h varje dag. Det jobbigaste med dessa pass är att vara hemifrån så många timmar.
Jag vill liksom inte missa något, Mollie och Kennet hänger ihop och dom har varit med mormor och morfar hela helgen.
Den har innefattat hundpromenader, lite koppelträning med Kennet, han gillar bäst att springa lös. Och ja, jag förstår honom, livet på landet ska ju vara fritt.

Fröken särbo var här några dagar förra veckan och hon hann lära mister K att sitta på kommando. Vi har fortsatt att träna honom. Det mesta funkar fint med honom. Han är lite bitig emellanåt när han får sina ryck. Mollie är grym på att bryta det med att ge honom en leksak eller en liten nallebjörn i stället.
Jag gillar att se att hon har koll på läget. Det är så självklart för henne.

Kvällarna har blivit korta för mej. Jag är trött tidigt och det är inte så konstigt, vi är upp ett par gånger varje natt och ser och känner skiftningarna i vädret. Kennet och jag har upplevt allt från minus grader och hagel till regn och en helt fantastisk stjärnklar himmel. Vi har bjudits på allt detta under nattimmarna dom senaste veckorna. Jag har sett bedårande soluppgångar och jag har mötts av en total grå massa när vi öppnat dörren. Fantastiskt ändå.

Det väntar ett par lediga dagar nu och det känns fint. Jag ska försöka mej på ett par långpass i löparskorna, det var ett tag sen jag njöt i ett långpass.
Just nu fnular jag på om jag skulle kunna springa hela Blekingeleden, det är lite logistik som måste lösas men funkar det så kommer jag nog ta sträcka efter sträcka och uppleva, se och njuta av nya vägar. Men jag är inte där än. Eller?  :)

Jockarp.

9,5.....

God morgon världen.....

Lille kung K skulle ut klockan tre på morgonen, där var det slutsovit för mej. Jag kunde inte somna om och klockan fem väntade arbete i vedsvängen.
Trött? Japp men jag fick bita ihop.
14:00 stod jag åter på borggåden i Jockarp.

Mollie fyller 9,5 år och i Jockarp firar vi halvår. Jag hade fixat en ny morgonrock till henne, den gamla var för liten och denna ny var aningen för stor. Men hon blev väldigt nöjd och glad.

För att ösa på lite extra på fredagen så tog vi oss in till stan och gick och köpte en varsin glass på glassbåten. Kennet var också med. Han gillade inte att gå i kopplet, men han måste ju träna lite.

När vi var hemma igen så började jag med maten, Mollie och Kennet chillade.
En dag till med grillat, det gäller att passa på. För dagen bjöds det på grillspett.

Vi tog en lite hundpromenad efter maten och på vägen hem frågade Mollie mej om jag kunde tänka mej en match pingis.
Självklart blev mitt svar. Det gäller att passa på nu när vi har möjlighet till spel, snar är hösten här och då ska skjulet åter fyllas med ved inför vintern. Då får pingisbordet flytta ;)

Jag var redo för sängen redan halv sju på kvällen men jag fick försöka hålla ihop några timmar till men gosse vad trött jag var.

Jockarp.

Nya marker....

Förmiddag på Sillnäs....

Dagen startades upp med ett underljuvligt löppass på berget. Jag har nästan halverat mängden mil i löparskorna den sista månaden, jag har haft annat att göra. Men detta är inte bara till ondo. Kroppen känns väldigt stark, pigg och fräsch. Jag vill givetvis ge mej ut på ett rejält långpass snart men allt har sin tid.

När jag kom hem packade vi in oss i bilen och körde ner till Sillnäs. Jag har bott i samma kommun i hela mitt liv och jag är inne på det 44:e året. Men aldrig har jag varit på Sillnäs udde. Nu har jag och det är jag glad för. En vacker plats vid havet.
Vi hade ett par väldigt behagfyllda timmar där, i alla fall efter att vi hittat rätt vilket inte var det lättaste ;)

Inom affären en snabbis sen for vi hem.
Hemma tog vi lunch ute i trädgården. Mollie lekt med hundarna en stund innan hennes kompis kom.
Under tiden kidsen lekte med bollar åt glass och spelade pingis så målade jag. Nu klubbas lekstugan som klar. Även den ena ytterdörren fick lite behövlig färg på sej.
Jag slet upp det sista på altanen vilket gör den i princip klar för att förnyas, fråga är väl när det ska finnas tid för det.

Jag tog en power napp i soffan i trädgården, en kaffe på det sen var jag på banan igen.
Jag körde undan lite grenar från norrsidan av palatset. Det börjar bli ordning nu, vilket känns skönt inför sommaren.

Innan vi gick in för kvällen så tände vi grillen för att grilla lite korv. Vi bjöd ner morfar på den mycket delikata måltiden.
In i soffan och vi kröp ner under en filt tätt tillsammans och där satt vi och kollade på ett par program av Robinsson.

En fin dag som spenderades utomhus, nu väntar helgarbete i vedsvängen. Pust.

Jockarp.

Kall vår.....

Han bättra sej, från fem gånger till två toabesök på natten. Tack för det. Det är behövligt.
Lördag morgon och vi tog det i sakta mak. Kennet fick frukost och undertiden fixade jag Mollies frulle. Kaffe till mej.

Jag tog en mil i mina löparskor på berget och det var verkligen skönt, jag behövde det.
Berget är så otroligt vackert och när jag sprang förbi trädgårdarna nere i byn höll jag på att slå i backen av alla väldoftande blommor.

Vi piffade till oss och hoppade in i bilen. Kennet var trött så han somnade i sin transportbur. Där låg han och sov medans vi styrde upp ett par ärende. Bland annat var vi på jakt efter ett pingisnät och det var minsann inte det lättaste att hitta. Tillslut hittade vi ett och det var jag glad över. Jag var även väldigt glad över att Kennet nu verkar vara tillfreds i bilen.

Eftermiddagen och Mollie hade en kompis hos sej, dom lekte fint ihop och Kennet fick självklart vara med i deras koja.
Jag startade grillen och lagade mat och kamraten stannade kvar även över middagen.

Medan kidsen lekte så fick jag ta ännu ett bus med staketet. Enligt rasbeskrivningen står det att jack Russel älskar att gräva. Det stämmer bra det och för att slippa fadäser med unge herr Vilhelmsson. Så kompletterade jag staketet.

Vi kollade på en film och kurade upp oss i soffan med lite lördagsgodis. Det var mysigt med tanke på det busiga höstvädret vi hade utanför fönstret.
En kall vår må jag säga.

Jockarp.

Lura....

Kennet åkte till skolan och lämnade Mollie och för dagen var han tyst och nöjd i bilen. Detta gör mej oerhört glad, jag gillar frihet och jag vill gärna att han ska kunna hänga med på allt vi ska göra.

När vi kom hem tog vi en mycket mycket liten promenad med mormors kamphund Lasse. Det gick fint, Lasse är en klok gammal hund och han gjorde inte mycket väsen av att det var en liten valp med på turen.

Väl hemma så chillade vi lite i soffan, jag är trött efter vakennätterna. Så jag lurade en stund på soffan tillsammans med den lille grabben.

När Mollie kom hem från skolan så hade hon en kompis med sej, jag passade på att ta en snabbtur in till bibblan för att hämta upp några böcker som jag beställt men inte kunna hämta.

Jag fortsatte med att riva och köra bort altanen och nu är det minsann inte mycket kvar. Jag har jobbat sakta men det har gått framåt.

Kennet fick besök av en liten Norfolkflicka och det var bra, hon busade med honom så han var en aning trött när vi gick in för att slänga oss i soffan och kolla på Robinsson. Vi åt lite ostbågar och det var väldigt mysigt att fira fredag tillsammans. Sängång runt halv tio och Mollie läste för mej om ett öppetutomhus dom ska ha på skolan. Där kommer vi få ta del av vad dom pysslat med under året och vi får även möjlighet att få kika på dom nationella proven. Spännande.

Vi somnade alla tre och först att slå ihop var den lille killen i familjen.

Jockarp.

Havet....

Ännu en vaken natt med den lille grabben, inga problem eftersom jag är ledig och tanken var att jag skulle vara behjälplig i hans nya hem. Allt funka fin, ännu har han inte behövt kissa eller bajsa inne, vi är ett bra team helt klart.
Jag spenderar all tid med honom och det märks att han är social och nyfiken på livet.

Han fick träffa mormors lilla Norfolk flicka och den moppsade han upp sej mot. En riktig liten tuffing alltså. Leken tog fart och det var fantastiskt att se dom tillsammans. Vilken glädje.

Han har varit lite gnällig när han åker bil, han får följa med och lämna Myset i skolan varje dag och lite tutande har det varit. Men Mollie har sagt till mej att jag inte ska bry mej om det för då kommer han sluta upp med det ;) Hon är klok lilla fröken Vilhelmsson.

Men för att sätta ihop bilåkandet med något kul så tog vi med honom till havet. Han uppskattade att springa runt i sanden och hoppa. Mollie bar honom en liten bit när han var trött, sen var det full fart igen.

När vi var hemma igen tog vi ut en filt och Mollie låg där och mumsade på svenska Jordgubbar, Kennet låg bredvid och chillade.
Jag tog ett bus med att fortsätta riva altanen och jag njöt till fullo när jag såg min lilla familj på filten mitt på gräsmattan.

Vi var hungriga så middagen tillreddes och vi åt glupskt. Avslutandet på kvällen blev Robinsson i soffan. Mollie jobbade med att dra ut en tand och innan programmet var slut låg det en ny tand i ett glas med adress Tand Feé.

Jockarp.

Nattsuddare.....

Att jag trodde att mina vakna nätter var över. Mm det har dom varit i några år nu, Mollie är stor och sover bra. Att man sen skaffar sej en ny lite familjemedlem som också kräver min fulla uppmärksamhet var något jag hade med i beräkningarna. Men att han skulle väcka mej varannan timme nätterna igenom var inget jag var helt beredd på. Förvisso är han duktig och säger till att han vill ut och han har ännu inte gjort något brott inne på golvet. Toabesöken görs utomhus.
Att vi sen lyckades få tag på valpen med världens minsta blåsa är väl något vi får leva med ;)

Han förgyller redan vårt liv. Vi är tillsammans med honom hela tiden och han älskar vår närhet. Den är självklar ömsesidig.

Mollie skulle på scoutavslutning och Kennet var för liten för att följa med. Så jag och Kennet vi fick bli hemma. Mormor hängde med min lille scout i stället. Dom hade gått tipsrunda och dom grillade. Det verkar som dom haft en fin avslutning.

Jag har inte fått så mycket gjort utan det har mest varit fokus på Kennets mående men när Mollie kom hem från plugget så sällskapade hon honom och jag begav mej ut på en löptur på berget.
Jag fick även lite tid att fortsätta mitt jobb med att riva den gamla altanen, jag får ta tid på mej, det förstår jag men även sakta är mer fart än stillastående.
Jag passade på att dra igång motorsågen när dom små låg inne på en filt på vardagsrumsgolvet och chillade.
Staketet runt altanen sågades av och nu ska delar av det plockas bort. Jag hoppas hinna med det under den närmaste veckan ;)

Kennet fick prova gå i sele, det gick ganska bra, vi var dock lite osäkra på om selen satt på rätt håll. Allt är minsann inte givet när man har hund.
Vi gick en bit och jag passade på att plocka med mej lite syrener in för att pimpa köksbordet. Som jag älskar blommor på mitt bord.

Jockarp.

Tänk att vi har en egen hund.....

Så var det äntligen dags, dagen var kommen, dagen som vi väntat på så länge i vår familj.
Vi skulle bli tre boende i palatset.
Jag hämtade upp Mollie i skolan vid middagstid och vi begav oss söderut.
Mot metropolen Sjöbo ;)
Där mötte vi uppfödaren, det bjöds på kaffe och bulle och alla papper gicks i genom, sen kom han. Han, killen med stort K.

Kennet var pigg och glad och för att ha koll på honom på vägen hem så fick han sitta i baksätet ihop med Mollie.
Båda två somnade. Det hade varit några spända och förväntansfulla dagar för min dotter och nu släppte nog allt.

Mollie vaknade först och Kennet vaknade lagom när vi körde upp i allén. Han släpptes ut på gräsmattan och han kissade och bajsade in sitt nya hem.
Han var livfull i trädgården men inne i huset var han en aning blygare. Det hala parkettgolvet gjorde det ännu läskigare att gå husesyn i sitt nya hem.

Han parkerade sej på mattan vid vardagsrumsbordet och Mollie och jag satte oss ner på golvet, där satt vi hela kvällen, soffan kändes med ens överflödig i vårt hem.
Han sov en timme och vi kollade på Robinsson. Så himla mysigt att sitta tillsammans med den lille valpen på golvet.

Han åt sin kvällsmat glupskt, ett gott tecken på att hemmet är okej för honom.
Sista rastningen sen var det dags för nattning. Han bonades om på sin sovplats bredvid Mollie säng sen kröp vi till kojs. Mollie och Kennet somnade snabbt. Det hade varit en händelserik dag för dom båda.

Jockarp.

Smak av sommar......

Vi packade in förnödenheterna i van:en och drog iväg. Platsen vi spanat in var vid en liten sjö vid namn Ällhölen ett par mil från Jockarp.
Det slog mej att det verkligen inte är mycket man behöver för att känna lycka, total lycka.
Vi startade upp triangaköket och kokte lite vatten, den första koppen kaffe var ett faktum.
Koppen avnjöts vid sjökanten och när den var uppdruken sattes agn på en krok och det kastades efter fisk i sjön.
En lugn och mysig stund.

Vi blev själva på platsen och bilen parkerades vid vattenbrynet, på så vis kunde vi ligga i sängen med väldigt nära sjöutsikt. Magiskt.

Jag plockade ihop ved för att göra upp eld, mat skulle lagas.
En blandning av bacon, korv, potatis, svamp, lök i olika slag. Lite sås till det. Och jag tror att rätten lägger sej på min topp tio lista av god mat. Fantastiskt.
Vi åt alla med glädje i en underbar natur.

Vi hade tagit med lite sälg hemifrån, vi ville göra sälgpipor vilket jag inte gjort sen barnsben och ja det märktes ;)
Min kära särbo visade sej vara grym på instrumentet och drog av både den ena och andra trudelutten.
Jag har en bit träning kvar.

Efterätt grillades i form av svenska jordgubbar och marshmallows. Och vid kvällsbrasan provade jag en öl för första gången på sisådär en tio år. Gott må jag säga.

Tjejerna badade, jag lät bli. I stället kastade jag ett par kast med spöet innan det var dags att krypa till kojs.
Att ligga och titta på en stilla sjö med människor man håller av får hela min kropp att njuta av vällust. Jag älskar livets skiftningar men jag föredrar helt klart lugn och ro och glädje i sinnet. Det hade jag denna kväll. Jag var så enormt tacksam för livet.

Vi kollade på ett program med Babben Larsson som heter bäst i test och det åts ostbågar i sängen inne i bilen innan tänderna borstades och vi kröp ner under täcket.
Till nattningen lyssnade vi på en ljudbok och dom små lamporna inne i biltaket sken som den vackraste stjärnhimmel.
Jag somnade gott bredvid min dotter och i min kärastes famn.
Vilken dag.....

Jockarp.

När tiden står stilla.....

Hon tar mej över kinden med sin hand, hon säger:
- Dina gladrynkor är fina mamma.
Jag ler och tackar för komplimangen, jag fortsätter med, du vet att jag använder mina tio muskler som krävs för ett leende väldigt ofta. Du får mej att vilja använda dom.
Vi kramas och det är en helt underljuvlig känsla. Inget i universum kan nå mej i det ögonblicket. Inget kan få mej att må dåligt.

Hon hade haft prov om kroppen och jag hade snappat upp det där med dom tio musklerna som krävs för att le. Vi pratade om provet och hon berättade att hon fått ett fel och det var på en fråga om vad man andades in. Hon hade svarat syre men det rätta svaret skulle vara luft. Vi pratade om det en stund och jag tyckte det var hårt bedömt men samtidigt så var 36/37 poäng inte fy skam och Mollie hade släppt det så då fick väl jag med göra det ;)

Vi pratade om att längta och om tiden, att ibland vill man att tiden ska gå rysligt fort och ibland att den helst ska stå stilla. Hon önskade en hög hastighet av tiden fram till måndag sen kunde den fortsätta i normal hastighet. Jag flinade lite och sa, du längtar verkligen till Måndag du.
- Ja du mamma, jag längtar verkligen till måndag. Jag längtar efter min hund.

Jag längtar också och jag tror att det kommer bli så fint för vår familj. Att vi blir fler, nån mer vi ska bry oss om och se till att den har det bra. Nån mer som vi kan överösa med kärlek och få tillbaka detsamma. Vi är helt klart redo. (tror jag) ;)

Jockarp.

Ansvar....

Vissa dagar börjar helt fantastiskt och gårdagen var inget undantag. Jag var lycklig när jag efter en väldigt god natts sömn klev upp. Jag satte på kaffet och gick för att möta min dotters fösta leende. Och ja, det kom.

Att vissa dagar inte kan fortsätta i dur är jag helt införstådd med. Jag tog en sväng på berget och det var magnifikt, oändligt med vackerhet. Jag blev lycklig i hela kroppen.

Men just denna dag skulle det inte fortsätta i dur och det är jobbigt. Att flera ledsamma saker kommer samma dag är extra jobbigt. Självklart ska det hanteras.

Jag började fixa det sista med lekstugan, knutarna i vitt målades och det blev så himla fint.
Mollie kom hem från skolan och av någon anledning var även hon ledsen. Där var liksom mitt mått rågat. Jag blev ännu ledsnare men i vår familj finns en vuxen människa och den är den som har ansvaret för vår familjs mående.

Vi la oss på studsmattan. Mollie sa lite surt.
- Vad är det med dej?
Jag tänkte på mitt ansvar för vår familj och svarade.
Tja du, det har varit en jobbig dag, det har hänt en del saker som gjort mej ledsen men jag tänker ändå på att jag är glad att jag inte fått Corona. Jag log och fortsatte med att jag var glad att fåglarna sjunger, att tvätten hänger på strecket, körsbärsträdens blommor, att vi har en nymålad lekstuga. Att jag är mätt i magen och att vi snart ska få en hund.
Vad är du glad åt frågade jag Mollie?
Hon började snurra på sej lite men sen kom det med en pluttig röst:
-Jag är glad för min hund.

Jag började lipa och det var nog en blandning av allt. Jag var ledsen men samtidigt otroligt glad över att vi faktiskt båda två väljer att se på allt fint vi har.

Jag har ett liv och jag har ett ansvar att leva det.

Jockarp.

Naturlära.....

Lite gråare väder bjöds det på, det passade perfekt det. Dammsugaren fram. Den har av någon anledning alltid prioriterats ner under de fina månaderna på året. Men ibland är det ett måste.
Jag gjorde inte så många knop resten av förmiddagen utan jag väntade på att Mollie skulle komma hem.
Jag hade information till henne om när vi ska hämta hem hennes lille hundvalp.
Det krävdes att hon fick fritt några timmar från skolan och det såg hennes förstående fröknar inga problem med.
Det är nära nu alltså ;)

Tisdag och det betyder scouterna, jag tog som vanligt ett löppass under tiden Mollie fixar med naturläran. Rundan bjöd på sagolik miljö, så mycket vackerhet. Brutalt för alla sinnen. Och ja, jag är så lycklig över att få uppleva det.

Hem och vi åt en riktigt brakmiddag, sen var jag helt nere för räkning. Väldigt snålt med sömn de senaste dygnen gjorde att jag slog ihop innan det var läggdags för Mollie. Vi ställde hennes alarm och när klockan ringde var det dags för henne att gå och lägga sej. Detta är något vi använder oss av i bland när rutinerna med nattningen bryts. Det funkar fint för oss båda.

Jockarp.

Stolt som tuppen.....

När man jobbar halva dygnet blir det inte mycket tid över till annat än återhämtning i form av vila och föda.

Jag är noga med att jag ska prioritera Mollie och att hennes liv inte ska påverkas så mycket av mina långa pass i vedsvängen. Men det blir på bekostnad på min sömn. Fyra timmar sömn är lite snålt men det får liksom ändå på något vis fungera.

En kompis hörde av sej och ville leka och för dagen skulle leken ske hos kompisen. Detta gav mej möjlighet att ta en sväng på berget. Det är behövligt och det är en enda stor massa av njutning nu när hela berget färgas i ljusa gröna färger. Så vackert.

En dag tog vi en lite promenad ner på Vesan där rapsfälten stor i blom. Det kittlade så härligt i näsan vid inandning. Ögonen blev fyllda av sprakande vackerhet. Tacksamheten var stor när jag stosade omkring med min dotter. Jockarp är bra fint ;)

Lite mysande i soffan, då hon kryper upp väldigt nära. Vissa dagar känner vi det nog båda två, det där med hur viktiga vi är för varandra.

Gällande skolan så har dom avbrutit årets nationella prov på grund av viruset. Men i Mollies klass har man använt proven i studiesyfte så dom har alltså gjorts i alla fall. Mollie envisas med att inte ta emot resultaten på proven. Hon anser inte det vara viktigt. Men det gör jag så jag skickade ett mail till hennes fröken med förhoppning att få ta del av hennes resultat. Glädjande nog fick jag den möjligheten, men vi bestämde att vi skulle hålla tyst om att jag fått ta del av dom.

Resultaten var en väldigt trevlig läsning och jag var så stolt över henne. Tyvärr kunde jag inte dela med mej av min stolthet över hennes prov men jag log väldigt mycket när jag såg henne. Hon är grym min lilla tjej.

Jockarp. 

Komprimerad....

Ett väldigt komprimerat men viktigt dygn. Torsdag och jag jobbade till 14.00. Mollie var precis hemkommen när jag kom innanför palatsets dörr. Vi började packa en lite väska och jag for iväg och fyllde upp tanken på kärran. Vi var redo.

Ett kort stopp på Ekohallen för inköp av lite smågrejer till lille Kennet sen åkte vi vidare mot Göteborg.
En trafikolycka på E6 stoppade oss ett tag och vi satt och småpratade i bilen medan regnet piskade utanför på bilrutan. Det var mysigt mitt i allvaret, vi visste ju inte om någon blivit skadad i olyckan.

Vi tuffade vidare och vi nådde Göteborg i samma veva som fröken särbo slutade sitt jobb för dagen, hon mötte oss springande och jag har nog aldrig sett henne vackrare. En mäktig känsla.
Kaffe och ett avsnitt av Robinsson sen var det sovning för unga fröken Vilhelmsson.

Jag får var uppe så länge jag ville och det var jag med, det blev få timmars sömn. Vi hade bara några ynka timmar tillsammans och jag ville spenderade dom väl. Att ligga nära var något som var viktigt.
Jag låg och målade på hennes rygg. Alla känslor och alla vackra bilder bara rann ur mina fingrar ut på hennes ryggtavla.
Jag använde alla färger som finns och bilderna skiftade från motiv som finns i verkligheten och bilder som bara finns inom mej. Jag skrev några meningar som kom från mitt hjärta, det var kraftfulla ord som skrevs med mina nätta fingertoppar.
Mina känsliga fingrar som penslar och hennes rygg som en tavla. Jag bara älskar det.
Under morgontimmarna när jag målade konstaterade jag att jag är den rikaste bönan i universum. Jag har ta mej tusan allt. Och åt det konstaterandet var det helt omöjligt att inte forma läpparna i ett leende.

Vi spenderade stora delar av fredagen tillsammans men 17:00 väntade det åter arbete för henne så Mollie och jag tuffade hem mot byn igen.
Det är tufft med särbolivet. Det blir många mil i bilen för oss båda. Men det är värt det. Alla dagar i veckan ;)

Jockarp.