Det stora blå... |
En sån där helbra dag.
Jag kände redan tidigt på natten när jag var ute med Kennet att det skulle bli en fin dag. Dimman låg tät över byn och det brukar betyda att solen trycker sej igenom och dagen blir bra.
Jag körde myset till skolan och vidare upp på berget. Vi gick runt sjön och det var verkligen vackert och stilla.
Kennet fick lift hem och jag drog iväg med löparskorna på fötterna. Tanken var att jag skulle springa etapp två på Blekingeleden. Vissa bitar hade jag sprungit innan, men vissa var helt nya för mej. Tekniskt var det svårt vissa delar, små stigar, rötter och väldigt blött. Att jag fick hoppa över tre ormar gjorde det hela extra spännande eftersom jag under mitt 44 åriga liv lidigt av ormskräck.
Jag var stolt över mej själv att jag bara hoppade över och fortsatte springa, att jag hade vissa katastroftankar om att ormarna skulle följa efter och döda mej fick jag liksom låtsas att jag inte hade ;)
Jag sprang igenom en fårhage och det var några nyfikna filurer, bakom en sten kom det fram en bagge och där nånstans tänkte jag att det var bäst att knata på.
Det var en tuff tur mycket branter både upp och ner, att jag hade 15 km i benen sen dagen innan gjorde att dom sista km av dom 17 km var lite sega.
Fram kom jag och det kändes fin, det var en vacker plats vid Holjeån jag avslutade min tripp på.
Eftermiddagen blev även den världsklass. En kär vän som jag träffar på tok för sällan kom med räkmackor och en fantastik god kaka. Detta lyxiga avnjöt vi i trädgården till mysiga samtal om då, nu och framåt.
Tre timmar kändes som tre minuter. Den känslan är fantastiskt. Då har man minsann trevligt ;) Vi enades om att besöken hos varandra måste bli betydligt tätare.
Kvällsaktiviteten bestod av att klippa gräset och köra undan lite grenar innan vi tog en liten lätt promenad med vår lille hund,
En makalös dag som gav otroligt mycket energi och lycka.
Nöjd över dagen.... |
Jockarp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar