Det går bra nu……

Hon är grym till att fira. Min dotter hade fixat värst paketen till sin mamma på morsdag. Jag blev helt överväldigad. Hon hade varit i stan själv och köpt paket och fixat och donat. På kvällen blev jag utbjuden på middag och glass innan det var dags att arbeta igen. Vilken toppendag.

Vi gick en familjetipsrunda i stan med fritidsgården häromdagen. Det var en mysig promenad och lille Kennet var med och tränade på sina olater. Efter promenaden bjöds det på korv. 

Igår när vi satt i bilen och var på väg till nya äventyr ringde Mollies telefon. Det var en av fritidsledarna i andra änden. Hon berättade att Mollie vunnit andra pris på tipsrundan. Hon hade haft samma poäng som ettan men skiljefrågan hade skilt dom båda åt. Jag frågade hur det hade gått för mej och flinade. Jag fick svaret att jag hamnade i övrigt lådan ;) vinsten då. Jo 200 spänn och dom satte hon sprätt på i leksaksaffären. Det går bra för fröken Mollie Vilhelmsson just nu. Etta i cupcake tävligen och nu tvåa på tipsrundan.

Till mej 

Jockarp.

Cupcake…..

Efter en natt i vedsvängen vaknade jag halv tio, på tog för tidigt men jag var för nyfiken. Mollie stod i köket med cupcake runt omkring sej. Det stundande tävling i stan. Jag smakade av lite godsaker sen la jag mej på soffan för att invänta resultatet.

Halv tolv var hon klar och då begav vi oss in till stan för att lämna in alsterna för provsmakning och översyn. Vi körde hem en vända till sen var det dags för prisutdelning. Och nej jag trodde inte mina ögon när det stod klart vilken som segrade i kommunens först cupcake tävling. Mollie Vilhelmsson.

Hon hade gjort nordens länder, det var allt från vulkaner på island till dom tusen sjöarna i Finland. Hon var glad och jag var den stoltaste mamman i landet. Hon fick ett fint pris med en massa bra att ha saker till att utvecklas på bakfronten. En lyckad dag helt enkelt. Lyckat var det också att den lille kamphunden fick träna på hundmöten i stan. Det gick åt en hel del godis men vad gör väl det när resultatet är positivt.

Klockan fem lämnade jag av dotter och hund på undantaget. Det var dags för mej att åter bege mej till pinnavdelningen.

Jockarp.

En av två……

Väldans jobb bara med slipning 
Av bult….

Mollie är lite ledig men jag är fortfarande i tjänst. Hon är grym och klara sej själv mer och mer. Hon växer i det och jag försöker möta henne i det, vilket inte alltid är det lättaste. När jag kom hem efter avslutad tjänst blev det en hundpromenad med Mister K sen bar det av till stan.

Mollie skulle inhandla pinaler till cupcake. Det stundar tävling i stan i helgen. Jag skulle köpa vagnsbultar till min stol. Jag har letat typ överallt efter bultar utan text på skallen. Det visade sej vara stört omöjligt. Jag kan typ allt om vagnsbultar nu, anledningen att det är text på skallen nu är tydligen en ny lag. Så ja, Jag fick köpa med text och sen lufsade jag hem och slipade bort texten. Jag höll på i verkstan med stolen stora dela av kvällen. Mollie var ute och gjorde ett projekt med en korg. Jag älskar när hon har projekt och allra helst projekt nära mej. Innan klockan slog nio stod den första stolen klar, vissa saker kan förbättras men jag har ju en chans till på mej ;)  men på det stod hela är jag enormt nöjd.

Jag har slipat, målat, borrat i järn, borrat i trä. Kapat trä ribbor, slipat träribbor, oljat, lackar, monterat ihop. Och jag gläds åt resultatet och kanske gläds jag mest över att träribborna i ek som jag ska sätta ändan på har vuxit i skogen i Jockarp.

Före och efter bild 

Jockarp.

Projekt…..

Gravid

Jag har varit hemma och hållit på med ett par projekt under en veckas tid. Tanken var att projekten skulle få ta lång tid, ingen panik utan att jag skulle göra det när andan föll på. Den har fallit på. Jag håller på med ytterdörren och det är fruktansvärt tråkigt att slipa den för hand, men det finns inget annat bättre sätt. 

Vidare har jag börjat med en gammal trädgårdstol. Gammalt ska bli till nyare. Först fick jag dra bort alla brädorna som satt på den, fram med vinkelslipen, slipa bort nitarna och all gammal färg. Blodvite uppstod i pekfingret då jag råkade komma för nära kapskivan.

Jag har målat järnet ett par gånger, trädribborna som ska ligga på järnet kommer från vår egen skog och nu har jag kapat, slipat och betsat in dom. Alltså det kommer bli så vackert (tror jag) före och efter bild lär komma, om jag blir klar vill säga. 

Jag har varit tur och retur i Lund för att genomgå en magnetröntgen av ryggen. Den upplevelsen var sådär. Jag lider inte av klaustrofobi men att åka in i det där röret kan få vem som helst att gripas av panik, jag gjorde det dock inte men jag blundade under dom 15 minuter som jag låg i tuben. Hua.

Jag tränar vidare med miste K och det går framåt, vi körde in till bron i stan och där kom en massa hundar och passerade oss, han skötte sej utmärkt, hans enda fokus var på mej och den godispåse jag hade med mej till honom ;)

Jockarp.

Långfrulle…….

Ännu en supertidig start på dagen, upp på berget för en hundpromenad. Hem, frukost till barn, packning av gympaväska och datorväska. Frukt ner. Sen iväg mot skolan.

Jag väntade frukostbesök och vissa frukostar vara ända till halv två på eftermiddagen. Igår var en sån frukost. Så himla mysigt att bara sitta och prata om allt som händer i livet, lite gammalt och lite nytt. Tja kort och gott skvaller. 

Det är sällan vi har dessa träffat och det är märkligt med tanke på uppskattningen från båda håll. Samtidig är jag så himla glad och tacksam över att jag har vänner som är vänner trots att man inte ses eller hörs särskilt ofta. Det är en lyx i mitt liv det.

Mollie kom hem som vanligt med taxin vid tre snåret. Vi hade fått nys om en cupcake tävling i stan om några veckor och Mollie vill vara med. Men för att nå färdighet krävs en viss träning. Hon sparade inte på krutet utan satte igång bums med att skapa. 

Jag älskar att se hennes kreativitet. Vi är så olika där. Hon ser saker framför sej och gör, jag gör och sen tittar jag på resultatet med oftast en känsla av det där blev visst inte så bra ;)

Jag blev djupt imponerad av hennes skapelser. 

Efter baket var det dags för sista inomhusträningen i handboll.

Jag tog en löptur på en mil under tiden men jag hann med att se slutet av träningen och det var skoj, för dagen fick dom nämligen testa på att lira med klister på bollen. Mollie berättade på vägen hem att hon inte uppskattade kletet nått nämnvärt.

Resultatet….

Jockarp. 

Sommarkänslor……

Kent agent och jag tog en tur på berget långt innan fröken Vilhelmsson skulle väckas. Vi har skjutit fram tiden en aning för att hon är ordentligt skoltrött just nu. Det har varit mycket aktiva aktiviteter för henne dom senaste veckorna. Så frukosten fixas innan hon väcks klockan halv åtta. Lilla prinsessan av månsagården spatserar helt enkelt bara ner och sätter sej med sin guld sked och äter på sitt silverfat. Önska det vore tvärt om ibland ;) men det kommer kanske.

Hon lämnades i plugget och jag tog mej ann dörren, herregud vad jag har gnott på den och ändå har jag bara kommit halvvägs. Jag fick avsluta jobbet när solen brände för hett. Det var för dagen vindstilla och solen bara vräkte ner. Och jag är helt säker på att det inte lär komma någon annan och sno jobbet för mej. 

För att jobba på hemläxan med Kennet så tog jag med honom till Mollies skola. Ny miljö och massor av hunddofter överallt. Jag satte honom vid min sida och där satt han. Bra gjort med andra ord.

I morgon ska han utmanas rejält. Vi ska köra till hundklubben och titta på en massa hundar. Se men inte röra är tanken. 

Jockarp.

Full rulle……

Jag är så stolt över henne.
M. Vilhelmsson 

Det blev en väldigt lång söndag. Jag var uppe tidigt och ute på berget springandes med min Hund. Jag packade sen gympaväskan och fixade med frulle till mitt barn. Jag välte ner ett par koppar kaffe och det gjorde mej redo för dagen. 08:15 skulle vi vara i hallen. Det var vi inte, vi blev lite sena.

Tre matcher skulle Mollies lag spela. Det var tuffa och väldigt roliga matcher, jag satt i sekretariatet hela dagen så jag fick se liret på nära håll.

Mollie var extremt trött efter sist matchen och i morse snicksnackade hon något om träningsvärk. Jag bara flinade åt henne.

Hem och lämnade barnet och hämtade hunden. Mot Karlshamn och min hundträning. Vi höll på i två timmar, inte aktivt utan vi samtalade en hel del. Kennet skötte sej bra, eller vi skötte oss bra ska jag nog säga. Han blev utmanad av tre andra hundar som passerade honom på nära håll. Han gjorde nada. Allt fokus låg på mej och mitt godis i form av ost.

När vi var klarar frågade jag hundtränaren vad han trodde vi hade för utsikter att få bukt på vårt problem. Han sa glädjande nog att lite mer aktiv träning från mitt håll så skulle det inte bli några problem. Jag var så himla lycklig över orden. 

Hemma igen runt åttasnåret. Jag fixade lite mat till myset och sen blev det lopplådan bums. Vi var helt slut alla tre. Jag hade ett samtal som var viktig innan jag kunde stänga min grönbruna ögon. Skörden av den dialogen är oklar just nu. Men jag hoppas på en fin lösning.

Ja jag säger då det, Vilken dag.

Jockarp.

Hundtränaren……

Maskroser…..

Jag tog en löptur med mister K. Den turen skulle förändra ett och annat. Vi hade nästan sprungit en mil då vi stötte ihop med vår granne med sina hundar. Vi hälsade och Kennet sprang också fram och hälsade. Den yngre hunden la sej för Kennet precis som sej bör. Han luktade på henne och allt var frid och fröjd. Tills det small. Han flög på hunden och satte sej fast. Som väl var lyckades vi få bort honom från den rädda stackars hunden. Jag fick info lite senare om att hunden var okej. Men jag vet vilka spår som kan sättas psykiskt i dom (med all rätt)

Jag kan inte ha det på detta sättet. Jag måste kunna lita på att min hund ska kunna möta andra hundar utan att gå fullständigt banarnas. Jag sparade inte på krutet utan tog kontakt med en hundförare i Karlshamn. En kille som är känd för att ta sej ann problemhundar. Jag skickade honom ett Mail och han antog utmaningen. Så redan idag ska vi ses för ett först träningspass. Men fösta väntar en heldag i gympahallen med handbollscup.

Mer än att jag var sur på Kennet nästan hela dagen så tog jag tag i ett projekt som jag låtit bli att angripa. Vår ytterdörr behövde en uppfräschning. Jag jobbade på några timmar tills fingrarna blödde, sen fick jag ge mej för dagen. En dusch sen var jag redo för ett besök i kyrkan. Jag tog cykeln och det var skönt att rulla på i den underbara vårkvällen. Konserten var trevlig och jag chittchattade med en del kändisar sen begav jag mej hem igen. Mollie var hos en kompis för att kolla melodifestivalen så jag var hemma själv. Det passade bra att fördriva tiden med den gigantiska tvätthögen. Pust. Mitt i natten efter avslutad mellofest skulle det lilla barnet hem för sovning innan handbollen. Humf det där med natttaxi är inte riktigt min grej men jag får väl vackert vänja mej.

På gång….

Jockarp.

Förvirrade dag…..

Vaknade upp en aning förvirrade efter tre timmars sömn. Jag vimsade mej upp och fick i mej lite kaffe. Livet blev med ens en aning bättre.

Mollie skulle hämtas upp efter avslutad skoldag och vi skulle ge oss ut på jakten efter den perfekta avslutningsklänningen. Det gick sådär men vi vet i alla fall vad vi letade efter. En blå klänning.

Vi gav alltså upp för dagen och begav oss hem till byn. Dags för middag. Grillade kotletter, potatis och sås. Rätten gavs toppbetyg av mitt mys. Tack för det.

Hundpromenad på berget.

Jag behövde det så väl. Dagen hade flera gånger innefattat svåra samtal. Jag vet att samtal i text sällan blir bra, det kan missuppfattats känslomässigt. Men jag orkade inte något annat. Jag var helt uttömd, utdränerad. Så för att minimera skadan drog jag mej undan (vilket sällan är bra)  

Men jag hoppas att efter en nattsömn med tio timmar så börjar jag fungerar så jag orkar ta mej ann bekymret, missuppfattningen eller vad det nu än må vara.

Ny dag nya möjligheter, eller vad man nu brukar säga.

Åhh ja just det. Jag har semester i 12 dagar nu. Bara det kan få en på rätt sida kölen till att vilja ro vidare ;)

Och i kväll ska jag cykla ner till kyrkan i byn och gå på konsert. En konsert i kärlekens tecken <3 det blir bli fint.

Jockarp.

Funderingar…..

Det känns som jag står still, fastlåst i en vardag. En vardag jag älskar, en vardag jag avskyr. 

Jag funderade över hur lite människor som faktiskt finns i mitt liv. Dom människorna vet jag litegrann om vad som händer i deras liv. Men den stora massa vet jag ingenting om, jag vet ju inte ens att dom existerar. 

Och tänk då så många det är som inte har en aning om att jag existerar. 

Jag älskar att befinna mej på flygplatser, jag tittar på folk. Det slår mej ofta att dom levt sina liv parallellt med mej men jag vet ingenting om dom och dom vet ingenting om mej. Men dom bär på sorg och dom har säkert fått känna glädje precis som jag. Tänk så många människor det finns och tänk då hur många känslor det måste finnas. Det är stora grejer detta. Grejer jag kanske egentligen inte skulle fördjupa mej i men jag gör det ändå då och då. Sen släpper jag det ;)

Mollie har haft prov i skolan och det slog mej att barnen precis som vi vuxna placeras in i en vardag. Hjulet snurrar på även för dom. Hon går i skolan för att lära, för att i framtiden kunna få ett jobb, ett jobb som hon kanske inte ens vill ha, men hon ska försörja sej precis som jag. Jo då sen får hon egna barn och sen snurrar det vidare. Är det vettigt?

Provet då? Jo bäst i klassen och såklart finns det en och annan som läser detta och tycker att fan vilken skrytmåns hon är den där Leonora Vilhelmsson. Och ja det stämmer Mollie är grym i skolan och det gör mej stolt. (Vilket jag tycker är märkligt) 

Följ spåret…
     Så enkelt, eller?

Jockarp.

Minnen……

Ibland dyker det upp minnen, det kan vara i form av bilder, text eller kanske känslor, smaker eller dofter. Ofta smakar dessa minnen sött, men det händer ju även att dom smakar en aning ofräscht. 

Ett försommar regn som får naturen att dofta på ett speciellt sätt och minnena passerar förbi. Jag ler åt lyckan att ännu ett år får möjligheten att få uppleva naturens skiftningar. Jag är inte unik med att älska denna tid då allt börjar om. 

När jag får upp bilder på Mollie när hon är liten förstår jag hur långt jag kommit och hur mycket vi upplevt ihop. Hur många hinder vi hoppar över tillsammans, hur många skratt, kramar och så mycket glädje och lycka jag känt. Hon och jag, vi oslagbara. 

Att jag varje dag på ett eller annat sätt förmedlar att hon gör mej stolt, att hon är det bäst som hänt mej och att jag är så lyckligt lottad över att ha henne i mitt liv. Ibland behöver jag stanna upp och titta på henne för att fatta att det är mitt lilla mys som blivit så stor. Wow…..

Jockarp 

Fritan…..

Ja herregud. Det var åter dags för spruta för min lilla dotter och ännu en gång höll det på att gå åt pipsvängen. Jag fick använda både piska och morot för att få igenom min vilja. Sprutan togs och det var frid och fröjd.

En kär vän kom på besök och vi tog oss ann Mördabacken. Så underljuvligt att springa i det ljusgröna skimret som just nu kantrar hela vår väg. Att ett vårregn friskade upp den pollenstinna luften en aning gjorde det hela än mer tillfredställande. Efter springturen tog vi fika på altanen. Vi skrattade hysteriskt och jag kände att det var något väldigt behövligt.

Och så har det varit öppet hus på fritan i stan. Självklart vill jag in och kolla läget.

Mollie gillar stället och då vill jag ha en bild klar över hur det är där. Jag pratade en del med fritidsledarna och det känns enormt tryggt att Mollie spenderar tid där. Vi passade på att testa lite aktiviteter. Allt från ishockeyspel, dart, till biljard och shuffelboard. En väldigt mysig i kväll.

Jockarp.

Aktiv Valborg…..

När man vaknar klockan fem och det är ljust då hinner man minsann med en hel del. Hundpromenad på berget innan kaffet intogs. Jag fortsatte med att skruva upp Mollies insektshotell vid namn hotell kryp in. Jag smällde upp en fågelholk precis bredvid vilket jag funderade över lite senare om det verkligen var så smart. Fåglar äter ju insekter. Ja ja skit samma dom får försöka att samsas. Det roliga var att holken fick hyresgäster efter bara ett par timmar. 

Det stundade grillning på stan med handbollslaget. Det var även fiskedamm med godispåsar som kommunen bjöd på. Jag var ansvarig för fisket och det gick fin fint. 

Jag hann med att köra lite ved innan det var dags att ge sej iväg över berget för Valborgsfirande. Det blev en trevlig afton om än lite kort. Arbete väntade åter den första Maj så sängen lockade.

Jockarp.