Jag möter min fru när hon kom hem från jobbet och hon kändes trött. Hon la sej på soffan och sa att hon var hungrig och att hon frös. Humf.
Planen var att hon skulle köra Mollie till en kompis vid 18-tiden och då skulle jag hinna tända ett hav av ljus och marschaller i växthuset, jag skulle hinna duka fram all plockmat jag fixat.
Men när hon muttrade över att hon frös och att hon var väldigt hungrig kände jag det hela som ett enda stort misslyckande.
Men skitsamma. Jag stack ut och fixade med allt, tände alla ljusen, värmde värmekuddar, tog ut filtar, hällde upp ett glas rött, skrev en lapp om att jag ville att hon skulle komma ut på baksidan och den la jag vid dörren på framsidan.
Sen var jag redo.
Hon kom ut och det första jag sa var att vi kan avblåsa detta men jag vill iallafall visa dej vad jag gjort och vad jag tänkt. Men med tre grader i växthuset och med ost och chark (kall mat) så förstår jag om du hellre vill till en resturang eller nåt annat.
Hon log och sa att hon uppskattat det jag gjort och hon satte sej ner vid bordet. När vi satt där och åt erkände hon att hon upptäckt maten och att jag förberett saker inför fredagen. Jag blev inte ledsen men visst jag hade tyckt att det vore roligare om det blev en riktig överraskning.
Efterrätten avnjöt vi på ett favvohak i stan. Vi tog även en varsin kopp kaffe för att få upp värmen lite. Slutet gott allting gott.
Jockarp.
