Kaos i hemmet……

Vad händer? Jo fönsterbytena drar ut på tiden. Det är knivigt med gamla hus. Inget är liksom standard. Hela hemmet är inplastat så vi sitter numera på golvet och äter. Jag känner en viss stress eftersom vi ska ha en stor fest nästa helg. Och som grädde på moset fick vi bekymmer med expansionskärlet. En gamla ledning som sprungit läck. Denna läckan resulterade i att vatten rann ner igenom vinden till nästa våning. Kul. Vi fick ut trycket ur kärlet och nu väntar då således en ny investering. Och hjälp från  försäkringsbolaget för att återställa rummet.

Jag har jobbat på i veckan. En del arbetsskador blir det när man jobbat med träd. Tre stockar som träffar på samma ställe på benet det gör ont. Jävulskt ont. Jag har en stor bula på smalbenet och just nu funderar jag över om den nånsin kommer försvinna. Jag gillar jobbet och sällskapet, men nu ska jag snart börja min nya tjänst så det kommer bli betydligt färre timmar i veckan då jag kan umgås och jobba med träd ihop med min far. Men var sak har ju sin tid och jag ser framemot den nya utmaningen med ett nytt kneg. Nya lärdomar och nya människor i min värld. Det blir bra.

Kidsen har tränat handboll och vi har sprungit. Vi har hunnit tatuerar oss vilket vi blev nöjda med. Just nu sitter det plast på så bilduppdatering får bli senare.

Och så är det som så att min sambo fyller 40 år på söndag. Jag har en överraskning till henne redan i kväll. Vi kommer alltså lämna vårt totalt uppochnervända hus och dra söderut. 

Jockarp.

Kidnappning…….

Helgen börjar med att kidnappa en vän till mej som klarat skolan till att bli distriktsköterska. Vi körde hem och våldgästade henne, öppnade en flaska bubbel, drog ett par klunkar sen var det iväg.

Nötter och bubbel i bilen på väg till en restaurang i Kristianstad. Maten var grymt god och sällskapet magnifikt. Efter ett par timmar med mat och drinkar begav vi oss ut på krogen. Och nä det är väldigt sällan jag hänger på en krog. Det var trevligt, men jag blev en aning trött av alla människor.

Jag körde hem alla brudar och i säng var vi runt tolv, vilket var sent.

Lördagen var jag seg. Jag mådde inte helt perfekt. Så i stället för en sprintur blev det en promenad i stan. Mycket folk som var ute och givetvis stannade jag och pratade med en del.

Min sambo skulle till Kristianstad och avtacka en kollega. Jag var hemma själv med trissen. Jag lagade middag och tjejerna uppskattade det. Efter det satte jag mej i soffan och rörde mej väldigt sparsamt resten av kvällen.

Söndag morgon fick vi till in springtur. Det var behövligt. En brakfrukost i soffan följde. Dagens middag åts utomhus. Vi körde upp till grundsjön och där grillades det korv. Farligt gott. Alla hade en mysig stund vid sjön. En fin helg må jag säga.

Jockarp.

100 meter Kaa……

Veckan har bestått av kneg. När dagen var slut hade vi klyvt ca 100 meter ved. Det är bra marscherat på 40 timmar. Vi är nöjda.

Under torsdagen var jag på ett intressant möte. Jag trodde det skulle vara en timme, mötet varade i tre och jag fick en genomgång av ett helt företag plus en rundvandring. Trevligt att se, ta del av och faktiskt lära sej en del. Älskar människor som delar med sej av sin kunskap. Och allt handlade om vatten. Alltså hur intressant är inte det då.

Mollie har tränat handboll och eftersom jag fick en stor stock på mitt ben så har det inte varit läge att springa. Det ömmar och stramar och under arbete så har jag en linda på hela smalbenet. Gaaa, smärta som tusan.

Men jag har i alla fall tittat på min dotters träning och hon är verkligen inne en grym period just nu. Allt rullar på.

Jag har varit i skogen med den lilla hunden och jag passade på att knipsa av lite björkris, det sattes lite trevliga saker i, det tillsattes vatten i ett höganäskrus, nu återstå väntan på att det ska slå ut och lite gulliga musöron tittar fram och sen vidare till ett härligt grönskade påskris.

Jockarp.

Fullsmetad…..

Helgen var fantastisk, fredagskvällen började med tåg till Kristianstad med hela handbollslaget. Vi gick på restaurang och käkade buffé sen vidare till arenan för att kolla på P15 laget när dom lirade match. Tåget hem klockan nio. När vi kom hem var fyra fönster bytta. Ja det är full gång nu. 

Vi sprang både lördag och söndag och det var helt ljuvligt att tassa runt på berget med hund och sambo.

Tjejerna hade handbollsmatch så vi fick vi lägga några timmar i hallen. Efter det stundade det kalas. Min svärmor fyllde år och givetvis skulle det firas. God mat och brutalt god tårta made by Anna Bark. Jag glufsade i mej två stora bitar. Herregud så lyxigt.

Lille Kennet fyllde fyra år och givits skulle han också firas. Han fick en ny väst så nu syns han bättre då reflexerna är helt ny. Snyggt.

Att det var sol hela söndagen betydde givetvis utomhusvistelse, samborombom gjorde attans goda bullar och dom avnjöts i en solig och läig plats med en kopp kaffe. Livet var så där extremt njutbart.

Den nya veckan har börjat med jobb. Jag har kul, får frisk luft och har väldigt trevligt sällskap. Fysiskt arbete har jag alltid mått bra av. Dock råkade jag skada mej en aning på benet, men inte värre än att jag kunde jobba vidare.

Och fönsterna, ja jag håller lite koll även på fönsterbytena. Hela nedervåningen är nu bytt. Det krävs lite finlir för att få det snyggt. Men jag tror det kommer bli kanonfint när det väl är klart.

En promenad med en vän har jag också lyckat trycka in. Ja dagarna rullar minsann aktivt på.

Jockarp.

Viktiga människor……

Min kära sambo börjar senare och Mollie hade studiedag. Detta var helt perfekt. Mollie sov som en liten griskulting under en värmelampa och vi starta dagen i springskorna på berget. Vi sprang på stigarna, en aning hala och böta men den där känslan av oräddhet kom över mej. Det var liksom inte hela världen om jag skulle vricka foten. Eller ramla på en hal sten, nä det är liksom ingen fara nu. Jag har inga nya lopp inplanerade och vi springer bara på känslan. Lite frihet över det minsann.

Vi stannade till ett par gånger och pussades och fotade lite. Ja det var verkligen en trevlig start på dagen.

Hem och lite kaffe och mat i magarna. Sambo till jobbet och jag körde över berget till min vän. Vi tog en promenad, det var en fin och väldigt behövlig promenad. Livet ska levas men det behöver också analyseras ibland. Tacksam är jag för en vän som precis som jag har vett att uppskatta dessa små få stunder i livet. En promenad kan räcka för att tanka på för fullt med energi.

Hem igen och klockan var bara tio. Så skönt att dagen börjat med rörelse och med människor jag älskar. Detta fortsatte sen. Mollie och jag blev bjudna på lunch i stan på Peps av Mormor. En mysig stund och god mat.

Vi hann med en sväng till bibblan också innan det var dags att bege sej hemåt. Mollie hade ett arbete att avsluta och jag skulle också jobba några timmar. Klocka fyra hade jag gjort uppdraget för dagen. 

Dusch och sen var jag redo för vila. Trodde jag va. Samborombom kom hem och tårtbottnar skulle göras. Vi blev kvar i köket en timme sen hade vi levererat fyra bottna. Vispen slickades och jag röjde lite med slickepotten i bunken innan jag var nöjd. Farligt gott.

  

Jockarp.

Fönsterleverans……

En lastbil med fönster 

En promenad med Kennet innan Mollie skulle väckas. Det gjordes och frukosten slank ner. Jag hade följe med henne till skolbussen. Efter det väntade arbete för min del. Under knegandet ringde plötsligt telfonenen och i andra änden var en chaufför som skulle levererar fönster till mej. Han var på plats men kunde inte köra upp i vår allé. Jag förklarade en annan väg och allt gick bra. 22 fönster lossades med traktorn och står nu redo på palatsets bakgård för att inom en snar framtid bytas.

Det ska bli så spännande att följa arbetet och se hur resultatet blir. En stor investering så jag hoppas allt går som planerat.

Efter avslutad arbetsdag vilade jag lite på soffan ihop med Kennet. Mollie hade kommit hem från plugget men hon chillade på sitt rum.

Middagen lagades och sen väntade det handboll för hela slanten.

Avslutet på dagen var inte fy skam. En bra dag helt enkelt.

Jockarp. 

Jungfrufärd……

Helgen startade kanon och fortsatte minsann så.

Vi vaknade upp tidigt men till en helt orörd dag, vi skulle röra den med sånt vi ville och sånt vi mår bra av.

Den startade upp med kaffe i sängen. Att bara ligga kvar där när man egentligen var planerad för något helt annat var helt fantastiskt skönt. Alltså ibland är livet precis så där rättvist.

När kaffet var nere tog vi premiärturen efter Tokyomarathon på berget. Det var helt underbart. Att få springa med sambo och hund i ett lagom lugnt tempo. 

Hemma igen och vi välte i oss lite mat. Det väntade sen tvättmaskinsinköp för min del. Vi åkte iväg med den gamla till miljöstationen och jag intervjuade människorna som jobbade där. Det var ruskigt kyligt där dom stod. Lite mer om just det stället kan jag nu och det var kul.

Vidare in till stan för att hämta den nya juvelen. In med den i bilen sen for vi hem. Den asades in och den installerades. Jungfrufärden var ett faktum. Den var fin.

Vi hade lite trevliga människor på besök under kvällen. Mat och lite gotte till mellon. Givetvis blev det diskussion när jag drog igång mina argument gällande att par snorungar från Norge som ska företräda vårt land i en sångtävling. Det finns ju inte ett rätt gällande det. Varför tävlar dom inte för sitt hemland. Helt sjukt i min värld. 

Jag släppte det där, det är ju inte på liv och död men nog så dumt.

Söndag stod det Handboll på schemat. Vi skulle till Höör för två matcher. Då laget saknar målvakt fick Mollie ställa upp och stå i en match. Det gick ganska bra för henne med tanke på noll träning.

Efter matchen körde vi till chopchop och käkade mat. Faktiskt väldigt god mat, fräscht och fint och lagom stora portioner. Tummen upp till det.

Kvällen blev lugn. Mollie och jag övningskörde en sväng på berget sen tog jag och min sambo en tur med Kennet. Vi behövde det alla tre. Det blåste så det sved i skinnet på mej. Det blev väldigt mysigt att krypa ner i soffan under en filt och kolla på TV efter den blåsiga turen.

Jockarp.

Rosa rum…….

Vilket privilegie att vakna upp i sin säng i Jockarp. Att öppna ögonen och se henne stå vid fönstret och tittar ut i den underbara morgonen. Det är dom där små ögonblicken som är så viktiga. Tänk hon och jag och framtiden. Tackar ödmjukast för det.

Kaffe i soffan innan kidsen skulle väckas. Den där lugna starten på dagen. Då innan allt börjar. Jag älskar den stunden.

Jag slog följe med min dotter till busshållsplatsen, hon var redo för plugget och jag var redo att med mina inflammerade tår ta en promenad med Kennet på berget.

Halv tio skulle jag befinna mej i Karlshamn för att göra en mammografi. När jag satt i det rosa rummet öste det en tacksamhet över mej. Att vi bor i Sverige och har möjlighet att göra dessa små enkla saker för att upptäcka otäckheter i ett tidigt stadie. Röntgen utfördes sen bar det vidare i livet. 

Jag hämtade upp lite grejer på vägen hem och kramade ett par grabbar som jag gillar. Det var en fin stund.

Klockan ett skulle jag befinna mej tre mil söder ut. Det var ett väldigt flygande på vägarna. I Kristianstad skulle jag på ett möte vilket jag såg framemot. Det blev trevligt och intressant.

Hem igen och en sväng på berget. När jag kom hem därifrån stod min underljuvliga sambo vid spisen och brassade världens godaste gryta. Vi åt friskt sen väntade handbollsträning för tjejerna.

Huvudet på kudden och jag knoppade in bums.

Jockarp.

Nya tavlan….

Jag landade på Dansk mark efter mer än 13

Timmars flygning. Det var trögt med att få ut väskan. Det där läget när man bara vill hem. Jag pratade med några resenärer så tiden förflöt ändå ganska smärtfritt. Väskan fångades upp och jag gick mot utgången. Dörrarna öppnades och där stod hon. Kvinnan som som jag älskar. I handen höll hon ett fång rosor. Vita och röda precis som Japans flagga. Hon var stolt över mej. Och jag är världens lyckligaste tjej.

Jag tog farväl av mina löparkompisar och vi satte oss på tåget. Herrgud vad jag är kär i henne. Hon hjälpte mej av med mina stödstrumpor och synen som mötte oss var allt annat än vackert. 

Men ett Marathon är ett Marathon och det ska vara tufft.

Vi hämtade upp myset från handbollsträningen och vi köpte ett par pizzor med oss hem. Dom slank ner i full fart. Efter det plockar min underljuvliga sambo fram min favorittårta. Nog är hon speciell alltid och nog visar hon att hon älskar mej, ja faktiskt i allt hon gör.

Jag var i behov av mycket närhet så vi hoppade i säng tidigt. Längtan efter varandra hade varit tuff och att bara ligga i varandras famnar igen kändes helt underbart. 

Jag vaknade upp pigg, kroppen är fantastisk. Dock fick jag bekymmer under dagen med mina tår. Jag har fått en inflammation som gjorde det olidligt att få ner fötterna i ett par skor, tja det fick bli tofflor. Kennet och jag körde lite ved och vi höll oss utomhus. Det är nyttigt det vet jag.

Och så igår gjorde jag en sak jag borde gjort för flera år sedan. Men förmodligen har jag saknat mod. Men efter hösten som varit har jag känt att modet växt. Att jag även haft fullt stöd och support från familjen har även det påverkat, så ja nu tog jag ett steg framåt för mitt egna välbefinnande.

Jag har dock tejp på munnen ett tag framåt gällande detta men jag är nöjd och glad. Det kan räcka så va ;)

Den senaste tavlan på plats.

Jockarp.

Six-Star…….

Uppstigning tidigt. Frukost vältes ner och jag hoppade på bussen till starten. En irländsk man fick fnatt och började sjunga på bussen, ett oväntat men trevligt inslag. Startområdet var välorganiserat och smidigt. Dock kallt.

Vi slängde av oss överdgrasbrallorna och gav oss iväg. 12 grader och strålande sol. Ja förhållandena var perfekta för mej. Och det var pigga ben. Jag kände det redan från starten att det skulle bli en behaglig tur. Jag hade bestämt mej för att ta det lugnt, inte riskera min stjärna för någonting. Jag log och tittade på omgivningen. Jag mötte några från resesällskapet ut med banan vi vinkade glatt mot varandra.

In i mål hade jag den svenska flagga med mej som jag fått av vår svenska hejaklack. Det var en mäktig känsla. Ingen rakettid  i mål men med en väl avvägd runda kom jag i mål på 04;37. Fett nöjd. 

Tokyo Marathon medaljen hängdes runt min nacke och jag blev invisad i en ny kö. Dags för den efterlängtade Six-Star medaljen. Jag log och stoltheten bubblade i hela mej när jag fick den runt min nacke. Wow. 2016 tog jag min första stjärna i Chicago åtta år senare tog jag alltså den sista.

Jag tog bussen hem, tog en dusch och gick ner på stan och beställde den flåtigaste pizzan jag kunde hitta. En öl till det satte pricken över i:et.

På kvällen väntade after Run party. Ninjor, samurajer, geishor minglade runt bland maten. Klockan nio var det avfärd hem igen. Alla var nöjda men trötta efter dagen övning.

Sammanfattningen för dagen. Ja, mitt 23 Marathon i Tokyo kan nog bara sammanfattas med ett enda stort WOW.

Jockarp.

Ledig dag……

Ny dag i Japan. Den skulle jag förfoga över själv. Jag tog en lång frukost på våning 40. Där satt jag och tittade på det mäktiga berget med sin vita topp. Efter två timmars frukost och fem koppar kaffe packade jag ryggan och mötte upp en dam som jag skulle hänga med hela dagen. Vi strosade runt, shoppade lite och kulturellade oss. Vi tog heligt vatten på våra händer, vi tände rökelse, kastade pengar i en brunn. Allt enligt japansk sed. 

Vi käkade en god pasta. Jag bjöd bort mina räkor till min kompis jag vill inte riskera magen inför loppet, det ville hon ;) en efterrätt i form av glass och en geléklump av matcha.

Vi gick vidare och hittade några körsbärsträd som stod i blom, vi blev lika glada båda två. Hon älskar blommor jag älskar blommor. Fint ändå att uppskatta tillsammans. 

Lite kontakt med min sambo innan det var läggdags för mej. Mollie missade jag, hon hade inte slutat skolan innan jag somnade. Jag saknar verkligen henne. Det är svårt när man är van att vara tillsammans och nu kan man knappt höras. Men snart lördag och då är hon fri från skolan och då ska vi höras.

Jockarp.

Nummerlapparna…..

Det var dags att hämta ut nummerlappen. Detta är en prövning som dom som aldrig sprungit Marathon förstår. Det kan låta enkelt att visa upp en QR-KOD och ha sitt pass med sej för uppvisning. Och ja det borde inte vara svårare. I ett land som Japan där man fått lära sej att tåg lämnar perongen på exakt sekunden av vad som står i tidtabellen. Japan det land som ligger i framkanten när det gäller IT-teknologi. Ja då var det ett skämt. Det var kö på kö på kö. Jag intalade mej själv att jag hade inget annat planerat inför dagen. Så i sakta mak tog jag mej framåt. Och slutligen hade jag den i min hand. Glädje. Och just detta lopp kommer jag att pryda min springtröja med två nummerlappar, en fram och en på ryggen som visar att jag är en six star runners. Gosse så stolt jag kommer vara när jag står där på startlinjen.

Vi åkte tillbaka och jag och ett gäng gick ner på stan för att käka. Så himla trevliga människor som jag umgås med. Att jag stötte ihop med min tandläkare och hans familj gjorde att jag åter insåg att världen minsann är en liten plats. 

När jag kom hem till hotellet hade resledarna fixat ett nytt rum. Jag skulle få dela rum med dom eftersom min rumskompis är sjuk. Jag hoppas verkligen hon kryar på sej så hon kan genomföra loppet på söndag. Och jag hoppas verkligen att jag själv inte blivit smittad.

Jockarp.