Sol, sol, sol.....

När man tittar på väderprognosen och det enda man ser är sol, ja då är det omöjligt att inte ge sej ut på ett långpass i löparskorna.
Den enda lediga dagen denna veckan spenderade jag därför förmiddagen med att springa.
Jag var ute och njöt i ett par timmar och jag mötte väldigt mycket folk på min väg. Alla vill ut och njuta när vi äntligen får sol.

En kopp kaffe i söderläge efter löpningen, efter det satte jag igång ett par stekar på spisen, dom stod och puttrade i tre timmar så köttet var så mört så det bara ramlade isär när det var dags att äta. En svampsås och lite färskpasta tillagades för att förgylla helgarbetet.
Men innan maten skulle avnjutas kom en vän med son på besök. Vi tog en promenad med barnvagnen i den härliga vårsolen. De var skönt att promenera och samtala i det ljuvliga vädret.

Mollie ville inte följa med så hon var hemma och pyssla med lite saker hon köpt på Panduro.
När vi kom hem från promenaden kramades vi hej då och dom for hem. Vi fixade det sista med middagen och åt till samtal om Mollies nästa party.

Den sista lilla handen på inbjudningarna till partys lades sen hoppade vi in i bilen och körde iväg med inbjudningarna. Mollie var som ett barn på julafton när hon knackade dörr. Jag älskar att se hennes glädje.

Jag skickade en fråga till en böna om hon vill gå med mej på bio på måndag. Och till min stora glädje ville hon det.
Jag minns inte sist jag såg en vuxenfilm på bio, det ska bli så fantastiskt mysigt med en biodejt.
Nu var det jag som blev barnet på julafton ;)

Jockarp.

Slit och släp....

Tre fulla dagar, 12 timmars pass i vedsvängen. Tiden har fördelats mellan diverse möten och fysiskt arbete. Det fysiska arbetet var tufft och tungt och innefattade lite blodvite.

Jag har varit sliten i kroppen men pigg i sinnet, vilket väger upp det hela ;)

Jag tog ett litet träningspass men jag var matt. Sex kilometer och jag lyssnade på kroppen, jag var snäll.

Jag har haft videoträff med min tjej och hon är så otroligt saknad.

Saknaden svider alltid mer när vi setts men jag vill för den sakens skull absolut inte låta bli att se och höra henne. Men längtan efter henne blir mycket starkare.

Det är mysigt att ta del av hennes "vardag" en vardag jag gärna hade delat. Men vår tid kommer, jag vet det.

Mollie har haft scoutträff och mormor fick vara chaffis denna veckan, jag jobbade. Dom har även varit på hundpromenader och ett litet stopp på Panduro. Hon blandar och ger lilla fröken Vilhelmsson.

Hon håller även på att planera ett nytt party, hon älskar det. Jag gör det inte. Men jag innefattas i kalasandet så jag måste verkligen bita ihop och försöka hitta energi och entusiasm för Mollies skull. Och jag är väldigt förtjust i hennes kreativa sida. Den ska belönas rikligt.

Hårt liv....

Jockarp.

Längtan....

Jag hade en del på agendan men jag visste inte vart jag skulle börja.
En kopp kaffe var dock en given start på söndagen.

Jag tog mej ut i ett fantastiskt väder, solen sken men vinden var hård och lite kylig, men det bättrar sej helt klart.
Mollie var ute och röjde i trädgårdslandet och hon tjöt rakt ut när hon hittade lite gamla morötter. Hon ropade på mej och berättade att hon hade en överraskning till mej inne på köksbordet. När jag kom in såg jag en fin bukett blommor. Jag kramade om min dotter, hon vet vad jag uppskatta ;)

Hon ville leka med en kompis så det styrdes upp bums. Kompis kom klockan elva och tjejerna klarade sej själva.
Under tiden tog jag tag i vedkörningen, för dagen manuellt med skottkärra från A-B, ett terapijobb men ett bra jobb, jag behövde vara i rörelse och jag behövde sysselsätta mej.

Varför? Jo eftersom fröken särbo befinner sej toklångt från Jockarp just nu och kommer så att göra några veckor till. Det gnager i mej, saknaden och vetskapen om att vi inte kan ses svider. Jag tänker om jag fyller mina dagar så minskar längtan en aning. Hittills har det inte funkat något vidare men jag kämpar på.

Mollies kompis åkte hem och vi luffsade upp till undantaget, jag var löparklädd och var redo för ännu ett långpass.
Jag tror jag haft en form av löparvinterdepression, jag har sprungit på mina mil men efter helgens pass kände jag en extra krydda glädje, om det var ljuset som påverkade vet jag inte men jag var ruskigt stark både uppför och utför. Jag pressade på ordentligt uppför, använde armarna och kände kraften, en form av muskulatur på ryggens sidor spändes och jag kände en enorm kraft även där. Woow är nog känslan som beskriver helgens fem mil bäst.

Middag lagades och åts. Vi tog söndagsduschen både myset och jag. Efter det satte vi oss under täcket iklädda morgonrockar i soffan och tittade på valpakademin. En trevlig pjäs må jag säga.

Längtan efter henne hängde dock kvar....

Hon.....

Jockarp.

Vårbruket är igång....

Uppstigning halv sju. Jag satte fyr i panna, tömde en maskin tvätt, in med den i torktumlaren och ytterligare en hög åkte in i tvättmaskinen.
Löparkläder på och jag tog lager på lager, det blåste hårt och regnet hängde i luften.
Reflexväst på och sist sattes mössan på huvudet. Jag var redo.
Hård vind mötte mej men vägen var flack, jag valde landsvägen, jag behöver ha lite asfaltslöpning nu innan nästa mara. Jag drog in 28 km och jag var faktiskt inte ens trött när jag kom hem. Den känslan är obeskrivbar.

Min bil har varit på verkstad för utbyte av nån del som jag inte begrep vad det var, nu har jag hämtat hem den igen vilket var skönt, jag ogillar att inte ha min bil på gården. Det är en frihet och en lyx jag vant mej vid och som jag ogärna vänjer mej av vid.

Vi drog inom eko på vägen hem, tulpaner till mej och lördagsgodis inför mellon till myset. Tråkvädret fortsatte så när vi kom hem gjorde vi ingenting. Vi låg och filurade i soffan en stund innan middagen skulle lagas. Steken sattes på spisen sen drog vi igång att plantera lite fröer, vi tog gamla mjölkkartonger och la lite jord i, sen harvade jag med en liten pinne sen petade myset ner fröerna. Om det blir en sensation är ännu oklart men nu har vi testat i alla fall.

Vi bjöd ner morfar på middag och han hade självklart dom små kamphundarna med sej. De lilla pyret var typ överallt i huset. Det är mycket bus och fart, hela tiden.
Efter maten förberedde vi oss för mellon, ljus tändes och pop corn poppades till mej. Mollie öppnade sin Pollypåse. Vi var redo.
Låtarna var väl sådär men det var fantastiskt mysigt att sitta i soffan i hop med Mollie. Det var ett tag sen vi gjorde det bara hon och jag.

Jockarp.

Vägen hem....

Snö var det ja.....

Enligt rapport skulle det ha kommit 3 meter snö i Kiruna, inte rekord men det är snuddande nära.
I söder var det andra bullar, där hade hösten övergått till metrologisk vår. Jag undrar just om detta är något Greta Tunberg kan styra upp. Lite vinter vill vi ju allt ha.

Vi lekte det sista i snön, det gällde att passa på, vi viste ju vad som väntade hemma. Blommande vintergäck, snödroppar, pyttor och barmark på det.

En rolig stund innan det var dags att borda ett försenat plan mot Arlanda. På Arlanda tog vi en mål mat och en kopp kaffe innan det var dags att hoppa på planet mot Ronneby.
När vi damp i backen med en smäll tittade Mollie på mej och sa. Han är nog ny på jobbet.
Jag flinade gott åt henne och ja jag kunde inget annat göra än tänka i samma banor.
I bilen och 40 minuter senare var vi hemma i byn igen. Hundarna mötte oss glatt och Mollie började gulla bums med den lilla valpen.

Vi lufsade hem från undantaget och väskorna tömdes i badrummet så att innehållet fick åka några varv i tvättmaskinen.
Hemmet var välstädat och jag bara älskar den känslan när man varit bortrest och kommer hem till ett nystädat hem.
Att jag tog en ordentlig runda med min eltandborste (vilken jag saknat) gjorde att stämningen höjdes en aning till innan det var dags att hoppa i bingen.

Sportlovet 2020 har verkligen varit speciellt, så många upplevelser och så många minnen som samlats. Att jag fick samla ihop dom med min dotter kryddar klart moset en aning extra.

Hemfärd....

Jockarp.

Skidande......

Vi slog läger inne i Kiruna och efter frukost tog vi oss ut.
Träningskläder och badkläder var nerpackade och siktet var inställt på byns badhus.
Mollie hoppade i plurret och jag tog ett väldigt behövligt löppass på ett gummiband.
Efter mitt pass hoppade jag också i plurret. Vi simmade runt och pratade och skrattade en stund sen parkerade vi oss i bubbelpoolen.
Vi tog oss till bastun och där eldade vi på ordentligt. Mollie älskar att hälla vatten på stenarna.

Kläder på sen gick vi vidare, mot Kirunas kyrka. Det var en annorlunda uppbyggd kyrka mot vad vi är vana vid hemma.
Altatavlan hade prins Eugen målat och det var igenkännande på den. Jag har sett hans konst på Wadermansudde.
Vi lufsade vidare genom ett soligt Kiruna, hem och lite vila sen var det dags för mat.

Efter maten gick vi till skidbacken, så galet roligt att åter stå på ett par skidor, det är ett helt år sen sist.
Mollie var väldigt nöjd och hon for både upp och ner, ingen vila där inte.
När vi började åka var det 12 minus och innan vi var hemma på kvällen var det närmare 20, inte så konstigt att det bet i kinderna när vi blåste ner i backen.

Jockarp.

Hundspann.....

Vi fick hoppa i termobrallorna innan dagens första mål mat skulle intas. Fem små blyga minus men väldigt kyligt för oss söderbönor.
Snön knarrade under våra kängor när vi gick dom hundra meterna till Frukosten.
En fantastisk välfylld buffé mötte oss och det behövdes inför vår kommande dag.

När vi lämnade byggnaden för att ta oss vidare hade Mollie spanat in en ren. Det var inget nytt för henne men vi tyckte ändå att det var väldigt roligt. Renen spatserade runt bland hus och bilar som om han ägde hela världen. Skön känsla.

Det väntade oss ännu ett äventyr. Vi blev upphämtade av en böna och så Traskade vi iväg. Vi hörde på långt håll hur ivriga våra dragare var. Hundskallen ekade över hela Jukkasjärvi.
Vi hoppas upp på släden och framför oss hade vi ett tolvspann med Siberian husky.
Sen bar det av i en hisklig fart. En fantastisk upplevelse att nästan ljudlöst åka fram i snön. Jag hörd Mollies tjut när hon insåg att hundarna kunde dra släden samtidigt som dom uträttade sina behov. Jag bara flinade åt hennes upptäckt.

Vi åkte i åtta kilometer till en kåta, där skulle hundarna få en välförtjänt vila och vi fick värma oss vid elden med en kopp kokekaffe. Mollie fick varm oboy vilket var en riktig partyhöjare i min dotters ögon :)
Efter två timmar bakom hundarna och skapandet av nya minnen var vi tillbaka på hotellet, lite kyliga och en aning hungriga.

Jockarp.

Ishotellet....

Vi startade dagen i Jockarp halv fem. Bil till flygplatsen och upp i luften. En mellanlandning på Arlanda sen vidare norrut mot Kiruna.
Meterhöga vallar av snö mottog oss. Här snackar vi kontraster mot södern.
Vi tog en buss från flygplatsen till ishotellet.

Mollie var helförtjust. Vi kastade snö, puffade varandra i snöhögarna och vi skrattade väldigt mycket.
Vi lånade en spark som stod lite ensam vid en stolpe. Barndomsminnen väcktes i mej. Min mormor och morfar hade en spark som vi alltid körde runt med när vi var små under vintermånaderna. För ja, då var det faktiskt vinter även i söder.

Vi gick en tur i hotellets alla rum och man kunde inte säga något annat än Woow när man gick innanför dörrarna. Helt fantastiskt att man kan skapa en sån vackerhet med enbart lite fruset vatten från Torneälv.
Vi stod och tittade på det storslagna i iskyrkan, jag tänkte på en speciell kvinna, drömde mej bort en stund.
Jag väcktes ur min dagdröm när det plötsligt stod ett bröllopspar framför mej som var redo att avlägga sina löften.

Hungriga av kylan och rörelsen satte vi tänderna i renskav, inte så pjåkigt må jag säga. En kaffe på det gjorde mej redo för äventyr.

Vi var tio snöskotrar som drog ut över den frusna älven, vidare in bland små snötäckta granar. Solen var på väg ner och det gjorde ont i mej av allt vackert jag fick se, känna och uppleva. Mollie satt bakom mej och tjöt av lycka när vi blåste fram.

En paus för att omgruppera gruppen, ett par damer kände att dom inte klarade av tempot på vår färd så deras skoter parkerades och dom fick lift med några andra i gruppen.
Vi ökade tempot vilket gillades skarpt av min passagerare :)
I en sväng var vi bara två scootrar kvar dom andra kom inte. Ledaren i gänget vände om, en skoter hade tippat, inga personskador men maskinen fick bogseras hem.
Det hade nu blivit riktigt mörkt och det var ännu vackrare när ljuskällorna från våra maskiner träffade granarna. Snön låg helt stilla på grenarna, stjärnorna tändes en efter en och mitt i allt det befann jag mej. Det var en helt fantastiskt upplevelse.
Tre timmar senare blåste vi över Torneälv igen och parkerade. Vi tackade för upplevelsen och lufsade hemåt.

Bums vidare till restaurangen och jag avnjöt en av det bästa svamprisotto jag nånsin ätit.
Efter den var jag helt nere för räkning. En sagostund med myset sen sov vi som små grisar.
Herregud vilken dag.

Jockarp.

Alla hjärtan......

Boön....

Kallbad....

Alla hjärtans dagen blev fantastisk. Mollie lämnades i skolan och vi packade kaffeväskan och tog oss till Boön. En helt underbar dag, solen sken och det var nästan helt vindstilla. Vi hoppade på klipporna och stannade till för att vara extra nära varandra. Vi la oss på klipporna och avnjöt kaffet till utsikten av ankor och en lekande hund.

Snacka om att ladda på energi till max.

Vi lämnade ön och körde några kilometer till kallbadhuset. Där spenderade vi ett par timmar i solgasset med att basta och kallbada i fyra gradigt vatten. Pigg var bara förnamnet på hur jag kände mej efter den stunden.

Inom rökeriet för inhandling av lite godsaker till den kommande middagen. Även matbutiken för att stödhandla lite och givetvis fixa en liten festpåse till Mollie.

Vi hann hem precis innan hon kom med taxin. Jag välkomnade henne hem till sportlovet. En veckas ledig tid både hon och jag, det är inte helt fel det.

När hon fått av sej kläderna sprang hon bums iväg och hämtade ett fint kort som hon sytt till mej. Det var så fint så jag började lipa. Jag kände mej enormt älskade just då.

Kvällen blev behaglig, en middag med alla skaldjur man kan uppbringa i havet, efter det en liten kaka med dekoration av hallon som myset fixade.

En bra dag helt klart.

Lördag började med premiärspel i sporten padel. Vi mötte föräldrarna till en klasskompis till Mollie och det var verkligen superkul. Att vi vann spädde klart på måbrakänslan en del :) Grymt spel av både mej och fröken särbo.

På eftermiddagen tog vi oss till Kristianstad för att lämna min bil på verkstad för en liten uppfräschning. Vi åkte in på shoppingstället C4 och käkade en buffé och gjorde några lergubbar på Panduro.
Hemma igen och pysslandet tog fart. Jag var mindre delaktig och parkerade mej i soffan. Jag laddade för mellon jag.
Innan musiktävlingen satte igång fick jag en ny ring på fingret. Enkel, vackert och helt underbart. Framtiden känns ljus.

Söndagsförmiddagen började ungefär som lördagen, men denna gången var det badminton som stod på agendan. OK att jag är en aning kass förlorare, något jag måste jobba på. Antingen får jag se till att vinna eller måste jag skärpa till mitt humör, jag kände frustrationen i mej när jag förlorade ännu en match.

En lätt lunch och lite mys i soffan sen var det åter dags för hej då. Hua, denna gången var det värre än nånsin. Det är närmare en månad till jag åter ska få ha henne i min famn. Det kommer bli hårt men vi biter ihop, det måste vi.

Nu lämnar vi Jockarp för nya äventyr.

Från henne till mej...

I Målartagen....

Mycket hjärtan...

Jockarp.

Bio.....

Mollie levererar...

Löpning, kompishäng och scouter det var vår tisdagen det.
Jag tog ett löppas direkt när jag klivit upp ur sängen, det gjorde mej gott.
Mollie och två tjejkompisar hämtades upp från plugget och vi tog en sväng till affären för vissa nödvändiga inköp som tex falukorv och glass ;)

Jag lagade lite mat när vi kom hem och det uppskattades väldigt, det var mysigt att sitta och samtala med dom något yngre damerna.
bordet dukades av och jag fortsatte med att brassa lite våfflor. Till det bjöds det på glass, sylt och chokladsås. En helt vanlig tisdag i Jockarp.
Tjejerna kom i pysslatagen och det var så mysigt att se dom runt bordet med papper, lim och sax.

Scouterna väntade så in till stan, jag tog en promenad när kidsen scoutade. Skrev några mail och styrde upp ett par samtal. Mycket effektivt må jag säga.

Jag nattade myset och eftersom jag haft tre nätter i vedsvängen så har jag missat nattningarna. Det var helt underbart att ligga och klia henne på ryggen och lyssna till hennes berättelser. Åter igen fick jag cred för mitt kli på ryggen och pillande i håret på min dotter ;)

Onsdag betydde ledig dag för mej. Efter att myset åkt till skolan väntade långpass i löparskorna, det blåste hårt och det från alla håll. Jag fick in en tur på 22km vilket kändes väldigt bra.
Kloklippning på Noffarna och en kopp kaffe på undantaget hann jag med innan jag vände hemåt för att ta tag i projekt städning av kåk.
Jag hann precis torka golvet klart innan min käre vän med liten son kom.
En mysig eftermiddag med sladdrande i soffan.
Mollie chillade på sitt rum en stund men sen tog hungern överhand. Mat lagades och vi vinkade av våra vänner.

In till stan för att styra upp lite inför alla hjärtans dag. Sen väntade det bio. Lassemaja filmen blev en spännande sittning. Lättsam men spännande. Mollie var nöjd med filmen och jag var nöjd med det fina sällskapet.
En bra dag helt enkelt.

Jockarp.

Blåst....

När man vaknar 09:15 efter nattjänst så har man två alternativ, antingen börja lipa eller faktiskt göra dagen så bra som möjligt. Jag valde det sista alternativet.
Jag tog en kaffe på undantaget när jag skulle hämta upp mitt mys. Det var välbehövligt. Jag funderade på vad vi skulle hitta på den blåsiga och regniga söndag. Erbjudandet blev badhus med en kompis. Hon nappade bums.
Så innan middag låg vi i plurret och där var vi kvar ett par timmar.
Jag simmade lite, bastade och bubblade medan tjejerna provbadade alla andra bassänger.
Jag hittade dom till och med i barnbassängen vid ett tillfälle ;)

Vi var utsvultna när vi kom hem så pasta och mormors köttbullar vältes ner. Efter det la jag mej på soffan en stund, jag behövde vila och tiden var knapp.
Ett väldans liv på stormen utanför fönstret och det blev med det en orolig vila.
Jag gick upp och kikade ut, studsmattan var på väg upp till berget så det var bara till att knata ut och knyta fast den ännu mer.

Myset lämnades på undantaget och innan jag halv sex checkade in i vedsvängen tog jag en tur till havet. Jag ville känna det där extrema. En halv minut ute på bryggan och det dröp om mina kläder. Det var bra tryck i vinden.

Natten gick förvånansvärt bra, jag var oförskämt pigg efter så lite sömn. Jag fattar ingenting.
Vägen hem blev även den extrem, det regnade från alla håll och hela vägen flöt. Tio mm regn på några timmar märks minsann.

Hopp i lopplådan efter att jag fixat med Mollies regnkläder.

Jockarp.

Morgonmys....

Jag hörde henne dra igenom halva huset, sen fortsatte hon en annan väg så hon slutligen kom in i mitt rum, jag log åt de lilla elefanten som kom. Hon hoppade ner under mitt täcke och jag kände hennes kropp mot min. Jag fryser mamma sa hon och kröp närmare.
Det är få mornar vi har tillsammans, antingen är det skola eller så jobbar jag på helgen, eller, löpning eller har vi något annat planerat. Så vi njöt båda två av att det var en morgon som vi kunde ligga kvar en stund.

När vi tog oss upp så hoppade jag i mina löparkläder och Mollie gick till undantaget för frulle.
Jag drog iväg och planen var att springa till stranden, en mil senare var jag framme och möttes upp av myset, mormor och hundarna. Vi gick på stranden en stund och det var väldigt glatt och mysigt.

När dom andra tog bilen hem började jag springa. Med det fick jag ihop två mil och det var behövliga och faktiskt ganska lätta mil. Solen gjorde min väg betydligt lättare. Det är ett speciellt ljus nu och det ljuset gör mej väl.

Det kom en kompis till Mollie och dom lekte fint på Mollies rum, något hände, dom blev oense om något och jag bröt det hela med frågan om dom ville baka.
Det ville dom. Vi hjälptes åt med receptet och med att räkna tsk msk och dl. Bra träning.

Dom pimpade muffinsarna lite innan ugnen och lite efter. Det är tydligen det viktigaste ;)
Självklart välte dom ner några smakprov och smaken var mer än godkänt.

Mollie åkte på restaurang och jag lämnade av kompisen och åkte vidare på jobb.

Jockarp.

Wow, vilken dag......

Den enda ledig dagen denna veckan spenderades på ett utomordentligt bra sätt. Jag lämnade myset i plugget och begav mej väster ut. Båstad var målet och dit kom jag runt tio snåret. Jag möttes upp av fröken särbo och efter ett varmt mottagande blev det något kyligare.
Vi gick ut på den 60 meter långa bryggan och in i kallbadhuset. Kläderna av och in i bastun. Där satt vi och svettades en stund innan vi klädlösa hoppade i det 4.6 grader kalla vattnet. Och gosse vad skönt det var. Inte alls som mina andra upplevelse av kallbad. Detta var riktigt skönt, så skönt så att vi till och med tog en simtur. Vi hettade upp oss i bastun igen och sen i havet igen. Så höll vi på ett par timmar.
En paus i en varmvattensbassäng med utsikt på sälarna som låg som fettklumpar på stenarna i havet. Det var några helt fantastiska timmar.
Det var knappt inga andra badande så allt var lugnt, skönt och stilla. Total avkoppling och återhämtning.

Efter badet var det dags för lunch, eftersom jag förlorade i badmintonmatchen som spelades sist vi sågs så var notan på mej.
Käre tid vilken måltid.
Haket hette Sand och var beläget på Båstads grand hotell Skansen. Otroligt lyxigt och otroligt gott.

Vi tog en tur till Hovs hallar för att se på de mäktiga som naturen skapat. Jag blir alltid lite småkär i platser där vackerheten skapats av naturen. Att gå där tillsammans med kvinnan jag älskar var mäktigt. Det var så mycket kärlek och så mycket skratt, bus och glädje.

Fredags kvällen skulle jag spendera med myset så vi fick säga hej då. Jag tror inte att jag nånsin kommer att vänja mej vid våra hej då. Men dom är hanterbara och så vet jag att vi snart ska ses igen, det gör det nog lite mer osvårt.

Jag hade lovat Mollie fredagsgodis så jag slirade inom Ekohallen och köpte en påse godis till henne innan jag for hem.
Hemma i byn var jag på prick utsatt tid, bra jobbat där.
En kaffe, lite skipbo spel och mysande med hund hann vi med innan vi tog oss hem till Månsagården och parkerade oss i soffan. Vi kikade på tävlingen Sverige mot Norge och som vanligt var det tuffa tävlingar och dueller.
Vi hade en fin fredagskväll med tända ljus i lugnets vrå.

Hon och jag....

Jockarp.

Ljusare....

Time...

Även torsdagen bjöd på tidig uppstigning. Klockan fem stod jag med tandborsten i munnen och chockades av min spegelbild. Jag konstaterade att spegeln ska hållas på långt avstånd vid den tiden på dygnet.
Jag flinade lite åt mej själv sen var jag redo för att angripa dagen.
Jobb i vedsvängen och efter det var det möte. Det blev ett lättsamt och intressant sådant. Och så är det visst semmeltider så årets första semla är ett faktum.

Jag kom inte hem förrän halv fem på eftermiddagen och då var myset på andra uppdrag. Lilla norfolkflickan skulle få en vaccinationspruta och myset skulle följa med. Lilla damen hade visst charmat hela veterinärkliniken och ja, jag förstår att dom smälte av sötheten.
Efter veterinären körde dom vidare till stranden för en promenad och för dagen hade havet varit stilla och lugnt.

Med det fick jag lite tid på hemmaplan, så jag drog på mej löparskorna och angrep mördabacken. Det slog mej hur ljuset förändrats den sista veckan, allt var inte grått längre. Ovanligt och fantastiskt.
Tänk att vi faktiskt är där nu igen. Att det blir ljusare och ljusare. Jag njöt av känslan och av att jag vet att träningen blir enklare med mer ljus.

När jag kom hem var alla andra också hemma. Jag busade lite med lilla valpen och det är så roligt att se att Lasse mår så bra i Jennies sällskap. Han är nog lite förälskad i henne och det är ju bra ;)

Mollie och jag luffsade hem och jag avnjöt en skön dusch innan middagen.
Och vips var det inte mycket kvar av den dagen.

Kväll på berget....

Nu fredag och det väntar dejt med en kanonböna.

Jockarp.

Avstå.....

Hej hopp....

Tidiga mornar i vedsvängen och möte på eftermiddagen gör att vissa saker får avstås. Jag har bara lyckats klämma in en mils träning denna veckan och det är på tok för lite, både för mitt välmående och för förberedelserna inför mitt nästa Marathon.
Något jag lärt mej under mina lopp är att ett Marathon snyter man inte så enkelt ur näsan. Nepp det krävs träning, fysisk och mental. Men än anser jag att det finns tid.

Mollie hade grillkväll med scouterna och eftersom jag tryckte in milen innan jag hämtade upp henne hos en kompis för färd mot scouterna så gav det mej utrymme för mer rörelse. En promenad i stan. Det regnade från alla håll men jag var väl klädd så jag traskade på. Att jag samtalade med fröken särbo gjorde promenaden ännu festligare. Jag tycker om att prata med henne om allt mellan himmel och jord. Hon har intressanta vinklingar på många saker och det blir med det ofta väldigt spännande.

När jag hämtade upp myset luktade hon som om hon befunnit sej i elden och inte utanför. Alla kläderna åkte i tvätten och för nästkommande skoldag fick hon vackert låna en av mina jackor.

Eftersom jag inte dricker alkohol så har jag heller aldrig använt det i matlagning. Det har jag börjat med nu vilket gör att maten blir lite extra intressant. Numera används det både konjak och vin i det Månsagårdska köket.
Jag testade att göra en svampsås som jag provsmakade i helgen och den blev väldigt god. Det fina var att svampen var plockad hemma på berget i höstas och sen har den legat nerfrusen.
Vilken gourmetmiddag det blev, med vin, tryffel och kantareller. Ja lite grädde också givetvis ;) Fantastiskt.
Mollie åt glupskt och det är alltid lite extra roligt när hon uppskattar maten.

Vi har läst läxan vilket är viktigt men Mollie har även övat sej på andra sätt. Hon börjar ladda för ännu ett pyjamasparty så nu filas det en del på inbjudningarna och även listan på namn på dom som ska bjudas staplas upp i ett rutmönster med för och efternamn.
Jag älskar hennes entusiasm.

<3

Jockarp.

Särbo....

En helg på västkusten innehållde en hel del. Jag hämtade upp myset från skolan och vi tuffade iväg bums. Inom Ekohallen för färdkostinvestering. Vi gick förbi hundavdelningen och kikade lite och Mollie var mer än nöjd.

Vi fortsatte och när vi var framme stod det indiskt på menyn. Väldigt gott och magnifikt sällskap. Helgen kunde inte börjat bättre.
Kaffe i soffan var en självklarhet för att runda av maten.

Lördagen bjöd på hundpromenad vid Sisjön, en vacker plats och vi kom väldigt nära sjön. Mollie roade sej med hundträning medans vi drog igång en eld. Galet mysigt.

Vi har börjat planera inför sommarens vandring och det är minsann en hel del pinaler man behöver. Vi passade på att köpa en ny ryggsäck som är tänkt till Mollie. Jag provade ett nytt hett pannband, den investeringen får jag förvisso fundera lite mer på men de ligger minsann risigt till ;)

Badminton står ofta på schemat och så även nu, jag knapar in, men än är jag inte matchvinnare men det kommer, jag misströstar ej ;)
Mellokväll efter en god middag, godisskålen åkte fram och ja, jag kunde verkligen inte befinna mej på något bättre ställe. Allt var på topp. Melodierna var kanske inte det bästa jag hört vilket gjorde att jag tappade intresset en aning, jag slumrade till i en kvinnas famn. Trygghetskänslan var enorm.

Söndag var baddag. Men det tänkta badet var stängt och skulle rivas, vi visste ingenting om det men vi fick vackert söka en ny plan. Mot Alingsås. Det gick fint, ett helt nybyggt badhus med två andra familjer med barn i Mollies ålder gjorde att det blev en behaglig och chill stund.

Innan vi åter skulle kramas hej då så tog vi en middag på ett thaihak. Maten slank lätt ner och det var behövligt efter badet.
Körningen hem till Byn gick väldigt bra. Just nu ser jag inte så värst stora bekymmer med att vara särbo ;)

Jockarp.