Vägen hem....

Snö var det ja.....

Enligt rapport skulle det ha kommit 3 meter snö i Kiruna, inte rekord men det är snuddande nära.
I söder var det andra bullar, där hade hösten övergått till metrologisk vår. Jag undrar just om detta är något Greta Tunberg kan styra upp. Lite vinter vill vi ju allt ha.

Vi lekte det sista i snön, det gällde att passa på, vi viste ju vad som väntade hemma. Blommande vintergäck, snödroppar, pyttor och barmark på det.

En rolig stund innan det var dags att borda ett försenat plan mot Arlanda. På Arlanda tog vi en mål mat och en kopp kaffe innan det var dags att hoppa på planet mot Ronneby.
När vi damp i backen med en smäll tittade Mollie på mej och sa. Han är nog ny på jobbet.
Jag flinade gott åt henne och ja jag kunde inget annat göra än tänka i samma banor.
I bilen och 40 minuter senare var vi hemma i byn igen. Hundarna mötte oss glatt och Mollie började gulla bums med den lilla valpen.

Vi lufsade hem från undantaget och väskorna tömdes i badrummet så att innehållet fick åka några varv i tvättmaskinen.
Hemmet var välstädat och jag bara älskar den känslan när man varit bortrest och kommer hem till ett nystädat hem.
Att jag tog en ordentlig runda med min eltandborste (vilken jag saknat) gjorde att stämningen höjdes en aning till innan det var dags att hoppa i bingen.

Sportlovet 2020 har verkligen varit speciellt, så många upplevelser och så många minnen som samlats. Att jag fick samla ihop dom med min dotter kryddar klart moset en aning extra.

Hemfärd....

Jockarp.