Ishotellet....

Vi startade dagen i Jockarp halv fem. Bil till flygplatsen och upp i luften. En mellanlandning på Arlanda sen vidare norrut mot Kiruna.
Meterhöga vallar av snö mottog oss. Här snackar vi kontraster mot södern.
Vi tog en buss från flygplatsen till ishotellet.

Mollie var helförtjust. Vi kastade snö, puffade varandra i snöhögarna och vi skrattade väldigt mycket.
Vi lånade en spark som stod lite ensam vid en stolpe. Barndomsminnen väcktes i mej. Min mormor och morfar hade en spark som vi alltid körde runt med när vi var små under vintermånaderna. För ja, då var det faktiskt vinter även i söder.

Vi gick en tur i hotellets alla rum och man kunde inte säga något annat än Woow när man gick innanför dörrarna. Helt fantastiskt att man kan skapa en sån vackerhet med enbart lite fruset vatten från Torneälv.
Vi stod och tittade på det storslagna i iskyrkan, jag tänkte på en speciell kvinna, drömde mej bort en stund.
Jag väcktes ur min dagdröm när det plötsligt stod ett bröllopspar framför mej som var redo att avlägga sina löften.

Hungriga av kylan och rörelsen satte vi tänderna i renskav, inte så pjåkigt må jag säga. En kaffe på det gjorde mej redo för äventyr.

Vi var tio snöskotrar som drog ut över den frusna älven, vidare in bland små snötäckta granar. Solen var på väg ner och det gjorde ont i mej av allt vackert jag fick se, känna och uppleva. Mollie satt bakom mej och tjöt av lycka när vi blåste fram.

En paus för att omgruppera gruppen, ett par damer kände att dom inte klarade av tempot på vår färd så deras skoter parkerades och dom fick lift med några andra i gruppen.
Vi ökade tempot vilket gillades skarpt av min passagerare :)
I en sväng var vi bara två scootrar kvar dom andra kom inte. Ledaren i gänget vände om, en skoter hade tippat, inga personskador men maskinen fick bogseras hem.
Det hade nu blivit riktigt mörkt och det var ännu vackrare när ljuskällorna från våra maskiner träffade granarna. Snön låg helt stilla på grenarna, stjärnorna tändes en efter en och mitt i allt det befann jag mej. Det var en helt fantastiskt upplevelse.
Tre timmar senare blåste vi över Torneälv igen och parkerade. Vi tackade för upplevelsen och lufsade hemåt.

Bums vidare till restaurangen och jag avnjöt en av det bästa svamprisotto jag nånsin ätit.
Efter den var jag helt nere för räkning. En sagostund med myset sen sov vi som små grisar.
Herregud vilken dag.

Jockarp.