onsdag 30 september 2020

Livsgnistan....





En smak av uppgivenhet och likgiltighet. Det är smaker jag sällan får känna. Men det var precis den smaken jag fick när jag lämnat min dotter i skolan.

Jag var rastlös men jag ville absolut inte göra något, jag hade tusen saker som jag borde göra men lusten infann sej liksom inte. Jag ville inte spinga och jag ville inte heller gå på berget och plocka svamp. Har jag tröttnat? Ja inte vet jag.

Jag satte mej i soffan och funderade lite. Jag behövde bli av med känslan av att mitt liv saknade mening.
En idé. Jag skulle ta mej till havet. Men jag behövde se nytt. Ett ställe jag aldrig besökt var Edenryds kustled. Jag läste lite om leden sen fick jag ett enormt sug att ta mej dit.

Kaffeväskan packades och Kennets lunch packades ner i ryggsäcken. Vandrakängorna på fötterna och selen på hunden sen bar det av.
Det var en fin led, jag gick inte hela men en timme åt väster för att sen vända tillbaka österut. Vi gick genom ko och hästhagar, vi fick hoppa på grästussar där det var för sankt, vi såg små små stugor ut med kustlinjen, jag fantiserade om att skapa mej ett liv där. Att bo extremt primitivt. Jag kommer komma dit en dag, men än är jag inte redo, än är jag inte helt fri.

Vi satte oss på en sten och jag drack mitt kaffe, Kennet fick sin Lunch och han fortsatte sen piggt med att bita på den torkade tången så den small.
Den bittra smaken jag haft på morgonen var som bortblåst när jag la men på rygg med huvudet vilande på fikaväskan. Solens strålar värmde och en svag vind lekte med några hårstrån som släppt från min knut på huvudet.
Livet var med ens så fantastiskt som jag oftast upplever det som.
Tacksamt vände vi hemåt och vi möttes av den lille hundägaren i familjen. Skolan var för dagen slut.

Jag drog på en stor fläsksida i ugnen, den toppades med vitlök, rosmarin, schalottenlök, chili, olja och honung. Vad skulle kunna gå fel där? Det doftade helt fantastiskt i hela huset.

Tisdag och det betyder scouterna. Eftersom jag kommit upp på banan efter min timmes svacka under morgonen så hade jag ett sug att springa. Jag sprang en mil och jag kände mej ruskigt pigg. Jag sprang nerom Siesjö som för dagen nästan var helt täckt av näckrosor. Undra just hur hälsosamt det är för en sjö?








Jockarp.

tisdag 29 september 2020

Arbete och frihet....




Måndag igen, myset till skolan och Kennet och jag gick ut på berget.
Det duggregnade men det var en behaglig temperatur. Vi plockade några små svampar till dagens middag. Dom är få men dom finns om man tittar noga, skogens guld, vår älskade kantarell.

Kennet fick mysa i sin bädd medans jag tog en sväng i löparskorna, jag angrep mördabacken, det var ett tag sen och efter två mil i kroppen sen dagen innan trodde jag på mer motstånd, men tja det uteblev.

Jag satt i ett möte över Teams och med det fick jag en del andra arbetsuppgifter, det var helt okej. Lite får man allt leverera under karantänstiden. Efter avslutat jobb blev det ännu en liten promenad med den lille Jack Russel killen.

Mollie kom hem med taxin och jag fixade middagen jag gjorde en matlåda till min far och han var överförtjust i mina matkonster. Svamppasta på Karl-Johan och kantarell gick minsann hem. Roligt att kunna glädja.

Måndag kväll vilket betyder hundskola för dom yngre i familjen. Jag hade meddelat fröknarna att vi endast skulle vara med i utomhusaktiviteten så vi kunde hålla ordentligt avstånd.
En övning var att Kennet skulle passera en köttbulle utan att ta den, att han klarade det var helt otroligt. Han älskar nämligen mat vår lille grabb ;)

Hemma i byn igen körde vi en liter jordgubbar i mixern och den drickan satt vi och smuttade på medan vi kollade på Halloweendräkter. Mysig stund innan läggdags.





Jockarp.

måndag 28 september 2020

Covid-19.....




Vi tog det väldigt piano under morgontimmarna, en lite promenad, sen kaffe på altanen. Där satt jag en timme och njöt av det fantastiska sensommarvädret. Helt underljuvligt. Än en gång slog det mej att livet är absolut det bästa som hänt mej.

Mollie tog sovmorgon till halv nio vilket var bra eftersom jag hörde henne sent på sitt rum kvällen innan.
Hon åt brunch i form av grillat kött och klyftpotatis. Det gjorde henne redo att ta sej ut i skogen. Det stod spårning med hund på hennes söndagsschema. 

Under tiden hon spårade med Kennet tog jag mej ut på ett långpass på berget vilket var skönt av flera anledningar. Två mil rasslade det in på mitt måbrakonto. 

En av anledningarna var att en av mina bästa vänner har testats positivt på viruset Covid-19, jag träffade henne när hon var som smittsammast. Visst att vi befann oss utomhus men jag exponerades ändå för viruset. Detta har gjort att jag befunnit mej i karantän ett tag. Dom enda jag varit närmaren är två meter är Mollie och dom små terrierna.
Jag har trott att jag skött mej bra innan också gällande avstånd men jag förstår nu hur sårbart det kan vara. Jag har varit skraj. Jag vet att jag är vältränad och med det hoppas jag att jag har bra motståndskraft mot viruset, men man vet aldrig. Men samtidigt kan man inte sluta leva för att man är rädd för att dö.

Men jag har varit rädd främst för Mollies och för mina föräldras skull.
Efter två mils löpning på berget kände jag mej lite mindre rädd. Kroppen kändes virusfri ;)
Inkubationstiden har en längd på i de flesta fall inte mer än 14 dagar, jag är inte i mål där än men det ser ljust ut och till dess håller jag mej på avstånd från andra människor i mesta möjliga mån. Mollie måste jag vara nära, skulle jag få symtom får jag väl fundera på hur vi ska lösa det, men just nu lever vi som vanligt innanför palatsets väggar.

Lite mer tid med varandra innan skolan åter drar igång, vi åkte till stranden och hade en fin kväll. Kennet sprang på stranden och Mollie hade våtdräkten på sej och lekte med sin lilla bräda.
Det var en sån där kväll att njuta av, en kväll att minnas.





Jockarp.

söndag 27 september 2020

Premiärtur.....




Lördag och Mollie skulle till C4:a med mormor, hennes klasskompis ska ha kalas så en present skulle införskaffas.
Under tiden dom var på shoppingtur tog jag en löptur på berget. Jag kände mej stark vilket var skönt.

När jag kom hem bytte jag om och gick ut på berget igen, nu med Kennet. Det blev en lugn och skön promenad i ett helt okej väder.

Mollie kom hem vi bestämde oss för att ta Kennet på premiärcykelturen. Han stoppades ner i lådan sen drog vi iväg. Det funkade fint men det kändes lite ostadigt när han rörde sej, jag tror att det är bäst att jag har honom på min cykel till Mollie växt till sej.

Efter turen chillade vi på soffan en stund. Skönt att ta en lur innan bullbaket sattes igång. Vi har haft helt tomt på bullar ett tag och det behövdes alltså göras en sats.

Från bullbak till middag, det bjöds på grillat, alltid lika spännande när man tar upp en köttbit från frysen som man glömt att skriva på vad den innehåller. Jag vet fortfarande inte vilken del av grisen det var vi åt i går men god var den ;)
 
Hela familjen tog en kvällstur på berget, det var skönt och Kennet behövde det för att kunna få en avslappnad kväll.
Hem och hopp i duschen, Vi blev klara samtidigt och vi möttes i vardagsrummet iklädda morgonrockarna.
Soffan blev nästa anhalt och där satt vi ett par timmar innan det var dags för nattning. 
En fin dag och en väldigt skön kväll.




Jockarp.

lördag 26 september 2020

Svamp och orm.....

Ehh, japp jag har fått glasögon ;)



Ännu en morgon på berget, regnet hängde i luften så den vackra soluppgången som jag vant mej vid uteblev.
Men vad gör väl det, famnen full av svamp ännu en dag och jag fick skära tärningar och lägga i påse för vidare förvaring i frysen. Ladan är full så att säga.
Jag har även torkat mycket svamp i år, två stora burkar som är redo för att piffa till maträtterna i palatset under vinter, vår och sommar står fulla. Det har varit en god svampsäsong.

Kennet har varit lite sur på en liten Norfolktjej som precis flyttat in på undantaget, vi har tränat varje dag för att dom ska kunna vistas tillsammans och nu är dom huxflux bästa lekkompisarna vilket är glädjande.
Efter svampplocket tog vi ett besök så hela gängen kunde busa lite. 
Efter det var Mister Kennet helt slut. Han somnade på soffan och där låg han ;)

Mollie kom hem från plugget och jag kände att trots att hon haft nån aktivitetsdag på skolan så behövde hon lite luft under vingarna innan middag och fredagsmys. Vi tog en vända på berget och Mollie fick rädda Kennet från att bli huggormsbiten. Hon imponerade stort när hon lyfte upp hunden precis över ormen, jag är inte säker på att jag skulle vågat det. Hua.

Middagen lagades och åts, efterrätt i form av glass och egenplockade hallon. En mysig kväll i soffan med tända ljus och regn utanför fönstret.


3/4 terrier...


Jockarp.

fredag 25 september 2020

Liv i luckan.....

Lite morgonmys...



Morgonpromenad med Kennet på berget innan halv sju. Att möta soluppgången är fantastiskt och än mer nu i dessa tider. Livet är skört och det är tankar som dyker upp oftare och oftare i mitt liv.

Att väcka sin dotter och mötas av ett leende är även det ljus i en mörk tid. Jag log mot henne och frågade om lilla fröken V var trött. Mm blev svaret. Jag informerade henne om att maten stod på bordet så det var bara att hoppa upp och möta dagen. Hon åt resterna av svamp pastan och jag smuttade på mitt kaffe. En skön morgon.

Hon fick lift till plugget och jag tog en löptur på berget när jag kom hem. Det var fortfarande väder för korta arma och småbyxor. 

Kennet och jag tog ytterligare en promenad, vi plockar svamp dagligen och med oss hem hade vi ett gäng Karl-Johan.

Vi harvade ridbanan och Kennet är grym på att åka fyrhjuling, han verkar älska vinddraget i nosen. Så himla mysigt att ha honom med sej överallt.

Mollie kom hem och hon var lite sliten, vi var ute en stund men eftersom det varit soppdag i skolan behövde hon mat. Jag drog igång spisen och levererade vad som kanske var den godaste köttfärssåsen Ever. Vi välte ner två stora tallrik var sen parkerade vi oss i soffan för att kolla på film. TV används sparsamt i vårt hus och nu ville den inte fungera alls. Vet inte vad problemet är men vi fick lägga ner den övningen.
Jag la mej och läste en tidning i stället och Mollie spelade spel med en kompis över nätet.

Kennet behövde ett bad så det fick han, efter det blev det liv i luckan, han flög runt som en tok och höll på att välta hela huset ;)

Hon då....



Jockarp.

torsdag 24 september 2020

Morgonmagi.....




Att börja dagen på berget är en väldig lyx jag har. Det var en disig morgon vilket gjorde ljuset helt annorlunda. Magi på hög nivå.
Kennet och jag började på en skogsväg sen vek vi av in i tät granskog, en mängd Karl-Johan och rödvita flugsvampar hade poppat upp precis där vi gick. Jag stannade och tittade på de vackra färgerna en stund sen kröp vi vidare under de täta granarna.

Jag skulle vara på ett möte klockan tio men på vägen fick jag ett samtal om att jag inte skulle medverka utan fick vackert köra hem igen. 
Senare på kvällen fick jag besked om att jag inte får medverka i någonting dom närmaste två veckor. Livet kastas om ibland.

Hemma i palatset fick jag mycket gjort. All tvätt fixades, sängkläderna byttes, huset dammsögs, golven moppades och jag körde in all ved så nu är källaren sprängfylld inför vintern.

Under kvällen tog jag den första riktiga löpturen med Kennet, en bra runda, vi sprang på stigar och vi hoppade över stenar och nerfallna träd. Det var ren skär njutning och bara en massa lek.

Hem och jag drog igång en svamppasta, fantastiskt när man kan äta det skogen gett. Det är en speciell känsla. Mollie älskar rätten och åt två stora portioner. Roligt när det uppskattas.

Vi tände lite ljus, och värmen på elementen sattes igång. Riktigt mysigt att sitta i soffan när mörkret föll. En fin dag trots allt.






Jockarp.

måndag 21 september 2020

Övernattning....




Mot Falkenberg och där lämnade jag av min dotter för övernattning hos en kompis. Det sprudlade om tjejerna när dom möttes och det fanns inga mörka moln på deras himmel. Så ljuvligt att se.

Jag hade lite tid för mej själv innan jag skulle hämta upp fröken Särbo vid jobbet. Så Kennet och jag tog en promenad vid en sjö, Väldigt mysigt. Efter det lämnades han i bilen en stund och jag tog en liten sväng i löparskorna. 
Vidare tog vi oss till havet. Skrea strand. Där sprang vi vid vattenbrynet och vidare ut på klipporna, ett par kilometers löpning tillsammans gjorde oss redo för kaffe.
Termosen hämtades i bilen och vi satte oss uppe på en stor sanddyna. Där avnjöts kaffet med ögonen spanade ut mot öppet hav. Sverige är fantastiskt.

Vi packade in oss igen och tuffade vidare till Ramhultafallet. Ett vackert ställe vid en stor sjö. Där gick vi på upptäcktsfärd fram till fallet. Kennet hade med det fått nog med motion för dagen så vi for vidare mot Göteborg.
Vi åkte på slingriga småvägar vilket var skönt och avslappnat.

Fröken Särbo hämtades upp och hon hade fixat med en hämtmatsbeställning. Snabbt och lätt.
En kvällstur med Kennet sen var det mys för hela slanten.

Söndag förmiddag och vi begav oss till svampskogen. Där befann vi oss hela dagen och vi fick ett rejält lass med svamp med oss hem.
Jag rensade svamp medan fröken Särbo fixade men en farligt god svamprisotto, som toppades med tryffel. Ingen dålig söndagsmiddag det inte.

Ännu ett jobbigt hej då. Så vansinnigt trött jag är på det. Men så är det.
I stället för att gräva ner mej i hur jobbigt det var med hej då. Drog jag igång musiken i bilen och Jag tog sikte mot min dotter.
Tjejerna var tokglada när jag kom och när jag frågade vad dom hade gjort blev svaret att dom hade gjort så mycket så dom skulle aldrig kunna berätta det ;)
Mollie slocknade bums i bilen. Hemma i byn var vi inte förrän klockan tio. 
Det hade varit en bra helg för oss alla och sömnen kom fort för oss alla.




Jockarp.

lördag 19 september 2020

Magiska höst.....

En bra start på dagen....



En helt magisk soluppgång mötte mej när jag kom hem efter morgonpromenaden. Den började när det var mörkt ute vilket gjorde det lite skrämmande, vi hörde ett djur, ett stort sådant som lämnade stigen vi gick på och tog sej ut i skogen. Att jag inte såg vad det var för djur gjorde mej lite skraj. Kennet höll sej till mej, han är grymt lydig när det gäller att vistats lös. Ett trubbel har vi med honom och jag tänker att det måste väl alltid finnas någon nackdel med allt.
Han gillar inte alla andra hundar. Detta är ett bekymmer eftersom det finns många hundar i vår närhet. Han har en bästis, mormors Norfolkterrier och dom har fantastiskt rolig. Men några andra får liksom inte vara med. Jag hoppas att det blir bättre och vi tränar på det.

Hemma på gården efter att jag beskådat vackerheten på Vesan gick jag in och väckte Mollie som skulle göras redo för veckans sista skoldag
Hon var pigg och glad som vanligt och morgon bestyren gick smärtfritt. Hon lämnades i plugget och jag tog en mil i löparskorna.

Efter springningen blev det ännu en tur med Kennet på berget. Det blev en liten blodsopp med hem, ett vackert exemplar minsann.
Klocka 13:00 lämnade jag byn för att utföra ett eftermiddagspass i vedsvängen. Passet gick smärtfritt och jag checkade in i byn klockan 22:00 igen och då var min dotter uppe och pigg som en mört.

Hon hade packat sin väska och var väldigt uppspelt. Anledningen är att hon idag ska lämnas av hos en kompis i Falkenberg och där ska hon spendera dag och natt. Hon börjar bli stor nu. Vilket är glädjande.

Själv ska jag träffa fröken särbo vilket gör mej uppspelt ;)

Min borg.....



Jockarp.

fredag 18 september 2020

Storskog.....




Ännu en tidig härlig kall höstmorgon på berget.
Vi tog promenaden innan Mollie vaknat och det var så stilla och skönt, känns som om dagen ligger och väntar på att komma igång, lite lugnet före stormen.

Mollie väcktes när vi kom hem och frukosten åkte ner, till skolan med henne och jag hoppade i springskorna. En mil och det var en mil i ren skär njutning. Hösten är en bra tid för mej att springa på, bra luft att andas.

När jag kom hem packade jag ner en termos kaffe och Kennets lunchmat i en ryggsäck. Vi tog bilen till Vångaberget och sjön Bäen. Där strosade vi runt i storskog i hopp om att finna lite svamp. Det var snålt med den varan men jag fick en njutbar kaffepaus intill sjön.
Innan vi var hemma hade jag i alla fall fått med mej lite fina Karl-Johan, brunsopp och blodsopp. Det blev en okej dag till slut gällande svampen.

Vi kom hem igen precis lagom till myset kom med taxin. Hon var tokhungrig så jag fick ställa mej vid spisen bums.
Efter maten blev det gräsklippning och biltvätt. Behövligt båda delar.

På kvällen tog vi ett bad på altanen, en viktig stund när vi njöt i det varma vattnet och pratade om Mollies dag i skolan. Samtalen svängde från fula ord som sagts i skolan till Cornelis Vreeswijk.
Som jag älskar stunder som dessa.




Jockarp.

torsdag 17 september 2020

6 månader.....




Tidig morgonpromenad på berget med Kennet kickade igång min dag.
Jag önskar att alla mornar började så. 
Frukost fixades och väckning av dotter. 
Jag lämnade henne i plugget och drog vidare för arbete.
En dag bakom datorskärmen, först ut på dagens agenda var att justera, förnya, uppdatera bilder i ett datorsystem. Jag kan inget om sånt men jag vet hur jag vill att det ska se ut. Ett teamjobb alltså.

Eftermiddagen vigdes helt åt protokollskrivande och det är något som jag inte är super pepp på men jag vet samtidigt att jag är bra på det ;)
Så det tuffade på bra.

När jag kom hem till palatset var Mollie redan hemma.
Det var Kennets halvårsdag och som vår vana trogen i det Månsagårdskahemmet så firas denna dag stort.
Han bjöd ner sin bästis och det bägge terrierna mumsade glass ur en skål. Mollie hade självklart fixat med hans paket. Fem stycken närmare bestämt. Han fick ett nytt halsband, ett tuggben i form av en krokodil, en fluga som han ska ha runt halsen när han ska på kalas, ett pipdjur och nån lite blå lurvig sak som ännu är oidentifierad.

När festen var slut tog jag med mej det lilla födelsedagsbarnet ut på berget för en svampdrive. Vi hittade några superfina exemplar av blodsopp som fick följa med hem. Dom ligger nu och torkar inför framtida stuvningar och såser ;)




Jockarp.

onsdag 16 september 2020

Utvecklingssamtal.....




Väldigt öm i benen efter rackertsporterna tog jag mej ut på en morgonpromenad med Mister Kennet. Det var en makalöst vacker morgon. Jag blir lycklig i hela kroppen när solen stiger och det luktar friskt av höst.

Kennet lämnades hemma och jag skulle infinna mej på ett möte. Det gick fint, inte alltför långdraget vilket var skönt.
Hem igen och jag njöt av värmen, över 20 grader och jag svettades i min stol på altanen.

Mollie har fått nya lärare i och med uppflyttningen till mellanstadiet. Det var dags för utvecklingssamtal. 
Hon har alltid tyckt att det varit jobbigt med dessa samtal och varje gång har det fällts några tårar.
Hon är större nu och det märktes.
Inga tårar och bara fina ord om min dotter. Jag var så himla glad och stolt när jag lämnade skolan med min dotter och en kompis till henne.

Hemma lagade jag mat och vi åt tillsammans allihop, så mysigt att sitta och lyssna på ett par småtjejers snicksnack ;)
Tisdag och det betyder scouterna. Jag lämnade dom vid kojorna uppe på berget sen tog jag och Kennet en skön kvällspromenad i svampskogen.

Innan nattningen var vi och besökte mormor och morfars nya lilla hund som kommit under dagen. Så himla mysigt. Mollie la sej på golvet och den lilla plutten hoppade på henne och slickade henne i ansiktet. En fin stund.





Jockarp.

tisdag 15 september 2020

Att bara vara jag....




Mollie lämnades i skolan och jag körde till Göteborg till fröken särbo.
Det var ett möte av saknad och kärlek. Längtan efter varandra plågar oss båda hårt emellanåt. Men vi vet att det är såhär det måste vara.

Vi åt lunch sen drog vi iväg för att testa body flight. En häftig och kul upplevelse. Att min kropp varit flygande utan hjälpmedel har aldrig förut skett. Men nu har jag smakat på känslan.
Från flygningen till en restaurang vid namn Dubbel Dubbel. Galet god mat. En fantastiskt mysig promenad genom stan hem till soffan. En kanon första dag.

Vi vaknade, åt pannkakor och packade väskan. Mot lilla Edet och till svampskogen.
Där spenderade vi två dagar och med övernattning i Van:en.
Regnet det formligen öste ner hela natten och även dagen därpå men det var magiskt. Vi hittade så mycket svamp och det var så galet mysigt att promenera runt i skogen utan något egentligt mål. Det var verkligen kvalitetstid. 

Vi tog oss hemåt och vi hade en badmintonmatch bokad. Det blev en tuff och svettig sammandrabbning vilket var bra. Efter matchen lagades det en galet god svamprisotto. Kan varit den bästa jag nånsin ätit faktiskt.
Efter dusch och mat så lurade jag en stund på soffan till sång och gitarrspel från min tjej. Jag var så bortskämd.
Vidare ut på stan, biljardkompaniet. Och vi var verkligen inte bäst i den grenen nån av oss ;) men det var en kul kväll och ovanlig. Jag minns inte när jag var ute på krogen sist. 7-8 år sen kanske.

Vi vaknade upp till en regnig dag och jag fick beskedet om att myset hade hosta. Hon var okej för övrigt så vi bestämde oss att hålla oss till planen. Vilket var att jag skulle vara kvar ett dygn till.
Vi började med en squashmatch vilken blev brutal. Våra muskler i benen var ansträngda och värkte efter dagarna i skogen och framförallt kanske från badmintonmatchen dagen innan. Men vi gav oss inte.

Vi åt lunch på IKEA och köpte med oss några få grejer. En lite tripp till svärföräldrarna sen hem till spisen. Det väntade skaldjursoppa till förrätt och torskrygg till huvudrätt. Middagen gick inte av för hackor och vi låg mätta och belåtna på soffan tills vi orkade ta oss till sängen för lite tv-titt sen sömn. Några väldigt aktiva dagar tröttar minsann ute en gammal böna som mej ;)

Efter morgonkaffet sa vi ännu en gång hejdå och jag tuffade hem till byn och mötte myset och Kennet. Dom var glada och pigga båda två vilket var skönt att se.
Och jag kände mej en aning vassare som både mamma och matte efter dagarna med att bara få ha varit jag.....




Jockarp. 

torsdag 10 september 2020

Glasögonorm.....




Jag körde Mollie till skolan och efter det begav sej Kennet och jag upp i skogen. Vi hade en fin stund och jag hittade ett gäng Karl-johan svampar som jag självklart plockade med mej hem.
Kennet var rastad så han la sej nöjt i sin bädd och sov.
Jag snörade på mej löpskorna och drog i väg på en mils runda. Det har blivit bra med träning de senaste veckorna vilket är bra. Jag känner mej stark.

Efter löpningen tog jag mej ner på Vesan och plockade upp lite potatis. Jag älskar uppgiften, det är alltid så spännande att se hur många potatisar som gömmer sej där under jorden.
Två hinkar senare var jag nöjd.

Vi drog upp på berget ännu en gång. Nu gick vi på andra marker, jag var på svampjakt. Vi kammade hem noll på turen men en uppenbarelse kom till mej.
Jag satte mej på en sten och tittade runt omkring mej, Kennet hoppade upp i famnen på mej och somnade.  Jag bara satt där.
Det slog mej då att lycka verkligen inte kan köpas för pengar. Jag var så otroligt lycklig där jag satt på en sten i en skog. 
Jag log när jag åter satte fötterna i marken och började vandra hemåt. Vilken lyckost jag var som gick där med gräs, mossa och kottar under skorna.




Jag lämnade Kennet hos morfar. Jag skulle på utflykt. Först ett besök hos optikern och ja tyvärr är det väl så att åldern har kommit i kapp mej. För om två veckor får jag mina glasögon. En ny del av livet.

Efter ögonkontrollen for jag till en ö där det skulle arrangeras en mettävling. När jag äntligen fått masken på kroken började det ösregna. Vi skulade inomhus och tävlingen avbröts. I stället grillades det och åts mängder med god mat. En trevlig stund med väldigt trevliga människor.

När jag kom hem var det packning som gällde. Mollie och Kennet ska bo på undantaget några dagar och jag ska åka till fröken Särbo. Tanken var att vi skulle resa bort men nu är läget lite annorlunda. Så vi utgår från Göteborg och så får vi helt enkelt se vart vi hamnar.
Jag har saknat henne väldigt mycket så det ska bli extra fint med dagar och nätter tillsammans och det kommer bli annorlunda men det ska faktiskt bli väldigt skönt att åka utan barn och hund. Vi behöver med det inte ta hänsyn till något mer än våra egna önskemål vilket är väldigt ovanligt.




Jockarp.

onsdag 9 september 2020

31939.....




Morgonen började med en löptur på berget, det hade regnat och jag fick för mej att det var kallt. Jag tog på långbyxor vilket var ett dåligt beslut. Jag tog mördabacken ännu en gång, jag flinade gott när jag kommit upp för halva backen och jag kände att svettdropparna trillade ner utefter mina tiningar. Bra effekt i backen.

Jag kom hem och fräschade upp mej lite för att sen hoppa in i bilen. Nya marker skulle beträdas. Siktet var inställt på Laxaleden som går utmed Mörrumsån. En fantastisk vandring och det var helt folktomt. Tanken var att vi skulle gå över ån med hjälp av hängbroarna. Men mitt sällskap vägrade så i stället fick vi vackert gå runt vilket resulterade i en betydligt längre tripp. Detta är ett ställe jag kommer att besöka fler gånger. Så vackert, så vilt och faktiskt också så lugnt.

Jag hade planerat en synundersökning, men det hade visst inte synundersökningspersonalen så jag fick vända utan undersökning. Ny tid i dag. 
Jag körde vidare från glasögonhaket för att gå på ett möte. Det gick smidigt vilket var skönt, jag var inte upplagd för något annat.

Hem och träffa min dotter och vår hund. Vi badade Kennet och han gillar det faktiskt. Han står helt still vid schamponeringen och spolningen och torkningen. Det är just när han är fri att gå som han blir helt stöllig, han springer som en tok och rullar sej. Vi behöver ingen TV i vår familj. Vi har en Jack Russel ;)

Tisdag betyder scouterna för Mollie. Jag lämnade henne och en kompis sen tog jag ännu en löprunda. Det blev en bra dag träningsmässigt. Jag kollade på min hälsoapp på telefonen på kvällen och den sa 31939 steg. Jag hade varit i rörelse minsann.

Trött som tusan parkerade vi oss i sängen och det dröjde inte länge förrän tröttnanden kom och knackade på ordentligt.




Jockarp.

tisdag 8 september 2020

Träning ska ge färdighet.....

På uppladdning....

På träning...



Efter två nattpass i vedsvängen var jag en aning sliten när jag vaknade upp klockan tio på förmiddagen.
Jag tog mej ut direkt med mina löparskor, en bra medicin på trötthet. Kroppen kommer igång så sakteliga. Jag tog för dagen mördabacken, ett skönt motstånd.

Jag gick inom undantaget när jag kom hem för att hämta upp Kennet. Ett par koppar kaffe slank ner sen kände jag mej än mer redo att möta dagen.

Kennet och jag gick off road på berget, över stock och sten, vi gick på kalhyggen och vi gick i tät barrskog. Siktet var inne på gula fläckar på marken, kantarellspan. Jag såg dåligt med svamp men det gjorde faktiskt inte så mycket. Friheten av att gå på berget i ett par timmar var magisk.

När vi kom hem klubbades den lille terriern, han la sej i sin säng för att laddas upp. Jag parkerade mej i en stol i solskenet och väntade på att min dotter skulle komma hem. Det gjorde hon och mat lagades. Fiskgrytan smakade fantastisk.

Måndag och det betyder hundskola. Det gick sådär på dagens träning, Mollie har inte skött sin del med att träna på hemmaplan. Det är jag som stått för den mesta träningen vilket gjorde Kennet en aning fundersam när Mollie inte var konsekvent. Visst hon är inte ens tio år fyllda och har mycket mer av livet att lära men man måste träna för att nå resultat, så är det för alla och det startar tidigt i livet. Nu tror jag att hon vet det och det ska bli så spännande att se hur veckan utvecklar sej.

Kennet och Mollie somnade bums när vi kom hem, lång dag för dom båda.
Jag samtalade med fröken särbo. Vi har inte setts på ett par veckor nu och det svider oerhört mycket just nu.
Saknade efter henne kan ibland vara brutal, just då var ibland.




Jockarp.

söndag 6 september 2020

Skogspromenad....




Jag och Kennet vaknade tidigt efter festen, Mollie gjorde det inte. När hon äntligen vaknade snörade jag på mej mina löparskor och tog en skön tur.

Jag fixade med en lätt frulle till Mollie när jag kom hem efter min tur sen började jag förbereda fikaväskan.
Vi skulle ut på berget.

Lift med morfar upp till Grundsjön, där hoppade vi av och tog Blekingeleden hem. Det kom en lite skur och det pratade vi om en stund, varför vi inte tog regnkläderna på oss.
Vi samtalade om andra saker med, viktiga saker för min dotter att veta när hon ska glida in i vuxenvärlden.
Det var en bra stund vi fick ihop på vår vandring, vi hade liksom tid för varandra och tid för att beröra olika ämnen.

Vi stannade och åt vår matsäck som för dagen innehöll korvsmörgås och kanelbulle, Mollie drack Oboy. Så himla mysigt att bara sitta i skogen på en sten med mossa på.

17.00 skulle jag dra vidare för ett 12 h pass i vedsvängen. Mollie gick till undantaget för att inta tacos och lördagsgodis med mormor och morfar.




Jockarp.

lördag 5 september 2020

Partaj......




Efter fyra tidiga mornar i vedsvängen var det väldigt skönt att sova ändan till halv sex. Då skulle Kennet ut och titta till hemmanet. Godmorgon typ.

När vi lämnat Mollie i skolan fortsatte vi till havet. Så himla skönt det är att gå på en folktom strand under morgontimmarna. Kennet och jag helt ensamma. Utsikten över havet och solen i ögonen, så fint.
Vi gick hela stranden fram och tillbaka och vidare till grannbyn. Ett lite samhälle som förr bestod av små hus intill fiskebodarna där folk såg till sina garn och små fiskebåtar.
Vi njöt en timme sen for vi hem, min njutning var inte klar där. Nepp jag svidade om och hoppade i mina löparskor och begav mej ut på berget. 15 km i behaglig fart, jag kände mej väldigt stark och den kännslan är det bästa jag vet när jag har löpskorna på fötterna.

Kaffe på altanen när jag kom hem och sen var det bara att ta tag i sysslorna. Ridbanan skulle harvas och gräset skulle klippas. Det gick smidigt och jag hade sällskap av Kennet hela tiden.

Mollie kom hem och hade fullt upp med att fixa för den stundande festen. Sex tjejer var inbjudna på grill och poolparty mellan kl17-22 Mycket som ska ordnas.
Jag tog Kennet på ett träningspass och vidare en promenad på berget. Efter 1,5h var vi åter hemma. Då hade även jag lite att styra upp inför festen.

Prick 17 kom alla damerna och medan Mollie hade skattjakt med dom så fixade jag maten.
Dom åt och drack , det gjorde jag med men jag parkerade mej ute på altanen, jag ville inte störa.
Efter maten skulle dom bada och det blev ett väldigt stohej.
Blött ute så som inne. Alla torkade och så lektes det kurragömma innan det åter var dags att hoppa i plurret.

Det blev en fin kväll i Jockarp minsann. Huset fullt med glädje och skratt. En lyckad kväll.
Klockan 22 gick jag för att hämta kung Kennet, han hade hängt på undantaget på grund av festen, jag ville skona honom från just detta partaj. Han är fortfarande liten och behöver lugn och ro emellanåt. Det var det inte i palatset denna fredagskväll ;)





Jockarp. 

onsdag 2 september 2020

Aktiviteter......




Nån form av vardag har kommit ikapp mej. Jag skulle upp innan fem en måndagsmorgon för att börja arbeta. Det kändes främmande på något sätt. Men jag fick fina timmar och när jag var klar med arbetet kände jag mej nöjd och glad. Mollie kom hem med taxin och vi lagade mat tillsammans. Jag älskar dom stunderna.

Måndag betyder nu för tiden valpskola för oss. Vi begav oss till Karlshamn, vi kör alltid dit tidigt för att Kennet ska få nosa av sej lite. Nu plöjde han runt hela skogen runt platsen ;)
Träningen gick fint och både hund och hundförare var väldigt trötta när vi åkte hem. Det är långa dagar för Mollie nu.

Tisdag är även det en dag med aktiviteter. Scoutkåren har sammandrabbning då så ännu en kväll var hon uppbokad.
Jag tog en långpromenad men Kennet under deras knopande. Det var en väldigt vacker kväll och vi bröt för oss nya marker vilket alltid är roligt.

Vi har haft problem med ett bålgetingsbo i huset, stora som helikoptrar har dom kommit och brummat så fort vi tänt lamporna på kvällarna. Jag är vis av erfarenhet och vet att jag inte tål getingstick. Därför behövde vi tyvärr eliminera drottningen i boet. Anticimex kom och hjälpte mej med detta vilket var skönt. 

Vi har ju plockat hiskliga mängder med bär i år, alla möjliga sorter viket gjort att vi har en hel frysbox full med härliga bär. Jag har precis förälskat mej i att mixa bär med en gnutta vatten och få en härligt god kräm. Blåbär och björnbär på gröten och Mollie och jag testade att slänga ner en liter frusna  jordgubbar i mixern. De smakade himmelskt och eftersom jag inte äter  tillsatt socker just nu så fick jag mej en rejäl sötchock av bären. Så himla gott och enkelt.





Jockarp.