måndag 28 september 2020

Covid-19.....




Vi tog det väldigt piano under morgontimmarna, en lite promenad, sen kaffe på altanen. Där satt jag en timme och njöt av det fantastiska sensommarvädret. Helt underljuvligt. Än en gång slog det mej att livet är absolut det bästa som hänt mej.

Mollie tog sovmorgon till halv nio vilket var bra eftersom jag hörde henne sent på sitt rum kvällen innan.
Hon åt brunch i form av grillat kött och klyftpotatis. Det gjorde henne redo att ta sej ut i skogen. Det stod spårning med hund på hennes söndagsschema. 

Under tiden hon spårade med Kennet tog jag mej ut på ett långpass på berget vilket var skönt av flera anledningar. Två mil rasslade det in på mitt måbrakonto. 

En av anledningarna var att en av mina bästa vänner har testats positivt på viruset Covid-19, jag träffade henne när hon var som smittsammast. Visst att vi befann oss utomhus men jag exponerades ändå för viruset. Detta har gjort att jag befunnit mej i karantän ett tag. Dom enda jag varit närmaren är två meter är Mollie och dom små terrierna.
Jag har trott att jag skött mej bra innan också gällande avstånd men jag förstår nu hur sårbart det kan vara. Jag har varit skraj. Jag vet att jag är vältränad och med det hoppas jag att jag har bra motståndskraft mot viruset, men man vet aldrig. Men samtidigt kan man inte sluta leva för att man är rädd för att dö.

Men jag har varit rädd främst för Mollies och för mina föräldras skull.
Efter två mils löpning på berget kände jag mej lite mindre rädd. Kroppen kändes virusfri ;)
Inkubationstiden har en längd på i de flesta fall inte mer än 14 dagar, jag är inte i mål där än men det ser ljust ut och till dess håller jag mej på avstånd från andra människor i mesta möjliga mån. Mollie måste jag vara nära, skulle jag få symtom får jag väl fundera på hur vi ska lösa det, men just nu lever vi som vanligt innanför palatsets väggar.

Lite mer tid med varandra innan skolan åter drar igång, vi åkte till stranden och hade en fin kväll. Kennet sprang på stranden och Mollie hade våtdräkten på sej och lekte med sin lilla bräda.
Det var en sån där kväll att njuta av, en kväll att minnas.





Jockarp.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar