onsdag 30 september 2020

Livsgnistan....





En smak av uppgivenhet och likgiltighet. Det är smaker jag sällan får känna. Men det var precis den smaken jag fick när jag lämnat min dotter i skolan.

Jag var rastlös men jag ville absolut inte göra något, jag hade tusen saker som jag borde göra men lusten infann sej liksom inte. Jag ville inte spinga och jag ville inte heller gå på berget och plocka svamp. Har jag tröttnat? Ja inte vet jag.

Jag satte mej i soffan och funderade lite. Jag behövde bli av med känslan av att mitt liv saknade mening.
En idé. Jag skulle ta mej till havet. Men jag behövde se nytt. Ett ställe jag aldrig besökt var Edenryds kustled. Jag läste lite om leden sen fick jag ett enormt sug att ta mej dit.

Kaffeväskan packades och Kennets lunch packades ner i ryggsäcken. Vandrakängorna på fötterna och selen på hunden sen bar det av.
Det var en fin led, jag gick inte hela men en timme åt väster för att sen vända tillbaka österut. Vi gick genom ko och hästhagar, vi fick hoppa på grästussar där det var för sankt, vi såg små små stugor ut med kustlinjen, jag fantiserade om att skapa mej ett liv där. Att bo extremt primitivt. Jag kommer komma dit en dag, men än är jag inte redo, än är jag inte helt fri.

Vi satte oss på en sten och jag drack mitt kaffe, Kennet fick sin Lunch och han fortsatte sen piggt med att bita på den torkade tången så den small.
Den bittra smaken jag haft på morgonen var som bortblåst när jag la men på rygg med huvudet vilande på fikaväskan. Solens strålar värmde och en svag vind lekte med några hårstrån som släppt från min knut på huvudet.
Livet var med ens så fantastiskt som jag oftast upplever det som.
Tacksamt vände vi hemåt och vi möttes av den lille hundägaren i familjen. Skolan var för dagen slut.

Jag drog på en stor fläsksida i ugnen, den toppades med vitlök, rosmarin, schalottenlök, chili, olja och honung. Vad skulle kunna gå fel där? Det doftade helt fantastiskt i hela huset.

Tisdag och det betyder scouterna. Eftersom jag kommit upp på banan efter min timmes svacka under morgonen så hade jag ett sug att springa. Jag sprang en mil och jag kände mej ruskigt pigg. Jag sprang nerom Siesjö som för dagen nästan var helt täckt av näckrosor. Undra just hur hälsosamt det är för en sjö?








Jockarp.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar