Tokyo……

Jag lämnade Jockarp tidigt. Min inderljuvliga sambo följde mej ut på perongen. Puss och kram när tåget kom sen hej då. Resan gick bra. 13 timmars flygning var inga större problem.

Vi landade i Tokyo och det gick enkelt att ta sej ur från flygplatsen. Mot hotellet och där lämnade vi väskorna för att ta oss ut. Vi gick och käkade en god ramen sen blev det lite sightseeing. Sensoji det äldsta och färgstarkaste templet i Tokyo. Det var trevlig att strosa runt i stan. Det var Fräsch och fint i hela staden och att det var strålande sol gjorde givetvis rundturen ännu mer tillfredställande.

Ett par samtal hem till familjen sen var det dags att stupa i säng, eller ja inte i säng. Det är nämligen så att min rumskompis är sjuk. Hon har varit dålig en vecka innan resan och är fortfarande inte okej. Jag uppskattade inte det och ville inte spendera natten på rummet. Tydligen gick det inte lösa nåt annat på kvällen så jag fick sova på golvet i resledarnas rum. Inte optimalt med det funkade. Jag sov bra och kände mej pigg när jag vaknade. Tack för det och jag hoppas verkligen det håller i sej. Det finns inte utrymme för att bli krasslig just nu.

Jockarp.

Övningskörning….

Jag vaknade med en oro i kroppen. Det var ett tag sen jag kände den känslan. Jag vet vad som krävs för att komma på banan igen. En springtur. Sagt och gjort, sambo och hund, vi drog av milen och känslan av frihet tog överhand. Herrgud vad jag älskar naturen, ljuset, doften och känslan under mina fötter.

När njutet var över väckte vi upp kidsen och körde till Ekohallen. Det har lockats med Pannkaksbuffe hela vecka åtta och en söndags brunch passade perfekt. Jag passade på att köpa lite nötcrem när jag var på plats. 

Hem och jag började packa min väska inför Tokyo. Vädret ser ut att bli väldigt skiftande så det blir en del extra kläder som får följa med.

Mollie ville övningsköra. Och ja vem är väl jag att neka henne det. Att bilen är automatväxlad gör det hela lite enklare. Hon rattade bilen säkert och stabilt. Hon var fan grym. Jag var galet imponerad av henne. Hon är ju faktiskt  bara 13 år.

En liten tupplur på soffan och sen en ny tur på berget, nu i promenadskorna. Det var en underbar tur. Efter promenaden tog Mollie och jag ett bad på altanen. Det är en viktig tid. Vi sitter tillsammans och prata utan distraktion. Jag fick höra om hennes skola och hon fick höra om mitt liv. Lagom skrynkliga gick vi in och gjorde oss redo för godnatt.

Kvällen i sängen blev annorlunda då jag började samtal med min sambo om meningen med livet. Varför umgås man så många timmar i veckan med så många människor som man inte vill ha i sitt liv och så få timmar med dom människorna man älskar. Det saknar liksom logik. Vi höll på att snurra på detta ett par timmar och nä jag kom inte till något slut på tankarna.

Jockarp.

Må bra…..

Tidig uppgång. Arbete väntade. Alla andra låg kvar. Sportlovet ter sej lat.

Dagen tuffade på och jag tog mej hem. Kidsen var i Kristianstad på lasedome efter det väntade det tydligen en thaibuffe. Ibland önskar jag att jag fick uppleva barndomen och ungdomen igen. Inget ansvar, inga förpliktelse. Allt sköts av föräldrarna. Jag vill dit igen.

När hela liga kom hem pep dom in på sina rum, socialiseringen var över för denna dag. Dom var nöjda. Jag och mina kära sambo tog Mr K och gick ut på berget. Vi ville inte gå hem, vi ville vara kvar. Kvar där i den ljuvliga kvällen. Vackerheten öste över oss där vi gick, jag anade vår i luften. Vi njöt av solen, vi njöt av månen, av utsikten och av varandra. Klockan blev över sex innan vi var hemma i byn igen. Vi käkade lite rester sen satte vi oss i soffan. Där satt vi nära varandra länge. En perfekt eftermiddag och kväll och det slog mej att på den lilla platsen jag befann mej där fanns allt jag behövde för att må bra. Den känslan.

Jockarp.

På tur…….

Jodå, sportlovet är i full gång. Det är fint. Vi har hunnit med en sväng till bibblan och vi har spelat schack. Igår drog vi till Helsingborg, Kennet skulle till frissan och jag och Mollie skulle umgås och mysa. Det kändes som om det var en evighet sen vi gjorde något på tu man hand. Vi lämnade Kentagent och vi drog vidare till Ikea. Där gick vi och strosade. Mollie tyckte jag var seg men jag bara flinade. Jag njöt av att röra mej sakta framåt och bara lyssna på henne. Jag hade saknat hennes närhet och hennes utläggning om saker hon upplever. Jag log och kände så starkt att jag älskar just det. Lyssna på hennes liv.

Vi tog dom grejer som stod på listan sen gick vi till restaurangen och slog oss ner med varsin tallrik mat och lilla fröken V tog en semla som efterrätt. Hennes samtal fortsatte och jag lyssnade och hummade lite till svars.

När vi var klara tog vi en vända till Väla innan det var dags att hämta upp den nyfriserade grabben.

Han var dösnygg.

Vi tuffade hemåt och kvällen bestod av handboll för tjejerna. Vi vuxna tog en lugn promenad i stan. Vi behövde samtalen och jag behövde hennes hand i min mer än nånsin.

Jockarp.

Hjärtan…..

Min dotter hade fått en människa över sej på idrotten i skolan, detta medförde huvudvärk. Tabletter har hjälpt lite men det har hela tiden kommit tillbaka. Vi bestämde att eftersom hon trodde hon orkade så skulle hon in till skolan för att göra ett matteprovet sen skulle hon hem igen.

Jag körde in henne och jag kramade om henne och sa lycka till med provet sen gick hon.

Jag tog ut Mr K och han och jag tog en promenad i vår stad. Han gillar det, andra lukter i city än hemma på berget. Vi var tillbaka till skolan lagom till Mollie var klar med sitt prov.

Vi körde hem och hon la sej och läste en bok bums. Jag städade. Vi gillar teamkänslan :)

När jag var klar med städandet skulle jag iväg på ett samtal. Det blev ett otrevlig samtal. Men ibland är det så. När jag kom hem igen till det viktigaste i mitt liv så var det full rulle i köket. Mollie hade jobbat under tre timmar med att göra potatis i hjärtformar. Jag blev så glad när jag såg det. Engagemang delux.

Vi åt tillsammans och det är så fint och så otroligt viktig, familjen samlad. Tjejerna började kolla på bäst i test. Vi röjde upp köket sen landade vi varandras famn en stund. Vi behövde det båda två. 

När galenheten tar för stor plats är det extra skönt att landa i hennes mjuka varma trygga famn.

Jag är så otroligt lyckligt lottad som har henne. Min fina tjej.

Jockarp.

Årsdag…..

15/2, dagen då jag för ett år sen frågade min dåvarande dejt hur länge hon tycker att det är lämpligt att dejta innan man blir ett par.

Hon svarade att för henne räckte det med en dejt.

Jag var inne på samma spår. Vi var båda trötta på människor som vill dejta sej igenom hela livet.

Så ja vi gjorde slag i saken och blev ett par.

Vi har hunnit med mycket under året som gått, det har varit yttre påverkan som jävlats med oss, det har varit psykisk ohälsa i familjen som varit tufft. Men den allra mesta tiden har det varit så ljust så jag nästan blivit bländad.

Vi två tillsammans är ett helt oslagbart team. En total förståelse för varandra, vi är snabbtänkta och fattar precis vad den andra menar. Så sjukt enkelt.

Att hon med allt hon gör visat för mej att det är jag och ingen annan hon vill spenderar livet med är på något sätt unikt. Hon tänker på mej hela tiden och hon visar i ord och handling att jag är viktigt för henne och att det är vid min sida hon vill vara. Det är stort och jag är så tacksam över att få uppleva det.

Vi har en närhet även när vi är ifrån varandra det är mäktigt att känna det. Hon gör mej trygg vilket jag anser vara bland det viktigaste i en relation. 

Att hon också är helt fantastiskt när det gäller Vilhelmsson den yngre är också något jag uppskattar och gläds åt. Att hon se henne som en del i familjen alla dagar om året. Det är fint.

På min Tinderprofil som ledde mej till dejten och vidare då till min relation hade jag inte så många kriterier, men dom var väldigt viktiga för mej. Dom lydde såhär:

Jag vill inte ha fler barn, jag ville inte tvingas flytta och jag söker efter en ärlig och snäll tjej. 

Och gud ska veta att hon är snäll. Hon är den snällaste i hela världen och jag kan titulerar mej som hennes tjej. Fatta vilken grej.

Vi fixade med logistik för kidsens handbollsträning för att fira vår årsdag. Vi bjöd oss på restaurang bara vin&bistro. Vi drog in förätt och varmrätt, när det kom till efterrätt hade vi båda för lite plats över. Så den hoppade vi över. Mätta som plätta åkte vi hem. Vi somnade inslingrade i varandra efter en fantastiskt fin årsdag.

Jockarp.

Brosch……

Det kickades igång med ännu en dags arbete, timmarna ska göras så det är bara att tugga på. Eftersom det var fettisdagen så bjöds det som sej bör på semlor. Under dagen tyckte jag två stycken. Så nu var det gjort ;)

När jag kom hem väntade det mej en kärleksfull lapp och en trevlig liten brosch ;) kan man annat än att älska den kvinnan. 

Jag tog en vända ut i verkstan, jag tänkte mej en gåva till den kommande alla hjärtansdagen. Jag vill så gärna uppvakta min sambo lite just för hon är bäst för mej.

Men ja jag hade snålt med tid och jag var tvungen att sätta i ett nytt band i bandsågen och det var ett väldans bestyr med det. Men det gick efter lite pill.

Full panik in och mat lagades, det stundande handboll och alla behövde ha mat i kistan innan träning. Mollie till hallen och jag tog en löptur över bron i stan. Det var enastående vackert. Stjärnklar och kvällen var lugn. Det behövdes. Jag hann kolla en stund på träningen. Roligt att se glädjen i min dotter och även utvecklingen hon gör.

Jockarp. 

A Banger……

Det har varit några sparsamma dagar med löpning. Vädret har inte varit på topp, halt och slirigt. Men snålheten beror också på att vi förra veckan lirade handboll mot kidsen. Årets första föräldramatch gick av stapeln och jag och min sambo sparade givetvis inte på krutet.

Vi sköt mål och slet men matchen slutade ändå med förlust. Men med 60 minuters handboll och användning av andra muskler än dom vi är vana vid så har stelheten kommit och gästat oss.

Men så igår efter att jag förtjänat brödet tog jag mej in på gymmet och brände av milen på löpbandet. Jag funderade lite på det där när jag sprang. Att kanske var det sista gången jag nånsin stod på ett löpband. Jag ogillar det skarpt och om nu min Marathonera snart slutar så ser jag ingen anledning till att ta mej in på gymmet. Då kan jag bara vänta på bättre väder innan jag ger mej ut och avnjuter en löptur. Men ja vi får väl se.

Mollie hade fysträning och under tiden körde vi till affären. En mysig stund, en trevlig dejt helt enkelt. Vi satte oss på affärens bänk och delade på ett choklad innan vi for för att hämta de tränande barnet.

Min sambo fick feeling så hon drog igång att baka. Om det var gott? Mm, kan varit det godaste jag ätit (denna veckan) 

Som Mollie sa:

- it’s a Banger

Hon är grym helt enkelt.

Jockarp.

Vadstena……

Wow vilken helg.

Fredag morgon lämnade vi Jockarp. Vi lämnade av kidsen sen drog vi vidare mot för mej helt okänt mål.

Det var min födelsedagspresent från min tjej som skulle användas. Jag älskar sånna presenter. Det där med att tillsammans uppleva nya saker och platser.

Vi körde norr ut, vid en skylt där det stod Vadstena svängde vi av. Små vägar, stora fält och så stopp. På ett klosterhotell checkade vi in. En promenad efter bilturen till Vadstena slott. Galet vacker och otroligt vacker miljö. Isande vindar från Vättern gjorde att det sved på vår hud. Det passade då utmärkt med att ta några timmar på ett spa. Med henne i varma bad, ansiktsmasker och saltskrubbning. Lycklig var känslan i mej. Vi satte oss i vilorummet och blev bjudna på en ordentlig fika. Vi blev verkligen bortskämda. Hon hade ordnat det så fint för oss

Min tjej hon kan hon.

Lite vila på rummet sen var det dags att göra sej i ordning för middagen. Men först rundvandring i vinkällaren och den var verkligen inte dålig. Till ett glas bubbel fick vi ta del av Vadstenas historia. Jag älskade det. 

Middag då. Jodå. Min kära sambo tog ett glas rött från vinkällaren till trerättersmenyn. Jag tog en alkoholfri pilsner till den galet goda middagen. Mätta och belåtna gick vi förbi Vadstenas kyrka på vägen hem. 

Den kyrka som vi under lördagen besökte efter frukosten i munksalen. Det är en av Sveriges största kyrkor. Den fjärde i ordningen tror jag det var.

Mangefik och att en äldre dam drog av några trudelutter på orgel gjorde inte upplevelsen mindre mangefik precis. Maffigt.

Vi tog oss till museet och lärde oss mer om heliga Birgitta. Vi stannade ett par timmar och under den tiden han vi även med ett skådespel med utklädnad. Vi skrattade så vi höll på att göra i byxorna. Jag älskar min tjej och jag älskar att hon liksom jag kan släppa på vuxenheten och bara latja runt en stund.

Vi körde vidare, mot Linköping. Vi stannade till vid Borensberg och vid dess sluss vid Göta kanal. Hej hopp där skulle vi bo. Jo jag tackar jag. Ett lite mysigt gästis med utsikt över kanalen, helt i min smak. Vi somnade en stund i varandras famnar. Gosse vad jag njöt.

Uppstigning och påklädnad. Fem minuters bilfärd till ett hus i ett kvarter. Välkomnandet var varmt hos min sambos morbror med familjen. Vi bjöds på en utsökt Tryffelpasta och fina samtal. Vi slökollade lite på mellon. Men nja det var väl inget vidare.

Vid tolvsnåret låg vi i sängen tillsamman igen. Hon och jag. 

Söndagen började med frukost i lugn miljö. Bilen packades och vi började sakteligen rulla hemåt. Hemma vid fem efter en helt fantastiskt fin helg.

Jag sammanfattade helgen med ordet tacksamhet. Det över henne.

Jockarp.

Magsjuk…..

Den lille terriern mår inte bra. Vi besökte veterinären i tisdags och han fick medicin mot kräkandet. Han hann dock inte mer än få tabletten i sej förrän den kom upp. Maten for upp även den. Jag försökte hålla honom i vila så mycket det bara gick. Han sov hela natten men halv fyra skulle han upp. Jag gick upp med honom och gav honom mat. Han fick behålla den. Klockan fem när vi fortfarande inte lyckats somna om tog min kära sambo bilen till gymmet i stan. Efter en stund lyckades jag äntligen somna om.

Jag tog hand om Kennet hela dagen. Jag hade koll på varje steg han tog. Jag ville vara säker på att han inte spydde mer. Men efter en promenad kom det en laddning till. Och inte nog med det en av Kennet vänninor som bor på undantaget började också att kräka. Less blir jag.

Det har funnits utrymme att vara i verkstan under veckan och jag har testat lite nya grejer. Jag har gjort en ask till ringar till ett bröllop, jo bara en prototyp men jag tycker den blev ganska bra. Kul med nya projekt. Jag har även lyckats göra en ring i svartek. Det är något jag försökt under en lång tid och varje gång har jag misslyckats. Trist att misslyckas men desto roligare när jag lyckas ;)

Och så har det kommit en massa snö som förstör så otroligt mycket för min uppladdning till mitt sista Marathon. Jag vågar mej helt enkelt inte ut och riskera att halka och slå mej så nära inpå loppet.

Vad har mer hänt. Jo jag har klippt mej. Jag tror inte jag varit så här korthårig sen jag var 16 år. Det klipptes två decimeter av mitt svall. Herrgud.

Jockarp.

Oskulden……

Jag gick av mitt sista jobbpass. När jag tassade in genom dörren såg jag att det var ljus tänt på bordet, så mysigt. Och där satt hon, kvinnan i mitt liv i soffan med en kopp kaffe och såg så där fantastisk ut som bara hon kan. Vi log mot varandra och jag gick henne till mötes. Vi satt där en stund och pratade om livet. Jag Älskar dessa stunder. Hon for sen på sitt håll och jag gick och la mej, en bra start på ledigheten.

Helgen blev underbar. Den spenderades tillsammans med familjen. Så välbehövligt. Jag fick förnyat förtroende med att klippa min tjej, hon gick tyvärr samma öde till mötes som sist men nu tror vi att vi kommit på vad problemet är. Om 3-4 veckor ska vi åter testa trimmern. Jag se fram emot det;)

Kidsen skulle på bio så vi passade på att styra upp lite ärenden. En fika på stan och sen hem. Bonustjejernas kusin med mamma följde med hem för en myskväll. Kidsen gjorde egen sushi och vi blev bjudna på pasta av min kära sambo. Vi kollade Mello och käkade slagersemlor, ostbricka och snask. Vilken heltoppad dag.

Söndagsmorgon började med en löptur med sambo och hennes syster. Dom och Kennet tog en mil och jag dubblade rundan. En brakfrukost stod uppdukad när jag kom hem så det var bara att ta för sej av det goda. Några timmar i soffan till rastlösheten slog till. Jag behövde aktiveras. Min kära sambo ville hänga med mej ut i verkstan så där tog hon oskulden på ringfronten. Hon gjorde en egen vacker skapelse. En aning impad blev jag allt.

Jockarp.