Semesterfeeling....

En tidig morgon och jag hoppade i löparskorna bums. Jag befarade ännu en varm dag vilket gör att springningen gör sej bäst under morgontimmarna. Och gosse så mysigt det var, nästan lite kyligt på överarmarna i början av turen. Kennet envisades med att inte dricka där det fanns möjlighet så han var rejält törstig när vi var tillbaka efter en mil på berget.

Vi gick upp för att se hur statusen var på myset. Vaken var hon men det var minsann inte mer heller;) Hon skulle träffa en kompis och förslaget om att åka till poolområdet i Hällevik dök upp. Alla var med på förslaget och vi packade fikaväskan, hämtade kompisen och drog iväg.

Det var snålt med folk vilket var skönt, tjejerna badade och jag satt mest still i min stol och smuttade på mitt kaffe från en termos. Det kändes som semester. Ungarna flinade åt mej när det gått två timmar och jag inte förflyttat mej en millimeter under den tiden. Jag flinade åt att dom flinade åt mej. När vi var möra av badet körde vi hem till byn och vad passar väl bättre än att köra lite ved när temperaturen ligger runt 25 grader. Sagt och gjort. Jag hade sällskap av Kennet medans tjejerna hängde på Mollies rum och signalerade att det helst skulle hållas hund och vuxenfritt. Aj aj kapten sa jag och lydde order. 

Vi körde hem kompisen efter middagen och det var dags för packning. Mollie ska till samma kompis och bo över där och jag ska förflytta mej till den västra sidan av vårt land.
Jag hoppas får prova på lite nya saker som jag aldrig testat förut. Det passar bra när både barn och hund är kvar på hemmaplan.

På väg igen då...

Jockarp.

Chill.....

Midsommaraftonsmorgon började med en löptur på berget för min del. Kennet och Mollie fick vara hemma och vila sej. Dom behövde det efter fjällvandringen. Jag var hemma halv elva och då hade jag hunnit med en kopp kaffe på undantaget också. Mollie sov fortfarande när jag kom hem. Men nu var det dags att komma upp i lodrät läge. 

Vi hade en chill förmiddag och lunchen intogs på undantaget. Matjessill och nypotatis som sej bör. Jordgubbar och grädde, efter det sen gick vi hem igen. 

Jag klippte gräsmattan och tvättade van:en så den såg ut som ny.

Sen vilade jag lite i soffan mellan tvättvikningarna, tvättandet och upphängandet på strecket. 

Tomt i kylen så in till ICA, en helt perfekt dag att åka och handla på. 10 bilar på parkeringen och hela affären för oss själva. Det gick väldigt smidigt. Mollie packade kassarna medans jag betalade. Vi är ett grymt team.

Hem med maten sen parkerade vi oss i soffan och kollade på en film. Bigfoot. En trevlig film, förvisso slumrade jag en liten stund och Mollie påpekade att jag snarkade ;)

En liten matbit på kvällen och lite snacks när vi tittade på den amerikanska upplagan av maskeradsångarna. Det blev en väldigt lugn midsommarafton för oss tre detta året. Och det är ju inte utan att jag saknade fröken särbo lite extra mycket när jag ensam gick till sängs. Men tanken är att vi snart ska ses igen. 

Jockarp.

Mariefred....

Efter att vi fräschat upp oss och fått mat i magarna var vi redo att åka vidare, vi lämnade Jämtland. Vi siktade nu på Mariefred. En stad jag kunde väldigt lite om. Men Mollie hade koll. Hon har läst en bokserie som heter Pax. Den utspelar sej i Mariestad och hon hade fått nys om att man kunde gå en vandring i staden och följa med huvudpersonerna från boken runt i staden. Så ja Mariefred blev det. Vi hade 8 timmars körning ner men vi gladdes åt att sitta still och inte behöva ha packning på ryggen. Vi lyssnade på poddar, vi pratade och ibland satt vi tysta. Vi hade fina timmar i bilen. Kennet han sov hela tiden, han var helt slut efter dagarna på fjället.

Vi kom ner sent på kvällen så det var bara att gå in och lägga sej. Åh herregud vad jag sov gott. Jag sov och jag sov och vaknade inte förrän klockan åtta på morgonen. Jag väckte dom andra och vi körde ner till Gripsholms slott. Där åt vi frukost och snyggade till oss. 

Vandringen startade vid orangeriet på slottet och tog oss vidare genom staden. Och Mariefred imponerad verkligen på mej. Det var så otroligt välskött, så fina hus och så mycket blommor. Jag var väldigt tacksam över att Mollie tog mej dit. Vi gick ett par timmar i staden och Mollie följde kartan och berättade för mej om händelserna från boken. Jag läste om historian från staden. Ännu en fin upplevelse ihop med min dotter. 

Efter vandringen var det avfärd igen, Vi körde söderut och svängde inom Linköping och Cloettas outlet, vi brukar göra det när vi har vägarna förbi. Givetvis gick vi bananas i affären och kom ut med alldeles för mycket godsaker ;)

Efter det var det full rulle hem.
När vi kom hem till byn stod sädesfälten i fulla ax och såg nästan moget ut på sina ställen. Det har hänt en del på ett par veckor minsann.

Jag tömde bilen på grejer och drog igång en maskin tvätt. Jag har en del att pyssla med framöver, det såg jag ju ;)
Kennet åkte i badkaret och tvättades ren,  Mollie sa jag till en extra gång att tänderna skulle borstas med besked innan sänggång på kvällen. Vi har slarvat med både det ena och det andra i fjällvärlden.

Jockarp.

Triangeln, sista delen......

Att vakna upp till strålande sol på en bedårande vacker plats, fjäll vart jag än såg. Jag väckte min sovande dotter och fick ut henne ur tältet, hon frös. Jag paltade på henne lite kläder som stod emot vinden sen fick hon sitta och se på när jag packade ner alla våra saker. När jag var klar med det var det dags för frukost. Jag lagade gröt med inslag av äpple och den avnjöt vi med att småprata och blicka ut över fjällvärlden. Sverige är magiskt. Jag är så lycklig över att leva här och ha möjlighet att uppleva detta vackra land.

Med gröten i magen var vi redo att ge oss av den sista vandringen ner mot Storulvån igen. Och Jämtlandestriangeln har verkligen varit skiftade. Kraftigt uppförslut, regn, blåst, kyla och illamående. Men den sista biten ner från vår tältplats var en upplevelse som sent ska glömmas. Nedförslut, sol och varmt så småbyxorna åkte på, forsande vatten som dånade så vi hade svårt att höra vandra.
Och så mycket glädje. Det var verkligen att vandra i den bilden jag drömt om. Jag var så otroligt lycklig. 

Vi tog ett vad, där Mollie än en gång imponerade stort på mej, efter vadet satte vi oss på kullen och drack en kopp kaffe och åt upp dom sista chokladbitarna vi hade kvar i ryggsäcken. Herregud det var så vackert så jag nästan började lipa.
Sista biten ner och jag kände att det sved på mina hälar, Mollie var smart nog att ta av sej skorna och strumporna i vadet, men jag gick med mina kängor på och självklart hade det runnit in vatten över kanten. Så där gick jag med blöta strumpor i mina vandrakängor.

När vi kom fram till bilen och drog av mej skorna såg jag resultatet av mitt vad med skorna på. Det var hål på hälarna, jag bara flinade och gladdes åt att dom hålen satt på mej och inte på min dotter.
Vi packade in grejerna sen gick vi ner till fjällstationen och lånade duschen, gosse så skönt det var. Efter det tog vi en lunch med fläskkarré, potatis och svampsås. Den gick inte av för hackor den ;)

Stolt, imponerad och makalöst med vackerhet är det jag tar med mej av min första vandring av Jämtlandstriangeln. (Och skoskaven med förstås) 

Jockarp.

Triangeln del 2……..

Efter att jag sett till att alla fått mat och fått ner tältet och packningen på rätt plats var vi åter redo. Det regnade fortfaranden men inte alls lika kraftigt som under natten vilket var glädjande. Vi traskade iväg med siktet mot sylarna, vi hade ca fem km dit och vi var tvungna att gå dit för jag hade glömt att packa ner våra skedar. Vi hade alltså ingenting att äta med förutom fingrarna. När vi gått några km blev Mollie illamående. Och ja vad gör man? Jag tröstade så gott det gick men när hon med tårar i ögonen säger att hon längtade hem till Jockarp förstod jag att jag kanske varit för naiv med att ta med en tioåring på en vandring på 4.7 mil i fjällvärlden.

Men jag lugnade henne, kramade henne och var nära henne. Vi pratade om olika alternativ till vår fortsatta vandring. Illamåendet lättade som väl var och vi kunde fortsätta. Upp till sylarna och ett kort stopp för investering av nya bestick. Ner till rastplatsen igen där jag slängt av våra ryggsäckar för att vi skulle kunna gå lite smidigare. Vi lagade lunch på triangaköket och fortfarande hade vi bara gått ca 6 km. Jag befarade en lång dag.

Men med varm mat i magen och varm choklad förändrades vandringen markant. Det steg kraftigt uppåt men vi började prata om spel som Mollie spelar och vips hade vi gått 6 km till och det i motlut. Helt sjukt. Vi hade så himla mysigt när vi gick där och pratade så stegen bara flög fram. Efter 13 km hade vi 8 kvar till nästa fjällstation som var Blåhammarn. Vi tog en lång paus. Mest för Kennet skull. Han är en terrier och han fattar inte när han är trött. 

När vi låg och hade våra ryggsäckar som huvudkuddar och tittade ut över fjällen så var det en så fantastisk stund i mitt liv. En stund jag kommer bära med mej in i framtiden och jag tror att det var ett speciellt tillfälle även för min dotter.

Vi fortsatte att trumma på efter pausen, en snöbro som vi tänkte gå över hade brakat ihop så vi fick vackert vada över forsen, Mollie var grym och jag var så imponerad över henne. Hon bara plaskade på i det strömmande vattnet. Vi fortsatte och gå och när vi nådde Blåhammans fjällstation så hade min dotter och hennes hund gått över 40000 steg och 2.4 mil. Men dom var inte redo för kvällen än. Så efter att vi ätit en varsin macka gick vi vidare 2km innan vi satte upp vårt tält på en bedårande vacker plats. Solen vräkte ner över platsen och det var riktigt varmt. Jag sa till Mollie flera gånger att jag var grymt imponerad över henne, att hon vandrat så långt när dagen började med en känsla av att allt var kört. Jag såg att hon tog in det jag sa och hon förstod att jag verkligen menade varje ord, varje gång jag sa det.

Vi lagade potatismos till Mollie och till det åt hon ölkorv. Jag nöjde mej med en paket nudlar och en kopp kaffe. Yatzy matchen spelade vi utomhus i en underbar miljö. En match sen var det godnatt. Mollie och Kennet somnade ovaggade denna natten men jag hade fortfarande svårt att slappna av. Halv tre på natten hade jag fortfarande inte somnat. Jag gick ut ur tältet och det var kallt som tusan. Jag gissar på 4-5 grader Max. Men himlen var bedårande. Ljus ljus rosa. Jag bara stod där med blicken uppåt och njöt. Mm fram till jag började skaka av köld. In i tältet igen och försök till att sova.

Jockarp.

Jämtlandstriangel…..del 1

Vi lämnade Härjedalen efter att vi varit och studerat myskoxar lite närmre. Vi kände att det var viktigt att vara med och stötta projektet med att bevara myskoxarna i landet. Och det var verkligen en fantastisk upplevelse att få se urtidsdjuren.

Men efter det besöket tog vi sikte på Storulvånsfjällstation. Tanken var att vandra Jämtlandstriangeln. Vädret skulle bli ostadigt och jag visste inte hur många dagar vi behövde ha på oss så vid halv fyra på eftermiddagen bar det iväg efter att vi obligatoriskt vägt våra ryggsäckar. Min vägd 14,5 och Mollies 5,5 kilo. En okej deal tycker jag.

Vi började traska och det var uppför, uppför och uppför. Men vi var pigga och förväntansfulla över vad som skulle ske. Fjället var folktomt vid denna tiden på dygnet vilket var skönt. Vi passerade Lillulvåns hängbro, Mollie tycker den va lite ostabilt att gå på och Kennet höll jag under armen för att minimera risken för fadäser.

Vi gick halva sträckan mot Sylarna och när vi stod vid skylten som berättade just det så kände sej Mollie inte riktigt klar för dagen så ja, vi gick vidare. 3 km senare satte vi upp vårt tält och nu regnade det och blåste rejält. Kennet frös och Våra kläder var blöta dom med, bara på utsida som väl var. In i tältet och godnatt. Jag sov inte mycket den natten, jag vakade över min flock. 

Och det slog mej när jag på morgonen öppnade tältet och gick ut att jag var extremt liten. Stora fjäll överallt runt om mej och där stod jag med ansvaret över mitt gäng. Hua jag rös till lite av tanken. Samtidigt som frågan om  -Vad har jag gjort? for förbi.

Jockarp.

Sveriges mitt….

Vi bytte bil med fröken särbo vid Torsö. Hon fick vår Volvo och vi tog hennes Van. Hon vände hem mot Göteborg och jag och Mollie tuffade på norrut. Vi hade mysig tid i bilen då vi satt och lyssnade på olika poddar, det är så mysigt nu när hon är äldre och man slipper filtrera så mycket. Vi kan lyssna på samma saker nu. Mollie älskar mytologi och historia och det funkar perfekt även för mej.

Vi stannade i Nusnäs över natten och parkerade bilen precis intill Siljan. Första parkett. Platsen hittade vi genom en app som heter Park4night. Den är väldigt användbar och vi hittar riktiga guldkorn.

På morgonen tog vi en sväng inom dalahästtillverkningen. Mollie köpte en trägris som hon ska måla när vi kommer hem :)

Det regnade och var 11 grader när vi lämnade siljanland och fortsatte vår färd uppåt i vårt avlånga land. Mollie har haft tema om Medelpad i skolan och den geografiska mittpunkten ligger där. Vi har planerat det sen länge att vi skulle åka till platsen. Men ju mer vi läst om det desto virrigare har det blivit. Det finns tydligen fyra stycken olika mittpunkter i vårt land. Så innan vi åkte till den geografiska mitten åkte vi till ytterhogdal där är mitten om man mäter på längst avstånd mellan nord-sydligaste och väst-öst.

Efter det körde vi till flataklocken, det var en brutal väg upp för backen och när vi väl kom upp var det dimma över fjället. Fördelen var att vi var helt ensamma på platsen. Det gillades. Efter dessa mittpunkter var vi redo för att hitta en plats att slå läger för natten. Det gick fint och vi var nöjda med dagen, förutom då vädret, det hade varit en aning kyligt och regnigt. 

Efter kvällsmaten blev det ett par rundor yatzy i bilen innan det var dags för nattning.

Jockarp.

Första semesterveckan……

Första veckan på ledigheten har verkligen varit fin. Den har spenderats på västkusten. Vi tog en tripp från fröken särbos place mitt i stan till Lysekil. Vi lagade mat på spritkök och var ute i naturen. En tur till Älgfallet vilket jag fått för mej är Bohusläns högsta vattenfall. Det kan nog stämma. Vi har övernattat i van:en och det är verkligen en höjdpunkt, det tycker vi alla. Så fritt, så lyxig. 

Vi tog oss tillbaka till city för jobb väntade för fröken särbo, Mollie och jag roade oss själva och vi fixade så att middagen stod på bordet. Det var väldigt uppskattat. Vi beslutade oss för att göra en kladdkaka, vaniljglass och jordgubbar till det.

Vi lämnade åter storstan och körde norrut, planen var Djurön men vi fick bekymmer med båttaxin så vi fick välja ett par andra öar i Vänern. Vi körde först till ön Torsö. Där bodde vi en natt. Vi satt på klipporna och täljde smörknivar och skedar i strålande solsken. Livet visade sin vackraste sida. Innan vi parkerade oss för natten tog vinet nakenbad i Sveriges största sjö.

Dagen efter packade vi ryggsäckarna och tog en liten båt ut till Brommö. Så fantastiskt. Vi hittade en liten vik där vi var helt ensamma stora delar av dagen. Nakenbad hela dagen i ett ganska kyligt vatten, land temperaturen var nog närmare 30 så kontrasten var stor. Jag såg en snok som simmade i vattnet, jag har aldrig sett det innan så det intresserade mej en hel del :)

Vi har lyckats brännskada oss på kokhett vatten både Mollie och jag. Hon på benet och jag på tårna. Smärtan var tuff men Jag tror vi överlever. 

Jockarp

 

Barndomens lycka.....

Semestern börjar chill...

06.00 jag vet inte om dagen kan börja så mycket bättre än med vetskapen att jag ska vara helt ledig i tre veckor. Jag gick och la mej efter det sista nattpasset med känslan av att Tre veckor är en evighet. Så är det inte men man kan ju får drömma lite ;)

Veckorna är tänkta att spenderas utanför Jockarps bygräns. Veckorna ska spenderas med min dotter och Kennet och med lite inslag av fröken särbo. Vår plan var att lämna byn redan innan lunch men när jag vaknade upp på förmiddagen och mötte min dotter med en fråga om lek med en kompis så tog jag beslutet att det fick gå före vår tripp. Hon ska vara borta från dom i veckor nu så jag hade inte hjärta att neka henne några få timmar innan vi tuffade iväg. Mollie åkte till kompisen och jag fick fixa det sista själv. 

Ett första stopp på turen blir Göteborg, där ska några dagar spenderas med fröken särbo innan jag, Mollie och Kennet ger oss iväg norr ut med Van:en. En bil lastade med frilufs och överlevnadskit. Dagarna ska vara spontana och vi kommer inte veta vart vägen tar oss. Känslan av frihet känns total.

Jag tror mej veta att dessa turer med min dotter kommer vara lätträknade inom en snar framtid, hon börjar bli stor, en egen individ med egna relationer, relationer som är viktiga för henne. Jag tänker därför njuta till fullo och se till att hon får något oförglömligt att bära med sej in i framtiden.
Oftast är det inte minnena om saker eller upplevelsen i sej som fastnat långt därinne i själen från sin barndom, utan det är mer den där känslan. Den som ibland kan vara så svår att formulera i ord. Att bara känna en vällust av upplevelserna från sin barndom. Känslan från minnena med familjen. Jag hoppas detta blir en resa som kommer påminna min dotter i vuxenlivet om hur hennes barndoms somrar var och att hon kommer minnas dom med känslan av lycka.

Vi är redo att göra minnen.

På återseende .

Jockarp.

Rabies....

Skolan avslutade. Stan väntar.

Det har bjudits på fantastiska sommarkvällar, havet håller stadiga 20 grader och kvällsdoppen avlöser varandra.

Det där med vaccin gäller inte bara oss tvåbenta utan även Kennet var i behov av en spruta, om vi skulle råka passera en gräns söderut med honom så måste han ha pass och en spruta med rabies noterat i passet. Det har han nu. Jag hade en väldig tur hos veterinären, jag var sent ute men dom kunde klämma in oss på en tid. Smidigt.

Fjärde klass. Jo fjärde klass. Ja det låter inte klokt, det var avslutning för min dotter. Tänk att vi fixat det tillsammans. Hon och jag. När jag hade varit hos veterinären med Kennet körde jag bums upp till mysets skola. Jag lyckades haffa min dotter för att växla ett par snabba ord, ge henne en kram och lägga upp riktlinjerna för dagen. Hon skulle nämligen dra ner på stan med sina kompisar. Ett härligt gäng med tjejer drog iväg. Och kvar blev jag och vår lille hund ;) Det blev en lite annorlunda skolavaslutningsdag. Ingen jordgubbstårta för oss inte. 

Jag började packa bilen med saker inför vår roadtripp. Precis när jag var nöjd och bilen var fullastad hör Mollie av sej och vill bada med sina kompisar. Jaha, bara att slänga ut alla grejerna och göra plats i bilen för fyra tjejer. Jag tog dom till stranden och där var dom i plurret ett par timmar. Klockan hann bli över sju på kvällen innan jag fick upp dom. Hem med alla kids som inte tillhörde min familj sen blev det en sen avslutningsmiddag och vidare väntade nattjänstgöring för mej.

Sommarlov....

Jockarp.

Kvällsdopp....

En liten boll....

Förutom att jag var arg, tjurig och besviken på mycket under gårdagen så hade jag faktiskt en kanon dag. Efter att Mollie lämnats i skolan tog Kennet och jag en tur i vår vackra bokskog. Vi sprang lugnt, det saknas vatten i bäckarna på berget nu och jag orkade inte bära med mej flaskan till honom, Han fick precis som jag bita ihop tills vi var hemma igen.

Jag for iväg och tog vaccinet, jag svängde inom en affär för att fixa en sommarpresent till Mollies taxichaffis. Vi vill visa vår uppskattning över att hon på ett säkert och väldigt trevligt sätt kör hem mitt mys till byn varje dag.

Jag hann precis hem tills min dotter kom, vi chillade lite och åt en lättare middag. Mollie välte även i sej en stor vattenmelon ;) Tisdag och det betyder handboll. Kennet fick vara hemma, det var på tok för varmt för honom att springa pass två för dagen, men för mej var det lagom. När löpningen för mej och handbollen för min dotter var avklarade körde vi ännu en dag ner till stranden för ett kvällsdopp. Termometern visade på 20 grader. Nästan lite ljummet. Det var mycket lek i vattnet vilket är underljuvligt att se. 

Dags för hemfärd och nattjänstgöring för mej i vedsvängen, det passet är något jag hemskt gärna lägger bakom mej. Ingen supernatt alltså.

<3

Jockarp.

Sekretess in my asssss....

Vi är mitt uppe i en pandemi. 14 barn på en förskola i Sölvesborg har visats sej smittade av den Indiska varianten av viruset. Man går inte ut med vilken förskola det gäller. Nä för vi lever ju i landet Sverige. Här är det viktigare med sekretess.

Via kontakter fick jag reda på att förskolan det gäller ligger väldigt nära skolan min dotter går på. Och som den raketforskare jag är så är det alltså med all sannolikhet barn som går i Mollies skola som har småsyskon på förskolan.

Att jag sen får ett mail från rektorn på Mollies skola med rader om att hon bekräftar att ett barn i Mollies klass konstaterats positiv på viruset var ju ingen stor förvåning för mej.
Inte heller där kan man få reda på vilket barn som insjuknat för om möjligt kunna andas ut en aning. Nä det är viktigare att sekretessen får råda än att jag ska kunna få del i om det är en nära kompis till Mollie, ett barn hon umgås mycket med på rasterna, eller om det är ett barn som hon inte har något umgänge med alls.
Nej jag förstår det inte. Jag förstår inte varför man inte berättar, det finns väl ingen som skulle döma någon för att hen blivit sjuk. Man har en möjlighet att kanske hjälpa andra men nej, sekretessen är viktigare i vårt land.
Ja jag är så in i helvete förbannad just nu.

Innan sportlovet tog jag hem min dotter en vecka innan för då hade viruset blossat upp och det fanns konstaterade fall i skolan. Mollie var fullt frisk och hon har skolplikt men jag fick sjukanmäla henne och ha henne hemma för att minimera risken för smitta. Nu tänker jag inte göra det. Nä hon har nämligen sett framemot skolavslutningen så väldigt väldigt mycket så jag får helt enkelt leva med risken att hon riskera att bli smittad. Tre dagar kvar i skolan.
Jag hoppas jag fattar rätt beslut.

Själv har jag varit och tagit första dosen av vaccinet idag, jag gjorde det faktiskt inte enbart för min egen skull utan även för samhället i stort. Vi måste få ett slut på detta.
Och självklart vill jag leva mitt liv fritt, inte bli stoppad nånstans för att jag saknar vaccin. Jag gillar inte tvångsvaccinering och det är faktiskt lite dit vi har kommit. Jag är extremt motsträvig till att spruta in något sjukt i en frisk kropp.

Jag hoppas jag fattat rätt beslut.

Jockarp.

Avslutningskläder.....

Gröten kom som på beställning. Vi satt vid matbordet och samtalade om dagen, vad som skulle ske och vad vi skulle göra. Skolan först såklart.
När jag lämnat Mollie där drog Kennet och jag upp på berget en sväng, det var redan över 20 grader varmt så vi tog en kort sväng i backen.

Hemma hoppade vi upp på fyrhjulingen och harvade ridbanan. Kennet skäller alltid dom första sekunderna när man börjar köra. Varför vet jag inte och han slutar som väl när man kommit upp i fart. Arbetet slutfördes och vi tog oss an röjsågen, grästrimmern var påkopplad och gräset slogs. Herregud vad det växer i år, gräset är meterhögt på sina ställen. Men nu är det ansat och vackert runt palatsets knutar.
Eftersom jag inte orkat elda så fanns det inget varmvatten och duschen var liksom ett måste efter dagens jobb, hej kalldusch.

Jag hämtade upp min dotter vid skolan och vi körde till Kristianstad. Hon ska sluta årskurs fyra på fredag och ny klänning och nya skor skulle införskaffas.
Vi hade en fin eftermiddag och jag var glad över att jag hade min dotter så nära mej. 

En av mina närmaste vänner kom förbi affären och hjälpte till med skoköpet sen körde vi vidare hemåt. Vi hämtade upp Kennet sen drog vi till sjön med vännen. Så viktig tid. Mollie badade och Kennet ja, han badade han med. Han badade så mycket så Mollie fick rädda honom. Det var en stund av skräck när han ramlade ner från bryggan. Men Mollie var rådig och hjälpte honom upp när kanten på bryggan var för hög för att han själv skulle fixa de.

Vi sa hej då till vännen och begav oss hem. 
Mollie provade sina nya kläder medan jag fixade en sen kvällsmat. Kennet fick ett par leksaker som han flög runt med och jag hängde ut en maskin tvätt.

Godnatt efter ännu en fin dag. Trots att saknade över fröken Särbo var brutal under stora delar av dagen.

Jockarp.

Den viktigaste....

Svenska flaggans dag. Ja som vilken söndag som helst. 12 timmars kneg från tidig morgon till 18:00 på kvällen. En stökig dag jobbmässigt och jag nåddes av sorgligheter på vägen hem.
Sen Mollie föddes har jag blivit extremt känslig och jag försöker oftast skärma av mej när det gäller ledsamheter, men ibland gå det inte, jag får liksom informationen ändå. Jag mådde dåligt rent fysiskt när jag tänkte på händelsen och jag klarade inte trycka undan den.
Jag tänker ofta på hur man kommer vidare, kommer man vidare, är det ens lönt att kämpa vidare i vissa lägen. Jag vet inte hur en så stor sorg skulle hanteras. (vilket jag är tacksam över)

Men kvällen blev extra viktigt och den blev fin. Jag körde bara hem och hämtade upp min lilla familj sen körde vi till havet. Det var förvånansvärt varmt i vattnet, Kennet och Mollie lekte en lång stund. Det var så himla fint att se och det var lite av nypamejiarmen känsla över det. Min lilla dotter och vår lille hund. En sån vacker bild. Svårt att ta in att dom tillhör min familj <3
Kennet var den som började frysa först men då bestämde sej Mollie för att det var färdig badat. Hon är rädd om honom, vilket är bra.

Innan läggdags sa jag till Mollie att hon var väldigt viktig för mej och att jag älskar henne väldigt väldigt mycket. Hon log mot mej, sen vände hon på klacken och tänkte gå till sitt rum, Jag skoj morrade på henne och hon vände sej om mot mej och log ännu bredare. Hon visste vad jag var ute efter. EN stor lång varm kram och innan jag släppte mina armar från henne sa jag till henne att hon var det bästa som hänt mej. Hon muttrade något, hoppade iväg och sa att hon ville ha gröt till frukost. Jag flinade åt henne och gjorde en honnör och sa:
-Ska bli fröken.

Jockarp.

Kväll med henne......

Arbetsdagen började 05:00 och 12 timmar i vedsvängen väntade. Pinnarna ska staplas vare sej det är helg eller vardag. 

Kennet och Mollie var hemma och tanken var att min dotter skulle ta någon form av sovmorgon. jo visst 07:45 ville inte Kennet var ensam mer så han såg till att Mollie skulle vakna och aktivera honom.

Dagen förflöt ganska smärtfritt och jag fick rapport om hur Mollie dag var. Att jag fick en bild skickad till mej med en stor smarrig glass på gjorde mej en aning avundsjuk. Det var Mollie och Mormor som var på tur till ett hak där dom gör sin egen glass. Olika smaker varje vecka. Myset hade valt blåbär ;) Bra val.

När jag kom hem fick jag informationen om att vi var bortbjudna på middag. Vi skulle ner till Nogesund och avnjuta en tallrik på restaurang Skutan. Väldigt trevlig personal och god mat till en fin utsikt på ett för kvällen helt stilla vatten.

Mollie och jag tog en sväng och kollade på båtarna efter maten, det var mysigt att gå där och småprata med henne en stund. Vi spanade ut över vattnet för och se om vi kunde se några sälar, det kunde vi inte.

När vi åter var hemma i byn, släppte vi ut Kennet och vi busade en stund med honom på gräset, jag passade på att ta en tvätten som hängt på linan och torkat under den sommarljuva dagen. Det var en bra kväll....

Jockarp.

Paddel....

Morgonen startade upp med gröt. På cyklarna och iväg till plugget. Jag följde Mollie dit sen vände jag hemåt igen. En snabb sväng med Kennet på berget. Vidare till vårdcentralen för att få ett par prickar undersökta.

Beslut fattades att två märken skulle tas bort. När det ska till att ske är oklart i detta nu. Allt är en aning upp och ner under rådande pandemi tycker jag.

Jag passade på att veckohandla innan jag for hem till byn igen. Kennet och jag parkerade oss på altanen. Jag behövde ljudet av fågelkvitter, doften av blommor och solens strålar mot min kropp. Herregud nu äntligen är det lite värme. Jag åt en väldigt sen frukost med havregryn och havremjölk, väldans gott.

Mollie skulle hänga med fritidsgården och prova paddla vid bron inne i stan. Hon och en kompis cyklade dit. Kennet och jag var nyfikna vi med så vi tog oss dit. Det blev en social tillställning för oss. Många att prata med vilket gjorde att jag inte la mej i min dotters göromål nåt nämnvärt, det verkar uppskattat :)

Vi fick avbryta aktiviteten, det var dags för handboll och vi skulle hinna hem med Kennet och Mollie skulle byta om. Lite mat i magen med sen var vi på rull igen.

Jag tog en springtur när Mollie lirade handboll på Bech planen. Hem och sen var det dags att fira en försenad morsdag och en försenad halvårsdag för min dotter. Middag och tårta sen var det minsann godnatt.

Jockarp.