Triangeln, sista delen......

Att vakna upp till strålande sol på en bedårande vacker plats, fjäll vart jag än såg. Jag väckte min sovande dotter och fick ut henne ur tältet, hon frös. Jag paltade på henne lite kläder som stod emot vinden sen fick hon sitta och se på när jag packade ner alla våra saker. När jag var klar med det var det dags för frukost. Jag lagade gröt med inslag av äpple och den avnjöt vi med att småprata och blicka ut över fjällvärlden. Sverige är magiskt. Jag är så lycklig över att leva här och ha möjlighet att uppleva detta vackra land.

Med gröten i magen var vi redo att ge oss av den sista vandringen ner mot Storulvån igen. Och Jämtlandestriangeln har verkligen varit skiftade. Kraftigt uppförslut, regn, blåst, kyla och illamående. Men den sista biten ner från vår tältplats var en upplevelse som sent ska glömmas. Nedförslut, sol och varmt så småbyxorna åkte på, forsande vatten som dånade så vi hade svårt att höra vandra.
Och så mycket glädje. Det var verkligen att vandra i den bilden jag drömt om. Jag var så otroligt lycklig. 

Vi tog ett vad, där Mollie än en gång imponerade stort på mej, efter vadet satte vi oss på kullen och drack en kopp kaffe och åt upp dom sista chokladbitarna vi hade kvar i ryggsäcken. Herregud det var så vackert så jag nästan började lipa.
Sista biten ner och jag kände att det sved på mina hälar, Mollie var smart nog att ta av sej skorna och strumporna i vadet, men jag gick med mina kängor på och självklart hade det runnit in vatten över kanten. Så där gick jag med blöta strumpor i mina vandrakängor.

När vi kom fram till bilen och drog av mej skorna såg jag resultatet av mitt vad med skorna på. Det var hål på hälarna, jag bara flinade och gladdes åt att dom hålen satt på mej och inte på min dotter.
Vi packade in grejerna sen gick vi ner till fjällstationen och lånade duschen, gosse så skönt det var. Efter det tog vi en lunch med fläskkarré, potatis och svampsås. Den gick inte av för hackor den ;)

Stolt, imponerad och makalöst med vackerhet är det jag tar med mej av min första vandring av Jämtlandstriangeln. (Och skoskaven med förstås) 

Jockarp.