Barndomens lycka.....

Semestern börjar chill...

06.00 jag vet inte om dagen kan börja så mycket bättre än med vetskapen att jag ska vara helt ledig i tre veckor. Jag gick och la mej efter det sista nattpasset med känslan av att Tre veckor är en evighet. Så är det inte men man kan ju får drömma lite ;)

Veckorna är tänkta att spenderas utanför Jockarps bygräns. Veckorna ska spenderas med min dotter och Kennet och med lite inslag av fröken särbo. Vår plan var att lämna byn redan innan lunch men när jag vaknade upp på förmiddagen och mötte min dotter med en fråga om lek med en kompis så tog jag beslutet att det fick gå före vår tripp. Hon ska vara borta från dom i veckor nu så jag hade inte hjärta att neka henne några få timmar innan vi tuffade iväg. Mollie åkte till kompisen och jag fick fixa det sista själv. 

Ett första stopp på turen blir Göteborg, där ska några dagar spenderas med fröken särbo innan jag, Mollie och Kennet ger oss iväg norr ut med Van:en. En bil lastade med frilufs och överlevnadskit. Dagarna ska vara spontana och vi kommer inte veta vart vägen tar oss. Känslan av frihet känns total.

Jag tror mej veta att dessa turer med min dotter kommer vara lätträknade inom en snar framtid, hon börjar bli stor, en egen individ med egna relationer, relationer som är viktiga för henne. Jag tänker därför njuta till fullo och se till att hon får något oförglömligt att bära med sej in i framtiden.
Oftast är det inte minnena om saker eller upplevelsen i sej som fastnat långt därinne i själen från sin barndom, utan det är mer den där känslan. Den som ibland kan vara så svår att formulera i ord. Att bara känna en vällust av upplevelserna från sin barndom. Känslan från minnena med familjen. Jag hoppas detta blir en resa som kommer påminna min dotter i vuxenlivet om hur hennes barndoms somrar var och att hon kommer minnas dom med känslan av lycka.

Vi är redo att göra minnen.

På återseende .

Jockarp.