Triangeln del 2……..

Efter att jag sett till att alla fått mat och fått ner tältet och packningen på rätt plats var vi åter redo. Det regnade fortfaranden men inte alls lika kraftigt som under natten vilket var glädjande. Vi traskade iväg med siktet mot sylarna, vi hade ca fem km dit och vi var tvungna att gå dit för jag hade glömt att packa ner våra skedar. Vi hade alltså ingenting att äta med förutom fingrarna. När vi gått några km blev Mollie illamående. Och ja vad gör man? Jag tröstade så gott det gick men när hon med tårar i ögonen säger att hon längtade hem till Jockarp förstod jag att jag kanske varit för naiv med att ta med en tioåring på en vandring på 4.7 mil i fjällvärlden.

Men jag lugnade henne, kramade henne och var nära henne. Vi pratade om olika alternativ till vår fortsatta vandring. Illamåendet lättade som väl var och vi kunde fortsätta. Upp till sylarna och ett kort stopp för investering av nya bestick. Ner till rastplatsen igen där jag slängt av våra ryggsäckar för att vi skulle kunna gå lite smidigare. Vi lagade lunch på triangaköket och fortfarande hade vi bara gått ca 6 km. Jag befarade en lång dag.

Men med varm mat i magen och varm choklad förändrades vandringen markant. Det steg kraftigt uppåt men vi började prata om spel som Mollie spelar och vips hade vi gått 6 km till och det i motlut. Helt sjukt. Vi hade så himla mysigt när vi gick där och pratade så stegen bara flög fram. Efter 13 km hade vi 8 kvar till nästa fjällstation som var Blåhammarn. Vi tog en lång paus. Mest för Kennet skull. Han är en terrier och han fattar inte när han är trött. 

När vi låg och hade våra ryggsäckar som huvudkuddar och tittade ut över fjällen så var det en så fantastisk stund i mitt liv. En stund jag kommer bära med mej in i framtiden och jag tror att det var ett speciellt tillfälle även för min dotter.

Vi fortsatte att trumma på efter pausen, en snöbro som vi tänkte gå över hade brakat ihop så vi fick vackert vada över forsen, Mollie var grym och jag var så imponerad över henne. Hon bara plaskade på i det strömmande vattnet. Vi fortsatte och gå och när vi nådde Blåhammans fjällstation så hade min dotter och hennes hund gått över 40000 steg och 2.4 mil. Men dom var inte redo för kvällen än. Så efter att vi ätit en varsin macka gick vi vidare 2km innan vi satte upp vårt tält på en bedårande vacker plats. Solen vräkte ner över platsen och det var riktigt varmt. Jag sa till Mollie flera gånger att jag var grymt imponerad över henne, att hon vandrat så långt när dagen började med en känsla av att allt var kört. Jag såg att hon tog in det jag sa och hon förstod att jag verkligen menade varje ord, varje gång jag sa det.

Vi lagade potatismos till Mollie och till det åt hon ölkorv. Jag nöjde mej med en paket nudlar och en kopp kaffe. Yatzy matchen spelade vi utomhus i en underbar miljö. En match sen var det godnatt. Mollie och Kennet somnade ovaggade denna natten men jag hade fortfarande svårt att slappna av. Halv tre på natten hade jag fortfarande inte somnat. Jag gick ut ur tältet och det var kallt som tusan. Jag gissar på 4-5 grader Max. Men himlen var bedårande. Ljus ljus rosa. Jag bara stod där med blicken uppåt och njöt. Mm fram till jag började skaka av köld. In i tältet igen och försök till att sova.

Jockarp.