Bara hon och jag.....

Ren magi. Att finna platser av vackerhet man inte trodde fanns. Ja ibland händer det. Jag och Kennet begav oss mot Göteborg, ett dygn hade vi på oss sen behövde vi åter vara hemma i byn. 

Mollie skulle bo över hos en kompis sen skulle hon hem till mormor och morfar. Jag tycker inte att det är rättvis att hon ska åka 60 mil i bilen på ett dygn. Hon har annat i sitt liv som är viktigare än mej just nu.

Hur som helst hämtade jag upp fröken särbo på jobbet klockan 19:00 och vi begav oss bums mot färjan ut till Björkö, vi stod längst fram i ledet och det gick smidigt att ta sej över, fem minuters körning och ungefär lika mycket vandring sen var vi fram på denna magiskt vackra platsen som skulle bli vårt hem över natten. Vi satte upp tältet på en lite gräsplätt mellan vattnet. Platsen var bedårande.

Räkor, Aioli och bröd intogs på klippan med huvudena vända ut mot vattnet. Bättre utsikt kan man inte ha när mat ska avnjutas. 
Runt 22 var vi färdigätna och då checkade vi in i vårt tält. Det var så himla mysigt att ligga tätt bredvid varandra och småprata tills orden stoppade på vägen och sömnen tog över. 

Morgonen var något av det vackraste jag upplevt. Jag öppnade dragkedjan på tältet och tittade ut. Solen sken så starkt och havet var totalt stilla.

Jag som alltid brukar starta dagen och säga till min tjej att jag älskar henne sa istället: -Jag ska bada ;)
Sagt och gjort. ca 12 grader och jag hoppade i. Kallt som tusan men skönt. Fröken särbo kom snabbt efter. Så uppfriskande.
Kaffetsuget blev för starkt så triangaköket startades upp och vattnet koktes. Redo för dagens första kopp och klockan var inte ens sju.

Dagen fortsatte i ett skönt tempo, vi pratade med lite folk som passerade. Tältet togs ner men vi fortsatte hänga på klipporna. Vi hade givande och viktiga samtal. Fröken särbo täljde skedar och jag chillade i solen. All mat lagades på vårt lilla kök och det kändes lyxigt. Första parkett mot havet.

Vi lämnade ön lite lätt svedda i skinnet efter middagen. Vi lastade in allt i bilen och tog en liten rundtur på ön innan vi åter styrde mot Göteborg city.
Vi fixade med ett par vandrakängor till Mollie sen blev jag bjuden på restaurang. Älskar dessa dagar.

Men allt det fina har ett slut. Vi kramades och pussades hej då sen var det dags att bege sej hem mot byn. Mollie var vaken när jag kom hem och jag fick en fantastiskt fin morsdags present. Hon hade målat bilder av mej i olika aktiva utförande. Hon är idérik vilket jag uppskattar.

Jockarp.

Livserfarenhet....

Ibland kan jag känna en form av tristess. Den där känslan av att livet bara tuffar på och det händer inget, dagarna går, månader och årstider skifta i en ryslig fart.
Det fanns en tid då mitt liv var väldigt hektisk, det skedde mycket under korta perioder. När jag var uppe i ett extremt varv och tempo.
Där när jag befann mej i ett smärre känslomässigt kaos. Jag gillade det inte då, absolut inte. Jag var rädd och visst inte vart livet skulle ta mej hän. Men när jag ser tillbaka på det så är jag glad över upplevelserna och erfarenheterna. Det är det som kallas för livserfarenhet tänker jag.

När jag bar ett litet barn på armen och polisen knackade på dörren och allt kände så stort, för stort för mej. När jag satt i en rättegång och mötte min stora kärlek, när jag väntade på att domen skulle falla. När jag vaknade upp och förstod att Mollie Vilhelmsson endast hade en förälder och hennes liv låg enbart i mina händer. Att jag ensam skulle klara allt. Gosse vad rädd jag var.

Men med den erfarenheten och lite till så är jag här idag och tycker att livet ibland är för lugnt, för ohändelerikt. Att jag ens nyter säga det ;) jag flinar lite åt mej själv och mina tankar. Men nej jag njuter faktiskt också väldigt mycket av just lugnet.
Att går här hemma på gården och drar fötterna i den Jockarpska myllan. Att Se Ekarna slå ut, småhästarna i hagen, Kennet som hoppar runt. Att lägga armen om min dotter och säga att jag älskar henne. Det känns som ett väldigt bra liv det där. Egentligen allt jag kan önska mej och lite till. 

Så Vad är det då för fel på människan? 

Jockarp.

Maj maj......

Kastanjeallén står i full blom

En hel del arbete, regn och lite sol. Ja veckan har kanske inte blivit helt vad jag har tänkt mej i alla fall inte vädermässigt. Maj har verkligen inte levererat något vidare. En uppsträckning där.

Mollie var i Hällevik på handbollsträning och Kennet och jag gav oss ut i naturreservatet Stiby backe på en löptur. Det var några år sen jag var på platsen och jag minns inte den som så vacker. Vi var inte så säkra på stigarna så vi hamnade lite både här och där. Det var historia i form av gravar från Bronsåldern, det var grillplatser och det var utsiktsställen där vi kunde spana ut över havet. På platsen gick det kor vilket intresserade oss båda. Kennet var lite skraj för kor förra året men nu verkar han växt till sej en aning. Han kikade på dom sen ville han iväg igen.

Mollie och Handbollen då, jo jag ser alltid till att jag ska kunna se henne spela en stund och det har verkligen hänt en del. Det märks att hon är tryggare i laget och att hon är med gänget. Nu kommer också modet att våga hålla i bollen och skjuta mot mål. Så himla roligt att se utvecklingen. Men framförallt har hon skoj, hela laget har skoj.

Jag har bokat vaccintid. och ju närmare tiden kommer ju mer funderar jag över det. Är det rätt eller fel? jag tycker att det känns skumt att spruta in något sjukt i en frisk kropp. Men samtidigt vet jag att vår värld hade inte sett ut som den gör idag om vi inte börjat vaccinera oss mot mässling och andra just nu nästan utdöda sjukor. Svårt det där. Tiden har jag i alla fall nu.

Även en ny synundersökning har jag lyckats beställa, jag känner ålderdomen börjar komma smygandes och synen är inte som den var förr, inte riktigt ;)

Jockarp.

Färger......

Min nya fina bänk....

Fröken särbo har hängt med oss i Jockarp några dagar. Det har varit mycket natur även om vädret inte varit det bästa. 

Vi tog en sväng upp på berget för att titta på Downhill cyklisterna som invigde det nya spåret. Jag blev fett imponerad. Vilka hårdingar säger jag bara. Jag fick prova en cykel som tillhör en grabb i Sverige eliten. Cykelns kostnad var 80 000. Helt sjukt det med. Men den var grym att köra, även om jag körde väääldigt sakta och försiktigt ;)

Mollie skulle sova över hos en kompis och då tog vi oss ut till Ivö med Van:en. Tanken var att vi skulle bo över men det började åska och regna. Det kändes sådär att vara på en ö då. Just med tanke på att Mollie var på landsidan.

Att jag och fröken Särbo hade en meningsskiljaktighet påverkade nog också vårt beslut att faktiskt övernatta hemma i byn i stället. 

Vi satte oss och kollade på mellon och jag tror då aldrig att jag sett hela programmet, det gjorde jag inte riktigt nu heller, jag slumrade några minuter i min särbos famn. Men annars var jag faktiskt vaken ända till kvart i ett. Hua.

Vi fick ett infall att göra en bänk intill husväggen.. Den blev makalöst vacker. Och ännu vackrare känns det eftersom Asken har växt hemma på gården innan den sågades ner och nu slutligen blev en bänk på palatsets baksida.
Jag kunde inte låta bli att sitta på den. Trots att oljan knappt torkar ;) Men den var så otroligt vacker.

Och vackerhet hittar man lite varstans just nu. Allt är i extrema färger och jag älskar det.

Alla dessa färger....

Jockarp

Bortskämd.....

Lika som bär..

Mollie ville cykla till skolan, jag var på så iväg bar det efter frukosten. Denna gången klarade vi oss utan punktering vilket var glädjande. Precis när vi kom upp för backen mot skolan hörde vi att det ringde in. Jag gav henne väskorna och lovade att låsa hennes cykel. Hon sprang i väg mot sin lektionssal i full fart. Jag tittade efter henne och log åt att den där lilla tjejen med håret flygandes i vinden är min dotter. Jag rös till lite av lyckan över det.

Jag parkerade hennes cykel och hoppade på min och drog hemåt. Kennet och jag blev upphämtade av min mor. Vi skulle på utflykt. Mot Långasjön. Och det var verkligen vackert. Vi gick runt en av kroksjöarna, om det var den lilla eller stora vet jag inte och det spelade oss inte så stor roll. Vackert var det.

Vi körde hemåt igen och 12 km från byn blev jag avsläppt och där ifrån fick jag springa sista biten. Så innan klockan slagit 12 hade jag både hunnit med, cykel, promenad och löpning. En ovanligt bra start på en dag ;)

Jag skulle in i ett teams-möte. Det var helt okej att jobba hemifrån. Att sitta på altanen i solen med en kopp kaffe och vara delaktig i mötet var verkligen lyxigt.
Mollie kom hem och hon hade en kompis med. Dom lekte ute en stund men när jag skulle klippa gräset bad jag dom gå in med Kennet. Jag är så väldigt orolig över stenskott.

När jag var klar med gräset tog jag Kennet med mej upp på berget. Till helgen ska en ny down hill slinga invigas till pompa och ståt i Jockarp bike park. Kennet och jag gick leden. Himla fint och rysliga branter.

Veckohandlingen var ett faktum så vi lämnade av kompisen och begav oss till ICA. Det var snålt med folk och det är himla bra att handla lite senare på kvällen. Vi hjälptes åt med inköpen och med packandet. När vi kom hem så fick jag gå ut med en tidning på altanen. Mollie ville laga maten. Hon imponera. En mycket delikat pastasallad snodde hon ihop. Vi åt med god aptit och jag tömde det sista på fatet efter att jag fått godkännande från min dotter att det var okej.

Vi hade ännu en grym dag ihop. Livet är så himla fin.

Den nya leden....

Jockarp.

Blodprovandet......

Efter ännu en natt i vedsvängen, jag var glad över att nätterna passerat nästan smärtfritt, det trots att sömnen är alldeles för dålig. Men ledighet är i antågande och det uppmuntrar också till god hälsa ;)

Jag tog en långpromenad med Kennet på berget efter att jag stigit upp. Det var en behaglig tur. Han och jag på stigarna helt ensamma. Det skira, ljust ljust gröna är så påfallande nu så vart man än tittar är färgen grön. Jag älskar grönt. Batterierna laddades upp och jag var redo att dag två ta min dotter till vårdcentralen. Vi hade haft ett rejält samtal gällande det som inträffade dagen innan. Hon var förberedd och jag hjälpte henne med att plugga in hörlurarna i hennes öron och starta spotify. Hon la sej på britsen och samma sköterskor från dagen innan var på plats. Nålen sattes och fem rör med blod fylldes. 20 sekunder senare var det klart. Jag tror att vi alla var chockade över det som precis hänt.

Vi tackade sköterskorna och jag kramade om min dotter och jag berättade hur stolt jag var över henne.
Hon berättade att det kändes men att det inte gjorde ont. Nä du ser hjärtat sa jag.

In i bilen och ner till glassbåten, har man varit grym förtjänar man en laktosfri glass men hasselnötskross på. Jag berättade flera gånger under dagen hur grym jag tyckte att hon varit och hon tackade artigt för komplimangerna. Nu hoppas vi på att få ett snabbt och gynnsamt svar på proverna så vi kan lägga detta bakom oss.

Kvällen betydde handboll på beachplanen för myset och för mej väntade löpning. Jag sprang vägen ner till Blekinges sydligaste udde Björkenabben. Turen slutade på 9 km. En bra dag rörelsemässigt och vi var minsann inte klara där. När vi käkat kvällsmat och duschat tog vi med Kennet ut på en kvällstur. Rakt in i bokskogen. När vi var hemma igen var klockan redan nio.

Vi kramades god natt och ännu en gång berättade jag för min dotter hur glad jag var att hon fixat blodprovstagningen utan att vara alltför rädd och ledsen.

Jockarp.

Läkarbesök....

                                                                                

Några dagar på västkusten och denna gången åkte Kennet och jag själva upp till Göteborg.  Mollie släpptes av i Falkenberg hos en kompis. Dom spenderade ett par dagar ihop vilket hade varit skoj.

Som vanligt när fröken särbo och jag ses så lagas det himmelskt god mat. På menyn stod det lammracks. Galet gott och köttet formligen smälte i munnen.

Jag har även hunnit med att jobba några brutala pass. När det inträffar tänker jag mer och mer på den där lottovinsten som jag har hopp till att få ;)

Att livet är fantastiskt känns än mer på våren. Jag är så lycklig varje år när jag får möjlighet att återigen få uppleva det nya, spröda vackra. Det är lätt att se ljuset i stället för mörkret nu. 

Mollie och jag var på ett läkarbesök, det var lite mörkt dock.

Doktorn lyssnade på Mollie när hon berättade vad hennes problem var. Han var inte så orolig men med tanke på att vi inte precis springer ner dörrarna på vårdcentralen förstod han att det faktiskt var något som störde henne. Hennes journal var typ tom vilket imponerade på barnläkaren ;) 

Han kände och lyssnade på hennes mage och han ville ha en del prover. Min dotter ogillar sprutor och tydligen även blodprov. I två timmar höll vi på utan att hon släppte till armen. Till och med jag fick agera provdocka och med det fick ett stick i armen. Men inget hjälpte.

Nytt försök vänta.

Jockarp.

Hundägare......

Ett år har gått, tänk ett helt år har vi varit hundägare. Som vi längtade till denna dagen förra året. 11 Maj det var då vi skulle hämta hem honom. Vår lilla stjärna. Och nog har han förgyllt våra dagar alltid. Med bus, rackatyg och kärlek. Gosse så glada vi är över honom. 

Nu hoppas jag bara att vi ska fortsätta och ha det så fint som vi har det och att vi får vara friska och krya. Kennet är ofta med mej på löpturerna och ofta hinner vi också med en promenad på berget. Nu nalkas det sommar och då blir det nya äventyr, både såna som är anpassade för honom och såna som han helt enkelt bara får finna sej att följa med på. Oftast har han inget emot våra äventyr, inte vad vi märkt i alla fall.

Att han kanske blivit lite mer min hund än vad som vad tanken är nog inte så konstigt, Mollie är i skolan och jag är hemma för det mesta. Så han är ju med mej mest. Men så länge han mår bra så är det inget vi lägger så mycket fokus på.

Mollie har köpt en pool till honom och när graderna visade på 19 under gårdagen så kände hon att det var dags att skrida till verket och blåsa upp den lilla poolen och fylla den med vatten. Kennet var dock noll intresserad av att hoppa i även om det var ljummet vatten i. Mollie lockade och pockade på honom att han skulle hoppa i och hämta sina leksaker som hon slängt i men han vägrade. Han bara tittade på leksaken och sen på Mollie. Det var precis som om han tänkte. 
- Fattar hon inte att hon ska plocka upp leksaken till mej, jag vill inte bli blöt om tassarna. Jag smuttade på en kopp kaffe och följde utvecklingens med hunden och poolen.

Vi lagade middag tillsammans och Mollie stod för smaksättningen på potatismoset. Hon är grym, den blev utsökt. 
Vi hade ännu en fin dag och det med underljuvligt väder. Tack för det.

Jockarp.

Kakbak....

Jag vaknade upp till en regnig morgon. Jag behövde piggna till så på med kläderna och ut på stigarna på berget. Mössa på även denna Maj dag. Vi tog en liten morgontur men precis lagom för att få igång min kropp och känna livet i mej. 

Kaffebryggaren startades bums när jag blöt kom innanför dörren, kläderna slängdes av och vidare fick jag ta en tur ner i pannrummet. Att behöva elda för värme denna tid på året känns ovanligt. Men så är fallet. Kaffet var precis klart när jag kom tillbaka till köket och jag tog min kopp och satte mej i soffan en stund. Prinsessan af Månsagården hade fortfarande inte hört av sej så jag tog den lille besten med mej upp så han fick sköta om själva väckningen. Han älskar det och Mollie vet inte heller något bättre sätt än att bli väckt än just av den lille busen.

Jag gick ner igen och drog igång och baka två fransbröd, Mollie älska att göra toast med dom och denna gången lyckades jag väldigt bra med limporna. Så nu är frullen denna veckan räddad.

Hon åt frukost och innan klockan var halv tio var en kompis på plats. Tjejerna började baka en Silviakaka. Jag gillar att sitta och lyssna på dom medans dom läser receptet och kommer överens om hur många ägg dom ska knäcka var.

Efter lunchen och medans kakan svalnade tog Kennet och jag en tur på berget, efter regn kommer sol och så var det verkligen. Vi hade en väldigt behaglig tur och ännu en dag höll vi oss på dom fina Downhill stigarna.

Kompisen var kvar ända till kvällen så mer än att få myset in i duschen och de senaste avsnittet av Robinsson hann vi inte förrän det var läggdags.

Jockarp.

Glass i lass......

Lilla fröken Vilhelmsson sov som en lite griskulting under värmelampan när Kennet och jag tog oss ann mördabacken. 8:e Maj och på huvudet bar jag mössa. Brr är det den kallaste våren nånsin? Vi hade i alla fall en fin tur, det var lugnt på berget och det var helt vindstilla. Totalt vindstilla. Ingenting rörde sej och lika mycket som jag älskar extremväder så älskar jag även den totala stillheten. Det är något speciellt dessa mornar.

Mollie väcktes efter sin skönhetssömn och pannkakor beställdes. Hon är en aning bortskämd minsann. Jag har inte haft några problem med min fasta, men när en doft av nygräddade pannkakor med vaniljsocker i spred sej i huset så blev jag en aning sugen minsann.

Ja det var en dag med ömsom sol och ömsom regn, även lite åska bjöds det på. Innan middagen tog jag den lille brunvite grabben på en tur i skogen, men nu i promenadskorna. Han hade fått sitt på dagen, både löptur och promenad. Därför fick han vackert stanna hemma när Mollie och jag hoppade på cyklarna och begav oss till stan. Solen sken och vi hade en supermysig stund när vi trampade oss fram bland svagt blommande rapsfält och körsbärsträd. En glass på glassbåten blev det och tur hade vi. Vi kom in precis 18:00 och det var den tiden då luckan slogs igen. 

Glassen åts upp och så var det tid att vända hemåt igen. Det bjöds på en mysig väg hem och vi hade väldigt fina samtal. En viktig stund.

Jockarp.

Vår eller höst?

Återhämtning...

Ett par dagas jobb denna veckan sen fick det vara nog. Istället har jag tagit hand om mej själv. Jag har tagit löprundor med Kennet på berget och även en sväng i stan, det medans jag lämnade in bilen på verkstad. Det var ett garantijobb som skulle utföras.

Vädret har varit höstlikt, kyligt, regnigt och otrevligt i största allmänhet. Lite värme hade onekligen piggat upp.
Vi har lagat mat i form av grytor, vi har inte gjort så "höstiga" utan i stället har vi hållit oss till fisk och kyckling. Vansinnigt goda och lagandet är så himla mysigt när vi gör det tillsammans. 
Eftersom vi nu tagit bort allt med laktos till lilla fröken V så krävs det lite mer fokus i själva kockandet, det går inte att göra som vanligt.
Jag håller fortfarande på med min periodiska fasta och jag mår utomordentligt bra. Livet på en pinne helt enkelt.

Jag har faktiskt även vilat en hel del, det är inte mej helt likt men jag har legat i soffan och tittat på serie. Det låter så himla normal men ack så ovanligt för mej ;)

Mollies cykel har haft punka och nu är den lagad igen. Hon är överlycklig över det och jag antar att det kommer bli en hel del cyklande nu framöver. Vi har planer på att cykla in till glassbåten i stan som visst öppnat för säsongen. Men lite mer värme vore ju att önska då.

Vi fortsätter med våra spelutmaningar. Fia med knuff. Ja spelet åker fram titt som tätt på kvällarna och striderna är ibland väldigt heta. Ingen av oss kan låta bli att knuffa den andra. Vilket får spelet att vara i en evighet ;)

Jockarp.

Alfapet.....

Dunderdeg....

Godmorgon måndag.

Uppstigning servering av frukost, vidare skjuts till skolan. 
Hem igen och i småbyxorna och träningsskorna. En mil på berget med Kennet. En helt fantastisk början på veckan.

Bokarna börja slå ut och det händer grejer varje dag på berget nu. En underljuvlig tid. Vi stötte ihop med ett par bybor som vi stannade och samtalade med en stund. Det var trevligt och även bra för Kennet som fick sej en liten paus.

När vi kom hem fick jag äntligen fart på att plantera ut växterna som vi odlat under våren, jag har varit seg med de men jag tror att det beror på att förra året satte jag ut det lite tidigare, med resultatet nattfrost vilket gjorde att vi var tillbaka på ruta ett. När jag ändå var i farten gömde jag samtidigt ner lite potatis i jorden.

Jag hämtade upp myset och en kompis i skolan. Vi körde till Ekohallen, Mollie skulle ha pool till hundarna. Hemma fixade jag mellis till kidsen och medans dom åt satt jag fart med att mala lite mjöl, jag satte två surdegar och började även baka en sats med släta kardemummabullar. Det doftade galet gott i huset när dom gräddades.

Middag i form av en utsökt Tikka Masala med ris. Jag har inlett min andra vecka med periodiskfasta och jag måste säga att allt blir lite godare när man låter smaklökarna och magen vila lite emellanåt.

Kvällen avslutades med en alfapetmatch med fröken särbo. Hon blev dock en aning stött när jag drog in ett ord på 396 poäng ;)

Boooom

Jockarp. 

Brännö.....

En snabbvisit i Göteborg, närmare bestämt ett dygn. Det blev ett fint dygn. Mollie, jag och Kennet tog det lugnt på vägen upp till den västra sidan av Sverige. Vi gjorde ett par korta stopp på vägen. Vi samtalade, sjöng och flinade. Ibland kan en lång väg förkortas väldigt mycket med glädje.

Väl uppe lagades det fisksoppa, vitlöksbröd och stekt lax till Mollie, hon är inget vidare fan av fisksoppa. Jag älskar det, om den blir lyckad alltså ;)

Söndagsmorgonen startade upp med frukost och Robinsson efter det gjorde vi oss redo för en dag ute på Brännö. Vi tog oss till båten och vidare iväg bland kobbar och skär. Det var så himla mysigt att bara glida fram och känna på sjölivet.

Vi hoppade i land och promenerade till ett gammalt varv. Detta var sparsamt inrett, man hade helt enkelt tagit det man hittat och byggt ett mathak. Bland båtar och kranar och två meter till vattnet intogs det pizza. 

Brännöbrygga vilket jag har hört talas om sen barnsben väckte min längtat till att se platsen. Vi fortsatte att gå på ön, det var en fantastiskt miljö. Vi pratade med lite öbor och jag frågade en äldre herre om hur många året runt boende det var på ön. Ca 1000 stycken det imponerade minsann en aning på mej.

Jag tror att jag hade uppskattat det livet, ett tag i alla fall..

Bryggan då, jo vi tog oss dit och nja det var väl inte så speciellt och fröken Särbo tackade nej till en dans med mej på bryggan. I stället tog vi en kaffe i det sköna vädret och pratade politik. 

Vägen hem blev en riktig långtur, det tog oss 18 minuter ut till ön och 60 minuter tillbaka.

Ett kort stopp till innan vi klockan 19.00 vände hemåt mot byn.

Vi var trötta alla tre när vi kom hem så det blev bums i lopplådan. Godnatt typ.

Jockarp.