Ett år har gått, tänk ett helt år har vi varit hundägare. Som vi längtade till denna dagen förra året. 11 Maj det var då vi skulle hämta hem honom. Vår lilla stjärna. Och nog har han förgyllt våra dagar alltid. Med bus, rackatyg och kärlek. Gosse så glada vi är över honom.
Nu hoppas jag bara att vi ska fortsätta och ha det så fint som vi har det och att vi får vara friska och krya. Kennet är ofta med mej på löpturerna och ofta hinner vi också med en promenad på berget. Nu nalkas det sommar och då blir det nya äventyr, både såna som är anpassade för honom och såna som han helt enkelt bara får finna sej att följa med på. Oftast har han inget emot våra äventyr, inte vad vi märkt i alla fall.
Att han kanske blivit lite mer min hund än vad som vad tanken är nog inte så konstigt, Mollie är i skolan och jag är hemma för det mesta. Så han är ju med mej mest. Men så länge han mår bra så är det inget vi lägger så mycket fokus på.
Mollie har köpt en pool till honom och när graderna visade på 19 under gårdagen så kände hon att det var dags att skrida till verket och blåsa upp den lilla poolen och fylla den med vatten. Kennet var dock noll intresserad av att hoppa i även om det var ljummet vatten i. Mollie lockade och pockade på honom att han skulle hoppa i och hämta sina leksaker som hon slängt i men han vägrade. Han bara tittade på leksaken och sen på Mollie. Det var precis som om han tänkte.
- Fattar hon inte att hon ska plocka upp leksaken till mej, jag vill inte bli blöt om tassarna. Jag smuttade på en kopp kaffe och följde utvecklingens med hunden och poolen.
Vi lagade middag tillsammans och Mollie stod för smaksättningen på potatismoset. Hon är grym, den blev utsökt.
Vi hade ännu en fin dag och det med underljuvligt väder. Tack för det.
Jockarp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar