Lilla fröken Vilhelmsson sov som en lite griskulting under värmelampan när Kennet och jag tog oss ann mördabacken. 8:e Maj och på huvudet bar jag mössa. Brr är det den kallaste våren nånsin? Vi hade i alla fall en fin tur, det var lugnt på berget och det var helt vindstilla. Totalt vindstilla. Ingenting rörde sej och lika mycket som jag älskar extremväder så älskar jag även den totala stillheten. Det är något speciellt dessa mornar.
Mollie väcktes efter sin skönhetssömn och pannkakor beställdes. Hon är en aning bortskämd minsann. Jag har inte haft några problem med min fasta, men när en doft av nygräddade pannkakor med vaniljsocker i spred sej i huset så blev jag en aning sugen minsann.
Ja det var en dag med ömsom sol och ömsom regn, även lite åska bjöds det på. Innan middagen tog jag den lille brunvite grabben på en tur i skogen, men nu i promenadskorna. Han hade fått sitt på dagen, både löptur och promenad. Därför fick han vackert stanna hemma när Mollie och jag hoppade på cyklarna och begav oss till stan. Solen sken och vi hade en supermysig stund när vi trampade oss fram bland svagt blommande rapsfält och körsbärsträd. En glass på glassbåten blev det och tur hade vi. Vi kom in precis 18:00 och det var den tiden då luckan slogs igen.
Glassen åts upp och så var det tid att vända hemåt igen. Det bjöds på en mysig väg hem och vi hade väldigt fina samtal. En viktig stund.
Jockarp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar