Träning ska ge färdighet.....

På uppladdning....

På träning...

Efter två nattpass i vedsvängen var jag en aning sliten när jag vaknade upp klockan tio på förmiddagen.

Jag tog mej ut direkt med mina löparskor, en bra medicin på trötthet. Kroppen kommer igång så sakteliga. Jag tog för dagen mördabacken, ett skönt motstånd.

Jag gick inom undantaget när jag kom hem för att hämta upp Kennet. Ett par koppar kaffe slank ner sen kände jag mej än mer redo att möta dagen.

Kennet och jag gick off road på berget, över stock och sten, vi gick på kalhyggen och vi gick i tät barrskog. Siktet var inne på gula fläckar på marken, kantarellspan. Jag såg dåligt med svamp men det gjorde faktiskt inte så mycket. Friheten av att gå på berget i ett par timmar var magisk.

När vi kom hem klubbades den lille terriern, han la sej i sin säng för att laddas upp. Jag parkerade mej i en stol i solskenet och väntade på att min dotter skulle komma hem. Det gjorde hon och mat lagades. Fiskgrytan smakade fantastisk.

Måndag och det betyder hundskola. Det gick sådär på dagens träning, Mollie har inte skött sin del med att träna på hemmaplan. Det är jag som stått för den mesta träningen vilket gjorde Kennet en aning fundersam när Mollie inte var konsekvent. Visst hon är inte ens tio år fyllda och har mycket mer av livet att lära men man måste träna för att nå resultat, så är det för alla och det startar tidigt i livet. Nu tror jag att hon vet det och det ska bli så spännande att se hur veckan utvecklar sej.

Kennet och Mollie somnade bums när vi kom hem, lång dag för dom båda.

Jag samtalade med fröken särbo. Vi har inte setts på ett par veckor nu och det svider oerhört mycket just nu.

Saknade efter henne kan ibland vara brutal, just då var ibland.

Jockarp.