Liv i luckan.....

Lite morgonmys...

Morgonpromenad med Kennet på berget innan halv sju. Att möta soluppgången är fantastiskt och än mer nu i dessa tider. Livet är skört och det är tankar som dyker upp oftare och oftare i mitt liv.

Att väcka sin dotter och mötas av ett leende är även det ljus i en mörk tid. Jag log mot henne och frågade om lilla fröken V var trött. Mm blev svaret. Jag informerade henne om att maten stod på bordet så det var bara att hoppa upp och möta dagen. Hon åt resterna av svamp pastan och jag smuttade på mitt kaffe. En skön morgon.

Hon fick lift till plugget och jag tog en löptur på berget när jag kom hem. Det var fortfarande väder för korta arma och småbyxor. 

Kennet och jag tog ytterligare en promenad, vi plockar svamp dagligen och med oss hem hade vi ett gäng Karl-Johan.

Vi harvade ridbanan och Kennet är grym på att åka fyrhjuling, han verkar älska vinddraget i nosen. Så himla mysigt att ha honom med sej överallt.

Mollie kom hem och hon var lite sliten, vi var ute en stund men eftersom det varit soppdag i skolan behövde hon mat. Jag drog igång spisen och levererade vad som kanske var den godaste köttfärssåsen Ever. Vi välte ner två stora tallrik var sen parkerade vi oss i soffan för att kolla på film. TV används sparsamt i vårt hus och nu ville den inte fungera alls. Vet inte vad problemet är men vi fick lägga ner den övningen.

Jag la mej och läste en tidning i stället och Mollie spelade spel med en kompis över nätet.

Kennet behövde ett bad så det fick han, efter det blev det liv i luckan, han flög runt som en tok och höll på att välta hela huset ;)

Hon då....

Jockarp.