Jag är så stolt över henne. M. Vilhelmsson |
Det blev en väldigt lång söndag. Jag var uppe tidigt och ute på berget springandes med min Hund. Jag packade sen gympaväskan och fixade med frulle till mitt barn. Jag välte ner ett par koppar kaffe och det gjorde mej redo för dagen. 08:15 skulle vi vara i hallen. Det var vi inte, vi blev lite sena.
Tre matcher skulle Mollies lag spela. Det var tuffa och väldigt roliga matcher, jag satt i sekretariatet hela dagen så jag fick se liret på nära håll.
Mollie var extremt trött efter sist matchen och i morse snicksnackade hon något om träningsvärk. Jag bara flinade åt henne.
Hem och lämnade barnet och hämtade hunden. Mot Karlshamn och min hundträning. Vi höll på i två timmar, inte aktivt utan vi samtalade en hel del. Kennet skötte sej bra, eller vi skötte oss bra ska jag nog säga. Han blev utmanad av tre andra hundar som passerade honom på nära håll. Han gjorde nada. Allt fokus låg på mej och mitt godis i form av ost.
När vi var klarar frågade jag hundtränaren vad han trodde vi hade för utsikter att få bukt på vårt problem. Han sa glädjande nog att lite mer aktiv träning från mitt håll så skulle det inte bli några problem. Jag var så himla lycklig över orden.
Hemma igen runt åttasnåret. Jag fixade lite mat till myset och sen blev det lopplådan bums. Vi var helt slut alla tre. Jag hade ett samtal som var viktig innan jag kunde stänga min grönbruna ögon. Skörden av den dialogen är oklar just nu. Men jag hoppas på en fin lösning.
Ja jag säger då det, Vilken dag.
Jockarp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar