Funderingar…..

Det känns som jag står still, fastlåst i en vardag. En vardag jag älskar, en vardag jag avskyr. 

Jag funderade över hur lite människor som faktiskt finns i mitt liv. Dom människorna vet jag litegrann om vad som händer i deras liv. Men den stora massa vet jag ingenting om, jag vet ju inte ens att dom existerar. 

Och tänk då så många det är som inte har en aning om att jag existerar. 

Jag älskar att befinna mej på flygplatser, jag tittar på folk. Det slår mej ofta att dom levt sina liv parallellt med mej men jag vet ingenting om dom och dom vet ingenting om mej. Men dom bär på sorg och dom har säkert fått känna glädje precis som jag. Tänk så många människor det finns och tänk då hur många känslor det måste finnas. Det är stora grejer detta. Grejer jag kanske egentligen inte skulle fördjupa mej i men jag gör det ändå då och då. Sen släpper jag det ;)

Mollie har haft prov i skolan och det slog mej att barnen precis som vi vuxna placeras in i en vardag. Hjulet snurrar på även för dom. Hon går i skolan för att lära, för att i framtiden kunna få ett jobb, ett jobb som hon kanske inte ens vill ha, men hon ska försörja sej precis som jag. Jo då sen får hon egna barn och sen snurrar det vidare. Är det vettigt?

Provet då? Jo bäst i klassen och såklart finns det en och annan som läser detta och tycker att fan vilken skrytmåns hon är den där Leonora Vilhelmsson. Och ja det stämmer Mollie är grym i skolan och det gör mej stolt. (Vilket jag tycker är märkligt) 

Följ spåret…
     Så enkelt, eller?

Jockarp.