Ett väldigt komprimerat men viktigt dygn. Torsdag och jag jobbade till 14.00. Mollie var precis hemkommen när jag kom innanför palatsets dörr. Vi började packa en lite väska och jag for iväg och fyllde upp tanken på kärran. Vi var redo.
Ett kort stopp på Ekohallen för inköp av lite smågrejer till lille Kennet sen åkte vi vidare mot Göteborg.
En trafikolycka på E6 stoppade oss ett tag och vi satt och småpratade i bilen medan regnet piskade utanför på bilrutan. Det var mysigt mitt i allvaret, vi visste ju inte om någon blivit skadad i olyckan.
Vi tuffade vidare och vi nådde Göteborg i samma veva som fröken särbo slutade sitt jobb för dagen, hon mötte oss springande och jag har nog aldrig sett henne vackrare. En mäktig känsla.
Kaffe och ett avsnitt av Robinsson sen var det sovning för unga fröken Vilhelmsson.
Jag får var uppe så länge jag ville och det var jag med, det blev få timmars sömn. Vi hade bara några ynka timmar tillsammans och jag ville spenderade dom väl. Att ligga nära var något som var viktigt.
Jag låg och målade på hennes rygg. Alla känslor och alla vackra bilder bara rann ur mina fingrar ut på hennes ryggtavla.
Jag använde alla färger som finns och bilderna skiftade från motiv som finns i verkligheten och bilder som bara finns inom mej. Jag skrev några meningar som kom från mitt hjärta, det var kraftfulla ord som skrevs med mina nätta fingertoppar.
Mina känsliga fingrar som penslar och hennes rygg som en tavla. Jag bara älskar det.
Under morgontimmarna när jag målade konstaterade jag att jag är den rikaste bönan i universum. Jag har ta mej tusan allt. Och åt det konstaterandet var det helt omöjligt att inte forma läpparna i ett leende.
Vi spenderade stora delar av fredagen tillsammans men 17:00 väntade det åter arbete för henne så Mollie och jag tuffade hem mot byn igen.
Det är tufft med särbolivet. Det blir många mil i bilen för oss båda. Men det är värt det. Alla dagar i veckan ;)
Jockarp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar