Hoppets tid.....

Det är så härligt på våren när man känner att allt blir lättare. Våren känns verkligen som hoppets tid. Och det känns som om det verkligen behövs just nu. Jag har en uppfattning om att det många människor som inte mår bra. 

Om det är för vintern som varit eller om viruset som härjar har något med det hela att göra vet jag inte. Men måendet verkar sämre på nåt sätt. 

Jag har en hel del oro runt omkring mej och självklart påverkar det mej. Men för att hålla tillbaka alla mörkar moln så finns alltså det där härliga ljuset där och ibland orkar man fokusera fullt ut på det och ibland orkar man det inte. Det går lite upp och ner. Men nog hjälper vårblommor och sol till alltid :)

Kennet och jag har varit utomhus och i rörelse. Vissa dagar har han varit med mej på springturen och vissa dagar har jag först varit på berget med honom i promenadtakt och sen har vi gått hem och där har jag bytt skor från promenad till springskor och fortsatt min rörelse utan honom.

Jag har arbetat en del vilket gjort att jag missat Mollies eftermiddags och kvällsaktiviteter. Hon har sovit när jag kommit hem efter arbetsdagens slut. Jag har haft mornarna ihop med henne och det är en viktig tid, att känna in hennes mående. Det hände en hel del i även hennes liv och självklart påverkar det. Och där någonstans ska ju jag stå och vägleda eller i alla fall finnas tillhands. Det är inte alltid lätt har jag märkt.

Hon har under veckan plockat nässlor, kokt, torkat och sen stekt dom i salt och smör. Jag är besviken på att jag missade hennes nässeltest men jag känner väl att det inte är försent ännu. Nässelsäsongen har ju precis börjat ;)

Enligt hennes smaklökar så var smaken god.

Jockarp.