Vårdagarna radar upp sej, det har bjudits på fantastiskt väder och vi har njutit utomhus. Vi har cyklat till skolan, vi har promenerat och vi har sprungit. Dagar som känns som fågelsång och ljumma vindar i håret för mej.
Mollie har varit på handboll två kvällar och ena kvällen tränade dom på beachhandbollsplanen. Det var som små kalvar på grönbete som sprätte runt i sanden med en boll. Kennet och jag tog en löptur ner till stranden i Hällevik. Han spanade på ankorna och jag blickade ut mot havet. Livet kändes bra enkelt.
Jag har plågats med vakentid på nätterna, men plikten framför allt. Det är hårt liv med nattjänstgöring därför är det än viktigare att hitta dom där små tillfällena för återhämtning. Jag är bra på det.
Årets första svenska jordgubbar har intagits i palatset. Jag nöjde mej med att dofta på dom, jag tyckte det var bättre att min dotter fick möjligheten till att provsmaka. Doften var sagolik och tydligen var inte smaken så dum den heller ;)
Efter ett tag med en strulande mage är jag just nu inne i ett fasteperiod. Periodiskfasta. 16-8. 16 timmars fasta och 8 timmars matfönster. Jag gillar metoden eftersom man kan leva det sociala livet och må fint. Att sitta till bords med min dotter och inta en gemensam måltid. Resultatet är enastående. Magen mår prima och jag känner mej strak och lätt.
Ju mer jag tänker på de desto mer självklart blir det om hur allt hänger ihop. Genom alla tider har människan ätit när det funnits mat och har det inte funnit mat så har man fått fasta. Det är alltså inget nytt för människokroppen och genom fastan vilar dom inre organen. Hur som helt är jag glad över att med så små enkla saker förändra och få ordning på något som inte funkat hundra i kroppen.
Det var min kropp det, men även Mollie har haft bekymmer med kistan så efter ett samtal med skolsköterskan beslutad vi gemensamt alla tre att vi ska testa laktosfri kost den närmaste tiden. Nu hoppas vi att det hjälper mot hennes bekymmer.
Jockarp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar