Nu är årets julgranar huggna och hemkörda. Mollie satte upp sin direkt men jag fick vackert vänta lite, det saknades både ljusslinga och julgransfot. Men det viktigaste var faktiskt att hon fick upp sin.
I år har vi ju en ny familjemedlem som ska fira jul med oss och han fattar inte riktigt vad vi håller på med, men julkulorna verkar vara en höjdare i Kennets ögon. Jag är inte helt hundra på att våra granar få stå stadigt ända fram till tjugonaknut. Kennet kan ju ha andra idéer ;)
Vi tog en snabbis till fröken Särbo. Mollie och jag lagade middag och gjorde efterrätt. Allt stod klart på bordet när hon kom hem från en lång arbetsdag. När mat och disk var klart parkerade vi oss i soffan och tittade på så mycket bättre. Väldigt mysigt.
Under dagen var vi ute på turné en sväng, Vi åt sushi viket var en höjdare. Jag är så glad över att Mollie vill testa nya saker. Jag gillar nyfikenhet, det är en bra egenskap att ha med sej i livet.
Sen var det åter dags att säga hej då. Jag kan känna mej väldigt bitter i dom ögonblicken. Riktigt ledsen. Det över att jag inte alltid kan ha det som jag har det när vi två är tillsammans.
Jag försökte skaka av mej den ogynnsamma känslan och i bilen hem kom jag faktiskt till insikten om att jag just nu är otroligt lycklig. Det även om jag inte kan äta kakan jämt, men jag har den i alla fall i mitt liv. Och livet ter sej väldigt enkelt och ljust. Inget drama så långt ögat når och det är så otroligt skönt. Att bara vara liksom, att njuta av allt som livet ger.
Mm livet är bannemej det bästa som hänt mej, inget snack om den saken.
Jockarp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar