San Sebastian…….

En dricka i min hand, rumpan mot sand. Dånet av musik och ett myller av människor lämnas bakom oss. 

Framför oss vilda vågor som slår mot land. Solen som sakta rör sej neråt. Jag sitter mot väster. En mås plockar snabbt något ur sanden bara en meter från mina fötter. Jag märker att jag ler. På en strand i San Sebastian.

Ord som träffar mej likt kulor från en kulspruta.

Boom. Vi är för olika.

Boom. Vi intresseras inte av samma saker.

Boom. Vi har inte samma drömmar.

Boom. Vi har inte samma mål.

Orden rev och dom slet i mitt inre.

Jag märker att jag ler. Men absolut inte av det mina öron hör, utan av det mina ögon ser.

Det är så storslaget att sitta med ett öppet hav, vågor som slår och solen som snart är helt borta i horisonten. Jag ler på en strand i San Sebastian.

Men allt är inte svart och vitt. Samtalen må låta brutala vid första tanken och det var så för mej. Jag fokuserade på horisonten. Där det stora blå möter varandra. Det fick mej att le. Där på en strand i San Sebastian.

Blicken mot havet med en fråga. Är du lycklig?

Blicken mot havet med en fråga. Varför delas våra liv?

Fråga ett. Ja. På det stora hela är jag det. Lycklig.

Fråga två. ?

Jag tror att det är bra att ställa sej dessa två frågor emellanåt i livet.

Jag ser på våra olikheter som något fint, jag ser våra olika intressen som något bra, att vi i det kan utmana varandra. Våra drömmar behöver inte vara dom samma och våra mål kan vara olika.

Att leva tillsammans och älska varandra har absolut inget med det att göra. 

Känslan av att jag vill finnas där när min tjej uppnår sina mål, att se henne utvecklas i sina intressen och att hon får drömma känns så självklart för mej. Det är inget obra i det.

Vi öppnar en ny bok efter vår stund på en strand i San Sebastian. Det känns som en bra bok.

Nu rullar vi vidare på vår resa. Närmast ligger Frankrike.

Jockarp.