Amalfi….

En vecka i Italien med frun. Amalfikusten närmare bestämt. Vi skulle fira hennes 40 och 41 årliga födelsedag. Det blev en fin upplevelse med mycket vackerhet.

Vi åkte ner till Positano och åt glass. Vi la oss på en brygga och bara njöt av värmen och utsikten ja och av varandra med såklart.

En dag i pompej med omnejd, ja lite historia är intressant och pompej är så sjukt mäktigt. Att dom hållit på sen 1700-Talet med utgrävningarna och fortfarande är dom inte klara. Vi hade även möjligheten att kolla där utgrävningarna nu pågick. Fantasin sattes igång.

Vi var nere i Amalfi och åt deras specialitet som vi köpte i ett hål i väggen. Vi smakade godsaker och tryckte glass. Livet ändå.

Att få ta del av det italienska köket gjorde vi på bästa sätt då vi bjöds hem till en italienare. Där utbildades vi i hans kök. Vi gjorde pasta, mossarella och tiramisu. Så mysigt och fint.

Ja det var verkligen fina dagar vi fick tillsammans och Italien är Verkligen bedårande vackert.

Jockarp.

Pirrig…..

Efter en vecka med jobb så kom helgen perfekt. Det är alltid lite tuffare när man är ny på jobbet. Så mycket att ta in.

Jag har haft äran att träffa på en massa gamla jobbarkompisar. Alla hälsar mej välkommen tillbaka. Så himla roligt och det betyder faktiskt mycket för mej. 

Jag har hunnit med en utbildning i veckan också, intressant sådan.

Hemma har jag haft det lugnt, jag har servat min fru med diverse saker och uppgifter. Hon har haft ett tufft schema och jag har verkligen velat underlättat livet för henne så hon fått förbereda sej i bästa mån till de som komma skall.

Fredagseftermiddagen checkade vi ut lite tidigare från jobb för att hinna ta oss upp till huvudstaden så fort som möjligt.

Det gick fort, kanske lite väl fort ;)

Idag är det en spännande dag. Och jag är en aning nervös faktiskt.

Jockarp.

24:an…..

Det var tio år sen jag var i Barcelona. Ja nu var det dags igen. Förra gången jag var där sprang jag ett marathon, denna gången var tanken att göra detsamma.

Vi lämnade ett snöigt Jockarp och körde ner till Malmö.

Sydligare och snöfritt. Bra där. Över sundet till Kastrup sen iväg med flyg mot Spanien.

Vi kom fram sent så det var tåget in till stan och sen knallade vi iväg mot vårt boende.

Vi bodde kanon. Mitt i stan precis mellan start och mål för loppet.

Lördag och vi skulle hämta nummerlappen. Det är alltid tidskrävande så vi ville ha det gjort så fort som möjligt.

Vidare strosade vi runt på stan. Åt gott och tittade på folk. På La Rambla stötte jag ihop med en kvinna som jag sprang Tokyo marathon med. Det var ett glatt återseende. Även hon var redo för ännu ett marathon.

Starten på loppet gick 09:25 och 4,5h senare var vi i mål. Vi hade haft fantastiska timmar på Barcelonas gator. Så mycket folk som var ute och hejade i det soliga sköna vädret. 

Jag hade henne vid min sida under hela loppet, min underbara fru. Vi pratade stora delar av loppet, om allt, och framförallt hur vi kände oss. Och båda två mådde bra loppet igenom. 

Det var ett mäktigt avslut när vi hand i hand till publikens jubel sprang igenom triumfbågen och in i mål. Mäktigt så tårarna kom.

Vi var trötta men glada och när blinget hängdes runt nacken njöt vi av att ännu en gång pressat kroppen till max.

24 maran i ordningen för mej och den andra för min fru. Ja det var fint att göra ännu ett lopp tillsammans.

Vi gick hem och tog en lång het dusch sen en stunds vila under täcket i sängen innan vi begav oss ut för att käka en gudomligt god pizza.

Vi somnade klockan åtta på kvällen och sov som små grisar till halv fyra på morgonen.

Kroppen kändes faktiskt förvånansvärt pigg. Go känsla. Vi tog en kaffe och lite choklad. Sen somnade vi en stund till. 

Måndagen stod det hemfärd på schemat och det var fint att komma hem med blinget. Kidsen sov så godnattet fick skötas om per telefon när vi landat på dansk mark.

Jockarp. 

Vårkänslor……

Jag befann mej mellan två jobb i fredags och det utnyttjades till fullo. Först en hälsokontroll sen en löptur med terriern. För första gången detta året gick löpturen att ta i småbrallor. Det närmar sej. Våren är på intågande och den är så välkommen.

Kvällen var jag utbjuden av min fina fru. Först var vi på flabben och käkade en väldigt god middag. Vi träffade vänner som slog sej ner och åt med oss. Spontant och fint.

Vi sa hejdå och gick vidare till teatern i Kristianstad. Älskar teatern och jag älskar mitt sällskap. 

Vi satt och höll varandra i handen hela föreställningen. Det var helt underbart.

Och föreställningen då. Jo den var galet bra den med. Så som i himmelen. Jag har sett den innan men jag tröttnar då aldrig på den.

Lördagen bjöds det först på en löptur sen på kalas till svärmor. Trevlig tillställning och god mat. Solen sken så vi höll oss utomhus så mycket det bara gick. Det gäller att passa på.

Vi fick med oss ett par mindre barn hem för mellomys och övernattning.

Fem barn till Mellon alltså. Hallå så mysigt. Och tänk. Rätt låt vann :)

Söndagen blev lugn. En promenad med Kennet på beget. Vi la oss i gräset i en solig glänta och bara njöt. Livet alltså. Grillen tändes och vi satt ute och käkade lunch.

Inga klagomål på den helgen alltså.

Jockarp.

Platsbyte…….

Soliga dagar med henne

Jag har inte mått bra, krabb med magen och omläggningen med kosten har nog påverkat mer än vad jag trott. Jag har varit matt i kroppen och öm i musklerna. Varken laktos eller gluten har tuggats och ja rimligt så borde det ju påverka.

Men en viss oro känner jag inför det stundande maratonloppet. En vecka det är lite tid för att snyta 42,195 meter ur nosen.

Jag är också inne på upploppet på jobbet nu. I skrivande stund har jag en arbetsdag kvar sen lägger jag kepsen på hyllan och checkar ut. Men det är med delade känslor såklart. Jag trivs med allt på mitt kneg men ändå blev jag så triggad av det erbjudande jag stod inför så ett nej var inte möjligt. Måndag startar ett nytt kapitel.

Nästa vecka byter muggen plats.

Jockarp 

Konstrundan…..

Jag har smakat på ett långpass i springskorna. Det efter att magen kraschat, det var ingen bra kombo. Efter passet har jag känt mej sliten och trött. 

Jag har lagt om kosten nu så jag hoppas på att få ordning på kistan. Marathon stundar och jag måste orka träna. Jag har börjat käka enligt fodmap. Denna kost ska tydligen lugna ibs mage. Hoppas den lugnar mej.

Jag har jobbat på i vedhögen under förmiddagarna och förvärvsarbetat under eftermiddagarna. Det är långa dagar och dagar i från familjen. Vi längtar till helgen allihop nu.

En helg som inte är alltför inbokad. Frun ska iväg några timmar på lördag annars har vi all tid tillsammans. Och kidsen vill nog hänga med oss i alla fall när vi ska kolla på Mellon.

Och verkstan kräver sin tid. Vi har blivit inbjudna att vara med i den årliga konstrundan som går av stapeln varje år här nere i söder. Påskhelgen är vad som gäller och då måste vi ha en massa fina saker att ställa ut så andra människor kan få ta del av vackerheten från de Jockarpska skogarna. Ja det rullar på.

Jockarp

Ullared Kaa……

Ja jag har nu jobbat min sista natt på ett tag. Det ser jag som något positivt. Lite vila från att pressa kroppen allt för hårt är skönt.

Jag vilade några timmar efter jobbet sen var det iväg mot väst.

Det hade varnats för blixthalka i stora delar av vår del av Sverige och det var halt på sina ställen.

Vi stoppade till i Kristianstad och lämnade av ett barn och Mollie köpte några böcker sen drog vi vidare mot den stora metropolen Ullared.

Vi gick in i affären och tog en måltids bums. Vi behövde fylla på energierna lite. Och jag behövde en kaffe.

Vi hade en supermysigt stund i affären. Mollie är ett behagligt sällskap. Vi fyllde vagnen med en massa saker till familjen. Ja det går några flaskor tvättmedel i vår familj under ett år. Det är skönt att hamstra så man slipper asa hem sånt när det ska handlas mat i veckorna.

Vi betalade och körde och parkerade bilen på hotellets parkering. Vi checkade in på hotellet och i kylskåpet stod det en låda med frukt. Vi blev fundersamma. Kanske att det var den förra gästens som glömt det?  Men de slog mej att min fru kanske hade något finger med i spelet. Och jo då. Det var hon som beställt godsakerna till oss. Så fint av henne.

Vi slappade i sängen och mumsade i oss allt gott.

Helt klart en kanondag med min dotter.

Jockarp.

Tillsammanstid…..

Vi hade mycket att fira och vi gjorde det i form av ett dygn ifrån barnen. Vi checkade in på ett hotell på Sveriges sydligaste plats Smygehus.

Vi tog oss till rummet och där stannade vi kvar och njöt av varandra. Emellanåt har vi allt för lite tid tillsammans. Karriären går före. Det är något jag avskyr. Det känns som fel prioritering. 

Tre timmar spenderade vi på rummet med utsikt över havet sen satte vi oss till bords för att avnjuta en fyra rätters meny. Efter ett par timmar var vi mätta och belåtna och vi intog sängläge.

En mysig morgon och en god frukost sen gav vi oss iväg.

Vi stannade till för att njuta av naturen innan vi körde mot Hörby för att svänga inom ett par vänner för en kaffe. Gästvänligt och trevligt. 

Vidare hemåt och vi hann ta en sväng med Kennet på berget till solens strålar. Helt underbart.

Sen rullar vi in i sportlovsveckan. Vi har bara ett barn hemma just nu och det känns lite märkligt. Det barnet åkte till malmö med några kompisar så allt låg öde och tyst när jag efter nattarbete hasade mej upp. Skönt med tystnaden. Solen sken så jag kände ett starkt behov att ta mej ut. Livet känns liksom betydligt lättare i sol.

Jag håller fortfarande på att plugga engelska och det går framåt. Jag är avundsjuk på min dotter och fru som bemästrar språket till fullo. Mollie tror inte att jag nånsin kommer göra det. Men när hon är för kaxig så brukar jag fråga henne om vad växellåda eller värmeväxlare eller nåt annat för henne svårsmält ord heter på engelska. Då blir hon tyst en liten stund sen frågar hon mej varför hon behöver veta det. Tja inte vet jag men jag vet att jag måste veta sånt ;) 

Vi har olika liv vi.

Ja och så har jag även hunnit med ett par nya fåglar. Jag är besatt.

Jockarp.

Nytt jobb…..

Efter en sen utekväll i lördags så har jag känt mej lite sliten. Det var helt klart värt det. Hela Venediggänget återförenades. Vi åt en god middag och fortsatte ut i kvällen/natten. Mycket fina samtal och alla har lätt till skratt så det bjöds även på det ;)

Söndag morgon begav vi oss ut i springskorna, det var inte så mysigt. 23 km i isande vindar. Vi var helt röda båda två när vi kom hem. Resten av dagen spenderades inomhus under en filt i soffan.

Och så är det då så att jag fått ett nytt arbete. Jag är inne på slutspurten på min nuvarande sysselsättning. Jag ser givetvis framemot de nya äventyr som kommer ta fart. Det kommer bli väldigt annorlunda då mycket av kommunikationen kommer vara på engelska.

Min helt underbara familj är därför behjälplig i min avdammning av språket. Mollie ger mej veckoglosor och mycket av samtalen hemma är just nu på engelska. 

Igår spenderade jag en timme i badet på altanen med min dotter och hela konversationen skedde på engelska. Det känns bra när man kan börja skämta även på det språket. Men visst jag ligger ju helt klart en bit efter min fru och dotter vad det gäller kunskap i ämnet. Men viljan finns. 

Jockarp.

Fru magi…..

Det är ingen hemlighet att min fru börjar bli lite trött på min fågelproduktion. Eller ja hon gillar mina skapelser men att det står en flock på diskbänken retar henne;) ja vi får nog ta tag i att låta dom komma ut i lite miljöer i huset.

Jag testade i alla fall att gör en ny lite modell. Ganska fin tycker jag. Så nu ska jag nog överproducera även den modellen.

Det händer andra saker i vårt liv. Framför allt i mitt. Jag står inför ännu en ganska stor förändring. Ett nytt spännande kapitel är i startgroparna.

Detta nya gjorde att jag möttes av rosor, choklad och ett vackert kort (med ännu vackrare text i)när jag kom hem efter avslutad arbetsdag. 

Jag är bortskämd med kärlek från min fru. Jag har aldrig känt mej så sedd, så uppvaktade nånsin i livet. Hon är fru magi. Min fru.

Jag har slitit i vedhögen också ett par dagar. En ny säsong kräver nya krafttag. Men just nu längtar jag till våren. Det är kallt emellanåt och lite sol i ansiktet är ju aldrig fel när man arbetar.

Jockarp.

Mellomys…..

En härlig helg är till ända. Verkstadshäng och fågelskapande. Ja jag la några timmar där och jag mår väldans bra av det:

Lördagskvällen spenderade vi ihop med barnen och Melodifestivalen. Så himla mysigt att sitta tillsammans, kolla och småprata, och givetvis lite godsaker till det som min underljuvliga fru fixat.

Bad på altanen under en stjärnklar himmel. Jo jag tackar ja. Vad mer behöver man?

Hela gänget förutom jag åket till shoppingcenter i Kristianstad. För varje dag som går ökar känslan av att jag vill vara på platser jag mår bra av och med människor som betyder något för mej. Det känns fint, dock finns en lite rädsla över att jag ska bli isolerad. Jag är ju faktiskt väldigt social av mej. Men inte just nu. Man ska lyssna på kroppen. Så när gänget var iväg städade jag lite i verkstan sen gick jag in och dammsugare och torkade av golven. Behövligt.

Kvällen spenderade vi i stallet. En äldre herre har nu blivit bästis med min bonusdotter. Han är över trettio och hon är fjorton. En perfekt kombo. Jag har lovat att hjälpa till lite i början av deras relation. Men tanken är att gentlemannen och fjortisen ska hänga tillsammans. Vi tog en lite ridtur för att dom två skulle få känna lite på varandra. Det blev en fin och mysig promenad.

Jockarp.

Frun……

Känslan av att behöva nypa sej i armen över lyckan med henne verkar aldrig ta slut. Varje dag är magi i mitt liv. Den där känsla av att jag har allt jag nånsin önskat mej. Alla bitar på plats, ja det är magiskt. 

Det har ju inte alltid varit så. Nä oftast har det saknats en bit. Den kan tyckas varit liten, men jag känner ju nu att längta efter henne, hon den rätta har varit stor.

Att vi varje ny morgon börja med orden jag älskar dej. Att mötas av ett leende. En hand mot naken hud. Att kliva upp. Mysa med en kopp kaffe. Gå igenom dagen och vad som komma ska. Att fortsätta dagen i från varandra med en längtan efter henne. Galet. 

Längtan gör att mötet blir starkt varje gång vi ses igen. Hennes närvaro i mitt liv. Dygnets alla timmar.

Hur kunde jag ha sån tur. Hur kunde bitarna falla så på rätt plats.

Just nu har jag bara en enda önskan. Och det är

Att vi ska får leva tillsammans en massa år. Ibland kommer nämligen rädslan och puffar till mej lite. Att det kommer kanske inte alltid att vara så underbart som det är Just nu. Jag försöker njuta varje sekund för jag vet att det kan försvinna. Avskyr känslan av att något så vacker ska ta slut.

Men Konstatera lyckligt: Herregud vad jag älskar min fru.

Jockarp.

Utveckling……

Vi har dragit på med ännu ett långpass på berget i löparskorna. Det är nödvändigt just nu. Nästa marathon närma ju sej med stormsteg. Kennet fick följa med en bit för att sen bli upphämtad i bil.

Vi har varit på dejt på vårt favohak i stan. Vi provade deras nya meny och den var inte dålig den. Jag är tacksam över att vi gör sånna små utfärder tillsammans. Det är så lätt att man glömmer bort att leva mitt i vardagen.

Vi har badat mycket på altanen, och himlen har varit helt prickig av stjärnor. Det är otroligt vackert att sitta där under och titta upp, jag ser nåt nytt hela tiden.

Utvecklingssamtal med Mollie. Det fick som väntat bra. Inga bekymmer där inte. Och nu är det inte heller några bekymmer att gå på samtalen. Så har det inte alltid varit.

Jag har även provat en ny design på fågel. Fantastiskt roligt ;)

Jockarp.