Censur och fina människor.

Nervös?  -Vad är det?

Hjärtat bankade på för fullt när jag låstes in i närradiostudion i Sölvesborg. Jag flinade till lite och tänkte på kvitt eller dubbelt, de där frågeprogrammet som gick på 80-talet på TV.
Där låstes den tävlande in i en bur, säkert jättevarm och nervöst inför den kommande prövningen, så var det för mej med. Jag skulle inte svara på några besvärliga frågor, jag skulle bara berätta om en del av mitt liv som varit lite upp och ner.

Att det visade sej vara hack i en av mina skivor gjorde det hela lite mer spännande(precis som om det behövdes liksom)

Sändningen började och hjärtat höll på att hoppa upp i halsen på mej, hihi de hördes säkert, men jag tänkte som så många gånger förut att jag har gått igenom det värsta, så ingenting är längre svårt, ingen utmaning är för tuff för mej.

Det gick bra, det kändes bra och jag försökte förklara på bästa sätt hur mitt liv varit utan att hänga ut någon eller kasta någon skit.
När jag pratat en stund kom en av ljudkillarna in och sa att närradiochefen hört av sej och sagt att jag absolut inte fick säga min ex frus namn. Jag blev lite besviken för i slutet när jag skulle tacka henne för att hon funnits i mitt liv så ville jag nämna henne med förnamn. Det hade blivit lite mer stuns i tackdelen då, men jag fick ändra om lite för jag ville verkligen inte att radion skulle få en anmälan på sej på grund av mej, de kändes lite onödigt.

Efter alla fina ord som ramlade in via sms, mail, Twitter, fb och även här på bloggen så tror jag att jag lyckades ganska bra med att vara saklig, berätta tydligt och förmedla det sjuka jag varit med om och ändå vara väldigt ödmjuk.
De ringde en kvinna som jag hälsa på när jag möter henne på stan, men jag känner henne inte. Hon ringde upp mej och nästan ursäktade sej över att hon inte visste vad jag gått igenom, att jag var stark och att det var bra att jag kämpade på.
Innan vi sa hej så började hon gråta i telefonluren, jag blev rörd och så klart väldigt glad över att det finns människor med så stor empati, det finns hopp för mänskligheten.

På FB fick jag till mej rader som
Du va grym! Trots att man redan visste din story kunde jag inte hålla tårarna tillbaka.
Du är så jäkla bra Leo!
En Rörande livsskildring, gripande
Fantastiskt framförande..........
Leonora,Tack för att du delar med dig av din livshistoria. Så gripand! Finns inga ord för vad du gått igenom. Du är en helt otrolig kämpe! Och så bra musik... Kram

Bara för att nämna några av dom fina orden.

Vidare fick jag fler samtal, människor som missat programmet och gärna ville ha det på cd, tyvärr var det live sändning så jag bandade inte själv det. En man som ringde sa att jag helt klart inte skulle sitta på ett massabruk, att jag hade annat att ge.

Jag behöver knappast skriva att jag blev super glad av alla fina ord. Jag tackar ödmjukast, det betyder mycket för mej och min lilla familj.

Mollie hade varit med mormor i skogen och när jag kom hem lite efter lunch så hade hon inte somnat, sen var det mystid med mamma som gällde. Sen middagslur blev det alltså och resulatet blev att vi tyvärr missade Calle-loppet.
Kvällen umgicks hon med morfar, det var ju dags för det första lilla loppet för maratonmammorna, ja det blev lite lite tid med myset igår och jag kan förstå lite bättre när människor säger att dom inte räcker till.
Jag räckt inte till för myset igår, mina aktiviteter inkräktade på vår tid.
Ja nu händer det ju inte allt för ofta så vi överlevde både hon och jag.

Loppet då, jo de gick i raketfart, efter att tagit rygg på min något mer erfarne vän så gick jag efter 24 minuter och 23 sekunder i mål, 19 sekunder efter min kompanjon vilket inte gjorde så mycket för det var första och sista gången jag kom efter henne ;)
Nej jag skojar bara, vi ska stötta varandra och hjälpa varandra att nå vårt mål, ingen inbördes tävlan här inte.
Vi var båda nöjda med resultatet.

De bar sen hem och bokläsning med mitt lilla mys stod på agendan, hon somnade på min mage och jag satte på radion på mobilen, jag skulle lyssna på sommarpratet som gick i repris på kvällen, ja det lät faktiskt inte så tokigt, även om det är lite märkligt att höra sej själv på radion.

I mål efter vårt första lopp :) Hej  New York.

Ja dagen hade varit omtumlande och händelserik med mycket spänning.
Men såklart utvecklande och rolig, tack för det, en dag till att lägga i lilla asken av braiga dagar :)

Jockarp.