Danmark……

Jag vaknade upp inslingrade i en annan kvinnokropp. Jag log och kände att jag låg för långt i från henne trots närheten. Jag log igen och tänkte att det är minsann en bra känsla det.

Jag körde Mollie till skolan för att hon skulle göra dom nationella proven. Efter det skulle hon hämtas upp igen eftersom hon behövde vila lite på grund av en rinnande näsa.

Klockan elva skulle barnet hämtas upp och halv tolv skulle jag vidare i livet. Jag körde till Najsum och hämtade upp ett par damer. Genom ett regnigt bilfönster såg jag hur vi närmade oss vårt grannland Danmark.

Vi åker över sundet och tog en sen lunch. Väldigt trevligt och gott.

Efter det checkade vi in på hotellet, damerna drack bubbel jag drack vatten. 

Vi gick den korta vägen till Royal Arena och efter en smidig biljettkontroll var vi inne. 

Wow wow wow säger jag bara Dean Lewis levererade en toppkonsert. Galet bra.

När han berättade om sin far som varit sjuk i cancer och att han då skrev how do i Say goodbay. Så började tårarna rinna. Dom rann än mer när hans far kom in på scen och spelade låten ihop med sin son. Herrgud så mäktigt och vackert.

Efter avslutad konsert spatserade vi tillbaka till hotellet. Vi var alla på muntert humör och det blev en del stoj och skratt innan vi klappade ihop i vågrät läge efter en mycket fin dag. Tack girls för en toppen dag.

Jockarp.

Viktigt paket…..

Tidiga mornar och arbete. Mollie har fått lift med mormor till skolan. Jag hämtade upp henne och ett helt gäng med tjejer. Mat och glass i stora lass intogs i palatset.

Jag lämnade kidsen och tog en sväng med Kennet på berget. Sen var det dags för verkstadshäng. Jag hade ett uppdrag. Ett färdigställande på gång. Min tjej fyller år och jag ville ge henne något speciellt. Något som var tvunget att kännas perfekt inuti mej. Och det gjorde det, även om dom inte blev identiskt lika så kändes dom helt perfekta. Att det även kostade mej en förkortning av ögonfransarna var något jag inte blev överlycklig över men det kändes liksom ändå värt det ;)

Och själva presentinslagandet hjälpte min lilla bedårande och hjälpsamma dotter mej med. Det blev ett vackert paket med ett ännu vackrare innehåll. 

(Tyvärr är jag lite skadad från en tidigare relation då jag uppvaktat utan att mottagandet blev positivt)  

Jag sa lite oroligt till Mollie.

- Tänk om hon inte gillar det.

Min kloka dotter svarade som det självklaraste i världen att du mamma! Du hade aldrig dejtat och blivit tillsammans med något som inte uppskattar det du gör i verkstan. Och dom är verkligen fina.

Jag log åt hennes utvecklande och lugnande svar. Hon är bäst mitt mys. 

Under krullandes av snöret till paketet passade hon även på att informera mej om att hon fått B på det nationella provet i svenska. Jo jag tackar jag :)

Jag lämnade byn och jag var nöjd när jag satt i bilen med mitt paket på väg till henne 

Hon öppnade dörren när jag kom och blev överraskad över uppvaktningen. Paketet öppnades och jag såg lyckan i henne. Det gladde mej oerhört.

Vi hade några fina timmar tillsammans där vi avnjöt fudge och kaffe i sängen. Vilket lyx en tisdagskväll. Jag älskar tisdagkvällar.

När jag kom hem till min snoriga dotter sa jag till henne att ljusstakarna uppskattades.

Vad bra men det visste jag väl svarade hon innan hon satte sej och mumsade glass. Glass är bra mot förkylning, det är sen gammalt det.

Jockarp.

Mysande…….

Alltså jag är så bortskämd. Vilken helg jag haft. Fredagen började med lasedome och buffé. Vi skulle fira min tjejs födelsedag. Hela gänget öste på för fullt med laservapnena. Inga mesar där inte. En asiatisktbuffe efter det. Jo jag tackar jag. Vi körde hem till Jockarp där Mammorna sminkade av döttrarna och nja jag var väl inte helt övertygad om att det där med smink gör en snyggare ;) 

Efter lek och mat passade det bra med ett bad på altanen. Det var så himla mysigt att sitta under stjärnorna och lyssna på kidsens historien från deras vardag. 

Natten blev en vaken historia, jag behövde närheten, det var viktigare än sömnen. 

Morgonen startade upp med Kaffe i sängen till en underbar soluppgång. Efter kaffet klädde vi på oss och begav oss ut. 2,4 mil slutade turen på i löparskorna. Ett bra pass som innefattade vacker natur. Samtal och pusspauser. En runda helt i min smak.

När vi kom hem hade tjejens bakat scones och även gjort egen jordgubbsylt. Wow vilken lyx.

Vi hade en lugn och lärande dag. Det är nya människor som kommit i vårt liv och för att lära känna varandra lite bättre gjorde vi en kahoot. Väldigt roligt må jag säga. 

Vietnamesisk vårrullar stod på menyn till middag och alla hjälpte till att fixa maten. Älskar när köket fylls av människor. Gemenskapen är vacker.

Tårta avnjöts i soffan till tv program. När vi firar firar vi ordentligt.

Kidsen fortsatte kolla tv och Jag tog en tupplur i min kvinnas famn, med hennes fingrar pillandes i mitt hår. Jag kan inte i ord beskriva den känslan. Så skönt, tryggt och rofyllt.

Det blev få timmar sömn även nästa natt och dagen började som dagen innan med en löptur, dock inte lika långt.

När vi kom hem var smeten till dom amerikanska pannkakorna klar. Tre plattor på spisen sattes igång sen brassades det pannkakor i palatset.

Mysfrukost med hela gänget. Och myset fortsatte sen hela dagen. Att bara stosa runt med människor runt omkring mej är så mysigt. Jag njöt.

Min tjej fixade middagen, jag gled bara runt, pussade på henne, rörde vid henne och provsmakade lite då och då. Att kunna sätta sej till bords var helt fantastiskt. Lyxigt.

Klockan 21 låg jag ensam i sängen igen, det sved av saknaden efter henne men jag plockade fram dom fina minnena från helgen och somnade med ett leende på läpparna.

Jockarp.

Lycklig nu……

Lyckligt lottad minsann….

Jo jag är kvar, mina dojor i storlek 40 spatserar fortfarande på planeten jorden och tack gode gud för det. Jag är inte klar än. Men jag har haft lite annorlunda dagar. Jag har arbetat hela dagarna vilket inte riktigt är min grej ;)

Men innan jobb har jag befunnit mej på Ryssberget med min hund, bra start på dagen. kvällarna har varit proppfulla då jag inte varit hemma före 18:30.

Mollie har haft handboll och jag har fått prioritera hemmet, jag har alltså inte unnat mej promenader eller springturer. Tvätt, tvätt och tvätt. Ibland undrar jag hur många det är som bor i det Månsagårdska palatset. En annan frågeställning som flugit förbi min hjärna är om det är någon annan som kommer och dumpar tvätt i vår tvättkorg. Morr. Jag känner här och nu att jag måste får stopp på detta sjuka beteende. Tror jag får kalla till ett familjeråd i dagarna.

Jag har haft pianolektion och jag var faktiskt nervös när min lärare skulle komma, jag hade inte full koll på Läxan. Jag levererade sisådär men han tycker ändå att jag är duktigt. Det är glädjande att han är så peppande. Det förändrades dock när vi spelade den nya veckans läxa. Det var skitsvårt och när jag sa det så flinade han och sa: -fixar du den låten så är du grym och jag kommer bli väldigt imponerad. Humf. Gissa vad jag har gjort och kommer göra? Jo jag tränar så fingrarna blöder och huvudet kokar. För ingen säger så till mej. Det finns inget annat alternativ än att naila låtskrället. Men fan vad svårt det är.

Fredag idag och jag har en längtan i mitt bröst som är så stor och så oroligt vacker. Idag ska jag träffa min tjej och vi har en hel helg planerad tillsammans. Vi ska börja helgen med Laserdom med kidsen i eftermiddag sen fortsätter vi i livet. Och just nu fortsätter vi tillsammans. Så fint och jag är så otroligt lycklig.

Älskar att vara lycklig……

Jockarp.

Det bästa som hänt……

Det finns inga genvägar mot maran.

Efter tre timmars sömn efter nattskiftet hoppade jag upp ur sängen. Ett par koppar kaffe sen ut på berget. Jag var trög i kroppen och en tanke om en jobbig runda flög förbi. Jag lät den flyga förbi jag ville inte fånga den och brottas med den.

Ett par kilometer var tröga sen gick det förvånansvärt bra. Efter 3 mil och ca 750 höjdmeter var jag åter hemma. Och jag kände mej fortfarande fräsch. Det gjorde jag ändan tills jag stod i duschen och saltet lämnade min kropp. På vägen av kroppen passerade det mina bröst och min mage. Det sved som eld. Jag hade fått skav. Rejäla svidande skav. Aj…

Efter svidet satte jag mej i soffan i morgonrocken och bara satt. Jag var nöjd och jag kände en behaglig känsla i hela kroppen. Det är en månad kvar till Boston maraton och jag känner mej faktiskt ganska redo. Några fler långpass hade kanske inte skadat men ja nu är det som det är med det.

Jag hämtade upp myset från skolan och vi begav oss till Ica för veckohandling. För dagen tog vi en vagn, dåligt val. Vi gick banans och shoppingturen slutade efter en lusentapp. 

Hem och mat lagade. Pasta pesto jo jag tackar jag. 

Jag hade bestämt träff med min tjej men innan dess hade jag ett par uppdrag att slutföra. Det styrdes upp och åter var jag i hennes gosiga och trygga famn. Vi gick en promenad med Kennet. Ja uppskattar våra promenader och springturer som vi har tillsammans. Eller ja jag uppskattar tusan ta mej allt med henne. Hon är bland det bästa som hänt mej. Att det skulle ta 46 år kan jag blir lite smått tjurig över ibland men jag ska försöka släppa det ;) 

Jag fick med mej en bild hem på min kommande tatuering. Att hon målat den till mej gör det hela än mer speciellt. Jag är väldigt tacksam och nöjd över resultatet. Hon är grym.

Jockarp.

 

Spontanitet……

En aning dystert…

Helgarbete på natten. Ja så är livet. Det har gått väldigt enkelt. Att vi även blev bjudna på mat underlättade arbetet. Jag behövde inte fundera på något liksom. Skönt.

Jag har även brottats med en saknad och en längtan efter min tjej. Att vi nu bor nära varandra underlättar livet. Det finns utrymmet för spontanitet. 

Mollie skulle på kalas till sin kusin då blev det utrymme för just det där spontana. 

Herregud så fint det är. Jag vet inte, men jag brukar ju inte sakna ord precis, men i detta fallet har jag svårt för att ta in och sätta ord på det. Alltså vi är så sjukt lika och har så förbaskat roligt ihop så det är nästan lite skrämmande. Jag ska försöka att inte skrämmas allt för mycket och faktiskt njuta av det vackra som sker med henne. 

Jag tryckte även in en springrunda med Kennet i helgen. Jag brukar försöka låta bli det när jag jobbar natt och många timmar. Men kroppen kändes fräsch så det var bara att tugga på. Go känsla.

En av det små terrierna har varit på vift efter en skogspromenad. Hon var borta i tre timmar och oron var stort att något skulle hänt henne. Men där är ju FB fantastiskt, hon hittades och när informationen kom ut på nätet så det var bara att köra och hämta upp henne andra sidan berget. Ja där slutade den historian väl.

Handbolls match för lilla fröken V. Två matcher spelades. Jag såg bara den sista. När den första spelades roade jag mej med min skönhetssömn. Den är viktigt den med ;)

Mkt bakande också i vårt liv nu…

Jockarp. 

Ofokuserad…….

Jag vaknade kvart i fyra. Jag tassade upp på bara fötter. Jag gav Kennet mat och gratulerade honom på födelsedag, han brydde sej föga om vad jag pratade om när han stod med huvudet nerböjt i matskålen.

Jag släppte ut honom och möttes av snö. Va fan? Igen liksom.

Jag stängde dörren bakom mej och körde mot gymmet. 45 minuter på löpbandet innan 8 h skulle avverkas i uniformen för att det dagligt bröd skulle förtjänas.

Efter avslutat arbete hämtade jag upp min dotter som ännu en dag hängt med huvudet över nationella prov, det hade gått bra men det hade varit lite klurigt.

Hem och mat lagades. En snabb dusch på det sen körde jag iväg. Jag hade en väntande dejt med en tjej. Vi möttes på ett köpcenter. En skön varm kram, en puss och en kopp kaffe på det.

Hon stördes inte av att jag emellanåt var ofokuserad. Antingen handlade det om folk som passerade förbi, jag var tvungen att glo. Eller fokuserade jag på henne när hon pratade. Dock inte på vad hon sa. Utan mer på hur hon sa det, med den där rösten som jag bara älskar. Hennes händer runt en kaffemugg. Hennes kroppsrörelse. Hennes blick och på hur hennes läppar rörde sej när hon pratade. Herregud. Jag hade det inte lätt där jag satt.

Hon hade ritat en ny tatuering till mej. Jag bara älskar den, tyvärr glömde jag den i hennes väska, men tja jag har inte bestämt tatueringstid än, så nä ingen ko på isen där inte.

Vi lämnade cafet och gick hand i hand. Den där magiska känslan av en hand i min, det är stort. Hennes hand kändes så självklart där i min. Vi passar perfekt. Hon klär upp mej och jag henne. Så fint.

Vi tog kärran och körde hem till henne. Tillsammans, så nära, ingen av oss vill förflyttas en millimeter ifrån den andra. Det var där vi skulle vara. Hon och jag.

Mollie skulle hämtas hem från handbollen så ja. Hej då var ett faktum. Jag saknade henne direkt när dörren slog igen bakom mej men så är livet just nu. Saknad, längtan. Mer saknad och längtan.

Mollie var vid gott mod, hon pratade hela vägen hem, hon pratade i duschen och hon pratade när hon fixade en frukttallrik innan sänggång. Jag gillar att lyssna på henne :)

Innan jag slog igen dom grönbruna ringdes godnattsamtalet till Skåne. Underbart fint, jag älskar dom där samtalen.

Treåringen…..

Jockarp.

Ge upp?

Alltså…..

Tidig morgon. Arbete. Ja det är hårt när man varit ledig i ett par veckor. Men jag hasade mej upp och arbetet utfördes.

Mollie hade studiedag så hon huserade själv hemma och det gick fint det. Jag litar på henne. Vi hade kontakt under dagen. Hon hade varit i stan med mormor och fixat lite grejer. 

När jag kom hem skulle vi ha kalas för Kennet som fyller tre år idag. Vi har ett litet upptaget schema idag så det passade bättre att fira dagen innan den stora dagen.

En promenad i skogen efter fikat. Och jag må säga att jag blev bjuden på en enastående vackerhet bland mossa och granskog. Hej återhämtning.

Jag hade en liten stund över mellan middagen och pianospel så då tog jag minsann och lyxade till det lite med verkstadshäng. Jag har saknat det, men för att jag ska kunna njuta måste det finnas tid. Men så fint det var att stå vid svarven en stund.

Och så pianospelet. Var det inte svårt innan så är det minsann det nu. Nu skulle jag börja spela på dom svart tangenterna också, Godevärld. 

Ett erkännande är på plats. Och det är, det har funnits en och annan sekund i fröken Vilhelmssons liv där hon funderat på att ge upp det där spelandet. Men sekunden efter har hon ombestämde sej igen. Det är ju sjukt kul med svårighet också, men ibland glömmer jag det ;)

Idag ska jag träffa min tjej. Det gör mej väldigt glad.

Livet alltså.

Nya alster….

Jockarp.

Frissan……

Ut på berget halv sex för en promenad med den lille terrier. Regn ja typ från morgon till kväll. Men Kennet gillar alla väder vilket är bra. Han får liksom mej också till att gilla det.

Mollie väcktes och snyggades till inför en skoldag. Vi lämnade henne sen bar det av mot Helsingborg. Kennet skulle snyggas till i pälsen, han går till frissan betydligt oftare än jag. Inte vettigt när man tänker på det men så är det faktiskt. Han går fyra gånger om året och jag en ;) men så är han snygg med.

Medan han njöt hos frissan tog jag ett löppas. Det första som hände var att jag trampade ner mej i ett slukhål. Jag trodde knappt att jag skulle kunna ta mej upp igen. Jag svor en ramsa, började flina sen sprang jag iväg med mina sketna skor.

Jag sprang in till Helsingborg city. Jag funderade på att stanna till och ta en kopp kaffe med det ösregnade och sitta och sippa kaffe då är ju lagom lattjo, och så skulle jag ju springa tillbaka också. Nä kaffet skippades denna gången.

Kennet var klar efter ett par timmar och det var jag också.

Jag körde i full rulle hemåt. Och jag hann faktiskt till skolan för att hämta upp min dotter.

En hundpromenad sen skulle middagen lagas. Efter det väntade det veckohandling. Mollie har nationella prov denna veckan och tydligen skulle dom ha nån form av picknick under provet. Hon handlade så mycket så jag tvivlar faktiskt  på att hon ska orka göra det där provet. Eller hinna för den delen. Det tar ju tid att äta två mackor en banan och dricka en propudding. Men ja vi får väl se hur det går.

Lite pianospel fick avsluta min dag i upprätt ställning.

När jag intagit positionen vågrät. Så ringde min tjej, vi hade så mycket att prata om så samtalet avslutades två timmar senare och då var vi minsann vakna på övertid båda två.

Godnatt.

För att uppleva fint får man ibland
Skita ner sej ;)

Jockarp.

Smakfull helg……

Lördag morgon och den kickades igång men en kopp svart, påklädnad och spring på berget.

Mollie skulle till C4 med ett par kompisar så 10:00 lämnades hon av. Jag körde en sväng till Bibblan. Upphämtning av en bok och ytterligare en beställdes. Vidare styrde jag över gränsen till skåneland. 

Jag hämtade upp min böna med tillhörande barn och kompis. Vidare in till stan. Jag fick den stora äran att vara med på en danslektion. Om jag blev imponerad. Ja fett. Jag konstaterade åter att jag blir väldigt impad av människor som kan sånt som inte jag klarar av. Det var verkligen Wow.

Inom affären en snabbis sen var det inte så många mer knop jag gjorde den lördagen. Jag studerade kockskillsen min tjej sitter inne med och givetvis fick jag äta av det goda. Torsk serverades, jo jag tackar jag.

Tanken var att vi skulle se Mellon men vi hade lite annat för oss så precis innan resultatet skulle berättas landade vi i soffan. Och ja vi tyckte nog ändå att rätt låt vann.

Söndagsmorgonen startade upp Klockan fyra när Mr K skulle ut och göra city. Jag var inte lika glad som honom, men det var magi att åter krypa ner i sängen och krypa nära en naken kvinnokropp. Jag kunde inte på något vis i världen låta bli henne ;)

Men efter ett par timmars vakenhet lyckads vi somna om igen. Klockan åtta var det åter dags att slå upp locken framför dom grönbruna och dom bjöds av synen av en morgonpigg och stort leende kvinna. Kaffet i sängen var ett faktum. Där låg vi och pratade om Loreen och hennes bekymmer, vi hade inga egna och det var ju skönt :)

Efter kaffet blev det en springtur. Alltså jag var så tacksam, nya vägar att springa och nya vackra saker att får uppleva. Och det med en människa som liksom jag kan se dom små sakerna och uppskatta dom makalöst mycket.

Jag är galet lycklig över att jag träffat denna människa. 

Hem och superkocken leverade en sagolik god pasta och det ena jag kunde göra var att förbluffas över hur sjukt gott det var.

Mollie skulle till ett badhus med sina kompisar så hon skulle inte hämtas upp förrän halv sju på kvällen, detta gjorde alltså att vi fick ännu mer tid tillsammans. 

Mollie hämtades upp och hon var riktigt trött efter helgen, men hon visade i alla fall sina nyinvesteringar och vi samtalade lite om vad som hänt i hennes liv. När hon var klar vände hon sej om och sa. Har du haft en bra helg mamma.

Ja gosse ska veta att jag haft en bra helg. Vi är stora nu. Vi har olika aktiviteter men vi har det fint.

Jag kramade henne godnatt innan jag satt mej vid pianot och drog av veckans läxa. 

Ett god natt samtal med min tjej. Sen sovning.

Jockarp.

Kursare……

Halv sex stod jag nertryckt i mina gympadojor och redo för Ryssberget. Jag var pigg om än lite stram i vänster baksida lår efter långpannan dagen innan.

Morgonen bjöd på mer snö men en helt makalöst vacker soluppgång. Alltså detta privilegiet man har alltså, sån lyx. 

Mollie sov i min säng och Kennet vimsade runt när jag frågade honom om vi skulle väcka Mollie. Han sprang mot hennes rum, fel sa jag och flinade, på väg till mitt rum passerade vi trappan upp. Där for han upp. Ja där har hon inte bott på ett halvår. Jag flinade lite till när han tvärvände i trappen. Han hittade henne slutligen och glädjen var stor.

Morgonbestyren fixades och hon fick lift till skolan med Mormor.

Själv skulle jag gå en utbildning via teams. Den pågick från 08:00-16:32 en lunchpaus på en timme vilket var bra så jag kunde styra upp lite andra grejer.

Mollie kom hem vid ett och hon skötte sej själv, klockan tre började hon dona med maten som vi skulle äta till middag. Hon är grym i köket. Allt var hackat och blandat, bara för mej att steka kycklingen sen stod tacosen på bordet.

Min darling har haft en känslomässigt tuff vecka på jobbet, hon slutade sent men jag kände ändå ett stort behov att får krama henne lite. Klockan sju lämnade jag därför min dotter i vårt hem och begav mej mot pussar och kramar. Det var viktigt.

Vi tog en promenad och enligt Kennet tillhör hela den delen av vår värld just nu honom. 

Jag var glad över att gåendes få se en ny del av vår värld. Vi gick, pratade, stannade delade en Centerrulle, kramades, höll i handen och kysstes under kvällshimlen. Alltså jag vet inte hur jag ska beskriva min lycka just nu. Jag är så sjukt glad över henne.

Lite efter nio vände jag hemåt, jag ringde myset för att uppdatera mej. Allt var bra och Mormor hade precis knackat på dörren. Så när jag kom hem satt dom två vid köksbordet och filosoferade. Jag har fina människor runtomkring mej. Väldigt fina. Inget snack om den saken.

Jockarp.

Tjej vilken grej….

Ja efter tre dagars frossande i mat och kunskap behövde jag verkligen sortera och andas renare luft. Jag tog med mej Kennet upp på berget efter att vi lämnat Mollie i skolan. Han fick följa med i 8km sen fick han lift hem. Solen var med mej och det låg ett rejält täcke vitt på marken. Jag kunde inte sluta springa. Det var en sån där dag som jag älskar så mycket. 27 km blev det innan jag tillslut gav mej för att ta en kopp kaffe på undantaget.

Jag tog mej ut i verkstan en stund. Jag har saknat platsen, jag har saknat träet och jag har saknat skapandet. Ja jag har saknat det mesta faktiskt. Jag gjorde inte något stort väsen av mej men jag var vid svarven en stund, jag gjorde inget klart men jag har en plan. 

Mollie hämtades upp från skolan och vi skulle veckohandla. Herrgud vad mat vi köpte. Tur hon var med och kunde bära. När vi kom hem brassade vi käk bums, vi var båda hungriga. Hon efter skolan och jag efter springturen.

Jag spelade lite piano innan det var dags att bege sej till stan igen. Mollies lag skulle heja fram handbollgrabbarna till seger och jag och Mr K skulle göra stan genom promenad.

Hemma igen halv nio och jag gick bums ut och satte mej i min alldeles egna stjärnhimmeltavla. Livet är helt enkelt fantastiskt. 

Innan godnatt pratade jag mej min tjej, vilken grej va😀

Jockarp.

Hemfärd……

Jag fick spela en trudelutt för
Mina kurskompisar….

Snökaos i huvudstaden vilket gjorde att oron var stor över att jag inte skulle kunna ta mej hem. Men taxin hämtade upp mej i Åkersberga och tog mej galant till min destination. Men ja det var faktiskt väldigt mycket snö.

Mollie hörde av sej och ville ha rapport om hur läget var och om jag skulle komma hem. När klockan då planet skulle gå var slagen var gaten fortfarande stängd. Jaha. Jag förmedlad informationen till min dotter. 

Hem kom jag i alla fall och vi kramades länge när jag kom innanför dörren. Månen var stor och hela himlen var full av stjärnor. Jag föreslog ett bad. Hon var på. Vi satt under stjärnhimlen och hon berättade om sina dagar. Det var en viktig stund i båda våras liv. 

Färdigbadade och uppdaterade åt vi en sen middag i form av rester från frysen. Bra där.

Sen var det minsann dags för bingen.

Och ja, det är skönt att vara hemma igen.

Världens minsta kaka typ…

Ovan molnen….

Jockarp.

Önskan…..

När man är på utbildning och tänker sej kunna dra av lite löpmil i ett gym och man då bara ta med sej kortärmat och korta brallor, när man då möts av informationen om att gymmet är stängt på grund av renovering. Tja den infon föll inte i god jord. Jag blev typ tokig av bara tanken av att inte kunna träna. Men när jag tjurat klart kom jag till en lösning. Simma. Jag avskyr att simma men jag hade badkläder med mej och det fanns en pool. Jag simmade en stund men chill i bastun kändes mer lockande. Så där satte jag mej och svettades som efter ett marathon. Jag avslutade sen min aktivitetsstund med en promenad och halkande på en isfläck. Aj.

Utbildningsdagar betyder även mängder med mat. Det är groteska mängder, ofta och det är helt sjukligt gott. Mollie har ju bestämt en sockerfri månad och Nix pix det har jag inte klarar att hålla. Jag har fuskat varje dag. Och för att skoja till det lite extra har jag tagit bilder på godsakerna och skickat till min dotter där hon kunnat säga om det är okej eller inte för mej att inta det. Det har blivit nej varje gång utom en gång då jag gömde en kaka under en melonbit. Den såg hon inte så där fick jag grönt ljus ;)

Ja jag är skyldig på alla plan gällande att äta socker men jag har en 72 timmars fasta inplanerad som närmar sej med stormsteg. Så lite ja, lite syndande förre biktning gör väl inte så mycket. Så tänker jag i alla fall.

Och så saknaden ja. Den där fruktansvärda, svidande, jävliga saknaden efter någon. Tack för FaceTime. Kvällsamtalen med min tjej har blivit långa men ibland känns saknade mer brutal när vi lagt på än innan samtalet startade. Jag vet att vi snart ses igen men allt är så nytt och jag vill vara med henne, vara nära. Helst hela tiden. Jag är vuxen och vaccinerad så jag vet ju på det där vuxna sättet att det är såhär förutsättningarna är just nu. 

Men fan ibland blir irriterad. Det finns så många människor i vår värld som lever tillsammans och inte verkar har vett att uppskatta dom där till synes självklara sakerna. Dom där som att borsta tänderna ihop, gå och lägga sej tillsammans, vakna och mötas av en annan människas först kontakt med en ny dag. Trötta ögon, leende. En smekande hand och ett litet viskande godmorgon. Jag vill ha det där med henne. Varje dag. Är det att önska sej för mycket?

Jockarp.

Blandad helg…..

En shysst fredag….

Alltså wow vilken helg. Det började med ett besök på en restaurang som heter Ramen & bao med min tjej. Vi valde hela menyn utom desserten, jag måste sköta mej för Mollies skull, eller ja, jag fuskar ju lite i bland. 

Efter maten gick vi till teatern för att se en uppsättnings av Phantom of the opera. Alltså hallå, musiken den är verkligen ett mästerverk inget snack om den saken. Förvisso märkte jag att vi inte riktigt var där i vår relationen. Vi var inte redo för att vistas ute bland folk. Jag hade svårt att fokusera på annat än mitt sällskap. 

Efter teatern åkte vi hem till byn. Jag hämtade Mollie på undantaget och det var sent och hon var trött.

Bums i säng.

Mornarna började med löpning. 17 km både lördag och söndag vilket var kanon. Vädret var underbart och jag hade sällskap vilket gladde mej mycket. Så himla fint att kunna springa tillsammans och njuta och uppleva samma saker.

Frukost men pannkakor, skönt att slippa havregrynsgröten.

Dusch och sen häng vid TV. Vi hade lyckats missa både start och mål på Vasaloppet. Ganska oviktigt med tanken på att man lätt kan ses det i efterhand nu för tiden.

Efter dusch och mat så somnade jag i min bönas sköna famn i soffan. Det var behövligt. Snålt med sömn sista dagarna. 

Vi lagade gemensamt middagen efter att Mollie haft en muffinstest. Hon hade blandat in en massa olika ingredienser som då min tjej skulle reda ut vad det var. Hon var grym må jag säga. 

Middagen blev en köttfärssås med tillhörande pasta. Mollie hittade sin egen väg när det gällde att slippa svider i ögonen när löken skulle hackas.

Nu Stockholm hej….

Jockarp.

Jag är jag…..

Hemma….

Tröttheten håller ett stadigt grepp om mej. Jag är pigg som en mört för att det sen vänder och jag rasar ihop fullständigt och ingen annan utväg finns än att slå igen dom grönbruna ögonen och vila. Nattjänstgöringen stället givetvis till det extra mycket just nu. Jag tar små tupplurar flera gånger på dygnet för att orka förtjäna det dagliga brödet.

Att jag är extremt pigg emellanåt gör ändå att livet känns hoppfullt och att jag känner att dagarna inte är helt meningslösa att genomleva. Jag har kul, jag njuter av naturen och av min familj.

Och igår fick jag njuta en liten stund av min tjej. 

Anledningen var att Mollie och hennes handbollslag skulle på Lacerdome. 17 förväntansfulla tjejer och deras ledare skulle drabba samman i mörkret. Tre av tjejerna fick lift med mej. Jag såg till att dom kom både dit och hem tryggt och säkert.

Medans dom krigade på tog vi en promenad hand i hand genom stan. Vi pratade och skrattades medan vi sakta strosade mot en vacker solnedgång. Vi stannade till och kramades, pussades och log. 

Alltså den där känslan när allt känns så där overkligt perfekt. Lite nypa sej i armen känsla. Den där fina känslan, den som får tiden att stanna till. Den där känslan av lycka. Det fanns inte en bit som inte låg på rätt plats. Allt var totalt.

Ja, jo, jag vet att det kommer komma motgångar, missförstånd och svåra tider i vår relation, ingen slipper väl undan sånt.

Men det var nog tankarna på just, motgångar, missförstånd och svåra tider som fick mej att känna den där extrema lyckan. Den där som kittlar till i magen, värmer i hjärtat och får mina ögon att gnistra med en helt annan styrka.

Hon är kvick i huvet, fattar ironi, busig och hon verkar extremt svårkränkt vilket gör att jag kan ösa på helt filterlöst, det finns utrymme för felsägningar, allt behöver inte analyseras och vändas emot. Nä man kan le och fortsätta skoja vidare. Mm, brutalt enkelt. 

Vi slog oss ner på ett café för en varsin kaffe och samtalen fortsatte, det finns inget stopp, det finns inga ämnen som vi inte vill beröra. (Inte än iaf) det finns till och med utrymme för mej att avbryta och skifta ämne utan att det blir en tung suck eller himlande med ögonen. Det kanske kommer vad vet jag ;) 

Jag kan vara den jag är och hon vill vara med mej just precis av den anledningen. 

Alltså fatta hur stort.

Sa jag att jag var lycklig?

Lite vår på det.

Jockarp.