kolonilott....

Kommer lätt att klä mitt mys :)

Ja igår shoppades det rejält igen, kan man fått en släng av shoppaholic mån tro?
Det känns ändå bättre än att lida av någon annan holic.
Det införskaffades ett par nya addidaspjuks till myset, nu använder hon inte skor så ofta, men tanken är att dom ska passa till nästa sommar, framförhållning är en dygd.
De köptes en ny matta, en ny vaxduk och lite fina blommor, det känns bra att byta ut vissa saker emellanåt, tillfredsställande helt enkelt.

Nästan hela shoppinggänget :)

Eftermiddagen var det mer socialiserande i kolonilottsområdet sommarstaden, jag blev glatt överaskad, vilket ställe, det var precis så mysigt som man sett på tv att det är på såna ställen, massa små söta stugor och fantastiska trädgårdar.
Hade jag inte haft det så bra här hemma i borgen så skulle jag helt klart övervägt att skaffa mej en kolonilott.
Det bjöds på en mycket god blåbärspaj, med egen plockade bär, taberaset var ett faktum.
Det dracks lite rosé vin och det samtalades om både det ena och det andra.
Dagen övergick i en mycket trevlig afton.

Mysigt värre :)

När vi kom hem fick de tas ett tag med golvmoppen, bra avkoppling så där fram på nattakvisten när man har ett litet mys som inte vill ge upp och slå igen dom små bruna, nattning skedde vid midnatt, ja vissa dagar är såna, de fina i den kråksången är ju att hon sov till klockan nio i morse då elaka mamman väckte henne. Så kan det se ut en vanlig dag.

Idag har vi handlat, badat och bara hängt, vi hade lite andra planer, men man är ju inte sämre människa än att man kan ändra på dom, planerna alltså.
Ett litet fika besök piggade alltid upp, bror min med familj och även ett annat glatt gäng kom på bullfest, mycket trevligt såhär en tisdag, samtalen handlade mest om julkort och pepparkaksbak, ja lite annat med, men det börjar nu blir dags att tänka på detta, tiden går ju så fort.

I morgon däremot är det slut på hemmahänget det dags för nya äventyr, då lastas alla ungarna återigen för att åka i väg och lära sej lite nya saker om djur och natur. Grillning, bullfest och glass i stora lass, det blir vår melodi en onsdag mitt i veckan.

Så liten....

Jockarp.

Enkelt...

Med ett ömmande knä och trots ett något missnöjt mys gick söndagen ändå på något sätt rätt smidigt.
På förmiddagen besökte vi en vän på andra sidan berget vi hade väldigt roligt.
Hon hade nu kommit framåt i sitt liv i form av husköp, ja en del gå framåt i livet andra tar ett par steg tillbaka.
Vi pratade om det och hur det kändes, de är ju ändå ganska stora saker i ens liv, just att bli hemmansägare :)

Eftermiddagen fortsatte sen med kalas det var 35+1 års kalas, en mycket mysig tillställning med massvis med god mat, det var så mycket godsaker så jag vet snart inte var detta kommer att sluta, en portion för mycket  vilket gjorde att man låg som en padda på soffan och väntade på att efterrätten skulle serveras och det gjorde den.
Herregud vad mätt jag blev.




Mitt paradis :)


I bilen diskuterades det om väldigt olika saker allt från atomer (odelbar eller inte)  och den sk frun om framtiden vad den nu har att erbjuda.
Och det verkar faktiskt vara en del, om man nu bara har vett att se det och chansa lite, släppa på tycket lite och inte försöka rädda hela världen, inte tillåta sej att bli bitter och faktiskt våga släppa in människor som vill finnas i mitt och mysets liv.
Jag känner av en bitterheten och ilska över vad jag blivit utsatt för, att jag faktiskt nu kan bli rosenrasande och totalt skogstokig av bara tanken på att min sk fru har mage att försöka skada det barn som skulle varit hennes eget, det barn som skulle kalla henne för mamma J.
Vad är det som inte står rätt till i huvudet på en sån människa?
Hennes liv kommer att bli svårare och svårare, medans mitt kommer att bli lättare och lättare.

Och det här med att göra livet enklare och mindre besvärligt är något jag numera försöker anamma, jag vill ha ett smidigt lyckligt roligt liv i fortsättningen, jag vill att de berikas men vettiga kloka människor såna som man kan utbyta erfarenheter och ha vuxna samtal med, skulle det gå att genomföra tro?
Vad det gäller att göra livet enklare så börjades det med en tillsynes busenkel sak.
Jag har ju puttat Mollies vagn åtskilliga mil och visst jag har tyckt att det gått lite trögt på sistone, jag trodde givetvis att det hängde på min muskelmassa, men det visade det sej senare att det inte varit något fel på den.
Några vänner hade vänligheten att upplysa mej om att man behöver ha luft i däcken.
Så lite ny luft trycktes i och den går nu i raketfart, jag får helt enkelt hålla i den så den inte flyger fram på dom grusade vägarna.
Så enkelt att göra sitt liv lite mer lättlev, hur ska allt detta sluta tro.

Jockarp.

Fallerallan....

Jag har inte lätt för att falla.
Nej jag faller sällan, varken vad det gäller människor eller för saker.
Jag har svårt att falla känslomässigt för någon, (tror jag iallafall) det känns som jag bara gjort de en enda gång, då föll jag visserligen pladask.
Jag vill dit igen, jag vill falla, jag vill falla stenhårt men ändå bomullsmjukt jag vill känna känslan av odödlighet igen, den känslan som infinner sej när man blir riktigt förälskad i någon när allt känns som dom där rosa underbart mjuka molnen som man studsar fram på i klädd enbart ett leende.
När man inte behöver varken mat eller sömn men ändå mår bättre än nånsin.
Så vill jag falla.

Jag föll i går och jag föll med bravur.
Först var det ju svamppromenad på morgonen, vid middags tid gick jag och lilla grannen ut på berget med vagnarna, sen blev det glasstaberas på altanen.
Framåt kvällningen tog vi en ny sväng på berget, denna gången rätt ut i backen varken vägar eller stigar beträddes, upp över stockar mossiga och lövtäckta stenar och så över ett stengärde, ja över och över....
Jag hoppade på lilla stenen och skulle precis sätta foten på en annan, då rasade hela min värld, jag föll och jag föll tungt, mycket tungt till och med.
Med tanke på att det hängde ett 8 kilo tungt sovande mys på magen så var fallet inte mycket jag kunde göra något åt, tyngdlagen gjorde ju sitt, inte mycket hjälp där alltså.
Framstupat och myset så nära en sten så jag höll på att tappa andan när jag insåg vad som hade kunnat hända avslutades fallet rätt ner i löv och mossan mellan några stenar med ett ömt knä och en slirig armbåge som följd.
Jag föll stenhårt, nu väntar jag på det bomullsmjuka.

Det blev sen en lite lugnare avslutning på Lördagskvällen, vi hade mys på altanen med familjen och det var återigen en sån där härlig kväll då man helst inte alls vill gå in och stänga dörren bakom sej.
Tanken var att Mollies kusin skulle sova över här och hjälpa mej med myset lite, men efter att myset slocknat så tyckte kusinen att hon hade gjort sitt jobb och ville hem till sin mamma och pappa igen, så det blev en lite ensam afton för fru Vilhelmsson.
Jag hade visserligen lite att pyssla med för en liten virvelvind hade angripit blomjorden igen, jag får nog överväga att ha enbart ett golv och inget annat framme nu ett tag till långa fingrarana har lugnat sej lite.

Så roligt man kan ha :)

Jockarp.

Skörde dax....

Morgonstund visade sej ha guld i mun ;)

Vilket bra forum detta är om man har några funderingar, jag har fått många tips i välling frågan, en del bra, en del som jag kanske inte ser som några toppen idér, men ingen barnuppfostran är ju den andra lik och så är det väl i frågan barnmat med.
En del föredrar ju att amma som jag själv gör vilket jag tycker är toppen medans andra tycker ett det är obehagligt på gränsen till äckligt, så jag förstår ju att det finns hur många varianter som helst på att få små söta barn att äta välling.
Dom flesta förslagen har varit att spä ut vällingen med mera vatten så att den inte är så trög, även förslag om att byta sort, det finns tydligen en uppsjö av olika sorter.
Jag ska idag försöka mej på en någon vattnigare blandning så får vi se hur det går.
Men tack alla som varit så hyggliga att komma med synpunkter och idéer i frågan.

När jag inte höll på att lösa mysteriet med vällingen så var jag och hälsade på en vän till familjen som fått en liten dotter för en månad sen oh herregud så liten hon var lilla tjejen.
Jag har tyckt att det varit roligt när folk varit här och hälsat på mej och Mollie och dom sagt herregud så liiiiten hon är, har man verkligen varit så liten, hum just så tänkte jag när jag såg detta lilla knyte.
Mollie framstod som en jätte i sammanhanget, det har verkligen hänt hur mycket som helst på dessa snart åtta månader som myset levt.

Så ska de se ut :)

Kvällen, ja vad ska man säga om den?
Jag har då aldrig varit med om en familj som är så gästvänliga och som kan göra värsta julbordet av godsaker en vanlig fredag i juli.
Det var en välkommen hem och förlovningsfest som hette duga, 30-talet gäster och mat i snuskiga mängder, det var nog så att minst två av dom sju dödsynderna kunde räknas in.
Vällust och  frosseri var båda givna i detta hem i går. Jag är fortfarande mätt som en plätt.
Det var en härlig blandning av folk och det var många och olika diskussioner, det var ingen risk för att det skulle uppstå någon pinsam tystnad där inte.
Åter en kväll i mitt och mysets tycke, härliga fredag :)

Och så, denna morgon började med ett litet projekt, jakten på skogens guld har satts igång, efter alla mängder vatten vi nu blivit berikade med så poppar nu de gylleneguldet upp lite var stans, det var Mollies första svampexkursion men knappast den sista och ja vi fick med oss en hel del hem.
Det är underbart att traska över stock och sten på jakten, men nu gäller det att få lilla fröken Vilhelmsson att hålla tyst om svampställena vi vill inte att det röjs till andra jaktintresserade.




Dagens skörd :)


Jockarp.

Ombyte förnyer....

Ja så är det va att ombyte förnyer, jag hoppas att jag ska bli nöjd iallafall.
Jag har ju ny bil, ny diskmaskin, ny tvättmaskin, ny torktumlare, ny TV som visserligen inte funkar så bra, ny kaffekokare, ny vattenkokare, ny micro, ny unge, nu fattas ju bara en ny fru med, men jag kanske måste skilja mej först, sen så :)
Ja det är ju ingen hejd på all förnyelse så jag tänkte att det kanske var dags för en liten förnyelse på färgfronten med här hemma så igår gjorde jag och en vän stan och investerade i ny färg, det blev tillslut färgerna grå och vit, (mörkvit)
Nu ska här målas om minsann det blir lilla farstun som ska få sej en liten ny nyans, hoppas nu att de blir bra, om inte så får vi väl måla om igen.

Myset fick med lite förnyelse i form av kläder, en hel kasse närmare bestämt, det är perfekt att ha vänner som har lite större barn, så nu har vi nya fina regnkläder, lite skor och annat smått och gott, vi tackar ödmjukast för det och även för barnpassningen när fläskfilén skulle tilllagas.
Coop påsar är bra ibland.

Ja sen har det uppstått ett litet problem här hemma och det stavas välling.
Eftersom mina kära vänner har som plan att ta med mej ut på den årliga tjejfesten när vi ska upp till Stockholm på prideveckan.
Detta är en fest där det samlas 1500 tjejer på samma ställe med samma intressen, alltså andra tjejer.
Ett bra ställe att kanske träffa lite nya trevliga människor som man kan utbyta funderingar kring frågan vad meningen med livet är osv.
Iallafall om detta ska gå att genomföra så måste ju myset ha barnvakt och det ska inte bli så stora problem. Men vad jag nu sett så ser det ut att bli problem men just matintaget, barnvakten måste ju kunna ge myset mat på natten om hon vaknar och är hungrig.
Det lämpar sej kanske inte att ta upp henne och ge henne gröt, därför har jag nu provat ett par gånger med välling, men det är tvärstopp.
Finns det nån som har några smarta tips om hur man får små annars så rara barn att äta välling.
Jag är ju inte så van vid att misslyckas med vad det gäller myset, allt går ju annars som på räls med henne.

Kvällen avrundades med lite kusin lek och efter det en promenad på berget, de var en helt underbar kväll, efter 37 mm regn och en dag med mest inomhus aktiviteter så gjorde det gott för kropp och själ att komma ut.
De slog mej när jag gick mitt i skogen klockan halv tio på kvällen att det hade man minsann inte kunnat gjort för ett halvår sen utan att riskerat att slå ihjäl sej, nej sommar kvällar is da shit helt enkelt.
Vilket som däremot gjorde mej lite fundersam var att "ryssbergskärring kokade tvätt" man brukar säga så när det stiger dimma upp från berget, och det brukar betyda att det kommer mer regn, så nu vet vi att vi har mer regn att vänta, för mej känns det som om det kommit tillräckligt nu på ett tag.

Jockarp.

Bullmamma? Nja

Det är väl så att när man nu är mamma på heltid så måste man ju ta det på fullaste allvar, det är då givet att man ska kunna sylta och safta, steka stora stekar,ta hand om familjen ja  man ska klara av allt typ.
Ja jag är väl inte riktigt där än men jag lär mej, jag vill faktiskt att myset ska få en så normal och gammaldags uppväxt som möjligt.
Jag fick en sån uppväxt med hjälp av min mormor, jag gjorde allt med henne, vi plockade bär och vi syltade och saftade på jordgubbar, hallon, björnbär, fläder, ja i princip allt vi hittade.
Vi bakade sju sorters kakor.
Jag är uppvuxen med rådjur och älg stekar på bordet, jag är uppvuxen med att doppa fasaner i en balja med varmt vatten och sen plocka fjädrarna av dom, sen vidare upp på spisen, det kanske låter gammaldags och ja det är det med.
Ibland kan jag sakna min mormor väldigt mycket, jag blir ledsen över att hon aldrig fick chansen att se två av sina tre barnbarns barn, tycker det är synd att inte Mollie får träffa henne.
Hon hade haft så mycket att lära henne, ja mej med.

Hur som så skulle vi ge oss på bullbak i går, ja denna till synes enkla uppgift skulle angripas, nu visade det sej att det inte var fullt så enkelt när man skulle handskas med ett litet mys samtidigt, men visst jag gillar utmaningar men denna utmaning resulterade i att fåglarna till vintern ska få äta kanelbullar i stora lass.
Ett totalt misslyckande så att säga.

Men jag provade också på ett nytt kladdkake recept som jag fått av mina fina vänner i Lund denna kaka jag sett som smått omöjlig att få till på ett tillfredsställande kladdigt sätt, men nu så, gör man bara som de står så verkar det faktiskt funka ganska bra.
Så till fotbollsmatchen Sverige-Japan dukades det upp glass, kladdig kladdkaka och kaffe, inte illa en onsdagskväll.
Livet är lättlevt ibland, kände mej som värsta livsnjutaren där jag nöjd satt och glufsade i mej av godsakerna, myset hade knoppat in så det var bara jag och katten som hade soffhäng.
Om matchen väljer jag att inte orda så mycket om.

Vad det gäller bullbaket ja, så var jag inte sämre än att jag gjorde ett nytt tappert försök nu denna regninga torsdagsförmiddag och hoppet för att Mollie ska kunna säga till sina kompisar när hon blir större att hon har en riktig bullmamma verkar inte vara helt ute.
Man kan säga att det blev andra bullar av, dom blev väldigt delikata men så fick jag lite hjälp på vägen med.

Jag tänkte prova ett annat recept jag fått och det är på kringlor, det verkar vara busenkelt att göra dom, iallafall enligt min pappa, enligt honom ska man bara ta två hål och sen lägga deg runt dom sen är det klart, hihi  lätt som en plätt. Får se om jag järv nog att prova nån dag ;-)

Ja vad det gäller det här med gammaldags så har jag nu på senare tid funderat lite på hur jag ska göra med det här med vad myset ska säga till mej.
En del kallas ju för sitt namn andra för mamma och en del för mor.
Det kan ju vara bra om hon kallar mej för Leonora ifall hon skulle komma på villovägar, då är det ju lättare att leta reda på en person som heter Leonora än på en som kallas för mamma.
Samtidigt tycker jag att mor låter mysigt att bli kallad för, ja så där lite härligt gammaldags, hmm, ja det börjar ju snart bli dags att ta ett beslut om det för snart börjar hon väl att fånga upp orden.
Vi får kanske ha ett familjeråd här inom det snaraste och ta ett gemensamt beslut myset och jag.

Dessa brudar hade en hit som heter kära mor, en av mina favoriter ;)

Jockarp.

Golf och fotboll....

Mitt lilla underverk :)

Återigen hade vi en solig och skön dag här hemma i borgen, om jag förstått det hela rätt så ska sommaren ta en lite paus ett tag, regn är tydligen på intågande, så här passades det på och få lite gjort utomhus.
Vi klippte gräset och myset somnade sin vana trogen, det verkar vara rena sömnmedlet det där med att åka gräsklippare, vi snaskade körsbär när vi körde förbi trädet, vilken lyx va, är det det som kallas att förena nytta med nöje tro.

Landslaget nästa.

Myset lirade lite boll och badade i sin pool och hon hade sina badvakter med sej i form av Norforlkarna, det känns tryggt på nåt sätt, Sigge och Lasse är grymma livvakter till myset.
Vi tog ett par sköna rundor på berget med, det behövdes för det var en och annan tanke som for förbi mitt huvud.
Jag träffade ju min sk fru den 9:e juli och den 12:e bjöd jag ut söta fröken på en dejt, jag var en sån gentlekvinna att jag åkte och hämtade henne i min bil och vidare vi tog oss till en minigolfbana i Valje, de var en underbar kväll, vädret var i samma kaliber som det var i går kväll, alltså en underbar solnedgång.

Vi spelade en runda golf och jag lät henne vinna, för sån är jag :)
Nej det gjorde jag inte men jag var så nervös inför mötet med denna vackra skapelse så jag förlorade matchen.
Vi har sedan spelat en runda golf varje år på den banan och dom andra åren har jag faktiskt lagt mej. Husefriden ni vet.
Iallafall när jag förlorat golfmatchen fick ju förloraren bjuda på glass, vi tog våra glassar och gick ut på en brygga, vi satt där och pratade och allt var underbart ända tills mina armbågar började blöda, så är det när man lever ett aktivt liv.
Vi hyrde film och åkte hem till Jockarp och plåstrade om mej och sen den dagen var hon här, hon min tjej, min sambo, min trolovade, min fru, mitt allt.

Ja det var det jag funderade över igår att det hade gått sex år sen den dagen när jag stod utanför hennes mammas lägenhet med min stora svarta bil och väntade på min blivande fru.
Herregud vad man varit med om mycket på dom åren, helt otroligt ändå kändes det faktiskt som om det var igår.
Jag minns fortfarande vad jag hade för kläder på mej, jag minns vad hon hade för kläder på sej, jag minns hennes solglasögon, sandaler, linne och shorts. Jag minns vad vi åt för sorts glass, jag minns färgen på golfbollen, jag minns allt som det var i går.

Undra om hon minns det.


Jockarp.

Hästmarknad....

Glatt på morgonpromenaden :)

Oj vad mycket människor det måste vara som läser tidningen mama.
Jag fick så mycket mail och mess från människor som läst artikeln i tidningen och som ville visa sitt stöd och sitt engagemang i frågan om hur tokigt de ser ut i vårt moderna land som kallas Sverige.
Det var roligt att det var så många människor som hörde av sej som man inte känner, människor från norr till söder, helt otroligt.
Där ser man verkligen vad media kan göra och faktiskt hjälpa till att kanske få upp ögonen på någon som har makten att bestämma över oss vanliga dödliga.
De känns som om bollen börjar få ny fart i ärendet och det är ju verkligen toppen.
Var mer som hände igår på mediafronten var att jag pratade med dokumentärfilmaren igen och dom ska ju följa med upp till pridefestivalen och filma där, tanken är ju att paraden ska filmas men även ett möte med politiker har de nu setts tills att det blir, det är ju nästan för bra för att vara sant.
Vi kan kanske få upp farten ännu lite mer på bollen nu i sommar och höst.
De ser bra ut.

Vad vi pysslade med annars igår var faktiskt saker som man inte gör allt för ofta.
Vi var på hästmarknad, vi stuvade in två vuxna och fyra ungar i bilen sen bar det av mot Tingsryd och marknad, det känns verkligen gammeldax när man ser hästarna visas upp och det står en herre och berättar vad det är för en häst, stam, ålder, ras, pris, osv, sen binds dom fast på ett långt led och sen får man gå dit och peka på vilken häst man vill köpa.
Vi stötte även på ett par tjurar som bara stod där som inget hade hänt ( de hade de väl inte heller)
De känns nästan som marknaden i Vimmerby då Emil i Lönneberga gjorde alla sina klipp, för oss uteblev dock klippen, men det var kanske bra det.
Vi hade lite samkväm på pizzerian sen åkte vi hemåt igen, mitt lilla alarm började att tjuta i Karlshamn i stället för i Kristianstad, jag vet inte riktigt vad det är med de där städerna som börjar på K men Mollie gillar dom då rakt inte.

Kvällen blev behaglig, mycket behaglig till och med.
De blev picknick på havsbadet, också en sak som är så lätt och mysig men som man gör alldeles för sällan.
Vi var tre familjer där, ungarna sprang nakna badade och lekte, precis som det ska vara när det är sommar, jag såg bilder i huvudet på mitt lilla mys som nästa år också kan springa naken i sanden och plumsa i vattnet, vilka ljuvliga syner, vilka sommar barn, vilken tur dessa barn har, vilken tur Mollie har som fick mej till mamma :)
När vi körde hem på kvällen över ett bedårande vackert vesan så blev jag nästan tårögd av tanken på att jag faktiskt har möjlighet att varje dag få mötas av allt detta vackra att bara jag öppnar dörren och ställer mej på trappan kan se detta vackra lanskap där potaisblommorna står i full blom och vetet vajar så vackert, när man känner en doft som varit med en hela livet, en doft som man älskar att känna, en doft av att detta är hemma detta är min plats på jorden, att detta är Jockarp.

Jockarp.

Jag försöker.....

Parasoll historien är nu utagerat jag fick ett samtal och en ursäkt som jag förstod kom från hjärtat på herr Ågren, en eloge till såna män som faktiskt insett att handlandet var fel.
Jag köpte den ursäkten på studs de är inga problem, extra plus i kanten var ju att parasollet plockades ner av den skyldiga, vem de än var så var han tillbaka på brottsplatsen och ställde allt till rätta.
Bra gjort grabbar, så ska det se ut.
Medan allt detta utspelade sej här hemma i Jockarp så satt jag i stadsparken i Lund och njöt av fika och underbart sällskap, så ska dagarna se ut, dom ska innehålla en lagom dos av fika, vänner, barn, nya möten, sol, glass, promenader, samtal och skratt.
Ja sen innehåller dom oftast en dos ansvar, förpliktelse, funderingar och försök.....

Ja för ingen ska någonsin säga att jag inte försökt, att jag inte har försökt att få min sk fru att förstå vad hon betytt för mej, jag försökte få henne att förstå att sätter man barn till världen så medföljer det även ansvar och förpliktelse i samband med det.
Hon missade just den delen.
Ingen ska någonsin kunna säga att jag inte försökt att ändra på det som har blivit fel.
Jag försökte få henne att gå och samtala med någon som begriper sej på människor som inte tror att man behöver ta ansvar för sina handlingar, jag försökte verkligen rädda de som räddas kunde.
Men nej hon hade tydligen bestämt sej redan innan hon lovade mej allt de där den 27:e juli för ett år sen, när hon stod där bröllopsfin och jag mitt naiva skrälle trodde att hon älskade mej och vårt ofödda barn.
Jag hade fel, hon hade bestämt sej innan.
Vilket jag nu även fått på papper, ja hur sjukt är inte det?
Kallare och mer uträknade människa får man nog leta efter.
Man kan ju undra vad hon var/är ute efter med tanke på att det var så viktigt för henne att genomföra vigslen, men den som lever får väl se.

Uppåt värre :)

Nej ingen ska någonsin kunna säga att jag inte försökte och att jag fortfarande försöker.
Jag försöker ändra på det som är fel, detta lagliga övergrepp jag faktiskt blivit utsatt för.
Jag gästkrönikerar i tidningen mama nu i deras juli nummer och jag ställer mej faktiskt till hjältarna som gör och inte bara tycker.
Jag försöker faktiskt.
Andra som skrivit krönika i tidningen är personer som Titti schultz, Clara Lindström, Laila Bagge, Anitha schulman, Orvar Säfström och riksdagsledamotet Veronica Palm så det är en trevlig skara människor och alla har vi något att berätta.

Ja och med den stundande pridefestivalen så kommer andra att skriva om historien, och det är ju jättebra tycker jag och jag tror faktiskt att min sk fru och hennes släkt och "vänner" också faktiskt tycker att detta är bra om dom nu tänker lite längre än till sej själva, det kan vara svårt de har jag nämligen själv fått erfara.
Men vi jobbar vidare i frågan det är segt och jobbigt i bland men ibland har vi medvind som nu och då seglar vi ju ganska lätt.
Jag fortsätter att gå längst fram i ledet och myset hänger med mej.

Ett mys på rymmen :)

Jockarp.

35 år? nej 3,5 år...

Min lilla glidare....

De blev en bra dag även om det var många minnen och tankar som snurrade, men jag höll mej sysselsatt. 08:orna åkte ju vid middagstid och efter det så åkte vi in en runda på stan för att gå på den medeltidamarknaden, ja det gick så där, träffade på en del kändisar så det blev inte så mycket kollat, gick en sväng vid hamnen träffade på ännu fler kändisar.
Det är härligt med alla hemvändare och folk som kommer utomsocknes de borde varit festival lite oftare.
Vi hade planer på att åka de lilla lokala tuff-tuff tåget, men de kom aldrig och det var väldigt varmt så istället körde vi hem.
Vi la oss på filten under trädet och slappade lite i den behagliga temperaturen, det var lugnt och skönt fast även lite ensamt nu när man är van vid att ha liv och rörelse runt omkring sej.
Vi tog sen en stekhet promenad på berget med min bror o alla hundarna, riktigt skönt att svettas lite.

Ja sen blev det lite gröt för myset och sen bar det in till stan igen.
Den årliga festen på brunnsgatan gick av stapeln, vi var inte där så länge, men länge nog till att få bevittna den något våta leken balonglådan, feg som man är så var jag inte med i år heller, kanske kanske nästa år....
Vi gick ner på stan och man träffade på både den ena och den andra, mötte upp tant N i jazztältet, jag har ju aldrig varit något jätte fan av jazz, men vi lyssnade på ett grymt bra band, Apolonia ett band jag helt klart ska lyssna lite mer på, man får tacka för ögonöppnandet på det här med jazz.
Och myset myste som bara hon kan.

Jaha och sen var det det här med omogna människor, den sorten som är så omogna är oftast av han kön, inte alltid, det finns ju undantag, i form av min sk fru, men i detta fallet handlade det om han kön.
Här är man snäll och gästvänlig och säger till ett gäng män att det är okej att dom hänger på min altan även om jag inte är hemma.
Dom ringer sen upp och säger att dom råkat ta sönder en solstol, ja visst sånt kan ju hända, det är väl inte hela världen.
Men när jag träffar på några vänner i stan som säger till mej att dom här omogna männen har satt upp mitt parasoll i skorstenen, då tyckte jag nog att det var lite väl bra. Möjligt att det låter skoj,för 20 år sen möjligen men nej män som är 35 år, gör bara inte så.
Och man hänger inte spannar och borstar och andra saker som man hittar, de hänger man inte ovanför dörren, så att den som öppnar riskerar att få något i huvudet
Och man gör speciellt inte detta hos den ensamma mamman som verkligen försöker att hålla sej ifrån saker som kan vara skadliga och farliga för henne för att hon försöker att hålla sej i liv för sin dotters skull.
Nej mina herrar där gick ni långt över min gräns, skärpning säger jag bara.

Men det är ju klart att när man tänker på det så är det väl inte så konstigt det finns ju män som är 35 år och ringer upp ensamma mamman och anklagar henne för att ha mordhotat hans familj och inte har något vett i huvudet överhuvudtaget till be om ursäkt för att han varit en sån skit och anklagar folk på absolut inga som helst grunder.
Var fan är världen på väg.
Eller är det bara min del av välden som berikats med så många, rent ut sagt idioter?
De måste väl snart vända hoppas jag.

Nu kör jag söderöver i hopp om något sundare människor, ja det kan väl knappast bli så mycket värre va?
Och tills vidare så kommer parasollet sitta kvar, för jag tänker inte ta ner det iallafall.

Jockarp.

Grattis....

Jag har nu vinkar hejdå till min vänner från huvudstaden, till lika vittnena på mitt bröllop, ja vad ska man säga?
Det har varit helt underbara dagar med mina vänner men vi har ju samtalat en hel del om min sk fru och sjukt är nog det bästa ordet som sammanfattar det hela och sjukt är nog de ord dom flesta använder som har tagit del av mitt liv de senaste året. 
Ingen av oss får något grepp om det hela.
Hon har helt enkelt chockat alla, hon den sk frun, men de var väl de hon ville kan tänkas.
Bra jobbat.

Det är iallafall så att det är dags för årsdag, sex år sedan i natt då våra blickar möttes för första gången.
Alltså är det då i morgon man vaknade i fel säng och var kär, kär för första gången.
Man vaknade av att det satt en ängel på sängkanten, med ruffsigt hår och hon skimrade av mystik där hon satt i sin vita skjorta och var bedårande vacker. Hon var vackrast.
Jag vet att min sk fru också tyckte det var fantastiskt, jag vet att hon öppnade en ny värld för mej men även att jag i det ögonblicket i de mötet öppnade en ny värld även för henne, vi var helt enkelt just då menade för varandra.
Hon visade mej homovärlden och jag  visade henne resten av världen.
Så tack och varsågod kära fru.

Jag vet att jag ibland plågas svårt av alla minnen med henne, jag vet att även hon plågas av alla minnen, en normal människa borde göra det iallafall.
Hennes problem är förmodligen att det hon gjort det var mycket dåligt gjort, det får hon leva med för all framtid.
Jag vet att jag någon gång kommer att komma vidare komma framåt träffa någon ny fin människa, kanske fortare än jag tror.
Men hon den sk frun, hon kommer att bli påmind om mej och Mollie för all framtid.
För resten av hennes liv i varje nytt möte hon gör kommer vi vara där och gnaga, hur mycket hon själv försöker intala sej att hon aldrig haft de livet de livet med mej så finns vi där som ett orosmoln.
För det förhållandet hon hade med mej, det resulterade i ett annat liv, vare sej hon vill veta av det eller ej.
Varje gång det kommer barn upp till diskussion kommer hon att tänka på sitt eget barn som hon ratade. Frågan är orkar man leva med det?
Jag hade nog inte gjort det.
De stundrar ju pridefestival nu om några veckor och varje pride kommer detta komma upp, varje pride kommer media att ta upp frågan fram tills det blir en lagändring i just den frågan. I frågan om vad barn till homosexuella har för rättigheter.
Posetivt för homovärlden kanske lite mer negativt för den sk frun.

Jag vet inte hur jag kommer att må i kväll/natt men jag hoppas att denna dag som en gång var så underbar kommer att passera mej så lätt och utan för mycket grubblande och allt för mycket negativa känslor.
Att jag och Mollie ska kunna gå på festival och faktiskt ha trevligt och umgås med vänner, trycka i oss en Svensson langos utan att tänka på vad som hände denna natt för sex år sen, den dag som var en av dom lyckligaste dagarna i mitt liv.
Ja vi får väl se hur det går.

Den sk frun trodde nog att det gick och panta ett liv.

Jockarp.

Dagar att minnas....

Min lilla solstråle :)

Det finns bra dagar och sen finns det bättre dagar i mitt liv, gårdagen var helt klart en bättre dag.
Jag har ju fin fina vänner från huvudstaden på besök och det är helt underbart att dela dagarna från morgon till kväll med dom.
Vi började dagen men en brakfrukost, jag kommer faktiskt inte ihåg sist jag satt och åt en riktig frukost, det brukar på sin höjd bli någon macka och kaffe, men nu dukades de upp med yoggi, ägg, mackor pålägg, grönsaker, juice och kaffe, det såg ut som värsta hotellfrukosten, en bra start på dagen helt enkelt.

Vi lastade sen in hela gänget i bilen och for in till stan för att kolla in smådjursutställningen som går av stapeln en gång om året här i city när det är killebomfestival.
Det var allt från hundar, katter till getter, åsnor och ormar ett trevligt inslag i mitt nya liv som mamma.
Vi åt glass och vi gick på café, en toppen förmiddag.
När vi kom hem igen så skulle vi låta lilla statskillen få åka lite traktor med mej, men han var lite blyg och traktorn var alldeles för stor, vi provade en runda på fyrhjulingen och det funkade bättre, ja mamma och pappa fick också åka en sväng, tror nästan att dom tyckte det var roligare än lilleman.

Hem igen och badade lite i poolen dom var så söta så, det var tydligen en jobbig dag för båda små trollen somnade och sov några timmar, det var skönt så vi vuxna fick laga lite mat ihop och prata om allt och inget.
Jag märker att jag saknar vuxet sällskap ibland och att jag verkligen uppskattar sällskapet och besöket.
Det var en bra dag.
Jag hoppas på att det blir en lika härlig dag idag.

Nu ska det serveras ännu hotellfrukost här på månsagården, och sen ska det vidare ut och visa upp vår fina stad och kommun, planen är en sväng ut på lister och kanske någon lunch på nåt fiskhak.
Vi får se var vi hamna men jag tror det blir en bra dag.

Jockarp

Spontanitet....

Skogspromenader ja säga vad man vill om dom, men visst gör det under med en att vara ute i naturen, höra fågelsång, se rådjur med sina kid, doften av vild kaprifol efter en daggig morgon.
Skogen har lite smått och gott att bjuda små nyfikna mys på nu, vi kan nu lägga till i kostcirklen både blåbär och skogshallon, underbart att kunna låta sin dotter smaka av vad skogen har att bjuder på.
Nästa år ska det minsann ätas boklöv, dessa ljusgröna spröda syrliga underbara blad, som är ett måste att trycka i sej en ljuvlig vår dag..

Igår så var det ju den årliga sommarmarknaden i stan alltid likadant alltid samma knallar, samma stånd, allt utom just det jag var på jakt efter stod på samma ställe. Konstigt.
Men efter lite detektiv arbete så lyckades jag iallafall hitta ett stånd som sålde sockar, lite dyrare än vad det brukar vara, men det känns som om det kvittar, jag var inte sugen att gå ett varv till i 25 gradig värme för att göra det bästa klippet.

Kvällen bestod av utomhusteater på skottbbergskagården det som bjöds i år var Kalle blomqvist.
Men först middag på Köpmannagården med hela familjen Vilhelmsson/Jönsson. Trevlig trevlig.
Det var första gången myset var på teater men det var nog inte sista, hon skötte sej exemplariskt, vilken lite tjej alltså.

När vi kom hem så hade gården invaderats av fint folk från 08-området, jag älskar spontanitet, ett samtal på förmiddagen och på kvällen sitter dom i soffan när man kommer hem. Sånt gillar vi skarpt.
Dom kom med en härlig nyhet och det är ju alltid trevligt.
Myset och deras lille kille fann varandra och dom var så söta ihop, det kommer att bli fina dagar det här.
Jag ska visa dom världen, alltså Jockarp med omnejd.

Jag har även skaffat mej en liten nanny till Mollie, så nu när jag ska piffa till mej så umgås dom och de går jättebra och hon älskar henne och jag kan inget annat göra än att hålla med, dom har så roligt ihop, tvättmaskinen och Mollie :)
Så frågan är vad ska man men en partner till?

Men man blir ganska trött av att bli barnpassad.

Men nu får vi upp och hoppa för nu ska vi ut på nya kuliga upptåg

Jockarp.

     

Impulsköp?



Mormor har köpt en pool till myset, Tacka tacka...


Nja nu har jag varit på ett märkligt humör i några dagar, vet inte om det kan vara värmen, eller om det är dom stundande årsdagarna men det har verkligen gått upp och ner och det i en rasande fart.
Hur som helst, så har jag ju varit lite låg och hur är det nu blir man inte på lite roligare humör om man får handla lite?
Jo jag tycker nästan de va.
Jag har ju funderat på det här med att köpa en ny bil till mej och myset, och nu när jag gått och surat tillräckligt länge på de mesta så bestämde jag mej för att köpa den där bilen.
Jag funderade över vilken bil jag ville ha, sen gick jag in på nätet och kollade om det fanns någon och jo minsann det fanns det, jag ringde ett samtal och nu står det en sprillans ny kärra här hemma på gården.
En liten shoppingbil.
Jag har alltid varit svag för svarta bilar men nu tyckte jag att de var dags för lite förändring så jag slog till på en brun, hihi.
Den svarta syndiga bilen behåller jag, det kan vara bra med en andra bil, snart ska väl myset börja övningsköra och vansläktas hon inte alldeles på sin mor så vet jag att de kan vara bra med en stor rejäl kärra.
Jag vill inte ha någon relation till saker men jag kommer inte ifrån att det faktiskt är något speciellt med att köra en helt ny orörd bil, det är något med doften.
När jag kom hem och såg dessa bägge vrålåk pryda gården så funderade jag på om detta bilköp kunde klassas som ett impulsköp.
Skit samma, jag blev iallafall på något bättre humör.

Familjebilen....

Humör vändningen kan kanske även bero lite på att jag återigen har varit och samtalat med min psykolog.
Det går framåt, vi pratar nu mer och mer framtid och mindre och mindre dåtid, det är ju toppen, det är väl klart att det är dåtiden som speglar hela samtalen men nu börja vi komma in mer och mer på Mollie och mitt nya liv, ett liv utan djupt skadade människor, där såna människor helt enkelt inte får plats.
Vi ska ta sommarlov nu både hon och jag men vi har bokat ett möte till hösten igen för att se vad jag har skördat för frukter av sommaren.
Jag sa till henne att hon var viktig i mitt liv, iallafall fram till jag träffat någon ny person som lyckats med att slå undan tassarna för mej, kände mej nästan elak när jag sagt de, det kändes som om jag utnyttjade henne.....
Men det är ju hennes jobb att bli utnyttjad av såna som mej :)

Jockarp.

Tankenötter....

Här är något att fundera över.......Hoppas inte era huvuden snurrar av skaften bara :-)

Just nu funderar jag mycket över det här med bloggar.
Hur är det nu, måste det man skriver där vara sant?
Vad det gäller min blogg så har jag ju haft som plan att använda detta forum som bearbetning och en hjälp till att komma tillbaka på banan igen, att helt enkelt skriva av mej.
Men måste allt de jag skriver, har skrivit måste det vara sant?
Jag tänker närmast på förundersökningsprotokollet, att vissa saker baseras och hänvisas till min blogg, kan det verkligen vara så att det kan användas?
Jag menar om jag skriver att jag ska köra till Stockholm men i stället kör till Göteborg, är det då olagligt.
Måste jag vara sanningsenlig?
Om jag skriver att jag ska köra norröver och den sk fru drar en penna om att hon är så skraj för mej så hon inte vågar vara kvar i stora staden Stockholm för att hon tror att hon ska stöta ihop med den ensamstående mamman.
Är det i så fall mitt problem?
Jag måste väl få röra mej fritt?
Måste jag tänka på att min sk fru inte mår bra över att jag kan göra som jag vill och att hon nu inte kan det, måste jag det?
Humf.

Jag funderar igen.....Och ingen vet att det jag skriver eller de jag funderar över, de är ingen som vet om det är sant, de är bara jag som vet det.
Funderingarna ser iallafall ut så här.
Det är år 2011 jag är en mobil person med ett grymt kontaktnät, alla möjligheter finns till att leta upp den sk frun.
Hade jag villat träffa henne, smyga på henne utan hennes vetskap, hade jag villat se henne, ja då hade jag redan sett till och gjort det.
Jag menar jag har ju all tid i världen, hur svårt är det, jag vet ju redan var hon jobbar, vidare därifrån till att ta reda vad hon bor behöver man väl knappast vara raketforskare för att ta reda på eller?
Hon ska ju inte tro att min hjärna fungera lika illa som hennes, för så är minsann inte fallet.
Men faktum är att jag har inga problem med att vänta tills den stundande rättegången, Frågan är ju om hon har det? Problem menar jag.
Om detta är sant jag skriver och om hon känner sej hotad av mina rader, inte vet jag men anmäl mej igen då och hänvisa till mina blogg inlägg.
Vilket skämt detta samhälle är som vi lever i som kan hänvisa en utredning på ett blogg inlägg, sant eller inte sant?

Funderade lite till i ämnet, just om detta faktum att vissa saker i utredningen baseras på inlägg här i bloggen.
Visserligen är detta så sjukt det jag har blivit utsatt för, så det finns väl inte så många till som skulle kunna skriva om storyn.
Men just nu läser jag en bok, förövrigt en bra bok, den heter Paganinikontraktet den är skriven av Lars Kepler, en författapseudonym för Alexandra och Alexander Coelho Ahndoril.
Tankeleken....Leonora Vilhelmsson, 35 år ensamstående, gift och bedragen av sin fru.
Vem vet att det är just hon som sitter bakom tangenterna och skriver sin historia om sin väg tillbaka efter kanske det grymmaste svek man kan få uppleva.
Ja vem vet att det är just jag som skriver om ett liv som pågår.....

Är allt detta som jag skrivit nu sant överhuvudtaget?
Finns jag?
Jockarp.

Låg....

Gungeligung :)

Hatar mej själv när jag tillåter mej att bli låg, att jag blir låg när jag tänker på min sk fru, att hon har så mycket makt över mej, mina tankar och känslor.
Jag känner att jag är på väg att ta över mitt liv att det går framåt,  men fortfarande händer det, snart ett helt år efter den stora smällen så kan jag känna att hon kommer in och ta över mitt liv, och jag blir smått tokig.
Kan det vara så att jag har varit så grymt kär i denna människa?
Hon borde då varit super lycklig över att en människa älskat henne så enormt mycket, det är nog inte många människor som haft någon i sitt liv som visat sej hysa sådana känslor som jag nu tyvärr tycks göra.
Iallafall inte människor som blivit så illa behandlade som jag nu blivit av min sk fru.

Vad detta låga kom ifrån var minnen av de storaslagna saker hon gjort när hon på den tiden gjorde allt för mej.
Bästa tant N tog med mej och myset på utflykt, vi lastade picknickkorgen och alla barnen och begav oss till tivoliparken i Kristianstad, vi lekte på lekplatsen tittade på ankorna satt på en fäll i parken och åt korv och mackor, en helt underbar förmiddag.
Om det nu inte hade varit för minnena. Jag kan ibland bli knäpp på min hjärna att jag har så gott minne, allt gammalt kommer jag ihåg, men de som hände igår har jag inte en susning om.
Iallafall så detta minnet är en sak jag inte tänkt på de senaste fem åren.
Märkligt att det bubblar upp just nu.
Precis när vi hade träffas så skulle jag in och äta men min familj, jag hade inte berättat för någon om att jag hade träffat min sk fru än, vi skulle äta i Kristianstad, min sk fru hade varit i Helsingborg och jobbat, hon satt på tåget och plötsligt ringer hon till mej och säger att hon är på väg till Kristianstad.
Vi träffas i tivoliparken vi satt på en bänk pussades och kramades, det gnistrade och sprakade om oss, det var så laddat.
Så kära vi var.
Hon satte sej sen på tåget efter en timme och åkte ner till Malmö igen där hon då bodde, det kan man kalla förälskelse.....Ja herregud vilken kärlekshistoria detta är när man tänker efter.
Jag vill tillbaka dit.....

Dessa dagar gör mej därför seg, låg, trött, dessa dagar frågar jag mej varför jag inte sätter kulan i loppet och trycker av, jag funderar över vilket träd repet skulle tänkas hänga bäst i, vilken byggnad man skulle kunna tänkas ta ett hopp ifrån och skadan skulle bli som störst.
Ja på de hela taget ställer man sej frågan vad fan är det för mening med allt som sker, frågan jag ställer mej är, varför just jag? varför skulle jag få denna prövning.
Varför.

Dessa dagar när alla varför kommer är jag extra tacksam för mina vänner min familj och mitt lilla mys.

Dessa tankar släppte iallafall lite framåt kvällen, mor och far tog med mej till en trevlig uteservering och när vi kom hem så tog vi en uppfriskande promenad på berget med hundarna, vidare hem på en kopp kaffe och lite glass.
Mollies morbror och hennes kusin som precis har lärt sej cykla kom förbi de var så roligt att se lillkillen när han stolt drog ett varv med cykeln.
Även det att myset var på sitt bästa solskenshumör hjälpte nog till en hel del att jag på kvällen kunde lägga mej lugn och trygg och med ljusa tankar om framtiden.

Jockarp.

Vänner....

En upplyftande Lördag som innehöll massvis med människor, skratt och samtal.
Dagen började med att åka ut till jobbet helt okej lördagsnöje myset åt majskrokar och vi åt frallor och drack kaffe, vidare till en annan avdelning nya samtal mera kaffe.
Hem och agera hundvakt, mormor och morbror kom på besök en sväng, myset formligen hoppade fram och stod klart på huvudet, lite tannagnissel sen på det igen, ja för vem lär sej av sina misstag.
Nu är det så att lilla fröken Vilhelmsson klarar konststycket att resa sej upp helt själv mot stolar, bord, människoben, krukor, ja på de hela taget allt hon kommer till.
Problemet är att de ofta resulterar i en krasch landning antingen med munnen eller pannan i en mindre mjuk inredningspinal. Jag får verkligen hoppas att socialen eller polisen inte får upp ögonen på henne och att dom får för sej att det pågår en barnmisshandel här i Jockarp.
För så är icke fallet.

Eftermiddagen bestod av fika med en vän, hon hade med sej en fin present, känner att jag börjar bli lite svagare för det där med presenter nu på gamle dar. Jag fick iallafall en fin sten, vilken jag blev jätteglad över, det är så lite som gör det, så tack för de.
Status på myset var lite små surt, jag vet inte om det berodde på den fruktansvärt varma och klibbiga miljö som infann sej är i byn, det var verkligen olidligt obehagligt.

Kvällen blev lugn och skön, häng med ännu en vän som var gräsänkling, de passade bra.
Vi åt glass i stora lass och angep även körsbärsträdet.
Efter den smått obehagliga dag med åskan hängandes i luften och resultatet av det blev svår andats så var det helt underbart när vi slog oss ner på gräsmattan och pratade om livet, och om framtiden.
Jag som var nöjd över livet allt utom en liten pusselbit som saknas, hon som har stora beslut om hus och barn att fatta. Ja allt handlar om hur man har det och vad man är på jakt efter.

Nu ska myset väckas och tillpiffning står på schemat för vi ska iväg på nya äventyr, ett okänt mål, spänningen är olidlig.......

Jockarp.

Snälla....

En mulen grådassig dag vad gör man en dag som den?
Jo först går man på berget, man angriper mördabacken, svetten lackar och man njuter av varje steg man tar i den underbara natur, solen skiner igenom ibland, man är nöjd och lycklig över att man har ett sällskap som också njuter och kan se det storslagna som moder jord har att erbjuda oss som är så små så små här på jorden. Man är glad över att man har någon att dela sin vardag med någon att utbyta tankar med, glad över att fler människor absolut fattar noll i det som hänt mej.

Sen tar man hjälp av bästa tant N som fixar manikyren på myset, man hänger och njuter av barn vänner och ledig tid.

Sen funderar man.....

Ja för jag kan inte låta bli att fundera lite över hur det skulle varit om jag levt med en man.
Första tankarna som flyger förbi min del av hjärnan där det far omkring saker som jag inte förstår det är det här. Och det handlar om en del
OM....
Om vi leker med tanken lite att det varit en man istället för min sk fru som kommit till mej den där dagen och sagt att han inte ville ha vårt barn, det barn jag nu bar på och skulle visa sej födas 8 veckor senare.
Om han säger rakt i ansiktet på mej, du Leonora jag vill inte ha barn med dej.
Om jag då skulle bli så ledsen, frustrerad panikslagen och helt enkel livrädd av det han sa att jag skulle råka träffa hans skuldra med min hand så att de skulle bli ett rött märke där..
Om vi förtsätter leka med tanken.
Om han då får för sej att han ska ta en bild på märket för att i framtiden kanske om så där 6-7 månader få för sej att göra något med bilden.
Ja och sen kommer vi till det mest intressanta.
OM han nu får för sej att anmäla mej för misshandel.
Vad skulle då hända?

Hypotesen min är.
För det första, hade detta varit en man som betet sej på detta vis så hade  han förmodligen varit lycklig som kom iväg med blotta förskräckelsen och livet i behåll efter att ha spottat på både sin kvinna och sitt ofödda barn.
För det andra, hade han förmodligen aldrig nedlåtit sej till att sjunka så fruktansvärt lågt att polisanmäla den kvinna han gjort det värsta brott man kan göra mot en människa i den situationen.
För det tredje, vem hade brytt sej om hans gnällande om en liten rodnad efter de han gjort?
Sätt er gärna in i situationen och lek med tanken, de brukar jag göra och det slutar alltid likadant och det är med ett skakande huvud.

Medans jag nu är i gång så ska jag komma tillbaka till förundersökningsprotokollet, som ni säkert förstår har jag läst det en och annan gång, men det hjälper mej inte, jag får inte ihop det ändå, någon som är klipskare än jag kan kanske göra ett tappert försök att få min hjärna med på tåget om hur det är tänkt i en del frågor.
Det står så här, jag citerar.
J föreslog att att de skulle prata med någon som kunde reda upp problemet. Leonora ansåg att om man sökte hjälp var man svag.
Där har vi den första märkliga skrivningen.
1. Det var Leonora som tog kontakt med psykologen.
2. Varför vilja reda upp problemet när man inte ville leva i ett påstått misshandla förhållande?
3. Varför vilja lösa något när man redan hade en annan kvinna sen en tid tillbaka?
Nej den bet den formuleringen där är en fråga jag tampas med.....

Nästa lite märkliga formulering är.
J berättar att hon inte ville att barnet skulle växa upp i ett sådant här förhållandet. (jag citerar där av den märkliga svenskan) Leonora kan ha missförstått och trott att J inte ville ha barn alls.
1. Ja hur kan man tolka detta på annat sätt när man sitter med magen i vädret och är nygift och man får en sån sak slängt i nyllet?
2 Inte växa upp i ett sådant förhållande, vad menar hon, i ett homosexuellt förhållande? med en mamma som varit otrogen? med två föräldrar?  med fyra morföräldrar?  vad menar människa, tolkningar är fria.
Jag tolkade de som att hon tänkte dumpa mej och dra. Hum var det fel tolkat?

Nästa rad i detta skämt blad blir. håll i er nu för nu kommer nådastöten av all komik.
J menade bara att hon självklart ville ha barn.
1. Kan väl bara säga jaså på det uttalandet.
2. Jag har inte sett det självklara någonstans trots att jag letat under varje sten.

I ett annat stycke är hon mycket tydlig med att berätta för farbror blå att.
Citerar igen.
J berättar att hon och Leonora inte har några gemensamma barn.
J är alltså inte juridiskt bunden till barnet. Leonora är modern och ensam vårdnadshavare.
1.Varför vara så noga med att poängtera detta i en polisanmälan som rör misshandel?
2.Tyder detta på att hon självklart vill ha barnet?

Det finns fler sådan citat men det blir för långt inlägg, och vi kan väl hjälpas åt att försöka reda ut dessa rader först.

Så är det någon som kan hjälpa mej att reda ut detta?
SNÄLLA.

Jockarp.

Carpe diem...

Fånga dagen.
Ja jag har nog alltid sett på det ordet med humoristiska ögon, Jag får ett litet hånfullt smile på läpparna när jag hör någon säga det, ja faktum är att jag tycker det mesta är larvigt som sägs eller skrivs på latin, jag menar varför fjanta runt och skriva latin när det är ett språk som ingen människa idag pratar.
Är man tuff för att man säger carpe diem istället för att säga fånga dagen, eller varför inte göra det istället. Fånga dagen för guds skull.

Ja det jag vill komma till är att det är inte orden i meningen som är viktig utan innehållet eller rättare sagt innebörden av det som sägs eller skrivs
Jag har ju i denna lite märkliga situation jag ofrivilligt hamnat i, verkligen fått se på nära håll hur det kan gå när ord meningar inte går i hop men själva handlandet.
Jag tänker då givetvis närmast på min sk fru, jag hon har väl på det flesta plan visat att ord och handling inte riktigt stämmer överens.
Jag skulle kunna göra den listan hur lång som helst, men jag tror faktiskt inte att jag börja rada upp alla tokigheter hon sagt och inte gjort eller för den delen tvärt om.

Nomader.
Ja det finns en del människor som tycker att jag och Mollie lever ett nomadliv, att vi är iväg på än det ena än det andra och jo visst är vi det.
Men för den sakens skull så är vi inte rotlösa, nej vi är närmare bestämt helt rotade i den Jockarpska myllan, att man vill ut och se världen ser jag bara som en utveckling framåt i livet, att det händer nya saker och man ser saker med andra ögon ser jag som en viktig del av livet.
Jag ser som bara här i min blogg vad det hänt mycket sen den 1:e November 2010 då jag skrev det första inlägget, mycket tråkiga saker men givetvis också roliga och fina saker. Och allt som hänt har fört mej framåt i utvecklingen både som mamma, vän och människa.
Jag har börjat se vad som är viktigt i livet.Men det är ett stycke för sej själv som jag ska skriva ett inlägg om någon annan dag, men jag har nog funnit det, jag återkommer i frågan.

Vad som hände igår, ja det var inte så mycket men som dom små nomader vi nu blivit kategoriserade som så tog vi oss hela vägen till Hällevik. Det var dags för simskola, inte för mej och myset men för kusinerna och det ville vi ju kolla in. Innan simskolan började så skulle myset prova poolerna.
Myset hoppade i sin lilla badblöja, passformen var väl lika med noll, men den hängde kvar iallafall, mamman hade väl inte tänkt klart riktigt eller får hon skylla på amningshjärnan för inga badkläder medtog.
Tur var att moster och morbror var med och kunde styra upp det hela, plums i vattnet, först i den lilla inkissade barnpoolen men efter en stund skulle den stora basängen intas av det lilla blötodjuret, det plaskades och busades med kusinerna, det var härligt att se.
Kusinerna hängde kvar i vattnet men myset fick inte ligga i för länge, så upp på torra land och lite kompishäng, kul att träffa på lite kända ansikten och snacka lite, det händer allt för sällan.
På vägen hem klubbades hon av alla intryck och det är väl som dom säger, sjön suger.

Nu är det en ny dag och fånga, så ut med håven gott folk :)

Carpe diem i Jockarp.