Ute dag...

Utomhus ritt :)

Dagen började med en långtur på berget, enligt stegräknaren på mobilen exakt 9873 steg, bra marscherat, tio kilo mys på ryggen gjorde de hela lite mer utmanande och det gillar jag.

Hästbesök och myset fick rida på den stooora hästen denna gången, att fyra personen kan tycka att det är så vansinnigt roligt de här med häst och barn det är helt otroligt, men alla log vi stort när myset red.

Tack för ritten ;)

De var sen dags att gå upp på berget och hitta den perfekta granen, myset somnade i vagnen så hon fick stanna nere vid vägen med mormor medans vi andra gick off road.
De visade sig vara busenkelt i år, fråga mej inte varför, det brukar vara en betydligt större utmaning, men i år gick vi bara och fluktade i kanten av en granplantering, pice of cake så att säga.
Tre granar skulle vi ha och tre granar hade vi med oss hem.
Jag och myset skulle ha en gran, min brorsfamilj skulle ha en och sen skulle mysets ena kusin ha en egen liten gran på rummet i år.
När vi gick där med våra granar så säger myset kusin plötsligt.
- Jag har världens bästa familj. Och du faster, du är världens bästa faster bara så du vet det.
Nu har han ju bara en faster men man blir allt lite varm i hjärtat när en åttaåring säger så, synd bara att alla inte fattar och uppskattar det.
Vi fikade vid vägkanten på skogsvägen och vad ska man säga, den elfte december och solen tittar fram, man sitter på en stubbe och dricker kaffe och äter lussebullar med dom människor som betyder mest för en, det är svårt att inte då känna glädje och lycka över allt man fått.
Jag har en väldig tur trots allt.

Nöjda granhuggare :)

Efter denna dag utomhus var vi stelfrusna både jag och myset, de var därför extra trevligt att komma in i palatset där en temperatur på tjugotregrader gjorde en så där lagom slö och rosig om kinderna.
Jag lagade en god kyklinggryta med ris som myset gluffsade i sej stora mängder av, jag säger ofta till henne när hon äter med god aptit.
- Mamma kan laga mat hon, hihi hon svarar aldrig varför vet jag inte.

Efter middagen var det dags att göra en runda nötkolor, den första satsen för denna julen.
Efter att jag brottats ett tag med matberedaren så fick jag hjälp med nöthackningen, den bruka ske manuellt i mitt hem, men nu tyckte jag att det var dags att utvecklas lite.
Men jag kan ju säga att det tog lika lång tid att mecka ihop matberedaren som det skulle gjort och hackat de små bruningarna för hand, men nu vet jag till nästa gång hur man gör så då ska det minsann hackas nötter både på längden och tvären.

Trött av frisk luft :)

Och idag är det då den tolfte december, de blir en spännande dag...


Jockarp.

Okunskap och frosseri....

Ja och så vad då äntligen årets choklad julkalender på plats, dom ha varit inköpta sen långt innan den första december men av vissa omständigheter har dom befunnit sej på annan ort.
Vi ligger nu lite efter med dom små söta godsakerna men jag hoppas att vi ska komma ikapp innan julafton, vi får kämpa på lite helt enkelt :)

Livet ter sej ganska behagligt ibland...

Hmm ja dessa fantastiska telefoner, jag tycker att det är smått fantastiskt att det finns så mycket man kan göra, min nya telefon är helt otrolig, den kan det mesta,den kan hjälpa mej att hitta, den letar upp det gula M:et till mej vart jag än i världen vänder mej, jag kan facebooka och googla när helst jag vill och behöver det.
Men vissa saker har jag problem med, för det första så trodde ju jag och mitt lilla huvud att om man köper en sak så ska de fungera, så jobba vi, huvudet och jag alltså.
Men nej så fungerar det tydligen inte riktigt, jag fick till min telefon ett gratis års användning av spotify, de var ju jätte bra, då kan man ju koppla in telefonen i usb uttaget i bilen och lyssna på vad man vill när man vill.
Jo jo eller hur...så enkelt ska det inte gå, de funkade i en vecka sen sa de stopp, var problemet är har jag inte en aning men det är väldigt retfullt.
Vad som är än mer retfullt det är den här tjänsten mms, varför fungerar den inte när man köper en telefon?
Varför ska man behöva ladda ner grejer hit och dit, ringa tjugofem samtal och likväl funkar inte skiten, jag blir tokig.
Denna tokighet beror klart på frustrationen och okunskapen över dessa fina finesser, som jag har så nära men ändå så långt borta. *morr*

Min lilla melontjej...

Ja och så fenomenet julbord, varje år ska man frossa i alla godsaker från grisen, fisken och lilla kossan, de ska sen ätas gröt med saftsoppa och vidare lilla mandelmusslan med grädde och sylt på. Spetsa gärna på med ett lass skumtomtar och mängder med julmust, så har man en kräkvarning som inte är av denna värld.
Jag begriper det inte, varje år äter man dessa sjukliga mängder och blandningar och varje år säger man, aldrig mer, jag ska inte äta på detta viset mer, det är inte okej. Likväl satt man där återigen och rapade hela gårdagskvällen och mättnaden kommer nog att hålla i sej hela denna dagen med.
Det var en fin lördagskväll även om delar av familjen saknades.

Vissa bara måste muppa sej...

Tycker om dej iallafall lilleman <3

Jockarp.

Projet amning....

Hoppas den inte välter ;)

Som vanligt går dagarna i full fart, tänk när det är höst brukar jag säga, snart är de vår och då lugnar de ner sej.
När våren sen kommer säger jag optimistiskt, snart är det höst igen och då blir allt mycket lugnare, då kurar man in sej i en vrå och blir kvar där tills våren kommer.
Jo tjena, jag lurar mej själv, de blir inte lugnare, jag har alltid något på spisen och de gäller ju numera min lilla ständiga vapendragare Mollie med.

Det är tur att de snart är dags för lite semester på varmare ort, för den berömda väggen kommer oss allt närmre och jag ser helst att vi inte går in i den.
Ja dessa senaste dagar har vi pysslat med lite allt möjligt, vi har varit en sväng i grannlandet. Helsingör fick ett selebert besök av Jockarparna, de slank ner ett och annat wienerbröd med choklad i mitten, myset slök en potatisbakelse utan bedövning.

På svensk mark igen blev det shoppinstället väla som vi besökte. Vi köpte en one piece baddräkt till Mollie, det är fin fina grejer det, inbyggd solskyddsfaktor 50 de lär förhoppningsvis räcka.
Vi körde lite hoj och ja, kanske vi byter ut fyrhjulingen mot en tvåhjuling igen, vem vet, för myset tycket de var minst lika kul som mamman.

Myset är med på banan :)

Vi har fikat, promenerat och umgåtts med familjen, styrt upp ett och annat här hemma på gården. Vi har lyssnat på stormen, badat, ätit banan, haft mys i soffan med tända ljus, tittat på vuxen TV och så har det klart busats en hel del.

Ja och sen var det de här med mitt projekt sluta amma.
Efter inlägget för ett tag sen gällande amning, mat, sov rutiner och egen tid så fick jag mycket glada heja rop, både att jag skulle skita i vad andra ansåg om saken och även de faktum att jag skulle vara glad istället att jag har kunnat amma så länge och att de har funkat hela tiden, de är inte alla som har de så lätt minsann.
Jag blev klart glad över peppningen och förståelsen över mina små problem, men någonstans där kände jag väl ändå att det var dags att ge det ett ordentligt försök till att sluta.

Jag är ju en människa som besitter en grym karaktär och jag kan vara envis som en åsna.
Har jag bestämt mej för något så ska det mycket till innan jag ger mej.
Jag tror att det har varit en bidragande orsak till att jag nu är ute på andra sidan.
Ja jag har tvivlat tusen gånger på om jag skulle överleva detta svek från min ex fru, men någonstans inom mej har den där envisa åsnan omedvetet varit och faktiskt hjälpt mej.
¨

Ja och nu behövdes den igen.
De har gått betydligt bättre än vad jag kunnat föreställa mej med Mollie, visst det har gnällts och hon har viljat ha lite mjölk och tröst, men jag har stålsatt mej, jag har haft stora yllekoftan på så hon inte skulle bli provocerad och sugen när hon sett mina allt större behag.
Vad som därimot varit den stora utmaningen i detta projektet det har varit smärtan.
De har spänt, ömmats och känts som om en explosion varit nära.
Jag som aldrig förut känt av att någon del på min kropp varit i vägen eller fel i proportionerna jag har nu haft väldiga problem med att ta på mej en tröja, böja mej, till och med att klappa händerna ihop med Mollie har nu varit en plåga och mitt i allt detta ser jag bilder framför mej på kossorna som man skulle mjölka dom stackarna som led av mastit (juverinflamation) röda, svullna och med en äcklig gulaktig och med blodinslag klumpiga mjölken, örk var det så min kropp skulle reagera?
Var detta verkligen rätt beslut, fanns de några andra sätt, nån trevlig genväg jag kunde ta? 
Nej det verkar inte så, de första dagarna mjölkade jag ut lite för hand och när jag duschade varmt rann det av sej själv, knutig och öm bet jag sen ihop och de verkar faktiskt nu som jag kommer att överleva även detta, men de har varit med nöd och näppe.
De är ju inte klokt vad vi kvinnor ska behöva stå ut med och männen gnäller när dom har en lite förkylning...Eller som vissa kvinnor då som väljer att bara chappar.

Smyg reklam...

Jockarp.

Sällskapsdamer....

Sällskapsdamer :)

Ibland kommer det över en, tacksamheten över att vara född av sina föräldrar och att vara född just vid denna tiden.
Det har ju inte alltid varit så lätt att vara lite "annorlunda" Jag tänker ju klart på min läggning, ja bara det låter sjukt i mina öron, vadå läggning?
Jag kom av en slump på mej att tänka på Selma Lagerlöf, jag har vetat att hon varit homosexuell men inte forskat något mer i det, men nu har jag.
De slog mej vilket elände dom hade på den tiden, när dom istället för att ha en partner fick hålla sej med sällskapsdamer, hur låter inte de då, Sällskapsdam, är det de jag vill ha?
Selmas väninna eller ska jag säga sällskapsdam hette Sophia Elkan och hon var lägligt nog också författare. Dessa bägge damer reste runt i Europa och vad mer dom hittade på lämnar jag åt fantasin :)
Vidare lärde jag mej att Selma hade en höftsjukdom, att hon var första kvinnan som blev invald i svenska akademin, den första kvinnliga nobelpristagaren i litteratur, att hon hade en fosterson vid namn Nils Holgerson.
Ja det är otroligt vad man lär sej mycket bara av att snubblar in på en människa med en annan läggning.

Ja läggning ja.
Jag har ju en lite annan läggning än den som är den vanligaste i samhället idag.
Jag har väl kanske inte smugit med den någon gång men samtidigt har jag aldrig skrikit ut den heller, för än nu på den här resan.
För det är ju faktiskt så att med allt detta tokiga som hänt mej så har jag ju faktiskt kommit ut fullt ut också.

De är inte bara det att jag kommit ut, utan hela min familj har ju faktiskt fått följa med mej på detta tåget.
Jag minns den dagen när myset och jag prydde första sidan på lokaltidningen här i byggden, jag minns min fars lite buttra ord.
 - Jaha då får man väl höra detta på jobbet idag då.....Ja och jag hade varit egoistisk, jag hade visserligen sagt till dom om allt som hände och dom sa att jag skulle gör det jag känner att jag var tvungen att göra.
Och det gjorde jag.
Han fick inte höra så värst mycket på jobbet, några nyfikna själar frågade om det var hans dotter och barnbarn som det stod om i tidningen, men mer var det inte och vad skulle folk säga? Jag hade iallafall tagit mitt ansvar över mitt handlande.
Men vissa människor har svårt för det här med att vissa människor har en annan syn och känsla.
Synd om dom säger jag.

Ett fint montage tycker jag :)

Men det faktum att homosexualitet klassades som en mentalsjukdom fram till 1979 ( ja vissa är nog mentalsjuka) och att det var en olaglig handling fram till 1940 talet så är det väl inte konstigt att vissa människor fortfarande har lite svårt med de hela.
Konstigt i mina ögon med tanke på att det förekom homosexualitet redan på Jesus tid.

En person som kommit i min väg har sagt vid ett flertal tillfällen att hon önskade att hon föddes straight, jag tycket det var ett märkligt uttalande, men ju mer jag tänker på de desto mer förstår jag innebörden, de konstiga är ju att jag inte har känt så någon gång
Jag har aldrig förbannat det att jag faktiskt föddes till att älska personer av samma kön, jag kände bara att det var så fruktansvärt skönt när jag äntligen kom på hur det låg till.
Men efter hennes uttalande i att hon önskade att hon föddes straight så förstår jag, allt hade varit lättare om man hade blivit förälskad i en man istället för i en kvinna. men jag kan inte låta bli att tycker att det är hemskt.
Jag som känner att jag är på väg att bli den lyckliga flatan....De saknas ju bara en sällskapsdam ;)

Så kan det vara, vem vet:)

Jockarp.

Blomminköp....

Ja nu börjar det bli vinterväder här nere i söder, men än har jag inte iklätt min underbara vinterskrud = bäveroverall, men det kommer, för det gör det varje år och ja jag älskar att lufsa runt i mina varma och mycket osensuella långkallingar och sen bara hoppa i min overall och gå ut, varm och go men väldigt osexigt.
Men risken att de skulle komma någon fager dam och se mej i min kanske inte så toppmoderna kostym är ju inte så stor och samtigt är det ju faktiskt min stil.
Jag är så glad över att hösten har varat så länge i år, visst jag gillar årstiderna men vinterhalvåret är i mitt tycke några månader för långt.

Julen varar ända fram till påska ;)

För att piffa till de lite nu när det är sååå trist så köpte jag lite nya blommor, valet var lätt, två julblommor i form av röda amaryllislökar tre små blåa hyacinter och slutligen två vita vackra orkidéer.
Varför valet var så lättfattat beror på att min ex fru har en kasse blommor kvar här, i den kassen finns de orkidéer, i början efter att hon drog så vattnade jag dom, men för ett halvår sen slutade jag med det, likväl lever dom, så onekligen är dom livskraftiga som få.
De verkar vara omöjliga att ta dö på och såna blommor gillar jag.

Att barn tar efter vad vuxna gör har man ju hört om i alla tider och de stämmer ju.
Tänk att ett litet mys får tag på fjärrkontrollen och siktar den direkt mot TV.
Eller att alla sladdar har en ände som ska in i dom två hålen i väggen (och så mycket sladdar sen)
Och igår så staplade jag en massa klossar ovanpå varandra som myset sen välte, jag sa till henne att hon skulle ge mej klossen som ramlade iväg några meter, hon kröp glatt iväg och hämtade klossen och kom tillbaka med den till mej.
Likadant är det när jag frågar om hon vill ha lite mat, då gör hon ett smaskande ljud. Roligt, det verkar som att hon fårstår mer än man tror.
Jag är ju inte så mycket för det här med pedagogik så därför uteblir stimulansen och träningen, här kör vi istället med frihet under ansvar och sunt bonnförnuft, jag hoppas att de andra ger sej med tiden och hittills verkar hon inte tagit någon skada av att jag inte tränat henne i allt en bra mor borde göra.

Lek när mamman lagar mat :)

Igår var annars en låg dag, pilen som pekat uppåt nu ett väldigt bra tag tog och vände och for ner en bit på skalan igen, det var allt ifrån missförstånd med en vän, jobbtråkigheter inom familjen, till att min ex fru spelade mej ett spratt.
Men det var inte värre än att vi rider ut även denna lilla stormen.

Jockarp.

Pinaler i massor....

Bakom ratten igen då ja...

Gårdagen fångades med diverse roliga och spontana påhitt.
Vi är optimister av hög nivå jag och lilla väninnan, ja vid närmare eftertanke är vi inte riktigt kloka. Men oftast har vi ändå väldigt roligt på våra utflykter.
I vilket fall som helst packade vi in en treåring en femåring och sen myset med så klart, in i bilen och sen iväg.
När detta gäng är iväg på turné brukar vi hamna i skånesdjurpark, vilket är väldigt passande för alla gillar vi ju djur, men inte i går inte. Igår hade vi siktat in oss på ett ställe som hette trädstället och ligger i Skyryp.
Hihi det visade sej vara ett mindre bra val med dessa något unga svenska medborgare.
Trästället var nämligen en butik som innehöll precis allt, ja och lite till, jag blev helt yr i huvudet av alla pinaler och sen skulle vi ju hålla reda på alla våra småttingar med så dom inte rev ner någon dyrgrip.
Det var tomtar, troll, fin serviser, trädgårdsredskap, ljus i alla färger och former, leksaker, godis, dukar, spaljer, krukor, Pust, ja där var verkligen allt.

Hoppsan här blev något fel...

Så ska de se ut jue...

Efter att ha svettats där en timme utan att göra ett enda litet fynd så körde vi hemåt igen.
Mollie blev vansinnig i bilen (numera kallas hon av vissa för skriet) så i Hässleholm blev det depå stopp på gula M:et. De serverades en burk med gröt och hon snodde till sej ett litet pomfrites där mitt i all hast. Alla ungarna in på toaletten och sen vidare.
Stopp igen på ekohallen och ja där var faktiskt kaoset ett faktum, att vi ens svängde in där fattar jag inte.
Barnen betedde sej precis så som barn ibland gör i affärer, Mollie ville  inte sitta i vagnen, hon ville inte bli buren, utan lilla fröken ville ta sej fram för egen maskin, vilket då inte lämpade sej i just detta läget.
Grabbarna var givetvis också på topphumör, de petades på allt och varje traktor skulle kollas in.
Även kundvagnen skulle provköras, både uppifrån och underifrån och mitt i allt detta så ringer klart telefonen.

Vink vink :)

Till kassan vi går och vi agerar som ett gift par, vi har full koll på allt, barnen går från famn till famn och varorna läggs upp på bandet och betalas, de packas i påsarna och sen rullas de vidare mot utgången.
Innan vi går ut ska blommorna som inhandlats få lite papper runt sej så dom klara den allt lägre temperaturen som nu har börjat råda.
När jag lyfter på en blomma så ser jag en liten liten pepparkaksgrisform ligga där nere helt ensam i vagnen, den hade kommit under blomman och inte gjort ett enda litet grymtande ifrån sej.
Så ja då har jag åter stått för en olaglighet, jag vet inte vad jag ska göra 6,95 har jag nu stulit för och ändå är samvetet på topp. Förra gången detta hände var på Ikea och självscanningen, där missade jag en liten plastspann som skulle agera sopspann här hemma.
Jag kommer nu iallafall att baka hur många grisar som helst och njuta av dom var enda en.
De kan jag göra med gott samvete för jag har garanterat blivit blåst av dom innan i affären, så nu jämnar vi bara ut de lite grann.
Så jobbar jag, god jul typ.

Kanske herr tomte kommer med en docka...

Ja de var inte slut på utflykten där inte, nej vidare in till stan och målet var textillandet även kallat i folkmun för lumpaboden, där skulle det köpas tyger till julpysslet och jag behövde en ny lite juligare vaxduk.
Vi kom dit men myset hade nu gett upp allt och sov sött, så grabbarna, myset och jag hängde kvar i bilen.
Vaxduken uteblev således.

Stor vagn envist mys...

Jockarp.

Hm, Häst var det ja....

Vackert...

Ja vi rullar vidare i vårt vardagsliv myset och jag, i går var det promenad och bad som stod på schemat på förmiddagen.
När jag satt där på kanten på badkaret och stänkte vatten på min dotter, så kunde jag inget annat än att förundras över hur fantastiskt de ändå är.
Från ett litet ägg i min kropp en vänlig själ i grannlandet Danmark som delar med sej av sina små simmare, nio månader senare kommer det ut en lite söt tös på några kilo ur min kropp och nu satt hon och plaskade med vattnet i mitt badkar.

Att den lilla ofördärvade vackra lilla varelse blev resultatet av vår ihärdighet till att lyckas bilda en familj.
Tänk så sjukt ändå, hade vi lyckats på det första, andra, tredje, fjärde eller femte försöket så hade resultatet blivit ett helt annat.
Då hade det inte blivit Mollie mys, konstigt ändå.
Jag fascinerades av hennes lilla kropp, så liten, så späd, hennes bleka vinter skinn, hennes mörka vackra ögon och hennes för dagen något röda näsa. Att allt detta är resultatet av den där dagen, fredagen den 12 mars 2010.
Jag kunde då inte föreställa mej, när jag hoppade upp på den ljusrosa britsen och höll min älsklings hand i min, att jag skulle sitta och bada min bedårande lilla dotter och se hennes lyckliga leende när jag försiktigt skvätter ner henne med vatten.

Jag kunde då inte se denna bilden framför mej, bilden av en lycklig lite tjej, bilden av en lycklig mamma, jag kunde inte då se bilden av mor och dotter.
Men nu kan jag det och jag älskar den bilden.

Middagen skulle intas och det blev den delikata och underskattade rätten potatismos och korv.
Myset åt själv och jag tyckte det var super mysigt när hon satt med sin gaffel och lilla sked och mumsade, bredvid satt jag med min tallrik och åt samma mat men med något större bestick, hihi vi passar så bra ihop myset och jag. Det är underbart.

Kan själv....

Hoppla...

Vidare kom det hästar på besök och gästerna var så gulliga så dom hade tagit med sej den lilla riddarhästen bara för Molllies skull.
Vi ringde ut mormor så hon skulle få se sitt lilla barnbarn när hon red runt i ridhuset på en liten vit springare, ja genast börjades det prata om hjälm, väst och häst till myset.
Gaaa det ser mörkt ut för min del att min dotter skulle bli en frimärkssamlare.
De kommer nog att stå en häst här innan man vet ordet av :)
Bara myset är lycklig så är väl mamman de med.

Fortare, fortare :)

Ja och nu bär det av på nya äventyr....

Jockarp.

Jag spyr snart...

Man ska inte klaga på att man är pigg, man ska väl heller inte klaga på att ens barn är piggt.
Man ska väl i stället vara super lycklig över just det, att man har ett piggt litet troll.
Men. För det kommer nästan alltid ett men.
Igår gästade vi Flyinge, denna lilla byhålan som ligger utanför Eslöv, byn må vara liten men vad det gäller hästar är det stort, det var uppvisningar i alla dess former, det var allt från fin dressyr till dockgalopp på shettisar, det var musik och show, myset var på bushumör, båda hennes favoritgrenar var ju med, hästar och musik, vilken lycka.

De som förundrar mej en del det är ju det här med att hon är outtröttlig i vissa lägen, max en halvtimme sov hon igår. Hon skrek som en tok på vägen hem och jag var ganska säker på att hon skulle knoppa in omgående efter ett lass lasange bottnat i lilla magen, men icke sa nicke, hihi ingen egen tid i sikte här inte.
Klockan blev 20, 21 och 22.00 och myset var vaket.
Jag som hade så storstilade planer....

Ja och nu är det så att jag blir så in i helvete beretad. Säkert är det inte illa menat men likväl blir jag smått förbannad på alla dessa synpunkter på att jag fortfarande ammar, att vi inte har några sov rutiner och heller inga rutiner på när hur och vad maten ska intas.
Vad är problemet, jo mitt problem det är just det att den människa som skulle delat detta ansvar och hjälpt mej med alla dessa saker bara drog.
Att jag nu känner att jag inte kan ta fighten om att sluta amma, hur ska jag bli ve det? Mollie vaknar blir ledsen, jag tar upp henne, hon känner värmen och doften från mej, den människa som gett henne livet, den människa som gett henne mat i ett år. Klart hon blir ledsen och arg om hon helt plötsligt inte får känna den värmen och närheten, ja nu är det säkert något smarthuvud som tycker.....Du kan väl ta upp henne utan att mata henne. Nepp de går inte, för hon kan och förstår inte att hon ska vara nära kakan men inte få äta av den.
Detta har jag fått klart för mej inte är några problem i förhållande där föräldrarna inte ballat ut fullständigt utan faktiskt hjälps åt, där tar helt enkelt den andra partnern över rodret på natten, så detta problem inte uppstår. Jätte bra jue, men de hjälper ju knappast mej.

De hjälper heller inte mej att vissa säger att dom tycker att Mollie ska sova i sin egen säng och hon måste sova vid en viss tidpunkt. Skitenkelt för dom som inte blivit lämnade i sticket, för där kan man dela upp skrikandet, jag försöker natta första halvtimmen och lyssna på skriket sen går jag ut en sväng i trädgården och andas lite friskluft, sen kan jag ju gå in igen med nytt mod och ny kraft och styrka och lyssna om det behövs på skriket ännu en halvtimme, ja sen kan man ju fortsätta så och tillslut så somnar nog det utmattade barnet i sin säng.
Här i vår familj så tror jag att jag hade blivit utmattad långt före Mollie.

Och det här fenomenet med egen tid, de spyr jag snart på.
De finns inget som heter egen tid när man har barn.
Och varför pratar alla om denna förbannade egentid så fort dom fått barn, är det tufft att vilja ha egentid eller vad är det frågan om.
Så all ni som efterlyser egentid. Fan lämna allt och stick till Stockholm och förverkliga er själv, lämna gärna fru och barn, då kan man nog räkna med egen tid.
Men jag betackar mej egen tiden.
Och nej jag är inte sur, bara något trött på att höra de skitsnacket ideligen om egen tid och de som retar mej mest det är just de att det är människor som längtat och kämpat för att få barn som har mage att komma dragande med att dom vill ha egen tid.
Fy skäms på er säger jag bara.
Det är absolut Klök varning på de det säger jag.

Nu ska jag umgås med min i någons ögon åsidosatta dotter.

Jockarp.

Nobel middag....

Fin middag var det ja ;)

Jag drömde i natt att myset hade börjat gå, ja jag vet att det inte är långt bort, men hon gör det inte än, jag blev nästan lite småsur när hon lyfte upp armarna och antydde att jag skulle lyfta upp henne, lite typ, - gå själv latmask ;)

Mjölk är livet....Ja ni må tro det, vilken skillnad på humöret, surt, krängt och oförskämt gnälligt, ett litet besök under tröjan på sin mamma jag sen är det solsken i blick och livet leker återigen. Hon har tur hon fröken Vilhelmsson att mamman är gammaldags av sej och förutspråkar ammning, hade mamman varit något mer modern hade dessa sötebrödsdagar varit ett minne blott, vilket dom förhoppningsvis snart ändå ska vara.

Jag har investerat i en ny mobil och det är så mycket finesser så det är inte klokt, jag hörde härom dagen att när man först flög till månen så gjorde man det av hjälp lika mycket data som det finns in en mobiltelefon, är inte det helt fantastiskt, konstigt ändå att dom kom tillbaka. (ja inte Laika då)

Vi var på en otrolig flott middag i går kväll, det var så fint och så gott alltihop.
Efter maten och när godisskålen ställdes fram så angrep vi det gamla sällskapsspelet rappakalja, ja vi skrattade något så hysteriskt åt alla tokiga ordförklaringar, vissa mindre rumsrena än andra.
Myset badade i hundvattenskålen sen somnade hon i vagnen.
De var en bra kväll, en kväll att minnas. Tack för det alla inblandade.

Jockarp.

Uppbokad....

Väder kapten!

Ja morgonpromenaden gick i snålblåst och regn från alla håll, de kom uppifrån, från sidan och även under i från, lagom kul, men myset mådde fin fint i vagnen, hon sov.
Efter middag beslutades de enväldigt av mamman att vi skulle gästa bruket i Mörrum.
Vi började med att växla några ord med vakten i luckan, ja Mollie gör succé, alla tycker hon är så söt och mamman slickar i sej och njuter :)

Vi hängde lite på fackexpeditionen, de har hänt en hel del faktiskt på de året jag har varit hemma och jag har ju inte precis sprungit ner dörrarna på min arbetsplats, så jag fick en snabb uppdatering.
Vi körde sen ner till min avdelning som är på vedgården, denna vackra plats, förmodligen det vackraste stället på ett massabruk, där doften av nyaverkad massaved blandas med dieselångor från dom stora truckarna, där östersjöns vågor slår in mot land och måsarna skriar, en liten motorbåt som åker förbi i alldeles för hög fart.
Eller tänk efter ett nattskift och man är med när dagen gryr och solen stiger över vattnet, eller när ett åskoväder drar in över havet mitt i natten när allt är kolsvart och det enda man ser är åskans blixtra, ja det är en sällsynt vacker arbetsplats.

Vi hängde med chefen en stund och pratade om hur vi skulle kunna lösa framtida problem, hur jag ska kunna vara mamma och samtidigt jobba kvar på mitt skift. Är det möjligt. Nja kanske, jag ska jobba på lite förslag och vidare lägga mina grönbruna ögon på sned för att få min plan att gå i lås.
Jag fick en julklapp av företaget och blev även informerade om att det var dags för julbord i slottslängorna med Calle Kristiansson och Mariette Hansson, tyvärr var jag klart redan inbokad på en mycket flott middag så jag fick avböja julbordet. Jag kan ju inte låta bli att undra varför det alltid är så att man är dubbelbokad, av 52 helger per år så ska allt roligt infalla samma helg, märkligt.

Hihi, mitt i prick ;)

Hem igen, middag hos min bror som slutade med att jag fick en pil i huvudet, lagom kul det vill jag lova.
När vi traskade hem igenom byn så var det klart väder och lite kallare, det var helt stjärnklart och månen lyste klart även om den bara var halv. De var hur fint som helst.
Fint var de också när vi hittade en lite söt hälsning på trappan, det var ett brev, eller ja rättare sagt en vedhälsning, men jag gillar kreativa damer, man ska göra som kajsa Warg, taga vad man hava.

Ja och så har då Gävlebocken åter brunnit upp, de skulle vara den 25 gången i ordningen om jag uppfattade det hela rätt, denna tradition som varit sen 1966 har de ju även blivit tradition att slå vad om vilken dag den ska brinna.
Jag läste någonstans att den tydligen ska ha blivit påkörd ett år på bakbenen och till följd av det kollapsat, jag undrar just hur oddsen såg ut på de :)
De måste väl ha betalats ganska bra.

Jockarp.

Romantik....

Romantiskt :)

Jag ha ju haft den stora äran i att träffa en liten rar blondin som förgyller en del av min tid, nu var tanken att vi skulle till att ha en ny dejt igår, men liten klenis hade fått febran och låg nerbäddad. Trist.
Vi har iallafall haft en del mycket givande samtal när vi drabbat samman. En dag när vi hängde i soffan så sa jag att det var helt sjukt de här med att jag varit gift.
Näe säger fröken blondin då, de är inte sjukt att du varit gift, det sjuka är att du är skild, hihi och med närmare eftertanke så stämmer det ju, jag har iallafall funderat och skrattat åt de ganska mycket på sistone och det är ju skönt att man äntligen kan skratta åt eländet.

En sak slog mej och det var det här med romantik, jag har ansett mej själv vara sjuk och helt obotlig vad det gäller detta, jag är en vansinnig romantiker. Men se vad är då problemet?
Jo jag har kommit på det att det är mycket lättare att vara romantisk när man kilar stadigt. Och visst det är väl bra men samtidigt ska man kunna få någon i håven vill de ju till lite romantik.
Jag har visserligen skickat blommor och mess till damer som intresserar mej, men sen blir det stopp, brist på idéer eller börjar man helt enkelt bli lat?

Jag som älska spontana saker vilket jag också visade min ex fru, det var allt från att bjuda ut på middag till att köpa en vedeldad badtunna för att fira någon månadsdag, till att beställa någon trevlig resa eller köpa en ask choklad ett fång blommor eller några trevliga klädersplagg, en bio tittning till konsertbiljetter, en överrasknings middag på nån lite ö i skärgården, en lapp på matlådan om att jag älskade henne, ja det fanns ingen stopp på mej.
Hur kan de då ha blivit så svårt, tungt och allt detta övervägandet för och emot.
Kan det bero på att man är något mer låst nu när man har ett lite mys att tänka på? Hum jag vet inte.
Men jag gillar ju min spontana sida och jag älskar min romantiska sida, fråga är bara hur ska jag komma dit igen, krävs det ett förhållande för att jag ska kunna visa upp hela mitt romantiska register?
Hur gör andra ensamma mammor tro....De önskas iallafall lite romantik i mitt liv just nu.

Så här ser min gräsmatta alltid ut ;)

Istället för trevligt blondinhäng så bar de upp på berget för en milslång promenad med alla kamphundarna, efter det angreps vedhögen, min plan var ju att litet mys skulle sova gott där i vagnen så jag kunde köra ostört, myset ville annat, hon låg och fnittrade, skrattade och småpratade hela tiden, ja hon var på ett grymt prathumör i går vilket jag såg som lite skumt med tanke på att hon rykt på en förkylning, jag skulle tro att de var någon av de fyrtio personer som var här i söndags som bar på en liten basilusk som dom delat med sej av. Tack för den.

Min lilla rödnäsa ;)

Jockarp.

Solsken och lite regn...

Nej varför ska man var ledsen?

Funderingar vid matbordet.
Varför landar alltid smörgåsen som man tappar med smörsidan ner mot golvet?
Jag undrar om det finns någon statistik på just det, hur många procent av gångerna som faktiskt mackan hamnar med smörsidan mot golvet, det borde de finnas.
En annan fundering är varför just jag fick en liten tjej som absolut inte vill sitta ner i sin stol när föda ska intas.
Varför hon tror att hon är stor nog att äta själv bara för att hon fyllt ett, vilket inte går så värst bra, hälften av maten i munnen, resten på golv, bord och på mina byxor.
Mamman ikläds därför numera arbetsbyxor inför varje måltid som severas i borgen.

En annan tanke som slog mej det var den att sen min lilla virvelvind blivit så stor att hon tar sej fram för egen maskin så består mina dagar ganska mycket av att plocka upp, städa och hålla i ordning på allt som hon tar fram och tar sej för och det är inte lite det.
Böckerna i bokhyllan sätter jag nog in tre fyra gånger per dag, klossar, traktorer, bollar och annat som ligger på golvet plockas upp ideligen.
Igår trampad jag på ett får, frågan är hur stor är sannolikheten att man ska trampa på ett får, ja innan min sambo kunde förflytta sej själv så var den lika med noll, men nu är det tydligen ganska stor.
Men inte är det något att klaga på inte, det är underbart de mesta, ja kanske inte fårtrampningen, men på det hela är det underbart med lite liv och rörelse i palatset.
Och visst tusan är det svårt att vara ledsen när man möts av en liten solstrålen som är full av bus.

Gårdags kvällen gick i dansens tecken och nej det är inte jag som dansar, jag har alltid ansett mej ha råd att hänga i baren, ja nu är ju den tiden dock förbi. Nu pysslar jag mest med att vila mina ögon på vackra människor när jag går på lokal, dansa är inte riktigt min grej har jag märkt.
Hur som helst så var det Mollies kusin som hade uppvisning i aulan i min gamla skola så dit for vi, ja Mollie blev smått galen hon stod och hoppade i mitt knä under hela uppvisningen hon verkar minsann vara lite dansant den lilla damen. Jag tog lite bilder men de blev av förklarliga skäl inte så värst bra, jag hade inte hopplinsen med mej :)

På väg hem kroknade det lilla yrvädret och somnade i bilen. Själv fick jag ett mycket sorgligt meddelande på mobilen. Jag var glad och lycklig som en lärka där jag satt i bilen med min fina familj samtidigt var några andra människor i mitt liv jätteledsna.
Usch jag lider med mina vänner just nu. Kämpa på.....

Vänner ;)

Jockarp.