God jul Mollie...

Där är han, herr tomte :)

Tomten har tappat skägget :)

Ja en god jul fick hon allt min lilla tjej, vi började med en snabb tallrik gröt sen gick vi ut och upp på höloftet, vi körde ett pilotavsnitt av vår kommade tradition och de verkade gå hem.
När vi klättrat upp för trästegen så såg vi nån rödklädd figur som satt och snarkade högljut på en halmbale.
Först tittade myset med stora ögon och log lite halv skrämt, hon såg lite blyg ut.
Tomten började prata och nog hörde hon vem det var, men hon hade nog lite svårt att få in och förstå varför morfar satt på höloftet i klädd en röd kostym.
Han tog fram en julstrumpa, (ett fynd jag gjorde på IKEAs fyndhörna) och tog upp ett litet paket, myset såg ut att fundera på vad det var som hände, jag fick hjälpa henne med själva avtäckandet av julklappspappret.
I det lilla paketet fanns de en plast giraff, hon har haft en sån innan men försnillat den nånstans, så jag tycket de kunde passa perfekt att hon fick en ny och ja det passade utmärkt.
Hon drog omkring med den där giraffen hela dagen.

Innan det var dags att ta tag i julstädningen så tog vi en snabbsväng på berget, vi hade det verkligen för oss själva igår, det syntes inte till en enda lite själ, helt underbart i mitt tycke.
Ja hem och ta tag i projekt städning.
Medans myset fick hänga med mormor och morfar till kyrkogården och tända lite ljus hos våra förfädrar, så hann jag med hur mycket som helst,  bara det att man slipper att ställa tillbaka böckerna i bokhyllan tjugofemgånger innan man kan ta fram och köra ett varv med dammsugaren gör ju allt betydligt mycket enklare.
Jag hann byta alla sängkläder, vika tvätt, tvätta, torktumla, diska, rengöra spisen, damma, dammsuga och torka golven, ja jag hann även trampa på en glasbit och peta ut den lilla skärvan ur foten, torka blodet och plåstra om mej innan myset kom tillbaka utsövt och på ett riktigt solskenshumör.
Hon åt mat och jag tvättade mej, när allt detta var klart stod uret på 14,40 ganska lagom.
Hela gänget kom och vi drack kaffe och snaskade i oss av allt julgodis till Kalle Moraeus ljus tändning och vidare Kalle och alla hans vänner.

Tomtespaning :)

Vi hann precis se klart programmet när vi såg en tomte komma över gårdsplanen med en säck på ryggen och en lykta i handen,  nu var det dags, spänningen var nu olidlig i palatset, vem var det som kom och vad fanns i säcken.
Jag lyfte upp myset så hon fick kika ut igenom fönstret, hon pekade och sa där.....
Tomten kom in och allt var lugnt, hon var inte de minsta rädd och det är jag glad för.
Myset fick massa fina klappar, trots att hennes mor inte köpt en enda liten sak till henne, jo föresten giraffen hade jag ju ombesörjt.
Hon fick Lego, docka, kökssaker, badsaker, pussel och mycket mer.
Själv fick jag mycket praktiska och användbara saker, det gillar jag skarpt, jag fick en låda mat till myset, presentkort och cd skiva.

Dom tre kusiner och tomten :)

Hum...

Efter tomtebesöket så svullades de i allt som hör julen till, efter två tallrik fulla med denna delikata mat kunde jag bara konstatera att det finns botten även i en fattig.
Fetismagen var full så näst var det dags att ge sötismagen sitt, så romerskabågar och pepparkakor fick bli vännerna till de goda kaffet på maten. Rap vilken kväll säger jag bara.
Och medans vi satt och mumsade så flög myset runt i raketfart med sin lilla traktor, jag tror att jag filmade henne i tio minuter och hon höll nog ut ytterligare tjugo.
Den lilla damen hade varit vaken sen klockan 13,30 så när klockan var 22,00 och jag gick in och la henne i sängen så slöts de små vackra bruna ögonen omgående, hon var helt färdig min lilla ängel.

Lite mat behövs i lilla magen ;)

Hon fick en fin andra jul i sitt liv och jag måste säga att denna julen var fin även för den julhatande mamman, trots allt överflöd så tog vi det i vår takt och med människor vi älskar så vad skulle egentligen kunna förstöra en dag som den?
Slutet gott allting gott, kanske vi hänger med även nästa år, eller rymmer vi utomlands, vem vet..

Lite lek ;)

Jockarp.

Jakt och Mammadagar....

Lycklig :)

I går var vi med om en mycket intressant sak jag tog en sväng på berget på cirka en mil, sju av dom kilometrarna skrattade jag, hihi ja jag flina nu me.
Dessa män och deras kåthet upphör aldrig att förvåna mej, ja jag säger män för det är väl 95 % män som pysslar med denna aktivitet.

Kommunens jaktlag har alltid samkväm på fredagarna, det är då feta män som ser ut att oftare svänga inom Mc driven och ta en plusmeny än att vandra på berget och äta torkat kött och dricka vatten ur någon bäck är ute.
De sjuka med detta är att dom säger sej vara sååå intresserade av djur, natur och skogsvård, (ja för det är ju egentligen vad jakt handlar om här i Sverige, skogsvård) Att dom älskar att vandra i skog och mark.
Jo eller hur.....
I går var dom helt sanslösa dom tog detta till en ännu lägre nivå än jag innan sett de.
Det var nog ett tiotal jägare ute i backen och de var ju inte svårt att veta var dom befann sej, för det stod nämligen bilar överallt.
Ja det ska ju gärna vara lite maskulina bilar som säger här är en jaktintresserad snubbe med liten pick, hihi.
Och vid varje bil man gick förbi så kunde man titta in i backe och cirka 20 meter in stod det en fet snubbe med orangefärgade kläder bössan i nävarna och en fika korg med mackor som deras kärringar brett till dom.
Tjugo meter det är allt dom orka gå.
Pinsamt säger jag

Nej jag fattar inte varför dom inte tapetserar ett rum hemma i stugan med träd, löv,mossa och lite stenar sen kan dom ju sitta där och smeka sitt lilla vapen, för det är ju ungefär vad som händer inte ett enda litet pang hörde jag, vilket visserligen inte är ovanligt och det var ju bra så myset kunde sova gott på min rygg hela rundan.

Vad mer vi gjort, jag julbadet är avklarat för myset och till min glädje börjar hon bli lite tuffare i badet, nu skvätter och plaskar hon och det är bra med tanke på vår stundande tripp till sol och badland.
Vi har mycket trevliga dagar just nu, vi var i Kristianstad med en vän och hennes barn, vidare en trevlig uppesitta afton med bingospel snask och skratt.
Myset är på ett jätte behagligt humör just nu, det verkar som hon kommit över nån gräns eller någon utvecklingsfas som det vackert bruka heta.
Ja det vänder snabbt, det är knappt så man hinner med i svängana, men är vändningarna på rätt håll får det gärna gå fort....

Plask, plask ;)

Ja och så har jag kommit på ett utmärkt sätt att spara föräldradagar, problemet är dock att det märks i lilla portmonän.
Jag fick ett mess av försäkringskassan om att dom tänkte betala ut den fantastiska summan av 3550 kronor till mej i december månad, amningshjärnan nummer ett hade klart glömt att anmäla längre än till november månad.
När jag sen gick in och anmälde mina dagar fram till september då jag tänkte att jag kanske skulle börja jobba så visade de sej att jag skulle ha kvar hälften av mina mammadagar.

Ja när min fina fru lämnade mej så fick jag alla dagarna själv vilket var 480 dagar, alltså när jag varit hemma med Mollie i nästan två år så har jag 241 dagar kvar, det är ganska bra marscherat.
Snålandet med dagar och att jag i emellanåt glömt att anmäla har gjort att det kommer att se så ut.
De finns klart en anledning till att jag inte tagit ut så många dagar och den är att när min dotter börjar på dagis, så har jag fått reda på att när det är semestertider eller storhelger så slås flera dagis ihop. Alltså kommer myset tvingas gå på ett annat dagis än sitt ordinarie vissa veckor om året och det är jag väldigt mycket emot.
Det är illa nog att hon ska behöva vara där över huvudtaget.
Så ja min tanke är helt enkelt att jag ska ha så många föräldrardagar kvar så att jag blir hemma dessa veckor på årets som dessa sammanslagningarna är.
Detta kallas kort och gott för framförhållning och planering. Så jobbar jag.

Gran. Inte bok som jag blev anmäld för,hihi

Det blir klart ett senare problem, just nu kan kanske problemet vara vad jag ska göra med alla pengarna som försäkringskassan skickade mej :) Nåväl det får väl också bli ett senare bekymmer.

Vi har ganska kul myset och jag :)

För nu är det julafton och snart ska de hysteriska överflödet, frossandet och allt annat som hör till julen dra igång, men jag hoppas att julhataren av stora mått även detta året genomlider denna dag/afton utan att förärva för för sina medmänniskor och att det skänks lite glädje och skapa lite julefrid i palatset.
Och givetvis de viktigaste av allt, att jag ger min dotter en fantastisk upplevelse och en underbart god jul.
Nu ska hon väckas min lilla sötnos för att se om det finns några tomtar på loftet.
Så jag avslutar med att önskar God jul till alla fina människor.
(Ni andra bryr jag mej faktiskt inte om ifall ni får en god hjul eller inte.)

Jockarp.

God jul fru Ask

Är det lönt att kämpa själv eller är jag tvungen att skapa mej en egen terrakottaarme?
Ja det är frågan jag ställde mej härom natten när jag låg med ett litet mys bredvid mej och med min laptop på magen och skrev ett nytt brev till vår justitieminister.
Jag har ju lovat att jag skulle skicka en god julhälsning till Beatrice och det är nu gjort, jag är nöjd med mitt brev, jag hoppas bara att jag bli minst lika nöjd med svaret.


Hej Beatrice.

Jag vet inte om du kommer ihåg mig, men jag tror att jag gjorde ett bestående intryck av mig själv, att jag helt enkelt inte skulle bli lätt att glömma.

Vi träffades i Tantolunden när årets prideparad skulle gå av stapeln, jag kom fram till dig med ett filmteam och ställde lite frågor till dig vad det gäller rättigheterna för barn som har homosexuella föräldrar.

Min situation är förmodligen helt unik och även i mitt tycke bisarr, för att dra historien lite kort så handla det om ett barn som blivit till igenom insemination i Danmark. Det var min fru som utförde inseminationen och barnet föddes inom äktenskapet.

Min fru fick tyvärr kalla fötter så hon lämnade mig åtta veckor innan lilla Mollie föddes, jag stod där med ett nyfött barn som jag skulle ta hand om själv, min fru behövde inte ta något som helst ansvar över sitt handlande, hon var alltså inte juridisk vårdnadshavare till Mollie, trots att vi var gifta.

Min dotter har alltså enligt svensklag inte rätt till båda sina föräldrar, jag som ofrivillig ensamstående mamma ska nu tvingas ta de full ansvaret för min dotter till hon minst är arton år och den andra föräldern kan alltså med svensk lag bara lämna sitt barn.

Detta är för mig som svensk medborgare helt obegripligt och helt oacceptabelt .

Att man gör inseminationerna i ett annat land är väl kanske inte så konstigt, men att man inte lever efter de svenska lagarna det förstår jag inte.

Mollie föddes som svensk medborgare båda hennes gifta föräldrar var svenska medborgare.

Så varför går vi inte under svensk lag?

Barn som föds av föräldrar som ingått äktenskapet får automatiskt dessa två som föräldrar och vårdnadshavarna,( vare sig det är rätt föräldrar eller ej,) men inte i de fall när det handlar om homosexuella.

Varför är det så och framför allt varför ska inte min dotter ha samma rätt som alla andra barn som föds in i det svenska samhället? Rätten till två föräldrar.

Barnen främst?

De finns mycket mer att lägga till vad det gäller glappet i lagen för oss som bildar familj på ett litet ”udda” vis.

Jag och min fru ställde oss väldigt frågande till just allt det som uppdagades när vår barnresa tog fart, en av dessa saker är just det att det endast är den kvinnan som bär barnet som juridiskt sett är förälder.

När jag blev gravid pratade vi mycket om hur vi skulle kunna skydda min fru om det skulle hända mig något i barnasäng. Skulle jag av någon anledning inte kunna ta vara på mig själv eller det barn jag fött, eller än värre om jag skulle avlidit så hade inte min fru blivit förälder juridiskt sett trots att hon varit med på hela resan och att vi var äkta makar.

Om så fallet var skulle socialen gå in och se till att placera ut barnet till vad de anser lämplig hem, vilket skulle i princip kunna vara till vem som helst som gjort anspråk på barnet.

Alltså hade inte medmamman varit skyddad av svensk lag, trots att vi varit gifta.

Ur ekonomisk synvinkel så står nu staten som bidragsgivare till mig fram till den dagen Mollie fyller arton år, mycket schangtilt tycker jag med tanke på att det finns en annan förälder ute i vårt avlånga land som borde varit den som skulle ta ansvar för sitt handlande vilket i detta fallet nu var att inom äktenskapet att sätta ett litet nytt liv på vår jord.

Jag har som du säkert förstår varit med om en sjuhelvetes resa detta året. Ja jag har varit i helvetet och vänt, trots det så har jag varit med om det mest fantastiska en kvinna kan vara med om och det är att bli mor.

Jag vet att detta är en gigantisk fråga att lösa och få svar på men somebody has to do the dirty work och jag har varit i kontakt med många politiker och alla säger de samma sak, det ligger på ditt bord Beatrice.

Jag hoppas att du tar tag i detta och att det händer något i frågan. Det finns mycket människor, (där ibland jag) som kan bidra till att frågan löses på bästa sätt och att det blir en lagändring så att inga flera varken barn eller föräldrar ska komma i kläm.

Som du säkert förstår så har jag ingen egen vinning i att frågan tas upp. Men jag gör detta för att slippa att i framtiden höra att det kommer fler barn till världen som hamnar i en gråzon som nu min lilla dotter gjort, jag vill inte höra att andra ska behöva råka ut och utsättas för det jag själv blivit utsatt för på grund av att lagen är felskriven.

Och det sorgliga i denna historien är att, om jag förstått detta rätt så finns det ett förslag redan från 2007 om hur detta skulle lösas men att inget har gjorts.

Alltså skulle mitt liv sett helt annorlunda ut, (ursäkta mej nu) om ni hade skött era jobb.

För som du säkert förstår är pressen nu stor på mig, att mot min vilja ensamt ansvara för att min dotter ska växa upp och bli en fin ansvarsfull svensk medborgare.

Och hur ska jag kunna samtala med henne i framtiden om vad som är rätt och fel, rättigheter och skyldigheter när Sveriges rikes lag gör skillnad på folk och folk?

Jag förväntar mig givetvis ett svar på när och hur denna stora och svåra fråga ska lösas.

Jag vill även passa på att önska dig en god jul och ett gott nytt år.

Vänligen Leonora

Jockarp.

Stjänor....

Sicket julemys ;)

En långtur på berget blev det, jag faktum är att vi var minsann ute hela förmiddagen och gick i de behagliga vädret.
När vi gick på en lerig stig stötte vi ihop med en pappa och hans två små barn, mannen hade barnvagn med sej, han drog och stånkade, ja det så allt annat än trevligt och mysigt ut, ja såg paniken i hans ögonen när han frågade om det var långt till nästa väg, jag gladde honom med att det var inte så värst långt.
Jag kände mej mer än nöjd över mitt val av att ha myset på ryggen.
Våra vägar skildes men jag tänkte. Och det jag tänkte var, stackars karl som ger sej upp med två små barn på berget med en barnvagn och inte riktigt veta var han är.
Men han gilla kanske utmaningar vad vet jag.

Eftermiddagen tillbringades med bästa tant N, de julefikades och klappar byttes, alla hennes grabbarna busade med myset, hon fick prova ett DS (tror de heter så) de var musik och några gubbar som flög omkring vilket hon tycktes uppskatta. När vi lämnade buset tuppade hon av omgående i bilen.
Det är helt otroligt vad lite olika intryck kan trötta ut dom små.

Jag minns ett inlägg i bloggen från förra julen när jag på ett beklagligt och ironiskt sätt skrev om att jag fick fler stämningar och brev från tingsrätten i lådan än trevliga julkort, i år är det annorlunda, igår låg det ett sött brev adresserat till fina familjen Vilhelmsson. Ja blir man glad eller blir man glad? nog är vi en liten fin familj alltid.
Ja vi har fått mängder av dessa fina julkort och jag blir så glad över det. Speciellt att alla är så outröttligt och skickar år efter år utan att vi aldrig sänder någon julhälsning tillbaka.
Jag får kanske styra upp det till nästa år, i allafall tack alla ni söta.

Min tös kan borde äta och rida, samtidigt :)

Efter att hemmarullade köttbullar svalts och nu rullades runt i magen så en härlig mättnads känsla infann sej, bar det upp till ridhuset, myset red men hon var lite trött för de var inte samma hysteriska skrattande och viftande med all kroppsdelarna som de annars brukar vara.
Vi drack lite kaffe och myset och riddarhästen mumsade pepparkakor.

En peppparkaks häst :)

Vi tog sen en liten tur in till mormor och morfar och lekte lite med hundarna och med mormors alla prydnadshästar.
När vi traskade hem hade temperatur krypet ner till - 2 och ja de kändes minsann, man är inte van vid minusgrader men kanske de blir en vinter även i år då.
Himlen var iallafall ovanligt vacker, stjärnklart och jag såg vinterns första stjärnfall. Men nej jag förmådde mej inte att önska något, jag har vis av erfarenhet lärt mej att man ska vara försiktig med vad man önskar sej, humf det borde minsann fler människor vara.

Gratulationerna fortsätter, igår Kajsa och idag grattar jag mitt lilla mys som blir 13 månader.
Grattis mitt lilla hjärta....

Jockarp.

De sju små dvärgarna...

Jag fick ett mail av en journalist, vi hade en telefon intervju för ett tag sen och de har nu satts samman och ska publiceras i slutet av Januari.
När jag läste det blev jag fascinerad av på hur många olika sätt man kan skriva om den här historien och förmedla och berätta om detta vansinniga som hänt.
Just i denna tidningen så kommer det bli extra intressant för här kommer en psykolog att uttala sej om hela situationen om vad som kan hända i ett förhållande som kraschar totalt, det ska som sagt bli mycket mycket intressant läsning.

Jag kan inte heller sluta att fascineras av att de skriv så mycket i ämnet kärlek, dock berättar jag ju gärna om vad jag utsatts för, jag har ju inte precis något att dölja.
Jag blir även åter fascinerad över hur stor den här media världen verkligen är, men tanke på att den här journalisten googlade några rader, hamnade på min blogg och där igenom vill skriva om mitt senast år, ja det tycker jag faktiskt är helt sjukt, men så funkar det visst.
Jag väljer att inte skriva ut än vilken tidning det gäller med tanke på att min ex frus juridiska ombud har för vana att försöka stoppa dom medierna som vill ta upp och berätta om denna märkliga historia. (Varför vet jag inte) Men jag får be att återkomma lite närmre om intresse finns ;)

Ja och sen var det de här med kost för små barn, jag har ju fått reda på att man inte ska ge dom mjölkprodukter förren dom är ett år, den gränsen är ju nu nådd.
Men sen är det de här med salt, varför bör man inte salta maten till små barn och finns det några studier på att det skulle vara ohälsosamt. Att när dom växer upp kunna fått några men av att maten saltades när dom var små och hur fungerade det förr då? Dom saltade ju in allt och det åt väl de små barnen med eller?
Och en annan fundering som slog mej det var det här med nötter och mandlar, det är ju många som är allergiska mot det, bör man inte då bjuda sina barn på något som innerhåller nötter, eller hur ska man bli ve det?
Ja det är så mycket frågor som kommer upp hela tiden, för hur det än är vill man ju sitt barn de bästa.

På tal om att vilja väl så såg jag ett program på TV igår. Där kan man snacka om att inte vilja sina barn det bästa att man låter det gå alldeles för långt, det handlade om överviktiga personer, det var en dvärg med i programmet som var 128 cm lång och vägde 109 kilo. Av nyfikenhet räknade jag på vad jag skulle väga förhållande till min längd om jag nu skulle haft samma antal kilo i övervikt som dvärgen.
Vågen skulle då stannat på cirka 141 kilo, hihi det hade varit spännande och se hur man sett ut (eller inte) med dom extra kilona.

Avslutningsvis så är det väl lämpligt att gratulera Kajsa Bergqvist som verkar funnit kärleken och det i en med samma kön, Välkommen till paradiset, typ.

Jockarp.

Mycket gnäll....

Jag känner mej trött och sliten, ibland otillräcklig på något märkligt sätt.
Jag vill vara all tid i hop med Mollie, men när hon är på ett icke toppen humör och visar upp sej som den värsta lipsillen och en drama queen som sällan skådats. När hon ibland är otröstlig och inget jag gör hjälper då försöker jag andas lugnt och räkna, ja och ibland skrattar jag tillslut bara åt det helt uppgivet.
Ja då önskar jag att kloning vore möjligt.
Men som väl är så finns de ju en helt annan sida av det här lilla miraklet.

När hon vaknar upp tar sin lilla mjukissköldpadda i handen, kryper upp så nära så nära, lägger sin lena varma mjuka kind mot min, trasslar in sina små händer i mitt långa hår och somnar nöjt igen, ja då är det minsann svårt att inte smälta.
Jag gör det iallafall.

En liten ros :)

Just nu delas mitt liv upp i en del ilska och frustration och en del glädje och tacksamhet, jag har problem att få riktigt ordning på allt just nu.
Så jag går, jag går långt, jag går uppför och jag går i ett fruktansvärt tempo, ibland stannar jag upp för jag får en tanke som måste skrivas ner eller för att jag ser något lite märkligt och nog är det väl märkligt alltid....
Naturen spelar oss ett spratt här nere i söder, längs Jockarpbyväg stötte jag på en rosenbuske som stod i blom, en liten nyckelpiga på en sten, fågelsång som om det vore vår, kantareller i skogen. Vad är det som händer?
Jag stötte på lite andra saker också, något mindre smakligt och i ögon fallande.
De kallas nog för fågelmat men nja det borde väl finnas något smakligare alternativ kan jag tycka.

Hoppsan, livet på landet så att säga ;)

Men jag slås av att man ser så mycket olika saker när man är ute och rensar huvudet på diverse tankar.

Ja sen var de nu dags för de sista julfirandet med kusinerna, nu var det julshow, de trollades, dansades, sjöngs sånger och spelades teaterstycke. mycket trevligt och som vanligt var dom helt fantastiska dom små liven.
Själv for jag tillbaka 25 år i tiden när vi i småskolan hade vår egen soaré för att tjäna i hop lite slantar till skolresan, om jag inte minns fel gick resan till Tomelilla sommarland.
Soaré var så vansinnigt rolig både för alla i publiken, men även för oss som agerade, vilka minnen.
Jag har efterlyst en film på vår fina uppvisning med tyvärr misslyckats med att hitta någon som hade en förälder som på den tiden ägde en filmkamera och spelat in detta fantastisk upptäde.
Därav ett löfte till min dotter.
Jag ska filma allt myset ska göra :)


Vi avslutar med lite mysigare bilder va...

Mysigaste myset och "korven" :)

Jockarp.

Kan de vara hat?

Jag gick ett stenhårtpass på berget, men de hjälpte föga, jag kände en ilska och en frustration bubbla upp i mej.
Jag var så arg, ledsen och besviken så jag var nära lipen framåt kvällningen.

Jag  bor i världens vackraste hem, stort, rymligt och med alla bekvämligheter men på ett gammeldags sätt, ja jag älskar min borg men igår förbannade jag den, jag förbannade det vackra plankgolvet jag brukar älska att gå på.
Anledningen var att myset nattades och varje gång jag skull gå ut från sovrummet så trampade jag på en planka som gav i från sej ett knarrande ljud, ja ibland behövs de inte mer för att väcka den lilla björnen som ska sova, detta upprepades ett flertal gånger och tillslut gav jag upp.
Jag känner tårarna bränna där bakom locken och jag blir arg av bara tanken att jag skulle knäckas och ta till lipen över en sån patetisk och oviktig grej.
Jag tvingar mej själv att tänka på Lajka och hennes öde.

Jag skulle inte brytt mej i vanliga fall, men just igår kände jag mej sårbar, ensam och helt övergiven.
Jag kände en ilska över min ex fru och över vad hon har gjort mot mej och Mollie och i vilken sits hon satt mej i, (så jag är glad och tacksam över att det är sextio mil i mellan oss.)

Jag kände en otrolig längtan efter närheten av en annan vuxen människa, tankarna snurrade i huvudet att det var helt sjukt de som hänt, att ingen människa skulle behöva bli så förnedrad och förlöjligad som jag blev när jag stått och trätt på en vacker guldring på kvinnan jag älskat och som sen bara kastade skit på allt de vackra vi hade.

Att jag som en gammal gumma kommer att sitta här i borgen och se tillbaka på mitt liv, att jag då kommer tänka på detta vansinniga som hände mej.
Må jag då kunna skratta åt det, då inte över att de skulle vara något komiskt, men förhoppningsvis över att jag levt ett fint liv med barn och barnbarn och att min ex fru förvisats till de evigt ensam utan varken barn eller barnbarn.
Ja med dessa tankar som for runt i huvudet på mej kan jag nog se de som att hatet har kommit på ett litet besök, att jag faktiskt börja hata den människa, alltså inte bara hata de hon gjort utan då även ett hat riktat mot henne.

Vad jag tycker om den uppenbarelsen vet jag inte, men det är väl bara att face även dom känslorna, vad finns annat att göra?

Jockarp.

Lugna dagar....

Jag har hittat ett recept i min kakbok som måste vara felskrivet, jag är säker till 99% jag har nämligen de senaste dagarna gjort 4 omgångar och med soptunne resultat varje gång.
Det värsta är att jag är nästan säker på att jag gjorde dessa kakor som barn och att de just var efter de receptet.
Resultatet då om jag minns rätt var utsökt.
Ja ja skam den som ger sej, lite nya ingredienser sen var det väl själva ... om jag inte ska gå segrande ut ur den striden.

Annas har vi gått lugna gatan i några dagar, jag har inte känt ett dugg för att socialisera mej. Nej istället har jag börjat dagen med att ta upp min lilla sockersöta dotter på armen sen har vi gått och satt oss på golvet och tittat på julgranen, där har vi suttit och tittat på alla ljusen och känt doften och bara njutit.
När vi tröttnat eller baken domnat bort på grund av de hårda golvet så har gröt intagits.
Vi har busat, läst böcker, kuddkrigat, badat, promenerat, kört traktor och ridit gunghäst.

Igår var vi ute i hagen hos hästarna, jag min fjönt trodde att min gamla tävlingshäst hade lugnat sej med åren och blivit barn vänlig.
Nix pix, så fel jag hade, dom ränderna går nog aldrig ur den damen.
Jag trodde i mitt stilla sinne att jag skulle kunna sätt upp Mollie på henne, ja de kunde jag, med det uppskattades inte, öronen bak och benen lyftes i ett försök att skrämmas, jag blev inte så värst skraj, den damen kan jag på mina fem fingrar, men man ska för den sakens skull inte utmana ödet så vi avslutade påhälsningen med att gosa lite i hennes nu alltför långa man.

Jag fick ett samtal från en jobbarkompis som kom med ett förslag till mej vad de gäller när jag ska börja jobba igen, nu dröjer det ju ett tag till men man måste ha planen klar och denna plan lät bra.
Nu ska jag bara får chefen med på tåget så ska nog mysets och mitt liv bli väldigt behagligt.
Chefs angripning väntar således redan i morgon.

Vi gjorde en super god kycklinggryta till middag igår, jag har ätit den hos en vän och det var där jag fått receptet i från. Men jag har aldrig gjort den själv och problemet var att jag visste i runda slängar vad den skulle innehålla, men jag visste inte mängden.
Ska jag sammanfatta de så finns ingen genväg till en god måltid, ska det bli gott jag då ska det till grädde och det i hiskliga mängder ;) Mums...

Jockarp.

Åsidosatt....

Bygger :)

Ta vara på tiden du har nu, det går så fort så fort, njut av din lilla dotter, hon växer så fort så fort.
Ja dessa meningar har jag hört så ofta sen den dagen jag blev mor.
Och jag försöker verkligen att ta vara och njuta av tiden, men vad mer kan jag göra?
Är det något speciellt alla dessa människor har i åtanke när dom säger till mej att njuta och ta vara på tiden, är det något jag håller på att missa?

Pang....Rasera :)

Jag blir nästan lite rädd, de flesta veckor, dagar och timmar på detta året som gått har jag haft myset vid min sida.
Vi har gjort mycket roliga saker ihop och även med andra människor, vi har varit äventyrliga men vi har varit de tillsammans.

Eh jag läser istället :)

Det var någon som kommenterade här på bloggen för ett tag sen att dom ansåg att myset var åsidosatt, jag har väldigt lite eller rättare sagt ingen förståelse alls för dom orden, men nyfiken på vad de grundats på är jag ju klart.
Jag har ju klart funderat lite över det hela och nej jag kan faktiskt inte på något sätt i världen förstå vad personen syftar på.

De allra flesta familjer består ju oftast av två vuxna personer och sen ett eller flera barn.
I dom familjerna blir det ofta att den ena vuxna personen arbetar och försörjer resten av familjen, ja sen ska det kanske tränas och de vuxnas intresse ska tillfredsställas vilket då resulterar i att barnen oftast är med en förälder. Precis som Mollie då.
Den enda skillnaden är att Mollie är med samma förälder hela tiden, vilket ni flesta som läser den här bloggen vet anledningen till.

Jag blir därför lite illa berörd när jag inte kan förstå vad den här tomten menar med att Mollie är åsidosatt.
Jag har igenom hel mitt liv varit en aktiv person, det har ridits, sparkats fotboll och lirats innebandy.
Jag här älskat att gå på musikaler, bio och konserter, dessa saker har jag tagit en paus ifrån, vissa saker kommer jag göra igen och vissa saker är nerlagda för evigt.
Jag har inte sett de som en uppoffring att inte kunna gå på bio eller hoppa upp på en häst, det blev liksom självklart för mej den dagen jag blev lämnad och facade de faktum att jag skulle ansvara och fostra detta lilla mys på egen hand.
Jag lever faktiskt efter de vackra ord som hörs i olika sammanhang.
Barnen främst.
Jag sätter Mollie främst.

Hum kuligt :)

Men i den här världen som kräver så mycket styrka känner jag mej allt för svag ibland.
Jag retar mej att dessa människor kan få min hjärna aktiverad på deras ord som saknar både grund och vett, att jag orkar bry mej att jag tar åt mej.
Jag vet ju att jag är bäst för Mollie, det finns ingen som kan ta hand om henne bättre än jag, det är bevisat.
Hade allt varit rätt så hade denna lilla underbara tjej haft två föräldrar som tänkt precis som jag gör nu, två föräldrar med dessa stora känslor om att ta hand om och sätta Mollie främst.
Men alla tänker vi olika och en del sätter sej själva främst.
Och dom som gör det ska i mina ögon inte ha några barn.

Hihi jag fick den :)

Jockarp.

Solstrålen nummer ett...

Nybadad och busig :)

Gårdagen var helt orörd och den 15 decembers blad var blankt i almanackan.
Men dagen fylldes och det blev nästan lite stressigt framåt kvällen. Visst är det väl märkligt
Vi tog en sväng in och veckohandlade, de var mycket folk ute och jag har börjat uppskatta de, innan körde jag gärna till affären klockan åtta när det bara var jag och ett par pensionärer som orkat att ta oss ut, men nu mera kan jag istället köra dit löningsdagen klockan halv fem när alla slutat jobbet bara för att se lite folk. Kontraster.

Hund och tvättmaskin är bra att ha :)

Ja sen intogs det en tallrik flygande jakob och nog tusan flög den alltid, det fick bli ett litet mys i badkaret och hon gjorde faktiskt de jag hört att många barn roar sej med i badet, ja just det hon bajsade och hon tyckte det var vansinnigt roligt när jag drog upp henne och virade in henne i en handduk och sen kastade mej efter det små bruna klumparna som simmade omkring där så retfullt.

Mohikan? Nej Molliekan

Hon sov två timmar mitt på dagen, jag tror nu att hon kommit över gränsen till att bara sova en gång per dag, det har varit lite gnälligt innan, ett gränsfall, har hon somnat tidigt på förmiddagen så har hon varit trött vid fyra fem och ja vad blir det av det, jo vaken fram till elva på kvällen.
Nu har jag lyckats aktivera henne till vid tolv snåret och sen har hon sovit en stund helst fram till två, ja och då har hon ju varit nere för räkning vid åtta nio på kvällen, herregud de känns ju nästan som om vi håller på att få rutiner, hmm jag vet inte vad jag tycker om det riktigt.

Mitt lilla mys ;)

Jag har haft en grym huvudvärk nu i några dagar och då känner man inte för att göra mer än att bara få i sej mat och hålla kroppen ren.
Jag får skylla mej själv för normala människor äter ett pulver sen slipper man känna känslan av att huvudet ska flyga i luften, men så jobbar inte jag.
jag äter inte värktabletter, kommer inte ens i håg när jag gjorde det sist, allt de på grund utav att jag tror att när man väl är så dålig så man inte kan klara mer smärta så klarar man lite till, men i de läget kan de ju vara bra att ta ett piller och då vore det väl trevligt om de ville göra lite nytta.
Vilket jag tror att den gör om man nu inte hållt på att äta de som lördagsgodis dag ut och dag in.
Ja men nu utan värk i knoppen så var vi sugna på livet igen, så här flödade kreativiteten.


Jag gjorde en ny sats kolor och ja dom blev så goda så dom smälte i munnen, där stod jag och njöt och funderade på varför ska man göra allt när det är brukligt att göra det?
Nej motströms ska vi gå och nu har ju lucia varit så då tyckte jag att det kunde vara perfekt att baka lussebullar.
Dom höll för all del på att bli min död, men jag överlevde trots att vi hade deg i hela köket, det rann över assistenten och jag såg framför mej att jag skulle stå och snurra, pilla i russin och pensla långt in på natten.
Men vi jobbade på så redan vid halv nio var vi klara, pust.
Nästa år ska jag prova att blanda degen i cementblandaren och jag räknar med att kunna få lite hjälp från den något yngre Vilhelmssonskan då.
Tillläggas bör väl, att dom blev hysteriskt goda, jag får nog säga att de var dom godast jag har ätit i år.
Och när jag stod där med deg upp till knäna så funderade jag över om jag inte skulle ta den fina kakboken jag har och börja på sidan ett och sen jobba mej vidare igenom den till sista sidan och göra allt gott som är där.
Vad tror vi om det, de hade väl varit kul och anledningen skulle då vara bara för att man kan liksom ;)

Baka baka stor kaka..

En sak jag funderade över och som jag även frågad alla människor jag kom i kontakt med i går det var hur mycket ett gram knark kostar.
Jag kan inte så mycket om just det men jag vill lära mej och det intresserar mej att jämföra, och ja så klart ska jag komma till det här med saffran. Ett gram kostar 34 spänn.
Min fundering är nu om det är dyrare med ett gram saffran än med ett gram knark av något slag.
Vilket som sen är mest prisvärt det får väl vara upp till var och en att bedöma.

Och var ska sleven vara om inte i......

Jockarp.

Lucia igen...

Jag har nu lyckats med att få mina livs första påminnelse på posten. Ja nu räckte de inte med en utan här drämmer vi till med två samtidigt, jag fattar de inte, jag som alltid har sån ordning på de ekonomiska.
Ja antingen har de blivit ett missförstånd eller har lilla amningshjärnan varit i farten.
Måste säga att det retar mej ganska mycket, de är faktiskt en sak som kan få mej helt ut ballad, det är det här med skulder.
Det värsta jag vet är att ha skulder, att man inte göra rätt för sej när man ska, så ja jag har faktiskt lite ångest att dessa två företag nu får vänta på att få mina slantar.
Jag blir minst lika beretad på människor som av någon anledning står till skuld till mej och ger fan i att göra rätt för sej.
En fråga man kanske ska ställa dessa sketna människor är, att om dom går till affären och ska köpa en liter mjölk om dom då inte har pengar med sej, kan dom då säga till kassörska - jag har inga pengar förren om en vecka men då kommer jag och betalar, skulle de funka tro?
Nepp mjölken skulle förmodligen få ställas tillbaka på hyllan igen och personen i fråga hade vackert fått gått hem och tömma lilla spargrisen. Hmm ja varför är det då annorlunda med mej.
Ser jag ut som en bank kanske?

Vi har fått julemys här hemma i palatset, julgranen är nu på plats och klädd, det är på tok för tidigt kan jag tycka men eftersom det är dags för en ny resa efter jul så för att vi ska kunna njuta av de vackra barrträdet innan de ska slängas ut till hästarna så fick den sättas in nu.
Det var ett väldigt bestyr att få den på plats och far min undrade varför jag alltid måste överdriva,hihi i hans tycke skulle denna gran jag valt ut platsa att pryda stortorget här inne i stan.
Det är möjligt men så jobbar jag och jag är i år mer än nöjd över vårt träd.
Bocken saknas dock, jag har inte en susning om var den tagit vägen, men vi får försöka överleva utan den i år.

Banan taxi :)

Och sen var det dags för det andra luciatåget för i år, lilla kusinen skulle vara lucia, hon var så söt så och hon sjöng så högt och tydligt, dom är verkligen duktiga småttingarna.
Jag kan ju inte låta bli att tänka på att snart är det mitt lilla mys som står där längst fram i ledet med ljus i håret och sjunger sånger. Tiden går fort.
Efter tåget var det fika med lussebulle och pepparkakor, jag bara älskar människor som gör lussebullarna utan russin i degen, för mej är det som ett slag under bältet att ha russin i degen så att man inte på ett enkelt sätt ska kunna pilla bort dom små otäcka torkade druvorna.

Hm att komma på vi halv tio tiden på kvällen att idag var just den dagen man kommit överens med sej själv om att man skulle byta sängkläderna är ju inte jätte kul.
Det är en av de absolut värsta saker jag vet att göra, allt annat i hemmet gör jag med glädje men att stoppa täcket i påslakanet kan omöjligt göra någon människa glad, heller inte mej.
Kan bara säga att det var en av fördelarna att ha en sambo. Även om man delade på sysslorna så behövde man ju bara göra de varannan gång, ja vi gjorde det oftast ihop, de underlättade en hel del, de underlättar även en hel del att ha ett mys som flyger runt som en vittvilding i sängen, men nej roligt de blir de nog aldrig.
Arbetet utfördes och ja visst sov vi gott alltid, mys.

Jockarp.

Ofrisk....

Glader även om man är lite ur form..

Vi började dagen med att ta en spruta i varje ben, vår vanliga sköterska låg hemma i lunginflammation så vi provade en annan.
Jag hann inte innanför dörren fören hon sa att myset såg perfekt ut, tack för det, vi vägde henne och hon hade faktiskt inte ökat mer än några gram. Vilket tydligen är fullständigt normalt, för hade dom ökat lika mycket hela tiden hade dom små liven tillslut sett som elefanter, (ja vissa människor gör ju nästan det.)
Hur som helst så väger hon 9870 gram, längden gick inte att mäta, hon är bestämd min lilla sköna.
Sprutorna togs och det peps till lite men sen var det bra. Tålig var orden från sköterskan.
Nu har vi ett halvårs fritt innan det är dags för nästa nålning.

Vi tog en sväng till posten och där träffade vi på en hjälpsam dam, vissa människor är verkligen på rätt plats i yrkeslivet, hon hjälpte mej gladeligen med mina små bestyr.
Sånt bemötande göra att man är på bra humör hela dagen.

Lite julshopping och pysslande följde.
Myset var hängigt och även mamman var lite ur form, jag kände mej ofrisk men ändå inte sjuk,  så något vidare sällskap var vi nog inte, sega åkte vi hem till borgen igen, det stormade och regnade rejält.
Härliga vinterdagar, jag är tacksam över att nederbörden kom som regn och inte som snö iallafall.
Middag lagades och myset slocknad i min famn på soffan redan vid sex snåret, ja la henne i spjälisen och sen lurade jag själv en timme på soffan, ja jag var nog inte riktigt fit fore fight för det har nog inte hänt på över ett år att jag somnat på sofflocket.

Jag har en lite jobbig känsla som hängt över mej ett tag jag kan inte greppa den riktigt och jag har även svårt att sätta ord på den, men jag ska göra ett tappert försök.
Känslan som infinner sej är att jag väntar på något, att jag befinner mej på en transportsträcka mellan A-B och när jag tänkter på det så har det varit så sen den dagen jag blev lämnad.
De känns som jag väntar på att något ska ske som ska bromsar upp mej, eller att jag ska nå fram till mitt mål.
Att min själ ska lugnas och bli så trygg och lugn som den innan alltid varit. Att jag ska bli nöjd.
Jag har ju ett jättebra liv, men något saknas och den delen verkar vara väldigt betydelsefull för mej.
Problemet är dock, vad är det som saknas, vad är den sista biten som ska läggas på plats för att få mej hel?
Jag vill inte vara här längre i gråzonen på väg till något men inte veta till vad.
Jag vill kunna sätta mej ner och känna mej tillfreds.
Jag vill känna mitt inre lugn igen.

Jockarp.

Luciatåg 1/3....

Spännande med lucia...

Den tolfte december passerade utan några nya hyss från ex frun.
Nu kan det ju vara så att det inte kommit till min kännedom än.
Sista dagen för överklagan av tingsrättens beslut var i går, så vem vet, kanske de kommer en ny suprice snart. De blir nu åter spännande att gå ner till brevlådan.
Jag ordade lite om det med ett par vänner och visst vi resonerade väl som så att överklagas det så är hon ju dummare än dummast, likväl så kom vi fram till att det skulle inte förvåna oss, för så mycket tokiga påhitt som kommit från min ex fru, så kan väl vad som helst hända.
Vi får se tiden an. Uppdatering i frågan kommer löpande....

Ja ett par vänner var här och såg till att vi hade en fin förmiddag, en lite tjej som är ett halvår äldre än Mollie, men med betydligt mycket mera hår busade runt bland alla leksakerna, tjejerna tittade mest på varandra och åldern är inne då de den ena ungen har ska klart den andra ha, så det var medling på hög nivå.
Myset åt middag och tuppade av i vagnen efter bara ett på drag fram och tillbaka, väldigt lätt nattad efter allt lekandet.

Virvelvindarna har varit i farten :)

Vad det gäller dom där väldigt obehagliga och mindre trevliga sms:en som jag fick med deverse tips på vad jag skulle göra och förbereda mej på om jag inte stängde bloggen, dom har nu upphört.
Min hypotes är att det inte var roligt att hota ett litet barn som inte kunde varken förklara eller försvara sej, det blev nog liksom inte kul, mindre roligt var det väl med kanske att bloggen inte stängdes:)

Kvällen bestod av luciafirande, de första, vi har två till inplanerade inom en snar framtid, lilleman var stjärngosse, han och en grabb till sjöng ihop och det lästes verser till höger och vänster, dom var så duktiga så.
Myset var helt tagen av stunden och bara stirrade på den fina lucian alla tärnorna, tomtar, peppakaksgubbar och sen stjärngossarna med då så klart.

Vår lille stjärna ;)

De var en fin men kall och rå kväll, som avslutades med pizza i palatset.


Jockarp.