Blandad kompott.

Kuligt ;)

De har ju utlovats busväder så glädjen var än större när de grönbruna slogs upp och mötte en bländande stor gul boll där på himlavalvet.
Så klart var vi nu tvungna att ta vara på dagen, frukost och sen drog vi in till stan, vi tänkte prova järnvägsparkens lekplats.
Och vi testade den så nu får jag "tycka" även i den frågan och de gillar jag ju ;)

Jag är så anti allt sånt.
Kanske inte själva lekplatsen utan just att tillgängligheten är så urusel i vår kommun, sinnessjukt att behöva lasta ungen i bilen för att leka i en lekpark.
Ja jag skulle för all del kunnat cykla in om det nu inte varit för att det är förenat med livsfara att färdas ut med vår väg på två hjul.
Jag tror att en cykelhjälm varken gjort till eller ifrån om man fått en 24 meters lastbil över sej.
Så nej cykel bli det inte tal om.

Parken då, jo den var fin och det verkar som om skattebetalarna här i kommunen uppskattar den och det är ju bra. De kom en pappa med ett par barn och även en annan mamma med sin lille kille.
Mollie tyckte bäst om den lilla barngungan, dom andra grejerna var lite för stora för mysets tycker och smak, ja de var några små djur som var intressanta att sitta på med förstås men resten lämpade sej nog bättre om man var fem sex år sådär.

Hoppla...

På twitter blev jag informerad om att polisen i Blekinge nu finns på facebook, är det inte förträffligt bra då, de tycker jag iallafall. De tyder på nytänk, man ska vara i dom forum där folket finns.
Tycker det var ett mycket bra initiativ, där kan man nu få reda på öppettider, telefonnummer osv, kanon. Om man nu har nått ärende dit vill säga :)

Så har jag bokat ett möte med personalavdelningen på bruket med, jag måste ju lägga fram min plan även där på hur jag vill att min framtid ska se ut.
Så den 28 maj ska de små hornen angripas, jag tror och jag har en stor förhoppning till att dom kommer att vara väldigt tillmötesgående och faktiskt gilla mitt förslag.
Mmm jag kommer att återkomma i ärendet.

Eftermiddagsfika på berget.

Ja och vidare snubblade jag över en kanon insändare i tidningen i går den var visserligen ett par månader gammal, men förskolefröknarnas uppror kan jag helt klart förstå, jag kan inget annat än hålla med.
Jag har skrivit om det innan de ord som ger mej kväljningar, ja det är just "egen tid" Klök.

Varför vill ni inte ta vara på tiden med era barn?

Vi är pedagoger på en stor förskola i Blekinge som känner att det nu är dags att säga ifrån. Vi känner att vi som har insyn i hur det egentligen ser ut på förskolorna i dag nu måste agera. Vi läser dagligen insändare från er föräldrar om ert missnöje om hur ni får lämna era barn på förskolan och krav på mer vistelsetid på förskolan.
Vad har hänt? Varför vill ni inte ta vara på tiden tillsammans med era barn? Helt plötsligt är egentid ett ord man hör och läser om ständigt. Vem har egentid den dagen man bestämmer sig för att skaffa familj? Varför skaffar ni barn om ni inte vill vara tillsammans med dem och ta vara på den korta tid då de är små?
Man måste väl ändå begripa att skaffa barn innebär en stor förändring i livet, att man måste sätta någon annan än sig själv främst och att egentid kommer i sista hand? Vart har föräldrarnas ansvar tagit vägen? Helt plötsligt har barnen blivit samhällets ansvar och föräldrar pratar om sina ”rättigheter” att få lämna sina barn. Ska ni i stället inte fokusera på era skyldigheter och ert ansvar som man tar den dag man bestämmer sig för att skaffa barn?
Barngrupperna i förskolan i dag är väldigt stora. Det beror bland annat på att man nu väljer att lämna sina barn på förskolan när man till exempel är föräldraledig med syskon, när man är hemma för vård av barn (syskon) och att tiden för arbets- sökande har utökats till 30 timmar i veckan (det finns inte arbete att söka aktivt i 30 timmar/vecka). Snart står ni där och har fått arbete 40 timmar/vecka och lämnar barnen 50 timmar/vecka i stora barngrupper med hög ljudnivå och stressad miljö. Man måste inte lämna 30 timmar i veckan utan det är ett erbjud- ande vid behov. Inget annat.
För att barnen som måste vara här ska få uppleva en bra verksamhet och vi ska leva upp till vår läroplan krävs det mindre barngrupper. Mindre barngrupper blir det automatiskt om ni tar ert ansvar som föräldrar och lämnar era barn på förskolan enbart då ni måste.
Förskolan kan aldrig ersätta familjen. Barnen missar ingenting av värde på förskolan som ni inte skulle kunna erbjuda dem hemma! Börja ta ert ansvar som föräldrar och njut av tiden då era barn är små!
Med hopp om en tryggare, säkrare och lugnare förskola där alla barn får möjlighet att synas.
Pedagoger i förskola.

Jockarp.

   

Berusning...

Vi har fin utsikt från fönstert vi ;)

En reflektion över festligheterna från i lördags gjordes i solstolen när myset vilade middag.
De som slog mej efter tankarna på hur trevligt det var de var just det där med berusningsdryckerna.
De kom fram en tjej till mej efter intaget av ett par glas vin.
Hon säger rättfram och ärligt.
 -Hej jag läser din blogg, jag ville bara säga det men jag vågade inte innan, men nu efter just ett par glas så gick det bättre ;)
Vidare pratar vi om allt mellan himmel och jord och vid ett par tillfällen säger hon, nej men gud vad pinsamt att jag berättar detta för dej, du är ju nykter.
Hum ja detta är något som händer allt oftare i mitt nu mera nyktra liv.
Jag tycker att det helt klart är upp till var och en att dricka och jag bryr mej faktiskt inte om vilket.
Men varför är det så svårt att prata med andra eller knyta den första bekantskapen utan just några promille innan för västen?

Men att människor tycker att det är jobbigt att prata med mej för att jag är klar i knoppen, ja det gör mej faktiskt lite störd.
På någon fest jag var på nykter var det till och med någon som sa att det var jobbigt att jag var med, just på grund av min nykterhet.

Nyfikna ;)

Jag själv då?
Jo så klart funderade jag över hur jag själv har varit och hur jag har blivit.
Jag var för bara några år sen exakt likadan som nu dessa människor som kommer fram till mej på fyllan, jag behövde ha ett par pilsner innanför rocken innan jag kunde släppa loss till en diskussion.

Återigen självinsikt....
Jag behöver det inte längre, så öppen som jag var efter några öl för några år sedan det är jag utan just dom där ölen idag. Och jag gillar det. Jätte mycket till och med.
Är man skruvad om man säger.
-Jag älskar den människa jag blivit, tack ex frun för den styrkan jag idag besitter.

Måttligt road.

Efter reflektionen så lastades myset, vagnen och bärselen, upp till vänner i grannbyn, in med ytterligare en vagn, en unge med tillhörande mamma.
Siktet inställt på holjemarknad, trevligt. Vi strosade runt bland karuseller och marknadsstånd, vi köpte lite popcorn till dom små och Mollie fick en liten ballong av sin väldigt snälla mamma.
Vi körde sen hemåt, ett stopp hos vännen upp med ungarna på ryggen och sen bar det ut på berget, tempot var grymt mycket högre än efter den sakta maken man haft på marknadsplatsen.
Trots de höga tempot hann vi se en liten rävunge som sprang över vägen, hästar och en hel hög med får och lamm, Mollie blev helvild av synen på dom små ullbeklädda djuren, hon bräkte den resterande vägen hem.
Kaffe och lite rutschkana, sen tackade vi för en trevlig eftermiddag och begav oss hem till borgen.
Middag och sen blev det gräsklippning, ja de blev sent innan vi stängde dörren bakom oss och gick in.

Vad säger fåren?

Ja de duggar tätt med braiga dagar nu....

Jockarp

Min älskade lilla dotter.

Min lilla ljuvliga dotter börjar nu bli stor, häromdagen vinkade hon glatt till mej och sa oä sen sprang hon så fort benen förmådde att ta henne fram.
Grusen yrde runt henne och håret stod som en tuppkam på huvudet, full fart upp mot mormor och morfars hus, hon vände sej en gång och vinkade sen flög hon iväg igen.
Jag ringde mormor och sa att ett mys var på väg upp i full fart. Hon hade stannat till lite när hon inte sett varken mej eller mormor, men så ropade mormor på myset och då blev det åter fart på små barnfötter.
Hon var så stolt och mallig när hon klev innanför deras grind och kunde omfamna sina favorit killar, de små kamphundarna i sin tur överöste sin lilla bästis med slick i ansiktet, myset bara skrattar av deras blöta tungor.
Det är mysigt på ett sätt, men redan nu känns det och märks det att det är en egen liten vilja i den lilla tösen, att hon är en person en egen individ med egna behov.
Som alla säger.
-Dom växer så fort.
Ja vare sej man vill det eller ej.

Min älskade lilla dotter börjar nu bli stor, jag får väl helt enkelt försöka hänga med, även om det ibland är svårt.



I går var de åter dags för festligheter, myset och jag tog en sväng in till grönaskylten. Jag vet inte vad det är men varje gång jag är där inne känner jag mej som en alkoholist, jag känner mej som en bov, som andra klassens medborgare.
Jag känner mej inte hemma där helt enkelt.
Som väl är så är det oftast någon trevlig expedit som jag haffar innan jag ens kommit till första hyllan och så även i går.
- Hej jag skulle vilja ha en fin flarra rödtjut.
Inga problem sa den rara tjejen, vad vill du har, vad får det kosta?
Hum, ja det är ju just de som är problemet, jag kan absolut ingenting om vin och jag har inget intresse av att lära mej heller.
Som den nykterist jag är så sa jag, vad kostar en flaska? hon började, 60, 70, 80, 90, 100. Hihi okej jag fattar.
Vad rekommenderar du då?
Den här sa hon, bra då tar jag den, smidigt som tusan.
Så ja en flarra rödtjut till värdparet blev det.

Jag blev bjuden på förfest vilket jag blev glad över, men som ansvarsfull mamma tackade jag nej till förfesten, jag vill vara med Mollie mesta möjliga mån, men fest är ju alltid kul och kul det blev det.
Det var en teckningsfest, över 100 betalande gäster, buffè med massa god mat, kaffe och kaka på det.
Liveband som spelade.
Jag är nu helt övertygad om att ju mer människor dricker desto sämre hörsel får dom, de spelades jättehögt, men det kändes som om det bara var den nyktra pensionären Vilhelmsson som tyckte det.

Jag stötte på bloggläsare, arbetskamrater till min ex fru, gamla vänner, nya vänner, mammor, pappor. Ja det var en härlig blandning, de goda samtalen avlöste varandra, allt från, sexualitet, partnerbyten, förskolor, ridskolor, dieter, magsäcksoperationen, ja herregud när jag tänker på det så är det helt sjukt vad många och vad olika samtal som förs på en och samma kväll.
Jag erbjöd mig att hjälpa till i en nödsituation, toapappret tog slut, nykter och ordningssam styrde jag hem till Jockarp och hämtade ett par packar papper, så att festen kunde fortsätta smärtfritt, sån är jag ;)
Andra gången jag styrde hemåt var vid midnatt, jag tycker faktiskt att det kan räcka med festligheter och min hals och röst tyckte helt klart de samma. Jag hade en superporrig Whiskeyröst med mej hem efter kvällens övningar.
Sammanfattningsvis en toppen trevlig kväll, men god mat, hög musik, roligt folk och en hel hög med olika samtal, med olika människor.
Jag gillar fest helt enkelt ;)

Jockarp.

RFSL...

Jag må säga att jag blev glad igår.
Jag skickade ju ett brev till RFSL, återkopplingen var blixtsnabb, jag gilla det jättemycket. Så ska de se ut.

Nu delar jag med mig av både mitt brev och det fina svaret.

           Hej.

Det är inte omöjligt att ni har hört detta förut och inte är det heller omöjligt att det ni hört handlat om mig och min situation.

Jag skriver nu ett brev till er för kampen jag fört håller på att förloras. Jag behöver helt enkelt er hjälp för att påverka.
Jag trodde att jag lilla David ensamt skulle kunna besegra Goliat, jag hade tyvärr fel.
Ju längre tiden går utan att något görs i frågan ju fler både barn och föräldrar kommer i kläm, vilket är mycket sorgligt.

Till sak.
Jag är en homosexuell tjej. Jag hade en sambo som senare även blev min fru. Vi var ett par i fem år och som i många förhållanden så kommer man tillslut fram till att man vill utveckla sitt förhållande och man vill utvidga sin familj, så även i vårt fall.
Så efter sex inseminationer i Danmark blev jag så äntligen gravid, lyckan var total.
Vi gifte oss.

MEN åtta veckor innan det lilla barnet skulle födas fick min fru kalla fötter, hon lämnar mig helt förkrossad och höggravid.

Jag föder en liten dotter Mollie, hon föds inom äktenskapet. Vilket borde innebära att båda föräldrarna ska bli vårdnandshavare likt heterosexuella äkta par. Så är ju dock inte fallet.
Alltså kunde min fru lämna mig och det barn vi planerat ihop helt lagligt utan att behöva ansvara överhuvudtaget för sitt handlande.
Jag hade ingen längtan eller önskan att bli ensam vårdnadshavare till ett barn, jag tror på ”kärnfamiljen”

Ett scenario som skulle varit än värre vore ju om det varit min fru som varit gravid, hon hade alltså med Sveriges rikes lag i ryggen kunnat lämna mig utan att jag skulle ha någon rätt till mitt eget barn.

Jag har skrivit åtskilliga brev till politiker i rosenbad, jag har samtalat personligen med justitieministern Beatrice Ask i ämnet, allt jag får till mig är att de vet om problemet men vet inte när eller hur de ska kunna göra något åt det.

Jonas Gunnarsson hade en interpellation upp i ärendet, ni hittar den här.

http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Fragor-och-anmalningar/Interpellationer/Foraldraskap-vid-assisterad-be_GY10314/

Vad som är mer beklämmande i detta är att det fanns ett förslag redan 2004 och vidare ett 2007 om att den registrerade partnern till den havande kvinnan skulle automatisk bli vårdnadshavare.
Hade detta genomförts hade mitt liv i dag sett helt annorlunda ut, på gott och ont givetvis, men den andra personen som varit med och satt ett barn till världen hade fått ta sitt ansvar för sitt handlande.

Jag hoppas att vi på något sätt ska kunna få till en lagändring både för att skydda den gravida kvinnan i liknande fall som mitt, men även skydda medmamman så att hon ska ha rätt till sitt eget barn.

Jag hoppas ni återkopplar till mig och jag är villig att föra kampen vidare, men som sagt jag behöver hjälp.
Men här har ni mig. ett levande bevis på att lagen gäller inte alla Svenska medborgare. Här är jag ett levande bevis på att samkönade äktenskap bara är en ring på fingret och ett sött litet papper som det står vigselbevis på.
Fakta är att det finns inga rättigheter eller skyldigheter med i äktenskapet för samkönade par som det gör för heterosexuella.
De låter fint att vi har rätten att gifta oss, men till vilken nytta?

Tack.

 Vänligen Leonora.

Och det snabba svaret från RFSLs Ordförande.

Hej,

tack för ditt mail!

Vi är mycket medvetna om problematiken du beskriver i ditt fina och personliga mail. Frågan om en könsneutral föräldraskapspresumtion (eller en moderskapspresumtion) har vi drivit i många år. Det är just avsaknaden av en sådan som gör att precis det du beskriver har hänt dig kan hända.

Vi har jobbat med frågan genom att uppvakta Beatrice Ask och politiskt sakkunniga hos henne, andra allianspolitiker som är ansvariga för frågan, genom att hjälpa olika riksdagspolitiker att motionera i frågan, osv.

Tyvärr har det hittills varit ganska svårt att få gehör hos de ansvariga politikerna. Från den rödgröna oppositionen är gensvaret bättre, men det är ju inte de som bestämmer just nu.

Så: vi gör vårt bästa på det här området och vi kommer att fortsätta göra det. Om du skulle vilja jobba tillsammans med oss - genom att till exempel medverka i ett panelsamtal eller uppvaktning av politiker så vore det jättebra. Personliga exempel tydliggör ofta problem för politiker på ett sätt som abstrakta formuleringar inte kan göra.

Hör av dig om du är intresserad!

Vänliga hälsningar,

Ulrika

Ja jag behöver väl knappast skriva att jag svarade på detta mail och att jag skrev att jag mer än gärna ställde upp på alla sätt jag kan.

På nåt sätt känns det som om kampen går vidare.

Mitt upp i detta allvarliga som händer runtomkring så är jag ju också mamma till en fantastisk liten tjej som igår hade besök av en liten grabb. Ja hans mamma var förstås med. När dom små lekte så kom det många stora frågor upp, när man har vänner som är aktiva inom politiken så är det sällan det blir tyst på sammandrabbningar.

Mer killbesök för myset och min kreativa promenadvän kom på eftermiddagen och vi tog en ny match i jävulskbacken, härligt väder och massa givande samtal även där....
Det känns bra nu ;)

Jockarp.

Sälen....

Sälridning, de var nytt ;)

De kändes som de skulle bli en väldigt trist dag, när den känslan kommer är det bäst att stämma i bäcken, jag vill inte ha några trista dagar mer i mitt liv, vem vill ha de liksom?
Gråmulet men uppehåll, uteaktiviteter klubbades, skulle det bli de busvädret som utlovats jag då hade väl planen fått omarbetats något.
In i bilen och söderöver mot Skåneland bar det.
Fikakorgen var packad med diverse godsaker.

Ja och så var det det här med fartkameror, jag tror att jag har någon sensor på min nya fina bil som jag inte känner till. För det blixtrar alltid till när jag kör förbi en kamera. För inte kan det väl vara något annat va?
Hehe ja vi får väl se hur söt man blir på detta foto, men jag tror jag satt med fingret i en öppning i ansiktet ;)

Djurparken välkomnade oss och tre stora busslass med ungar i alla olika storlekar, de var barn precis överallt, jag blev svett bara jag såg alla dom självlysande västar som sprang omkring.
Men lydigt gick dom sen två och två hand i hand, myset hängde med oss och även hon var lydig :)

Vi kom till smådjurshuset för att klappa lite kaniner och marsvin, men dörren var låst så jag haffade en liten söt tjej och frågade om hon hade hand om de smådjuren. Japp det hade hon men hon kunde tyvärr inte låta oss gå in på grund av sjukdom.
Så klart var jag nyfiken på vad det var för fel på dom små så jag gav henne valet, pest eller kolera, hihi skojar bara, nej jag frågade om det var salmonella eller kaninpest. Hon visste de inte men veterinären hade tagit prover på morgonen så de skulle kunna redas ut framöver, spännande må jag säga.
Vidare blev det säl matning och nu tog den lilla söta tjejen på sej headset och började informera om sälarna, namn, ålder, släktförhållande mm. Även det var spännande.

Jag vill och jag kan ;)

Sen var det grilldags, lilla fröken kunde inte vänta på glöden så korven intogs rå, ja det är väl inte hela världen.
Upp på björnberget för glassintag, jag fuskade lite med mitt sötintag, jag var tvungen att smaka lite på mysets glass.
Fint väder och mycket djur, precis som det ska vara.
När vi styrde hemåt började det regna och mitt resesällskap somnade, de snarkades både fram och bak, kul....

Mamma får va med, en stund...

Nja jag hann med lite nyttigheter också, ett par mail till kommunen for iväg, nu var det inte i egen intresse utan från vår förenings räkning.
Jag väntar på svar.

När myset somnade fick jag åter lite skrivlust och med tanke på att mina kompisar i rosenbad ligger och fisåker i vägkanten utan att vilja gasa på vad det gäller lagarna vi har här i landet så kände jag att nu är det dags att ta hjälp från annat håll.
Rfsl fick mail från Jockarp i går kväll, även där inväntar jag nu svar.

Fan jag blir väl snart anmäld för mailbombning, men jag får väl ta det :)

Kan själv...

Jockarp.

Höna pöna....

Ja efter urladdningen på kommunhuset med alla frågor, svar och funderingar en riktig brainstorming så tog vi sovmorgon och låg kvar i sängen och läste ett par böcker.
Det är så mysigt när mitt lilla mys kryper tätt intill mej burra in sej i sidan på mej och pekar på boken hon valt.
Jag frågar henne nu när vi läser om hon kan peka på olika saker, det är apor, blommor, lampor, saxar, glassar och så vidare. Pedagogiskt så det slår gnistor, hihi.

Vi tog en långfrukost och sen vidare ut på vårt berg, promenad med fyra pigga hundar och ett mys som bara vill plocka boklöv och stoppa i munnen, ja det tog sin tid, men jag ska inte klaga, tiden har jag ju faktiskt.
Trots det lugna morgontempot var vi hemma i palatset igen kvart över nio på förmiddagen, inte klokt jag vet.

Liten men tuff.

En lite idé jag haft några dagar skulle sen till att styras upp. Mollie var ju helt tokig i att mata duvorna på Marcusplatsen i Venedig och varför inte då fortsätta att uppmuntra hennes intresse för fåglar, kanske hon blir ornitolog en vacker dag det lilla livet.
Ja in i frysen och in i mikro med ett lass brödbitar. In i bilen och ner till slottet anksafarit började, hum eller ja, hönssafarit.
Jag tror aldrig att jag i hela mitt liv sett fetare och större höns än dom som gick där inne och jag förstår varför, dom snodde godis av barn.
Lusfräcka med andra ord. Men dom var försiktiga.
Ankorna hörde de feta hönsens glada kackel så dom kom på en lång rad, fiskmåsarna uppmärksammade klart också att det fanns godsaker i lilla fröken Vilhelmssons små händer.
Mollie höll sej nära mej hela tiden och jag förstår henne, dom var framfusiga.
Några kommunanställda i parkförvaltningen var och gjorde fint i parken jag frågade nyfiket om kommunen stod för matning av fåglarna. Enbart vintertid när isen låg tjock annars skulle livets gilla gång få råda, glad blev jag av informationen och det tänket.

Kvällen hade vi en sittning med föreningen Levande Landsbyggd, vi ska ha styrelsemöte nästa vecka och vår lilla grupp som jobbat med breven till kommunen gällande säkerheten vid våra vägar, gång och cykelväg, belysning och lokal i kommunensregi behövde sammanställa vad vi kommit fram till så vi kan presentera det för styrelsen, vidare om hur vi ska fortsätta jobba, stora planer och viktiga frågor.
Så klart slirade vi in på andra saker, det blir ju ofta så, så ja det blev en sen afton. men trevlig.

Flyyyyg

Jockarp.

Fylking och jag. ÄNTLIGEN....

Vi har ett jobb att utföra :)

Det goda samtalet, ja tillslut kom det.
Jag var skeptisk när jag stövlade in i kommunhuset igår och det hade jag all rätt till att vara. Kvarnarna har ju malt väldigt långsamt.
Efter första mailet jag skrev tolkade jag svaret som att.
- Vi hör vad du säger och vår ambition är att lösa det.

Inget svar på tre månader, napalmen skickades då upp i baken på kommunen och tillläggas kan väl göras att jag hade inte dragit mej för fem öre att dra in media i ämnet om svar uteblivit även denna gång.
Som sagt det är inte mycket jag räds just nu.

Samtalet då, jo det var två mot en, men att slå i underläge ser jag som en utmaning.
Chefen för barn och utbildning Lars Ericsson plus samordnaren för förskolorna Ann raae-persson och så fröken Vilhelmsson satte sej ner i ett rum.
Ericsson bad mej berätta om min situation och mina behov, utifrån det luftade han lite ideér han hade. Det var allt från nattis i grannkommunerna Bromölla och Karlshamn, möjligheter och omöjligheter.
Vi pratade om dagmamma, på natten och helger, vi pratade heltid, 75% och vi pratade om behovet om jag  skulle jobba halvtid. Vi pratade om lösningar inom familjen.
Ja jag måste säga att vi hade det mesta uppe och att det var en väldigt sympatisk och trevlig herre som fick mej att känna att detta ville och skulle kommunen lösa.

Han kom men en klockren lösning i mitt fall, jag köpte det rakt av, en lösning som skulle resultera i att Mollie skulle få det bästa av två världar och en trygghet som sällan skådats.
Detta är en unik lösning och än är den inte klubbad, men skulle den klubbas så ska jag sätta in dagens ros till kommunen och även ge dom god reklam vart jag än vänder mej i världen.
Det kommer inte att resulteras i ett nattis eller helgis, men det är en superlösning i mitt fall.
Ja detta samtalet har jag väntat på ett bra tag att ha med kommunen och det var helt klart värt att vänta på.

Vidare fick jag ett mail ifrågan igen igår kväll, vilket jag även det såg som positivt.
Med detta vill jag bara visa på att det går att påverka.
Så en uppmaning till alla er som gör som jag gjorde innan, knöt näven i fickan och gick hemma och morrade åt orättvisorna.
Skriv ett brev och stå upp för vad ni tycker är orätt.

Mailet då...Jo det kommer här.

Hej igen och ursäkta att svaret dröjt.

Tack för att du uppmärksammar mig på det som inte fungerat.

Jag vidarebefordrade dina mail till berörda anställda och har fått information om att ni ska träffas.

När det gäller barnfria dagar, semesterperioder, anställdas bemötande mm så är det bättre att de som är ansvariga och nära verksamheterna svarar dig.

En öppen dialog är naturligtvis en förutsättning.

Apropå vårdnadsbidraget igen, så är det svårt att föra politiska diskussioner via mail. Men kom gärna förbi och ta en fika så kan vi prata om barnomsorgen och andra viktiga saker, jag lyssnar gärna på dina idéer och synpunkter.

Hör av dig igen så bestämmer vi en tid!

Vänliga hälsningar

Heléne Björklund

Så klart svarar jag omgående på detta mail.

Hej.

Det är svåra och obekväma frågor det här, det handlar om barn och det handlar om pengar så att svaret dröjt har jag överseende med, du är ursäktad :)

Ja jag har varit på ett möte idag, ett mycket bra sådant ihop med Ann och Lars .
Jag berättade om min situation och vår lilla familjs behov.
Vi kom fram till en mycket bra lösning, den är unik i Sölvesborg och så klart kommer det att kosta en slant. Men som vi såg på det var det den bästa och billigaste lösningen för tillfället då inget annat erbjuds.

Idag när jag lämnade kommunhuset var jag återigen stolt över att bo i denna kommunen, vi hade som sagt en mycket bra och öppen dialog och vi satte min dotter Mollies välbefinnande främst, mina behov att ha omsorg till henne, dag/kväll/natt, jul som midsommar tillgodosågs.

Nu är det ju bara en idé än så länge, men detta visade iallafall på att kommunen är villiga att diskutera dessa jobbiga frågor och komma till en lösning.

Så här får väl jag tacka för att mailen tillslut kom till en handlingarnas man :)

Vad det gäller övriga idéer och funderingar jag har så tar jag gärna det över en fika nån dag, men just nu har fokus legat på att få er att lyssna på mina kommande problem med omsorg för min dotter.

Trevlig kväll
Vänligen Leonora

Ja så var gårdagen för mej, men jag hann även med en fika hos lilla grannen och barnen fick busa av sej lite.

En bra dag :)

Fröknarna Vilhelmsson....

Jockarp.

Sommarpratare...

Kyliga morrna, mössa på...

Hoppsan fröken Vilhelmsson ska sommarprata i radion, två timmar den 6 juli ska jag hålla låda.
Så klart att jag kommer att vara lite nervös och just nu funderar jag mycket på hur jag ska lägga upp det, vad jag ska prata om helt enkelt, någon som har några förslag? Hehe.

Ibland känns två timmar långt, ibland känns det alldeles för kort, ska jag ta hela livet,delar av det, bakgrund eller framtidsdrömmar?
Ska jag prata om allt som hänt mej, på ett allvarligt sätt, ett humoristiskt sätt eller bara rätt ut?
Ja gått folk, delikata problem det lyckas man ju få emellanåt vill jag lova.
Nja men jag tror nog ändå att jag vet ungefär vad som ska berättas, ni som följt mej på bloggen, ni behöver nog inte lyssna, det blir för er bara gamla nyheter.

Vidare ska det ju väljas musik, man har fritt val och det är ju bra. Men så svårt.
Som tur är har jag ju ett par månader på mej och det ska bli jätte roligt och lärorikt.
Jag hade nog sett det som lite lugnare om det hade spelats in innan och inte varit livesändning, men vad kan möjligtvis gå fel?
För som så ofta nu förtiden när jag ställs inför olika saker som jag kan tycka vara lite småjobbiga, ja då tänker jag bara på hur det var precis innan Mollie föddes.
Har man överlevt den ronden så ska det väl mycket till för att knäcka mej, iallafall ska de mer till än ett radioprogram på två timmar.
Hum ja två timmar i ens liv, det är ju inte mycket det.

Ja det var en herre som ringde upp mej efter att han blivit tipsad om att jag skulle ha något intressant att berätta.
Jag frågade lite nyfiket vad tipsaren hade sagt, Lesbisk mamma boende i Jockarp, ja tydligen var det tillräckligt intressant.
Det fanns inte i min värld att jag skulle tacka nej till en sån utmaning, hade jag fått frågan för några år sen jag då hade det blivit ett 100% nej tack, även om att jag nu tänker på det så skulle jag nog innan den här historien ha klarat av att fylla ett par timmar med intressanta historier från mitt liv.
Jag har ju faktiskt ett ganska ovanligt jobb, jag har rest och upplevt väldigt mycket, ja nog hade jag väl kunnat men jag hade aldrig velat.

Men nu är det alltså annat ljud i skällan som gäller, jag har lovat mej själv och alla andra flator kända som okända att jag ska föra kampen vidare mot en lagändring, så att ingen annan ska behöva uppleva samma helvete som jag fick.
Jag tackar alltså ja till de forum som gör att jag kan nå ut, rätt eller fel?

Mer radio, igår lyssnade jag på sändningen från kommunfullmäktige här i Sölvesborg, frågan om barnomsorgen skulle motioneras, trodde ja jag, nepp det beslutades att det skulle jobbas på i kammaren.
Skit samma nu ska jag hoppa i finstrassen och bege mej in till kommunhuset och hålla låda i ärendet. Hornen på tjuren ska tas.
Hörs i morgon, ja om jag nu inte blir ihjälstångad förstås :)

Jockarp.

Lugnet...

Mmmm ;)

Vi fick besök på eftermiddagen av en flykting, de var en trevlig överraskning, cheescaken drogs fram, själv lät jag bli, sockeravvänjningen pågår ju för fullt.
Men jag har provat lite nya recept och nya recept kräver ju nya provsmakningar och det får myset fixa, henne kan man lita på :)

Lilla damen sov mycket och länge under gårdagen, sängen kallade redan vid 19,00 tiden.
Ja det är nog jobbigare än man tror att vara på bjudning.
Själv passade jag på att pyssla lite i trädgården, tvätten hade torkat på ett vips i den härliga vårvinden.
Svalorna gjorde mej sällskap när jag stod där vid strecket och tog ner de ena plagget efter det andra, göken hoade till och en fasan höll på att skrämma ihjäl mej. Ja det var fågeltätt fram på kvällskvisten i palatset.
Visionen var att ta ännu ett nytt litet tag med penseln och färgburken, men de anfallet lät jag faktiskt gå över, jag ville sitta ner och bara fundera och njuta helt i min ensamhet.
Ja ibland är tiden för eftertanke ett måste, det är inte säkert att man kommer till en lösning det är ej heller säkert att man måste komma till en lösning i alla frågor.
Ibland får man helt enkelt bara lov att vara.
Ja gårdagskvällen var en sån tid, jag killade katten lite under hakan så den började knarra sådär avslappnat gott och sen satt jag bara där.

Och när jag gjorde de kunde jag så klart inte låta bli och fundera över om andra människor tilllät sej att göra det, att bara sitta rakt upp och ner och njuta. Finns det tid till det?

Jag har så mycket på gång just nu, det är möten hit och möten dit, det är andra projekt som är på gång som kräver planering och förberedelse, det är fester och annat bus. Mmm det är helt enkelt mycket på spisen framledes.
Så klart är det mycket roligheter men det är även mörka moln som blåser förbi över taken här emellanåt i borgen, oron finns där hela tiden, oron över att något ska hända mej så att myset står där helt ensam.
Oron över att saker inte ska lösa sej på ett tillfredsställande sätt, allt löser sej sägs det ju men jag vill gärna att det ska bli det bästa tänkbara för mej och min lilla tös.

Ja vi får väl se tiden ann, nu ska vi iallafall ut och få lite D-vitaminer på våra små kroppar.

Glidarna....

jockarp.

Hopp och bus...

Jag hör inget ;)

Morgon promenad i lite kylig luft, friskt och skönt.
Gräsklippning där ett litet mys somnade i famnen på mej, efter klippningen vaknade hon och vi tog ta i att tvätta bilen.
In och äta lite lunch i form av pannkakor, den lilla envisa unge som jag nu fått skulle tvunget ha på sej sina hörselkåporna vid matbordet och ja, ibland får man ju ge sej.
Hon somnade sen i vagnen och även då var hon noga med att kåporna skulle vara på.

Vi fick sen besök av en trevlig skånetös, vi hängde lite på altanen och sen bar det ner till Hällevik på baluns, jag hade kakan med mej på kalaset och det var super trevligt.
Min dejt som jag bara träffat några få timmar smälte in bland alla människor som smält smör, jag gillar det, att man kan socialisera sej utan problem med andra människor är helt klart ett stort plus, det finns inte mycket som är värre än att ta med sej någon som bara hänger i byxbenet på en.

Lite tecknat....

Ja det var en superkväll, mat i överflöd, skratt, stoj och stim.
Mollie hoppade glatt på studsmattan till det blev så kyligt så vi mot vår vilja fick ta oss in inom fyra väggar.
Buset fortsatte sen några timmar till och vid midnatt styrde vi hem mot palatset, myset somnade innan vi kommit ut ur kvarteret och hon sov till kvart över tio på förmiddagen, ja det var personbästa de det vill jag lova.
Jag tyckte att det var trevligt att vakna upp ihop med någon vuxen, det händer ju inte allt för ofta.

Efter frukost tog vi fyrhjulingen upp på berget och njöt av den grönskande bokskogen, vi stannade till och kastade små stenar i bäcken, vi provade på att göra små bark/pinnbåtar, men det var svårare än man kan tro, vi får nog jobba vidare på de lite tror jag.
Men ännu en bra dag att lägga till samlingen blev det alltså.

Trädkramare ;)

Jockarp.

Napalm....

Jag har läst någonstans att intelligens är det som gör att du tar dig fram utan utbildning.
Utbildning i sin tur är det som gör att du tar dig fram utan intelligens.
Jag har ingen vidare utbildning det ska jag villigt erkänna, intelligent skulle jag nog inte heller välja som första alternativ om någon ville att jag skulle beskriva mej själv med ord.
Kanske skulle jag i stället välja envis, social och helt vansinnigt rolig ;)
Kanske jag skulle valt dom tre orden och i den ordningen.
Hum, ja jag vet inte.
Men hur som helst så har inte inte våra kära politiker i kommunen heller någon vidare utbildning, inte alla iallafall.
Vad det gäller intelligensen väljer jag att inte uttala mej om det då jag heller inte har en susning i frågan,hihi.

Ja jag skickade ju ett brev nu igen, jag sände det till alla som fick det första brevet och det känns inte som att det var ett mail utan faktiskt lite mer som att jag skicka en napalm rätt upp i baken på Sölvesborgskommuns politiker.
Nu blev det minsann fart under sulorna, nu tände det till rejält och ja, napalm är väl lättantänligt va?

Jag fick svar vilket gläder mej, av de de åtta politiker var det två som svarade omgående, nu har det ju inte gått så lång tid och det var en hel del synpunkter jag hade.
De svar jag fick var väldigt intressant.
Detta kom från Moderaterna.

Hej Leonora!

På måndag kommer frågan upp i fullmäktige Bengt-Åke Karlsson ställer frågan

hur långt kommunen har kommit med nattis, Moderaterna har lämnat in två

motioner om just nattöppet, vi har fått till svar att de ska göra en undersökning

bland småbarnsföräldrarna,och att det inte finns något behov just nu.

Jag föreslog när frågan var uppe att anställa en kommunal nattbarnvårdare.

Det ska bli spännande att höra deras svar på måndag, är själv inte hemma den dagen

åker på semester måndag.

Vi har en ny lag som säger att kommunen är skyldig att ordna barnomsorg på natten.

Jag kommer att bevaka det.

Alltså om jag nu förstår detta korrekt så har enligt lag kommunen skyldighet att ombesörja barnomsorg.

Mmm de ser väl bra ut, men frågan är om de måste ske inom kommunen eller om Sölvesborgskommun kan skydda sej med att dom faktiskt kan erbjuda plats på obekvämatider, dock i i en annan kommunen.

Jag blev besviken på att jag inte fick några svar vad det gäller dom barnfriadagarna och ej heller förflyttningarna som sker av barnen på sommartid.
Men jag hoppas nu att jag nått en öppning och hoppet om en fortlöpande dialog är stor.

Vidare fick jag brev av vårt kommunalråd Helene här funderar jag mycket över utbildning och intelligens.
Svaret ser ut som följer.

Hej igen,

Jag uppfattar det som att frågan till mig gäller vårdnadsbidrag i Sölvesborg. Kommunfullmäktige i Sölvesborg har beslutat att inte införa vårdnadsbidrag, precis som 186 andra kommuner i Sverige. Inte ens de borgerligt styrda kommunera i Blekinge har infört bidraget. Vi tycker helt enkelt inte att det är rätt sätt att använda skattemedel på.

Men det är Sölvesborgs kommun ambition att lösa dina barnomsorgsbehov på ett tillfredsställande sätt. Jag förutsätter att de som är anställda för detta också har den dialogen med dig.

Med vänlig hälsning

Heléne Björklund

Här var det om möjligt ännu sämre svar, var på jag snabbt skickade tillbaka detta

Hej!

Och tack för svaret får jag väl börja med ;)

Nej det var inte endast en fråga om vårdnadsbidraget, det var så mycket mer, läs gärna mailet igen.
Det handlar om barnfriadagar, semesterperioder, och så klart barnomsorg på kväll, natt och helg.

Vad det gällde vårdnadsbidraget så ställde jag bara frågan om varför Sölvesborg kommun inte funderat över detta, med tanke på att det kan vara lönsamt för kommunen i vissa fall.
Jag skrev ju även att jag inte förstod det du skrivit i din blogg, att antingen har jag missuppfattat det hela om vårdnadsbidraget eller så hade du gjort det.

Vidare har jag inte fått någon information på tre månader om hur kommunen tänker lösa omsorgen för mig och min dotter, därav detta nya mail.
Alltså sköts den dialogen inte på ett tillfredsställande sätt.

Jag skrev detta brev och jag ville visa att det finns människor som är villiga att komma med idéer och synpunkter på hur man kan förändra saker och att det inte behöver vara så svårt.
Att jag är villig att försöka ihop med kommunen att lösa detta smidigt och lätt, så att vi alla kan få en fungerande vardag.
Men en öppen dialog i ärendet är en förutsättning och det skulle man kanske kunna begära.

Trevlig helg.
Vänligen Leonora.

De känns som vi skulle kunna hålla på i evigheter, men nej det behövs nog inte för att senare under dagen får jag ett samtal från bestämmarna inom barnomsorgen där herren i andra änden ursäktade sej för att det dröjt och vidare att dom vill ha ett möte i frågan.
Så ja tisdag klockan 10,00 ska vi ta en sittning och försöka räta ut några frågor om mysets kommande dagisplats.
Hujedamej vad det går undan ;)

Roligheter då, jorå de finns de me, jag fick lämna i väg min mobil på verkstad nu igen och denna gången fick jag en lånetelefon och herregud vad roligt det var att läsa sms trafiken som varit på den telefononen, lättroad är jag förstås, men ändå.
På vägen hem stannade vi till och köpte svenska jordgubbar, åtta stycken låg det i lilla asken och priset för godsakerna var 30 riksdaler, dom åts med andakt kan jag säga.

Kvällen gick i kalasandes tecken, kräksjukan slog ju till när kusinen fyllde nio så nu togs revengen, en mycket trevlig afton.

Näpp nu ska jag förbereda mej på dejt och andra festligheter.

Jockarp.

Ljust, mörkt....

Morgonpromenad med sällskap av hoande gök, en älg som sprang förbi, ljusgröna bokblad och en dotter som var tillfreds, ja det var en behaglig tripp i småbyxor och t tröja på berget, en toppen morgon helt enkelt.

Pang, boom, rätt ner i avgrunden.
Halv elva på kvällen igår undrade jag varför jag klivit upp på morgonen, vidare funderade jag på om jag skulle kliva upp nästkommande dag. (alltså idag)
Mm igår var en dag då stora och lilla fröken Vilhelmsson inte förstod varandra överhuvudtaget.
Den lilla fröken var grinig, mat och sovvägrade stora delar av dagen.
Den stora i sin tur blev frustrerad över att den lilla inte ville äta de goda maten som ställdes fram på bordet, vidare så har jag vant mej vid att kunna röja undan vissa saker vid sovstunden som brukar inträffa mitt på dagen, detta uteblev.
Och när man är mitt uppe i barnskrig, lipsillhet och trots så tror man aldrig att det ska vända och just då vill man bara bort.
Men det vänder och det gjorde det även här, i allfall en lite stund på dagen.
Vi fick besök av vänner till familjen, tre generationen damer och alla i ungefär samma ålder, de små töserna var då på toppenhumör och lekte sött med varandra, det kördes gåvagn, traktor och de lektes med hundarna. Vi lite större damer, vi kunde fika i en behaglig värme i soligt läge på altanen.

Efter det trevliga besöket blev det badkaret för lillafröken, gnällande startade åter när den stora tyckte att det var färdigbadat, vi var inte överens.
Men då brukar jag säga till fröken att så länge hon inte betalar räkningarna så är det jag som bestämmer, upp ur badet alltså trots livliga protester.
För att bryta de tjuriga så blev det en kvällspromenad på berget.
Mollie somnade i vagnen, vilket inte var helbra med tanke på att hon vaknade när jag skulle lyfta över henne till sängen, ja sen var vi där igen. gnäll, gnäll, gnäll.
Så ja vid halv elva i går kväll kunde jag efter en superfrustrerad dag sätta mej i soffan med en kopp kaffe och bara njuta av tystnaden.
Vi hoppas på ljusning idag men det ser mörkt ut, de står nämligen stadsbesök på agendan, mobiltelefon har nu åter gett upp. Jag är helt övertygad om att jag fick måndagsexet. Tack för det liksom.
Vi får väl se hur länge man är oanträffbar denna gången.

Jockap.

Dagis, nattis?

Ja nu har jag tryckt på skicka knappen.
Mitt brev snurrar nu runt i atmosfären och förhoppningsvis så dimper det ner till våra kära politiker och blir väl omhändertaget och uppskattat.
Blir någon putt på innehållet, ja då får dom väl bli det då, jag står för mina tankar, funderingar och frågorna kräver svar. Så vad kan jag annas göra än att ställa frågor?

Så här blev det denna gång, måtte de begripa vilken sits vi sitter i.

Hej.

Jag skrev ett brev för några månader sen som jag skickade till lite olika politiker i vår kommun. 
Vissa folkvalda politiker orkade inte ens bemöda sig med att svara. Illa tycker jag.
Andra svarade och med det trodde jag givetvis på en fortlöpande information i ärendet, men den har uteblivit.

Jag har en vän som brukar säga.
- Leonora! Den enda gången du ska backa är när du ska ta ny sats.

Och det har jag gjort nu.
Jag har backat och tagit ny sats i ärendet barnomsorgen för min dotter.
Det är säkert många som har samma bekymmer som jag och det kan tyckas egoistiskt att jag skriver enbart för min egen räkning, men jag måste ju utgå från min situation.

Jag fick ett glädjande samtal från Ann Raae Persson där hon informerade mig om att jag fått plats till min dotter på Kanehallsförskola.
Det återstår dock ett problem och det är att det inte är öppet på de tider som jag kommer att arbeta.
Det var nu detta jag trodde mig få en återkoppling i.

Jag har läst en del om hur det ser ut i andra kommuner och hur liknande problem har löst.
Även vårdnadsbidraget har fått mig att fundera ett par varv och av nyfikenhet undrar jag ju klart varför Sölvesborgskommun inte infört detta.
Efter en snabb sökning på nätet snubblade jag in på kommunalrådets blogg där det visade sig att frågan varit uppe i fullmäktige.

Här ställer jag mig mycket frågande till om jag missförstått innebörden av vårdnadsbidraget eller om Helene Björklund helt enkelt inte förstått det.
Här är ett utdrag av skrivelsen i bloggen.

När det gällde motionen om vårdnadsbidrag är jag inte alls lika förvånad. Samma gäng; M, C, KD, FP och SD vill införa vårdnadsbidrag.

Vi fick en ganska bra debatt om denna fråga. Vi anser att den som kan leva på tretusen kronor i månaden, nog också kan leva utan den extra förstärkningen från skattebetalarna i Sölvesborg.

För de föräldrar som vill vara hemma längre med sina barn så har vi en alldeles utmärkt föräldraförsäkring. Klarar man sig på tretusen kronor så kan man nog klara sig på att använda någon dag mindre i månaden av föräldrapenningen istället så kan man vara hemma med barnen i flera år, och då också använda barnomsorg i den mån man behöver eller som barnen behöver.
 
Det väcker en enorm vrede i mig när jag hör ledamöter förklara att hon minsann varit hemma med fyra barn, av egen fri vilja, och hellre ville vara hemma och baka kakor med barnen än att vara ute och förvärvsarbeta.
Det är ett hån. Ett hån mot alla dem som inte har den möjligheten att välja. Är det valfrihet? För vilka? Ni som säger så spottar dessutom på alla dem som faktiskt vill arbeta, ni fördömer dem som tjänar den arbetslinje ni i andra sammanhang håller så högt.

 Det är förvånande att Moderaterna, som gick till val på att avskaffa "bidragslinje" och införa "arbetslinje" nu har gjort helt om och vill införa ett nytt bidrag för höginkomsttagare.

Jag ser inte detta som ett bidrag för höginkomsttagarna, jag ser detta som en möjlig lösning på ett problem som vi nu uppenbarligen har.
Jag vill jobba, men Sölvesborgskommun kan inte lösa barnomsorgen bättre än att jag ska lämna min dotter i grannkommunen.
Ett vårdnadsbidrag hade i min värld inte setts som ett bidrag för att jag skulle gå hemma och lalla utan istället en möjlighet att känna mig icke beroende och behålla viss värdighet när jag lämnar min dotter till mina nära och kära istället för att lämna henne till förskolan i kommunens regi  (som nu alltså inte finns.)
Att mina nära kan få en viss kompensation för det ansvaret som dom då skulle ha över min dotter när jag är på arbetet.

Vidare ställer jag mig klart frågande vad det gäller just det här med vårdnadsbidraget, varför det bara kan användas fram till barnet är tre år. Sen då, ska de klara sig själva sen?
Nu vet jag att det är statligt men stilla gärna min nyfikenhet i frågan om ni kan.

Vidare har jag fått till mig att en kommunal förskoleplats kostar kommunen hundratusen kronor om året, enligt mina uträkningar skulle det alltså vara en vinst i många fall att införa vårdnadsbidraget.
De skulle till och med vara lönsamt att i vissa fall fortsätta att betala ut ett bidrag efter treårs ålder till de kommuninvånare som arbetar obekväma tider så att barnomsorgen ombesörjs på egen hand. Enligt min mattematiska uträkning skulle alltså kommunen gå med vinst så länge bidraget hålls under dessa hundratusen kronor per barn och år, rätta mig gärna om jag har fel.

Jag väljer att försöka se positivt på detta därför delar jag med mig av mina funderingar.
Så vad det gäller ”nattis” så borde detta heller inte vara en omöjlig fråga att lösa. Personalen finns ju, det är i min värld bara att flytta den till olika tider på dygnet.  Kostnaden skulle i princip bli den samma.

Däremot ser jag mindre positivt på den informationen som nådde mig vad det gäller inskolningen på förskolorna.
Ann berättade för mig att fjorton dagars inskolning är bäst för barnen, det är väl okej.
Men såklart ställer jag mig nu återigen mycket skeptisk och frågande till dessa barnfria dagar och semesterperioder där barnen utan någon inskolning ska byta miljö och tryggheten av de fröknar det lärt känna.
Hur kan då det ske utan inskolning? 
Jag ger mig inte i denna fråga jag vill ha svar på om detta överhuvudtaget är lagligt?
I mina ögon är detta dubbelmoral i stora mått.

Så ja.
Det var väl allt för tillfället och jag vill verkligen inte framstå som en gnällspik, jag vill bara hitta en bra lösning för alla.
Så Jag hoppas nu att ni folkvalda politiker som sitter på bestämmarstolarna i vår kommun tar er i kragen och bemödar er med att svara mig i mina frågor.
Det hade varit förnärmligt om det kunde ske omgående så även jag kan springa barfota på sommarängen mina sista mammalediga dagar utan att behöva fundera över hur barnomsorgen till min dotter ska lösas.

Vänligen Leonora

Jockarp.

Första maj och klosterliv.

Sockeravvänjning startar.
Ja nu får de banne mej var nog med sötsaker ett tag, man går ju i spinn totalt.
Utmaningsdags med andra ord, socker är sött, socker är gott, så vi får väl se hur det går.


Lilla fröken Vilhelmsson är sötare än socker och hon fortsätter outtröttligen med sina roligheter.
Nu har hon kommit på att hon kan stoppa majs i dockans mun, det är precis lagom stort för att det ska fastna och inte ramla ut, jag får sen drämma dockstackaren i bordet för att få ut kornet, säkert inte alls pedagogiskt, men vad ska jag göra?
Mer bus, hon sätter sitt påskägg på huvudet och står blixtstill hon andas knappt, hon är så  vansinnigt söt när hon står och koncentrera sej.

Tada...

Full fart i sandlådan och lite vila på kanten emellanåt, gärna med lite majskrokar och killsällskap, det är fina fisken det.

Mums ;)

Vi vuxna njuter av utsikten av våra små och ett högblommande körsbärsträd.
Doften av de små blommorna är obeskrivbar, ljuvligt är ett fattigt och svagt ord i sammanhanget.

Vi var på språng och ute stora delar av dagen, inte konstigt med tanke på det vackra vädret, 1:a maj i all ära, men vi blåblodiga vi bryr oss inte värst mycket om de rödes firande av arbetarnas dag.
De enda vi har gemensamt må möjligen vara färgen på kläderna.

Däremot när vi väl kom in i palatset så blev det datorhäng, ett nytt litet intresse har väckts, som nu klart kräver lite planering och påläsning.
Jag vill bo på ett kloster, givetvis inte som nunna, de livet skulle jag nog inte klarat av, men min nyfikenhet i klosterlivet behöver stillas.
Jag siktade in mej på klostret i Vadstena där Birgittasystrarna håller till.
Mycket intressant läsning om hur livet som nunna är och en hel hög med humor levererades av de elva nunnorna i klostret.
Nu då, ja så klart undrar jag om någon läsare varit i klostret och bott över där, berätta gärna.
En annan sak jag tänkte på det var om jag skulle ta med mej någon vän eller bekant på min förhoppningsvis kommande tripp till Vadstena, eller kanske det är en resa som ska göras i ensamhet, ja jag vet inte, men jag är öppen för förslag, någon som är sugen på att hänga med mej i klostret några dagar?

Jockarp.

Valborg....

Shit vilken kväll säger jag bara, helt hysteriskt med folk, nog har vi en levande landsbyggd alltid, de fick vi klart bevisat.
Jag hade fått i uppdrag att koka kaffe och te vatten till festligheterna, så de fixade jag med innan allt drog igång.
Vidare hade jag blivit utsedd på ett av styrelsemötena att agera reklampelare, alltså att informera och värva medlemmar till föreningen.
Detta var ett roligt jobb men inte hade jag förväntat mej dessa mängder med folk, trots att jag minglade runt från klockan 19,30 till 22,00 så hann jag inte med att prata med alla, vilket jag såg som beklämande.
De underbara i detta var att prata med alla dessa människor och ofta blev de långa samtal om både det ena och det andra.
Det var hjärtesorg, politik, barnomsorg, cykelbanor, gatlampor, ljungaviken osv.

Folket, ja det var en skön blandning vill jag lova. Här var det barn, gamla, de var tonåringar, pensionärer i en salig blandning.
De var gamla klasskompisar, det var bönder, det var stadsbor, till och med flator från Karlshamn hade hittat hit, vilket jag klart blev väldigt glad över.
Gamla arbetsgivare och skiftledare, jobbarkompisar, hästmänniskor, gravida, släkt, vänner, grannar, barn och hundar i massor.
De var möten med kända människor men så klart massa ny möten vilket jag så som toppen kul, (hoppas dom kände detsamma)
De jag kände som lite lurigt i själva medlemsraggandet det var frågan om vad man får, så är det ju ofta, vad får jag för det?
Jag förekom ofta människor jag raggade och sa.
-Ni får ingenting för detta, men ni stöder vår förening och vi behöver stödet för att komma vidare i våra samtal med kommunen, vi vill visa på ett ökande medlemsantal.
Därför var det lite sorgligt att jag inte hann prata med alla.
Men det blir väl valborg nästa år med ;)

Mmm de var ju mer än mingel, det var skönsång av kör, lite svårt att höra allt kan jag tycka såhär i efterhand, de borde stått längre fram vid mikrofonen, så dom hade överröstat barnbuset, får kanske tipsa om det till nästa år.
Vidare var det vårtal som jag personligen tycker var väldigt bra, det handlade om relationer, hur dom kan vara olika men samtidigt måste finnas och att dom behöver fungera för att hela samhället ska funka, många kloka ord måste jag säga.
Brasan, ja den tändes av tonerna till Sveriges nationalsång så nog var det högtidligt alltid, det är ju väldigt sällan man hör den truddelutten nu för tiden.
Ja jag måste säga att det var en toppen kväll och det hoppas jag att alla inblandade tycker, det ska bli roligt att höra hur det upplevdes i dom andra stationerna, som tillexempel korv, kaffe och lotthörnan, jag hann inte riktigt med det där, ingen korv blev det heller :(

Ja och så klart undrar väl alla vad jag gjorde av min lilla solstråle i detta projektet.
Ja hon var klart med.
Men jag hade inte full fokus på henne utan det hade istället mormor, morfar, morbror och moster, väldigt bra tycker jag, klart att hon kom och ville hänga med mej ibland och det gjorde ju inget, det var ju barn överallt.
Men det blev en lång kväll så väl hemma somnade hon bums min lilla fröken.

Tyvärr hade jag så mycket på spisen så jag hann inte ens ta några foton så de får bli några från tidigare på dagen när lilla fröken var ute i trädgården och grejade :)

Här kommer pipplånstrump tjolahopp.

Jockarp.