Stadspromenad...

Vilken dag det blev igår, ibland undrar jag varför jag tänker så fel och att jag gör saker så svårt och omständigt.
Visst vissa saker måste gå några varv och i bland till olika personer för att det ska mogna och rätt beslut fattas.

Jag tog mitt lilla mys med mej in till stan, vi hängde i järnvägsparkens lekplats, gungorna fick jobba på stenhårt, för myset älskar att gunga.
En halvtimma la vi där sen började vi traska mot vårt egentliga mål, till fyraårstidernaspark och möte med barn och utbildningsnämndens ordförande.
Vi tog en promenad i slottsmiljö, bland ankor och boule spelande pensionärer.
Det visade sej att herr ordförande var en mycket sympatisk herre, iallafall visade han det utåt och mot mej, tack för det.
Han var uppdaterad på min situation men jag gav ändå en liten sammanfattande bakgrundsberättelse om varför jag, han och kommunen nu kommit i den situationen som vi gjort.

Glädjande berättade han att jag skulle få den omsorg som jag behövde till mitt barn, det var inget snack om något annat.
Han hade en väldigt sund inställning till det hela, att samhället förändras hela tiden, att alla jobbar inte sju till fyra och därför måste även resten följa med i den utvecklingen och en del är klart barnomsorgen. Bra där.
Vi hade ett mycket gott samtal där jag gav cred för just kommunens (numera) visade välvilja att samtala med invånarna i dom frågor som kommer upp.
Och det var där någonstans jag kände, varför i helvete hörde jag inte av mej till denna man innan.
Jag hade sluppit så mycket tråkigheter och ovissheten som jag levt med nu en ganska lång tid.
Det fanns förstås inga svar i detta innan jag slog på stora trumman, dummare är jag inte än att jag begriper att mitt och kanske andras högljuda skrik äntligen givit resultat, att vi har skrivit brev i ämnet och visat att vi med lite särskilda behov finns även i vår lilla kommun.

Jag tackade för det goda samtalet och vi sa på återseende, vilket nu verka bli redan idag. Han okejade min fråga om han kunde ställa upp i en scen med mej i dokumentärfilmen, vilken vi idag ska fortsätta med att spela in :)

Mot stranden...

Men gårdagen innehöll mer glädje, vi var nerbjudna till Åhus till Lundafruarnas sommarställe. Detta ställe som jag hade möjligheten att få besöka första gången i fjol.
Ett ställe som fick mej då och även nu att känna att de är så lite man egentligen behöver för att må bra.
Att andas frisk luft, att höra vågorna som rulla in, en ljuvlig solnedgång med god mat och underbart sällskap, en blick ut över vattnet, där himmel möter hav, doft av grill, saltvatten och ett nyvaket mys. Ja vad mer kan man möjligen behöva?
Jag mådde helt enkelt väldigt, väldigt bra.

Mys på myshumör :)

Ja den 15:e augusti åker oavkortat ner i lilla asken med braiga dagar.


Jockarp.

Siraps segt...

Förberedelse för kommande övning...

Världens goaste lilla unge hoppade på mej i sängen, skrattande, pratande och kramande, ja så är oftast morgonen för mej.
Hon klättrar upp på mej och sen myser vi, lättlevt nåt annat kan man väl knappast säga va.

Gårdagen flöt annars på i ett tempo som jag så som ganska lagom, förmiddagen var det intervju till en tidning, det var som vanligt utvecklande och trevligt, jag gillar det, jag lär mej hela tiden nya saker.
Denna veckan blir det mycket media och möten, häcken full så att säga. Men det är ju så nödvändigt. Och inte klaga, semestern är nu nära.

En tur på berget med min NewYork kompis, ungarna bar vi på ryggarna och samma procedur som sist skulle utföras, backträning.
Vi hade egentligen varit sugna på trappträning, men det är lite knivigare med kidsen, så backen fick duga.
Jag hade kört upp med en påse med "bra att ha saker" innan promenaden började, så när vi var framme vid backen så var det bara att ta fram hink och spade och en påse bilar.
Bilarna började det mumsas på på direkten och dom delade med sej som systrar och brödrar, det var så sött att se.
Jag drog första vändan upp i backen och som vanligt var det segt som sirap denna första sväng, det lättade sen och vi körde åtta rundor var upp, var den sista gemensamt med tävlingsinstinkten påknäppt, jag loosade loppet men var nöjd med träningen.

Har man hund så är det promenad som gäller ;)

Som vanligt hade vi goda samtal och jag hade känt redan på morgonen en längtan efter min vän. Vi drar upp varandra, vi kommer med positiv energi hur neggo vi än må vara innan mötena. Det är gott att veta att när man säger hejdå så har bägge fyllt på depåerna.
Och igår var det faktiskt lite svajigt för mej, tvivlare Leonora var på besök en kort stund, så mötet var efterlängtat och välbehövligt.

Mollies ena kusin med mamma kom på ett litet spontanbesök framåt kvällen och lilla fröken Vilhelmsson satte på sej kusinenes cykelhjälm.
Hon funderade starkt på att ta en tur med cykeln. Några år till tror jag nog behövs för just den övningen.
Tröttheten kom krypande så lite lek med lera och lite bokläsning följde.
Middag och mängder som en häst äter slinker nu ner på mej, tre kotletter, kyckling, potatis och sås stod på menyn, tallrikarna slickades. Hej ämnesomsättning.

Ja det var gårdagen det.

Prova polarens skor :)

Nu ska vi in till stan och träffa kommunalrådes påsättare och diskutera barnomsorgen. Han verkar trevlig, hoppas jag har rätt i mitt antagande och att vi kan reda ut ett och annat frågetecken.



Jockarp

Berget förflyttades....

Hur många får plats i en stol ?

Livet kan kastas om och ta olika vändningar väldigt snabbt. Jag vet vad jag pratar om, tro inget annat.
Ja det vet ju alla som följt mej här nu i något år att det har varit förändringar, både goda och mindre goda.
Och vissa som inte var goda när det skedde kan med tidens hjälp vändas till att bli supergoda förändringar, visst är det väl märkligt.
När frun stack var det en stor förändring, när ett mys kom till världen var det en större.
Så kan man hålla på hela livet tror jag, när någon nära dör eller föds så sker stora saker i livet.
En separation, eller ett möte.
Hela tiden är det motpoler i livet, man måste uppleva det otrevliga och de som just då ser omöjligt ut att överleva, för att uppskatta allt underbart ljuvligt som sker och gör livet så där lättlevt som man tror är omöjligt ibland.

Jag var återigen nere i ett mörkt hål, givetvis inte så långt ner och det var inte så mörkt heller som just då när frun lämnade mej.
Så långt ner kommer jag nog aldrig igen, (Förhoppningsvis) men jag var orolig över myset.
Detta fick mej att gå upp i ottan efter en så gott som sömnlös natt.
Mollie vaknade tidigt hon med och jag lyckades få ett urinprov lite smidigt och utan allt för mycket strid.
Vi hängde på låset på vårdcentralen för att ta nya och förhoppningsvis bättre prover.

Och ja dom var bättre, dom var till och med superbra, 4,3 i blodsocker och allt så helt kanon ut.
I det ögonblicket förflyttades ett berg från mitt bröst, vem som fick överta bördan det vet jag inte.
Men så är nog fallet, någon annan fick säkert ett dystert besked i samma stund som jag fick mitt glädjebesked.
Vi hoppad av lycka ut från centralen och Mollie fick en banan, stackare hade ju inte fått nån mat i sej.
Men det fick hon sen, vi firade rejält, rostade mackor med smör och ost, yoggi med kolasmak vilken fest va. Måndagslyx.

Alla ska vara med ;)

Eftermiddagen spenderades i hop med vänner i Kalshamn, närmare bestämt i sommarstaden/kollevik.
Middag, fika och dodis bjöds det upp till, vilka festligheter.
Mollie blev förälskad i ett par skjutdörrar, som efter hennes framfart var i stort behov av putsning. (sorry)
Årets första getingstick var ett faktum, aj min arm, visserligen var det mycket behagligare än det jag fick förra året, det utdelades ju mitt i planeten.
Hammock hittades och den skulle givetvis prövas, snillevännerna kom sen på att det fanns gungor i området så där blev det givet ett besök till allas glädje. Dock utbröt meningsskiljaktigheter om när detta gungande skulle avslutas.
Trots lipsillandet hade vi en trevlig eftermiddag och vi konstaterade även denna gång att det går för långt mellan mötena.

Hur kul som helst ;)

När myset lagt sej för kvällen så skulle jag avnjuta mina sista små godisbitar innan sockeruppehållet som startar idag.
Tanken var att jag skulle njuta av varje liten bit, men de hann jag inte ;)
Som sagt, nu börjar den seriösa jakten på ett hälsosamt och målmedvetet satsande till NewYork, ingen ska säga att jag inte gjorde vad jag kunde i allafall.
Jag ser målgången.

Kommer att sakna er...

Jockarp.

Lökarna och bamsekramar...

Där hör jag hemma, högst upp :)

Ja ni får gärna kalla mej mallgroda om ni vill, jag bryr mej inte.
Och de stämmer ju faktiskt, jag är mallig :)
Det var tävlingsdags, men innan loppet startade socialiserade vi oss med arrangörerna och dom andra som skulle tävla. Vi pratade med ett par gubbar som skötte om parkeringen och vi frågade om banan var tuff, dom flinade lite och den ena gubben sa lite pillimariskt, ni vet väl om att det är ett minutlopp inte ett almanackelopp, han informerade oss om att han var bortbjuden på eftermiddagen och hade alltså inte tid att vänta för länge på oss, hihi vi såg nog grymt otränade och lökiga ut, med tanke på hans nedlåtande snack, det var skämt, (tror jag)

Startskottet gick och vi var iväg, min kompanjon och jag hade bestämt att vi skulle ta det lugnt i början för att slippa väggen, men nej jag kunde inte bärga mej.
Jag svävade, jag gled och jag flög fram och det njöt jag klart av.
Rundan var bedårande vacker, vi sprang utmed sjöar, in i skogen, förbi hus och ut på landsvägen, det var backe upp och så klart även backe ner.
Jag var pigg nästan hela rundan, något andfådd i uppförslutet, men det var inte värre än hemma på berget.
När jag närmade mej målområdet så var jag lite sliten i benen och det var inte lätt att öka, så jag malde på i samma tempo och när upploppet var fick jag till en liten spurt mot en snubbe jag sprungit ikapp. Jag förlorade dock spurten, men det var roligt att testa i allafall.
Tiden var imponerande 68 minuter och medans jag väntade på min kompanjon som kom in något senare, men även hon på en fin tid, 74 minuter så snaskade jag lite apmat och drack saft.
Trevliga tillställningar de där och pris fick vi så klart, jag kom på andra plats och min käre vän kom på tredje.
Det går bra nu :)

För dagen fick jag nöja mej med en trappa ner...

Glider runt bland prisborden :) svårt att välja.

Jag kom hem till mitt lilla mys som hade sovit, badat i poolen, busat med hundarna och med mormor och morfar, hon såg lycklig ut och jag fick en bamsekram av henne. Det var underbart härligt att känna små barnarmar runt halsen, hon är så mjuk och go mitt lilla mys.

Kramandet fortsatte sen hela dagen, vi var i skogen och åt blåbär, jag sprang och gömde mej bakom träden och Mollie letade upp mej, efter varje lyckat upphittande fick jag ett jätteleende och en stor kram.
Jag tror att jag skrev något inlägg för längesen om just längtan efter att hon skulle komma springande med sina arma utsträckta beredd att omfamna mej i en stor kram, detta händer alltså nu och det är den totala lyckan.

Lagom lökiga efter målgång ;)

Ja det var en glädjens dag igår, må det hålla i sej även idag, det är dags att åka till vårdcentralen för provtagning av mitt mys.
Finns du gud, så gör då lite nytta och styr upp det här....Tack på förhand.

Jockarp.

Hammarskjöld-Skarsgård....

Det ligger som en skugga över mej det här med blodsockervärdet, det är helt omöjligt att släppa det.
Jag observerar mitt mys dygnets alla timmar nu och läser det mesta som går att finna i ämnet och man blir ju inte lugnare precis, det är för och nackdelar med den stora informationsbank som finns att tillgå.

Promenerade gjorde vi i allfall under gårdagen och det var en behaglig sådan, Mollie gick själv och vi hittade en hel hög med fin fina kantareller, myset hade lite svårighet med själva plockandet och trampade i stället på vissa svampar, ja det är inte lätt alltid, men hon försökte i allafall.

Vidare drog vi ner till Chippenland och faktiskt såg jag honom lattja lite boll på tomten och fröken modell tittade på, dom verkar helt klart ha en trevlig vistelse här i Sölvesborg, lite skillnad mot Saudiarabien skulle jag tro.
Jazz i stora lass, ja och även några lokala förmågor som lirade lite annat än jazz på en scen fick vi ta del av.
Vi åt middag på ett av haken och jag kände där någonstans att jag började gilla jazz, kan det vara en mognadssak det där tro?
Förmodligen för när jag såg mej omkring var det en väldigt hög ålder på människorna som diggade till denna sorts musik.
Vi hälsade på några bekanta som bjöd mitt sällskap på whisky, jag och myset drack vatten, också en mognadssak kanske :)

Återigen stötte jag på flera personer som ville ha tag på mitt sommarprogram, informativt berättade jag att det kommer att ske en reprissändning i höst, löfte gavs om att jag skulle messa när det var dags om jag själv fick reda på det alltså.
Jag lovade att när det ligger på en cd skiva så ska jag överlämnad de till andra intressenter.
Kanske jag även skickar ett ex till ex frun så hon har något att lyssna på, på dom där ensamma höstkvällar.
Sån är jag. :)

Mail från barn och utbildningsnämndens ordförande ledde nu till att vi har en dejt på onsdag, en promenad som ska utgå från en av kommunens nya stoltheter-fyraårstidernaspark. Jag begriper dock inte storheten i den, men jag har heller inte satt mej in i det. Det har jag däremot gjort i det som de ska samtalas om.
Barnomsorgen.

Vad det gäller politik var jag något besviken över att jag inte hade möjlighet att lyssna på Jimmy Åkessons sommartal som han höll just i de fyraårstidernaspark i går.
Jag tycker det är lite beklämmande att människor ogillar Åkesson så mycket, själv har jag ju innan sagt att jag tycker att han är en bra politiker, när jag gör det blir vissa människor oxtokig på mej.
Åkesson låter sej inte provoceras och det tycker jag är en mycket god egenskap, hur mycket skit folk än kastar på honom så tappar han inte fattningen och huvudet och det är det jag tycker gör honom till en god politiker.
Vi har även ett faktum här och det är att han liksom andra politiker är folkvald, alltså har människor röstat på honom och det hans parti står för, vilka detta nu än må vara så verkar det vara en hel del.
Intressant visst ?
Så en uppmaning, sluta gnäll på SD och Jimmy Åkesson. Gnäll i stället på dom som röstat.

Twitter ger möjlighet till att lära känna nya människor och diskutera saker, för ett tag sen kom frågan upp vilken person man tycket skulle spela huvudrollen i en film om Dag Hammarskjöld.
Mitt spontana och supersnabba svar på den frågan blev Stellan Skarsgård, vilket jag fick reda på under gårdagen också blev det segrande alternativet. Kul för när jag tänkte på det så kunde jag inte komma på någon som lämpade sej bättre, jag tycket även att det var lite märkligt att det inte gjorts någon film om denna herre, eller har det de, nån som vet?

Nog om film och politik idag :) Nu är det fullt fokus på löploppet i Gränum. 13,6 har jag sprungit (förhoppningsvis) nästa gång jag skriver här.
Ett lycka till mottages gärna.

Jockarp.

Blodprov....

Gårdagen var lite jobbig och jobbigt kommer det att bli fram tills nya blodprov tagits på mitt mys.
Anledningen till detta är att hon dricker stora mängder med vatten, jag tycker inte det är så märkligt med tanke på att hon inte dricker välling vilket då andra barn gör och får i och med det i sej ett antal dl varje dag och där då myset får dricker vatten i stället.

Men nu när vi var på vår tripp norröver drack hon upp nästan 11/2 lite vatten på vägen upp och med tanke på att hon satt still i en bil så borde hon inte bli så törstig.
Vidare pratade jag med mina vänner som sa att det är väl lika bra att ta ett blodsocker prov på henne så att det kan avfärdas att något skulle vara fel.
Så när vi kom hem ringde jag till sköterska som sa samma sak som jag googlat fram.
Fullständigt normalt för barn att dricka en bra bit över litern om dagen, men att om jag ville så skulle ett prov tas.
Och ja, jag ville, jag ville stryka det från min lista att bekymra mej om.

Vi kom in till bvc och stick i fingret blev det, myset var så duktig, hon sa inte ett knyst hon tittade bara nyfiket på sköterska som stack.
Resultatet, 9,4 hua, låter inte det högt sa jag.
Efter diskussion med läkare och diabetessköterskan så togs beslut om att urinprov och ett nytt blodprov på fastande mage skulle tas, givetvis glömde jag bort det i går så yoggin slank ner innan sticket, inte så genomtänkt kanske, men man kan ju inte tänka på allt.

Så det blir en lång väntan och en lång helg detta.
Orolig? Nja jag var det inte innan, men nu är jag det minsann. Måtte det inte vara något fel på mitt lilla mys.

Ofta tänker jag på denna man som sägs ha sagt.
-Det är synd om människorna, ja han visste nog inte hur rätt han hade, eller visste han det.
Jag hade tankar som behövdes tänkas och få fritt spelrum, så ut på en joggigtur bar det, jag tänkte alla möjliga saker på min runda på 6 km, de flesta handlade om mitt mys och tanken på att hon faktiskt kan var sjuk eller bli i framtiden.
Detta har jag inte gett så stora funderingar innan i vårt gemensamma liv och hon har ju varit en ovanligt friskt litet tjej, febran en gång i livet, det är inte mycket det.

Ett fysiskt illamående sköljde över mej när jag funderade över det, så jag sprang på i ett högt tempo och försökte trycka undan dessa tankar och samtidigt trycka ner det som ville upp.
Jag var rädd.
Men tankar blev till ord och jag sa till mej själv.
- Måla nu inte fan på väggen Leonora, det är inte din stil.
Och nej det är inte min stil (inte nu längre) så helgen ska levas som den är planerad.

Vi hade besök av en vän som inte syns till här i borgen så ofta, men igår klickade våra kalendrar, ett mys som skrattade och busade så hon höll på att gå sönder av besöket gjorde att mamman glömde både tid och tankar på ledsamheter. Skönt.

Gällande hästfronten så är det så mycket hästar och nya människor i mitt liv just nu så jag har lite trubbel med att hålla isär allt, gården är full, överfull.
Barn och djur är underbara och jag har bägge :)

Tanken var att vi skulle ta en kvällstur ner till Hällevik och kolla in den årliga jazzfestivalen, men med regn, rusk och ett trött mys tog jag ett enväldigt beslut om att stanna hemma, vi får se om det blir en tur i afton istället.
Jag hängde vid TV och slötittade lite på OS. Stavhoppet var spännande och när en löpar trillade i löploppet så blev jag helt stum, tänk på den stackars människan som tränat och slitit och blivit så bra så hon platsade på en OS arena i en final, springer och snubbla, tydligen hade hon gjort det en gång innan i ett stort mästerskap. Usch stackars brud säger jag bara.
Jag funderade även på vilka känslor som går igenom kroppen på en person som får kliva högst upp på pallen i ett OS och få se flaggan hissas till tonerna av nationalsången. De måste vara en helt sjukt grym känsla det.

Och vad är nu "Trad" Jazz?

Jockarp.

Surpellar och Kungen....

Jag har nu fått en hel hög nya läsare på bloggen vilket klart är väldigt roligt, detta må möjligen bero på en debatt jag hade på ett forum på nätet vad det gäller vad som ses lämpligt eller ska jag säga olämpligt
Debatten handlade om att en person som kallar sej för journalist lagt ut på Sveriges största gaysajt QX:se hemsida en film från paraden där en viss ex fru är med och sprutar vatten ner mot paradtåget och de som medverkade där.
Jag poängterade att jag tyckte att det var illa att QX uppmuntrade dessa dårar med att låta dom vara med i en film som borde handlat om kärlek och glädje men som i stället förvandlades för en del i tåget till rädsla,tårar och ilska.
Journalisen ursäktade och bad om ursäkt på deras vägnar och det var ju stort och förståndigt.
Hade de stoppat där hade väl debatten ebbat ut i det skedet, men nej, journalisten och tillika "kompis" till ex frun kunde inte hejda sej och lägga band på sej så debatten fortsatte och de blev på sina ställen en väldigt låg diskussion.
Kanske lite märkligt kan man tycka för journalister brukar ju vara tränade att föra sej i tal och skrivt, så var dock inte fallet med denna.
Det kan ju ha att göra med att åldern är låg, möjligt att detta är hennes första jobb. Trist för QX då kan ju jag tycka.

De om det.
Jag hade backträning i går, gott var det, tanken var fem rundor upp, men det slutade på elva, något stel i en del muskler just nu men det ska det rådas bot på under dagen.

Gårdagen bjöd på mycket växlingar. Vi åkte över sundet, Mollies humör var inte det bästa, det var gnäll och gnäll mest hela tiden, hon skulle inte åka vagnen och hon skulle inte gå, det enda som passade var att jag skulle bära henne och det passade minsann inte mej ett dugg det.
Hon blev sur och jag blev sur, vi var väldigt suriga.

Vi åkte tillbaka till Helsingborg och gick på en pizzeria, där möttes vi av ett jätteleende och en super trevlig kille, han gjorde min dag så mycket bättre. De slog mej nämligen, tänk om vi kommit in där suriga som vi nu var och blivit bemött av en suring, ja då hade man nog kunnat sätta sej i bilen och vända hemåt surare än nånsin. Detta hände då inte utan vi fick en trevlig stund till bords.

Fler än vi som ville se kungen...

Vidare väntade konsert med Herr Winnerbäck. Sofiero är en vacker park i vanliga fall, än vackrare var den i går..
Detta var konsert nummer 10 i ordningen för mej, men den första för Mollie. (förutom när hon låg i magen då förstås)
10 gånger och alla har varit bra.
Denna var rockigare än någon förut, men jag får nog erkänna att jag saknade töserna han brukar ha med sej, Anna, Idde eller Miss Li hade gjort succé, även hovet hade varit gott att få en återförening med, men vem vet, plötsligt händer det.
Jag supergillar hans bakgrunds filmer, att i järnvägspår ha med ett par gungor som gungar i otakt och att det kan påverkar mej så starkt, de gör mej väldigt glad, tänk att få rysningar av ett par tomma gungor, hmm, överkänslig kanske?
Avslutningen var Söndermarken vilket jag tycker var ett bra men kanske lite fegt val, fegt var det däremot inte att han drog av "om du lämnar mej nu" utan duettkompis, det var vågligt och mycket bra gjort.
Glad var jag över att han inte spelade kom änglar, denna låt ville jag alltid höra live innan och blev nästan lite putt om den uteblev, men nu var det alltså skönt att slippa, den gör fortfarande ont att höra.
Mollie sov en stund så då gick jag fram ganska långt fram, när hon sen vaknade stod jag nästan längst bak. Ja det var en lite annorlunda konsert men jag är glad att den genomfördes. Så tack Lasse för en fin kväll.
Vägen hem handlade om apan Nicke, myset var vaken hela vägen och vi var inte i säng förren närmare ett, men vad gör väl det.

Tack för upplevelsen ;)

Jockarp.

Kärleksfullt krig, det finns :)

Kuddkrig....

Min kompanjon tror att jag säger att mina löparundor känns så lätta bara för att psyka henne, så är det givetvis inte. Det går rätt enkelt just nu, men gårdagen var vilodag. Jag börja bli duktig på att hejda mej nu, att jag faktiskt bara träna varannan dag. Klapp på axeln till mej ;)

Haha jag är starkast :)

Törstig av kriget...

Vi har ett nytt lopp som ska angripas på söndag, 13,6 kilometer, gaaa det låter något det va?
Nu är det höst i luften och jag kan inget annat göra än att hoppas på att det håller i sej över helgen, det kan bli grymt svettigt annars.
Det ska iallafall bli roligt att tävla igen, men visst det är en bit som ska avverkas. Men skam den som ger sej :)

Nää jag har inte ätit blåbär inte ;)

En förmiddags promenad och en kvällstur i blåbärsskogen blev det men annars pysslade jag mest med hemarbete igår, måste ju roa mej med något när jag har träningsfri dag.
Målning av staket stod på Todo listan så det återupptogs, det blir fint som tusan, Mollie sov under själva utförandet.
Och sen blir det klart en hel del tvätt när man är på turné med ett mys så det fick jag styra upp, tvätt, tork och vik *Klök* jag ogillar det så otroligt mycket och varför vet jag egentligen inte, för så farligt är det ju inte.

Kvällen var bokad men en allvarlig sjukdom inom familjen stoppade oss, vi skulle åkt till Hörvik hela gänget och ätit på restaurang kajutan men detta fick alltså tragiskt nog avblåsas.
Vi hoppas på bättring och att middag senare i veckan är möjligt.

Bus, bus och bus följde sen, först busade vi hemma hos kusinerna, sen fram på kvällen kom dom ner cyklande och då blev det kuddkrig, hopprepande och lerlek.
Mollie var så uppjagad och glad. Svetten rann av henne när kusinerna avslutade leken och hoppade på sina cyklar och begav sej hem.
Myset lyssnade till en saga sen tuppade hon av helt utmattad av all lek.
Jag blir så lycklig av att se henne så glad och livfull, jag blir lycklig av att se henne somna nöjt på kvällen efter en dag med roliga upptåg, lek och bus.
Ja jag blir lyckliga av min lilla tös.

Mysa är viktigt :)

Idag står backträning på listan och kvällen är vigd till min älskade Lasse.

Jockarp.

Väggen är nära nu...

Oj vad det händer mycket just nu.
Mail från RFSL angående seminariet i Stockholm som ser ut att bli av till hösten, mycket intressant.
Det har tillkommit fler politiker som ser att detta är en fråga som måste belysas och lyftas - Halleluja moment.

Det är dags att filma lite nya scener till filmen, lite problem uppstår när kameramannen ska åka till Afrika och filma till något TV program och Producenten har fått ett jobb med den Danska TV-serien Bron som det nu ska göras en ny säsong av. Ja även dom har mycket på spisen.
Men vi fortsätter att jobba med vår film och att hitta olika infallsvinklar på hur storyn ska läggas upp.
Ex frun sa under rättegången att filmteamet gottade sig i andras olycka, vilkens olycka undrar jag?
Det är så mycket i denna filmen som inte handlar alls om ex frun direkt, men anledningen till att den tog sin start var just det som hände efter hon lämnade mej.
Jag tror inte riktigt att hon förstår att filmen riktar sej mot hur den Svenska lagen är uppbyggd, sen att hon var den utlösande faktorn är ju ett faktum.
Och givetvis kommer hon ju att finnas med i filmen, märkligt vore det väl annars.

Ja och sen fick jag ett samtal från bruket, de har jag väntat länge på. Tyvärr var informationen obefintlig och basen bad att få återkomma nästa vecka i frågan om det finns en möjlighet till halvtidsarbete till den ensamma mamman.

Mail från Markus Alexandersson som är ordförande i barn och utbildningsnämnden i Sölvesborg kom med förslag till den där från min sida efterfrågade promenaden i vår vackra stad, datumen var omöjliga för mej för då är jag down under.

Ja och igår stod det klart att det kommer fyra nya hästar till palatset och det redan idag, med eller utan munkorg det är frågan, hihi.
Nu är det snart överfullt här på hästfronten, de börjar bli som på gamla goda tiden.
Roligt är det iallafall att det blir lite liv och rörelse här igen.

En löprunda på 70 minuter gjordes på berget och nu är jag ordentligt beretad på gps;en. Nu ska rundan promeneras för att förhoppningsvis få den lilla gps:en att orka hänga med i svängarna, jag skiter egentligen i tiden, det är längden på rundan som intressera mej och ja när de utebli så blir jag något lack.


Japp och så är det nu klart att det ska göras ett nytt reportage i en tidning, detta ska ske på tisdag och vi hoppas nu att det ska slå väl ut. All reklam är bra reklam men gratis reklam är det bästa :) Ska bli spännande.

Vi hann med att ta en långpromenad med tant N igår, de var supermysigt, vi gick runda om Valje herrgård och platsen där jag första gången bjöd ut min ex fru på date, jag fnös faktiskt bara lite åt dom minnena när jag gick förbi. Det var golf, glass och blodiga armbågar. Mmm ett minne blott alltså.

Vi pratade om mod och förändringar, saker som ibland är mycket behövliga att höra för fortsatta strider.
Båda funderade över vilken lärare det var som kommenterade så fint på bloggen, ge dej gärna till känna och stillar vår nyfikenhet och sätt stopp för våra vilda spekulationer :)
Givetvis så pratade vi om det som inträffade i Stockholm och att ex frun där bjöd mej på ytterligare ett nytt kapitel till boken, tack för det liksom :)
Mollie somnade på vår promenad men vaknade när vi var hemma igen, så då blev det lite lek i lekstugan med spisen och lite fika på det.

Mer då, nja det var väl det hela, jo vi tog en sen kvällspromenad med, Mollie gick halva rundan själv, hon roade sig med kottar och att äta blåbär. Det har hon fått smak på minsann.

Pust- en händelserik dag alltså och den avslutades i sängen med handelsbankensbok om den lilla apan som Märta letar efter. En trevlig bok.

Jockarp.

Hem ljuva hem..

Ja kommentarerna talar sitt tydliga språk, det är inte okej det som inträffade på paradtågandet-12 i Stockholm.
Jag tackar för stödet jag fått i alla möjliga forum, även en hel del tips och idéer har kommit om vad man borde göra med människor som gör på detta viset. Jag tackar ödmjukast även för de, men jag väljer nog att inte göra slag i saken, utan mogen som jag numera är så väljer jag att ignorera deras urusla beteende.

I stället kommer jag att göra hembesök till några av "hennes" nära som bor här i krokarna och samtala om diverse ouppklarade saker, förhoppningsvis kan jag då få ett mognare samtal. Kanske att dom efter det samtalet kan tala om för henne att det är dags växa upp.
Jag hoppas nu innerligt att dom inte dör av hjärtslag när dom ser mej utanför dörren på deras stuga för då blir jag väl anklagad för mord och vem vill det liksom?

Nog om det, nu gäller det hemlängtan till mitt älskade Jockarp och tänk att jag nästan alltid längtar hem när jag är iväg, ibland räcker det med att jag är inne i stan så vill jag hem.
Och jag hade lite hemlängtan även nu, en vecka på resande fot med ett litet mys, gör vardag till fest men det gör det även lite omständigare.
Maten är inte en självklar bit när man är iväg, de ska passas in både vad det gäller tiden och kanske framför allt smaken.
Lite apmat har slunkit ner mellan varven och ett och annat äpple har smakats på.

Frukt är godis sägs det...

Vad det gäller storstaden så gillar jag de, men samtidigt avskyr jag de.
Jag gillar utbudet, det finns allt man kan önska sej från den kulturella delen, det finns en historia som oftast är lätttillgänglig, typ museum och byggnader. Varje byggnad har i sej själv en historia som oftast är intressant.
Jag tycker tillexempel att mitt hus är väldigt intressant, det finns en historia i väggarna här med.

Men jag avskyr bristen på tystnad, jag vill ha det tyst och stilla runt mej.
Nu var det bilar, tutor, skrik, stoj och stim dygnets alla timmar.
Jag saknar att bara stänga dörren och att sen att en fridfull tystnad råder.
Stress, ja det är ytterligare en sak jag avskyr, än mer nu sen jag blev mamma, jag kan helt enkelt inte stressa, jag ser ingen mening med det. Jag hinner det jag ska ändå om det tar en stund längre spelar inte så stor roll.
Hjälp jag missade tunnelbanetåget, som om det skulle göra något, om två minuter står där ju ett nytt tåg på perrongen, varför all stress.
Jag har studerat dessa människor nu på min resa och jag har faktiskt flinat lite åt det. Där kommer slipsnissar springandes i full fart för att hinna till ett möte eller jobbet. Varför? Jo för att dom ska envisas med att bo i en storstad.
Man måste dra in så vansinnigt mycket mer flis för att nå upp till samma strandad som vi lantisar har och den jakten den vara tydligen livet ut för dessa stackars storstadmänniskor.
Jag har sagt det innan, dom lever för att jobba och en annan jobbar för att leva.
Men men alla behövs ju så också dessa sjukt stressade människor som bara jobbar för att få ihop till mat och hyra.
Skilda världa.

Och det dröjer inte länge fören konungen åter får besök av oss, vi är inte klara med den staden på långa vägar. Men först blir det något större städer än vår kära huvudstad som ska får besök av oss.

Men mej lurar man inte :)

Bilresan hem gick bra, fullrulle på bilen och myset kollade på film, jag må säga att det är väldigt förnämligt att ha en dvd i bilen, mycket smidigt när man är på tur ensam med ett mys, lite synd bara att radion och cd inte längre får någon uppmärksamhet.

Fem timmar och ett blöjbyte senare så var vi hemma i lugnet i palatset.
Det hade kommit två nya hästar till stallet som måste vara farliga, munkorg satt över mularna på dom, hua :)
Myset var saknat så hon fick vara hos mormor och morfar en stund. Jag tog bilen hem och tömde den på alla möjliga saker som vi samlat på oss under vår resa.
Löpardojorna togs fram och upp på berget bar det i 50 minuter. Halvvägs var jag seg som tuggummi men det lättade och sista biten var jag åter fjäderlätt. Det är en sån härlig upplevelse när man går från att benen känns som sirap till att allt lätta och man svävar fram, jag var i det skedet grymt sugen på att fortsätta en bra bit till, jag känner lite att man ska passa på när man känner av den lätta fjädern, men jag motstod faktiskt frestelsen, i stället tog vi en gemensam promenad med hundarna som jag och Mollie avslutade hemma hos kusinerna, alla ville ju se myset. Härligt att vara saknad.

Man blir trött av resor ;)

Jag fick ett fint foto av fina vännen Carola, jag hade helt glömt bort att ta foto av mej och myset på paraden, men nu fick jag alltså ett kort ändå, vilket jag är tacksam för.
Jag kan väl säga att kortet togs innan regnbågsfamiljerna blev attackerade med vatten av de fulla och omogna flatorna.
Jag ser ganska happy ut tycker jag :)

Så glad så stolt ;)

De fotot få klistras in i mysets fotoalbum, under pride nummer två.

Jockarp.

Hur lågt kan man sjunka???

Klädd för pridande :)

Detta jag ska skriva om idag det är en sak jag aldrig trodde att jag skulle skriva om, en sak jag hoppades innerligt att inte jag och inte heller någon annan skulle behöva råka ut för.
Detta som gör att man skäms, att vissa människor svärta ner och förstör för hela gayvärlden, att människor i samma situation kan bete sej så fruktansvärt illa och omoget, där avsaknaden är total av ordet respekt och dess innebörd.
Ja jag skäms, jag skäms så fruktansvärt.

Jag börjar från början....
Humlegården där start av årets prideparad skulle gå av stapeln, vi kom dit i god tid så vi hann med att gunga och leka lite med andra regnbågsbarn, det var trevligt och Mollie blev super glad.
En härlig start alltså.
Vidare började vi traska, det gick sakta i början, så jag hann med blöjbyte och vattenpåfyllnad av mysets flaska.
Givetvis kände jag en enorm samhörighet och jag var så stolt en mor kan vara, det är en grym känsla när man går där och människor ropar och vinkar av glädje på oss.
När vi tågade in på hornsgatan efter över två timmars marscherande så somnade myset i vagnen, trots dånet av alla människor som klappade och skrek, det var öronbedövande och helt ljuvligt underbart. Håret ställde sej rakt upp på kroppen och jag kände där någonstans att jag uppnått mina drömmar. Jag har en familj och det är en fin en, om än liten :)

Men säg den glädje som varar.
Vi gick vidare och när vi nästan var ute på andra sidan gatan och skulle svänga ner mot tantolunden så känner jag att någon sprutar vatten på vår del av tåget.
Min fråga blir klart, vem Fan sprutar vatten på regnbågsfamiljerna,  min första tanke var att strålarna var menade för andra delar i tåget, för i min värld borde det vara den sista gruppen i tåget som skulle bli utsatta för något sådant.
Här går barn i alla åldrar med sina föräldrar. Vem vill ha vatten kastat på sitt barn, ingen och ingen borde vara så dum att göra det heller.
Det finns grupper i tåget där det helt enkelt inte passar in att spruta vatten på deltagarna,regnbågsfamiljerna är en sån grupp, likadant med gruppen Stolta föräldrar till homosexuella barn. Det är ohövligt och respektlöst att angripa dessa grupper.
Så jag tittade lite småilskt och förvirrat omkring mej för att lokalisera vattenkastaren.
Och där, där på tredje våningen på ett hyreshus stod det en flata och sprutade vatten och kastade ner vattenballonger rakt mot regnbågsfamiljerna, många sprang med sina vagnar för att undkomma denna dårskap.

Jag kände igen denna flata och jag tror att ni läsare förmodligen också räknat ut vilken detta var, om inte så ska jag berätta de.
Jag har god lust att skriva ut fullständigt namn, adress och allt jag vet om denna person, så att någon kan röja upp med henne rejält.
Men nej... jag ska inte sjunka så lågt.
Hon är en sjunkbomb som jag trodde hade sjunkit så lågt som var möjligt, men uppenbarligen hade jag fel.
Alltså stod min ex fru pruttfull på en balkong med sina "vänner", skrattade och kastade vatten på regnbågsfamiljerna och då främst efter mej och min lilla Mollie.
När hon såg att jag såg henne, så kastade hon även slängkyssar efter mej, hur ska de tolkas?


Det är sjukt och pinsamt att bli attackerade i ett paradtåg av likasinnade, en människa som är i samma situation alltså i en minoritet i samhället.
Att en flata attackera sina egna, att en flata som skulle varit mor till ett av barnen som gick där nere.
Att en flata som jag kände en gång och jag vet att även hon hade drömmar om att gå där, just i den gruppen, den gruppen ihop med sin fru och sina barn.
Ja hon måste ha ett hål i huvudet och det verkar uppenbarligen bara bli större.
Givetvis var jag ett lätt mål när jag gick där och givetvis var detta dåd planerat.
Hon är tuff på avstånd lilla ex frun.

Jag kokte av ilska och än en gång blev jag ledsen för hennes agerande och uppförande, detta var långt i från okej och det hoppas jag hon inser under dagen när ruset gått ur kroppen.
Hon borde skämmas och hon borde göra det rejäl.


Mina vänner pratade, stöttade och tröstade mej efter det som hänt och efter ett tag när vi allihop insåg att vi inte kände denna människan, inte alls faktiskt, så bestämde vi att hon inte skulle få lova att förstöra vår pride.
Så in i parken där vi åt mat, churros och riskakor. vi satt mest vid bordet och kollade på människor och lyssnade på musik. Parkhäng liksom :)

Myset blev barnvaktad en stund och det gick fint :)

Sen var jag tillbaka :)

De kom fram en tjej och sa
 - Bra blogg du har.
Jag kan inte låta bli, men jag blir lite förnärmad när främlingar kommer fram spontant och berömmer mej och så blir jag väldigt glad med så klart. Tack.

Mollie var på växlande humör, vilket hon varit hela veckan tycker jag/vi :) ibland som solstrålen själv och i bland som åskmolnet, men på det hela har det ändå gått bra tycker jag.

Det har dom senaste åren funnits med en stor sl buss på paraden där fb bilder sitter uppklistrade. Jag bjöd ju klart på min profilbild.
Förra året hade jag en bröllopsbild eftersom jag då fortfarande var gift, detta året fanns namnet på min vackra hemby med.
Tänk va...Jockarp på en buss i Stockholm, det är väl att ta landet till stan :)
Det var helt sjukt att jag lyckades hitta bilden med, för det är ju en del bilder att leta igenom.

Kolla hjärtat :)

Sammanfattningen av pride får väl bli känslomässig, glädje, fest, vänskap och återigen känner jag en stolthet över vad jag åstadkommit i livet.
Insikten än en gång över att min ex fru gjort ett väldigt stort misstag i livet, hon festar, beter sej omoget och illa.
Hon visar gång på gång att hon mår väldigt dåligt.
Jag är nykter och har det lilla undret runt mej 24 timmar om dygnet, jag vågar prata med människor i stället för att gömma mej på en balkong bakom kompisar, vattengevär, ballonger och alkohol.
Hon anser sej ju förstås leva livet.

Men det livet, det är jag gärna utan.

Stockholm/Jockarp