Bilkrock...

Pannkakssmet...

Jag är ju väldigt glad över att gårdagen inte fortsatte som den började.
Myset var allt annat än i högform, inga kläder föll damen i smaken och det blev ett lockande och pockande utan guds nåde.
Vägen till dagis var ju inte så värst upplyftande, Mollie satt som en stenfigur i sin stol, hon sa inget och hon rörde sej inte ur fläcken.
Jag fortsatte mitt klämkäcka snackande hela vägen om att hon skulle busa, läsa böcker och träffa kompisar.
-De blir väl roligt.
Ett litet ja kom men mer var det inte.
Väl framme på dagis gick det bra.
Hon sprang in med mej i hasorna, upp i lässoffan i en hast. Vi läste lite och pratade med fröken.
Det hade börjat nya barn där och även en lite kille som sovit över där.
Jag blev glad att höra att det fungerade bra och att "Nattiset" nu används av fler än Mollie, kanske det blir fler barn och kanske att det inte blir så ensamt på helgerna och kvällarna längre.
Jag blev faktiskt lite stolt över att höra att det var igång. Att jag hade dragit igång något som nu äntligen andra människor hade användning för. Det var stort.

Jag var glad när jag gick ut och lämnade en glad dotter kvar. Lika glad blev jag inte när jag skulle vända bilen.
Kombinationen, snö, stolpe, ouppmärksamchaufför är en urusel kombination vill jag lova.
Bang rätt in i stolpen, förbannad körde jag därifrån.
Jag brydde mej inte ens om att gå ut och titta om det blivit några skador.
Tjurig körde jag sen mot min mentor och bokmorska. Ja tjurigheten gick över på vägen dit, trafiken kröp fram i de vintriga väglagret och jag hann då givetvis tänka en helt del.
Och vad är då en bucklig baklucka om så nu skulle vara fallet.
Ja jag skrattade faktiskt lite åt att jag blivit sur över det inträffade. Vad är det värsta som kan hända liksom, att jag ska åka en buss som inte finns och i stället gå med Mollie till dagis, Nja jag tror inte riktigt att de höga växlarna behövs ta.

När jag var framme lite försenad så smög jag runt bilen och kollade in skadorna, okej det såg inte jättegrant ut, de fattades en och annan del, men som sagt det är ju inte hela världen ;)

Jobbet med boken gick förträffligt, vi var inne på ungefär samma spår och de första 150 sidorna sattes. Vi kortade meningar och bollade ord och idéer så det tillslut blev som vi ville.
Nu i skrivande stund flinar jag lite åt att jag nyss använde ordet "tillslut" Min mentor ogillar det och vi flinar varje gång det poppar upp i min bok, det ändras givetvis också då fortare än kvickt.
Men jag tror jag behåller det i mitt vardagliga språk ett tag till, jag gillar det faktiskt lite.
Vad det gällde min idé som uppkommit under fläskstekningen dagen innan, fick jag med beröm godkänt, han förstod vad jag menade, visst viss omarbetning kanske är nödvändig men det kommer vi väl till.

Med mej hem fick jag sidorna 150-220 att jobba med.
Om jag tyckt att det första 150 sidorna varit jobbiga just på grund av alla känslor som forsat likt en vårflod genom min kropp så är det lite annat och minst lika tufft jobb med den sista delen. Här är det viktigt att bitarna kommer på rätt plats och att den röda tråden följs. Det är ett tufft jobb men jobbet ska göras.
Och som min kloke vän och mentor säger.
- Du har ju sidorna och texten, det hade ju varit värre om det hade varit ett blankt papper.
Mmm nog är det så, jag har en väldig tur jag ;)

Jag fick en fråga om jag tvivlade på det jag gjorde och om jag gjorde det så var det bra.
Klart jag tvivlar ibland, men jag har bestämt mej, boken ska göras klar och den ska ut på marknaden, så är det bara.

Jag pratade om samma ska men en vän som kom inom en sväng på kvällen. Att jag måste göra den klar, om jag inte gör det så kommer den ligga här hemma och bränna i en låda tills jag en dag tillslut ser till att det blir gjort, jag kan alltså lika väl göra den nu. Varför vänta, historien ändrar sej ju inte.
Insikten är bra. mycket bra.
Jag var vid mycket gott mod när jag gick till sängs i går och jag funderade på om det var ödet som gjort att jag körde bakom en bil på vägen hem med bokstäverna ORD på nummerplåten.
Ibland tänker jag mycket :)

Jockarp

Fläskastekning......

En vilodag, en hel, ja faktiskt lyckades jag med den bedriften.
Jag var mycket glad när jag hoppade ur sängen och kände alls ingenting.
Ingen smärta, ingen stelhet, mina plågopass gör nytta.
Den enda träningen jag uträttade under gårdagen var plankan, men det var enbart för att hålla igång utmaningen på twitter, jag tänker då rakt inte missa en endaste liten dag denna månaden. De blir nog värre när det slår över till månad två.
Nya utmaningar väntar kanske runt hörnet, vem vet.

Myset och jag hade en riktig mysförmiddag i borgen, jag hade faktiskt lite tråkigt, inte likt mej men så var det.
Jag gick hemma i ett par mjukisbrallor, hål på sockarna och håret i en stor tova. Trots de kände jag mej grymt snygg ;) jag vet inte vad det är men sista tiden har jag börjat att se på min kropp med helt andra ögon.
Jag tycker mej har åldrats med behag.
Många som har fött barn, bli lite smårunda, slappa i skinnet och gärna lite små oporriga bristningar ovanpå det.
Jag har nog aldrig varit i bättre trim fysiskt och jag gillar det.
Jag och min löparkolega har även lagt på en vit månad till vår träning, eftersom jag inte nyttjar alkohol så fokuserar jag mer på att ta bort mjöl, vitt bröd som gör att man känner sej svullen som en luftballong. kolhydrat och sockerintaget har varit minimalt.
Ja vi exprementerar lite, vilket är spännande.
människorkroppen är minsann tålig :)

Japp, snygg som tusan bytte jag mina mjukisar mot lite hårdare tyg, dojor på fötterna, jacka, mössa och sen bar det iväg mot city.

Lite spänning i livet ;)

Tandläkaren skulle återigen berätta vikten av att man borstar tänderna och sköter sej, vad det är som gör detta det vet jag inte, men varje gång som myset ska in på besök så borstar jag mina tänder så jag håller på att borstat väck emaljen på dom.
Det är ju inte min mun som ska granskas, kan det vara att jag vill blända med mitt vita fräscha leende tro ? ;)
Det gick iallafall bra, tandis fick titta i mysets mun och hon log och flinade så sockersött som bara en liten Vilhelmsson kan.
Mamman var klart stolt när vi lommade ut från kliniken med en ny liten tandborste och ett klistermärke av hallo kitty.

Mormor, myset och jag tog sen en sväng till Kristianstad, mormor hade ärende men det hade inte vi så vi hängde på barbacka ett par timmar.
hon är glad min dotter och hon gillar alla möjliga olika aktiviteter, de gillar ju klart jag med.

Jag fick ett mail av journalisten på skånskan och norraskåne, texten var mycket bra utformad och skriven, jag blir glad när människor försår mej.
Det är inte alltid lätt att formulera sej korrekt så andra människor förstår vad det är man vill förmedla.
Men här var det klockrent. Glädjen var stor när jag okejade hennes rader.
Så på lördag får man ta sej till stan och köpa dessa tidningar.

Vi gillar lek :)

Kvällen blev intressant. Jag hade bestämt att middagen skulle bestå av stekt fläsk och löksås. Maten blev formidabel och jag gluffsade i mej som en stor grovarbetade karl.
Men det intressanta var när själva utförandet skedde, jag stod där och förbannade de små fläskbitarna för att dom stänkte mängder med fett på mej och plötsligt fick jag en stor uppenbarelse.
Eller så stort var det kanske inte, eller  jo det var de nog.
Det handlade iallafall om min bok, de första kapitlen jag skrivit har ju lagts åt sidan tillsvidare.
Men jag har tyckt att vissa dela varit väldigt bra och att det beskriver delar av min barndom på ett mycket bra sätt.
Jag har inte kunnat släppa tanken på att jag kanske skrivit femtio sidor som inte får plats eller inte passar in.
Under själva fläskstekandet fick jag en ny idé och den ska jag testa redan idag på min mentor och bokmorska.
Jag ska lägga fram det så han bara kommer att älska det :)
Blir det bra kommer jag alltid att förknippa stekt fläsk med detta kapitlet, hihi.

Lite hushållsarbete :)

Mycket på spisen idag gott folk.

Jockarp.

En vanlig söndag ;-)

Detta är lek....

Vad passar väl bättre en söndagsförmiddag i januari när det är så härligt friskt och snön ligger vit på marken. Än att försöka utmana sej själv, sin kropp och sitt psyke?
En runda jag sneglat på och fantiserat om att kunna springa ända sen jag började min löparkaririär.
Mördabacken som man sagt.
-Den ska jag springa uppför en dag.
Men ändå inte riktigt trott på sina kaxiga ord.
Jag tror numera att man kan göra allt man vill, frågan är bara hur lång tid det ska ta och med vilka resultat, men målen är inte ouppnådbara så länge det enbart hänger på själva jaget....
Att jag ska bli kär och gifta mej det kan jag inte sätta upp som mål för där hänger det på fler människor än jag, det krävs ju ytterligare en person som tycker ungefär likadant som jag i den frågan ;)
Men andra mål som endast ligger på mina axlar är inte några problem.
Hur svårt kan de va?

Okej jag svajade lite i min tro när jag svängde av vägen och såg den gigantiska backen torna upp sej framför mina ögon, den stod där som en stor fet vägg mitt framför näsan på mej.
Jag svalde en extra gång, satte fart under sulorna och sa till mej själv.
-Det är tio minuter av ditt liv Leonora.
Ja tio minuter sen har jag nått mitt dagliga mål och tagit mej upp för mördabacken, så spring Leonora.
Och nog sprang jag alltid ;) Sakta sakta tog jag mej upp steg för steg.
Tanken på att stanna till, ta ett par gångsteg for genom huvudet, med det gick fort förbi, jag hade siktet inställt och för att må bra resterande av dagen fanns ingen annan väg att ta än att springa, hur sakta de än gick så var det spring i benen och inte gång.

Känslan när jag nått toppen var obeskrivbar, de små spökena som härjat i mitt huvud var borta, jag har gjort det och har jag gjort de en gång är det alltså inte omöjligt.
Trött i kroppen men stark i psyket rullade det sen nerför hem mot byn.

Jag är noga med att sträcka min kropp efter mina löprundor, jag har lärt mej att det är viktigt.
Jag passar även på att ligga i ställningen plankan efter avslutat pass, bra magmuskler stärker ryggen.
Myset är gullig och hjälper mej och ser till att det blir lite mer vikt och lite mer utmaning, hon hoppar upp på ryggen och där sitter hon till mina övningar är avklarade.

Lite middagsvila och sen blev det badhuset, vi satt och njöt i bubbelbadet och det kändes välbehövligt efter löprundan på förmiddagen.
Fatta att när myset är gammal nog att klara sej själv i badhuset kommer jag förflytta mej från omklädningsrummet till bubbelpoolen och bli sittandes där tills hon inte vill bada längre.
De är ju helt underbart att sitta där och svettas lite i pannan. Lättlevt liksom.

När Mollie alldeles för sent gått och lagt sej så bestod min kväll av bokläsning tills ögonen nästan blödde. Boken, ja det är min bok som kom tillbaka efter redigering. Mycket jobb kvarstår men lite ska angripas i morgon.
Jag kan inte låta bli att tycka att den är grymt bra, som jag nämnt innan så undrar jag ibland om det verkligen är jag som skrivit den, men visst är det väl det :)
De kommer att bli bra detta.

Idag ska vi tandis och lite annat kul.

Jockarp.

Förlovning...

Sockar på ;)

Vilodag, jo tjena.
En utflykt till grannbyn slutade med promenad med barnvagnarna i ett grymt uppförslut, det var tur att sällskapet var så trevligt och att samtalen var så intressanta, de hade varit plågsamt tufft uppför annars.
Jag fick lite experthjälp med min löparklocka och alla inställningar är nu som jag behagar.
Vi kikade lite på mina senaste rundor, dom visade rödmarkering vilket betyder uppför och ett meterantal på cirka 130 meter. Gaa jag det har känts, men det är ju liksom meningen.
Roligt att får det på print, jämförelse är alltid roligt.
Allt som kan mätas är ju ganska begripligt, det är värre med det andra. Typ känslor och kärlek. Förlovningsdag och allt.
Kidsen pusslade och lekte snällt med varandra, dom låste in sej på rummet och vi mammor vi bara flinade, än så länge är det ofarligt, frågan är hur länge ;)
Lördagsgodis påsen kom fram och de små åt glatt, vi mammor lät bli att sno godis från barnen, trots att vi var sugna. Att motstå frestelsen är svårt, nästa omöjligt.

Mollie badade och jag intog ställningen för plankan, alltså raklång på golvet, hon hade roligt med att blåsa skum på den lågt liggande mamman. jag tyckte det var sådär kul.

Vi hoppade sen in i bilen och for mot Valje, bästa tant N skulle bjuda oss på middag.
De var mysigt att hänga i köket och surra om allt möjligt.
Mollie flög runt som en virvelvind och pratade om än de ena och än det andra, hon hade en riktig pratdag igår. Härliga lilla unge ;)
Vi åt soppa och Mollie åt mest ost, jag bryr mej föga, jag tror att barn äter när dom är hungriga, jag tror inte det finns några som är undernärda i detta samhället, skörbjugg finns väl inte längre va?

Vi gjorde små runda bollar till efterrätt som innehöll, nötter kakao, dadlar och kokos.
Mollie hjälpte klart till med själva utförandet och hon försökte att rulla dom, men det var minsann inte det lättaste.
Det är iallafall mysigt när hon vill och kan vara med i hushållssyslorna.
De blev en ganska sen kväll och sagan för kvällen blev Nasse hittar en stol, den där Nasse han har verkligen otur när han tänker.
Sista sidan utläst och myset slocknade omgående.

De var en mycket lättlevd dag trots ännu en årsdag som inte riktigt vill släppa taget om mej. Kanske att det blir bättre nästa år.

 

Idag ska utmaning ske iform av löpning i mördabacken.
Och eftermiddagen lutar det åt Olofström och åter få lite klor på våra små kroppar.
Trevlig söndag.

Jockarp.

Uppför och massa hus..

 

Så här målar vi, typ :)

En förmiddag som gick i sakta mak, bara för att speeda upp farten rejält under eftermiddags timmarna.
Vi började dagen med att sitta och måla tillsammans, vi skulle måla Mollies hus, mormors hus, hundar och katter. En mysig stund utspelades alltså i palatset.

Efter lunch var tanken att ett mys skulle sova så hon skulle vara pigg på eftermiddagen, men nej då.Tvärvägran.
Jag snörade på mej löpardojorna lastade myset i vagnen och begav mej upp till mormor.
Hon fick agera mysvakt och jag angrep backarna.
Jag har läst i en löptidning vid namn runners world att det det kan ibland vara hälsosamt att köra en kolhydratstömning, jag har nu varit sparsam ett tag med kolhydraterna och att springa på fastande mage hjälper till men själva proceduren.
Okej att det kändes i uppförslutet att det var dåligt med energitillförsel till musklerna men det var ändå aldrig tal om någon mjölksyra.
Jag tog den grisigaste och längsta backen jag vet förutom mördabacken, (den är jag inte mogen för än, men kanske på söndag) jag sprang hela vägen från grisabacken och upp till ryssbergstugan, de gick sakta men jag konstaterade krasst att det är melodin.
Med denna träning behöver jag inte springa så långt och slita på kroppen utan i stället maxa varje liten muskel ändå.
Såklart måste jag ta några långloppp innan det är dags, men detta är ändå ett sätt jag tror på.

De här med att ta dessa vidriga uppförsbackar gör att kroppen är så skönt avslappnade när det börjar luta neråt, det blir så lätt allting.
Man ska träna svårt så blir det enkelt på tävling.
Den filosofin hade jag redan på den tiden då jag tävlingsred.
Svåra träningar resulterade i lätta tävlingar och då oftast med goda resultat som följd.
Alltså summan av kardemumman blir att jag ska fortsätta att plåga mej uppför stenhårt denna tid som är kvar innan loppet.

Men snälla ni som skulle möta mej i en backe och jag endast skulle stöna fram ett hej, ta inte illa upp, men det är full fokus för att ta sej upp för dessa.
Jag vill säkert prata men jag kan inte, inte just då ;)

Mitt lilla mys hade inte somnat när jag kom hem, men på väg hem till palatset slocknade hon i vagnen, hon fick sova en välbehövlig stund.
Sen så var det åter dags för badhuset, fredagsmys och det var minsann många andra med som ville mysa i den varma vattnet en fredagseftermiddag. Min bror och storkusinen hängde på.
Massa andra människor jag kände så det surrades överallt. Badhusen är ju värsta mingel ställena.Trevligt.
För första gången gjordes tvåan i badbassängen, badblöjan funkade bra glädjande nog för alla badglada människor.

Detta måste vara en av världens snabbaste kanor :)

Tacosoppa stod sen på kvällens menyn, myset åt sparsamt men inte jag :)
Sammanfattning, en bra dag.

Jockarp.

Prata bort tid?

Alla juvelerna på ;)

12 dagar sen de sista löpsteget togs, då på ben som inte hade samma längd.
Nu hade dom det och det kändes en markant skillnad, 5 km i ett lugnt tempo.
Dock valde jag vägar med branta uppförslut just på grund av att jag måste få upp flåset, här går det inte att glida i nerförslut inte.
Det var blött och mycket av löpningen skedde därför utanför stigen, kanske inte den bästa början, men jag måste ju testa om benet håller.
Vad den där snubben gjorde med mitt ben har jag inte en aning om men det verkar verkligen fungerar, de var ytterst lite smärta jag kände och nu kände jag verkligen efter.
Visserligen äter jag fortfarande tre små piller varje dag, men kan dom göra så stora under?
Jag ser ljust på det hela nu iallafall.

Jag daskade till med övningen plankan med när jag var uppvärmd, den går bättre och bättre den med, ingen smärta i dom små musklerna längre, nu kör vi vidare alltså men lätta små steg och ett leende på läpparna ;)

Bulle till myset, kaffe till mamma ;)

Vi lastade in nästan hela byn och for mot skalbaggen, Mollie blev lite paff när hennes kusiner kom till dagis för att hämta henne.
Vi tog sen in på de kungligacafét Ritz för en kopp kaffe, jag använde en fribiljett så fikapriset slutade på 14 spänn och det var en sunkist till myset i smaken apelsin. Lagom pris tycker jag, ja inte på sunkisen men på hela fikan.
Tanken var att vi skulle mata de små kylslagna ankorna, men det var så kallt så vi hoppade över det, kanske vi tar en sväng idag innan badhuset i Bromölla öppnar.

Jo jag fick ett mail på qx igår där det stod, Hej har du lust att prata bort lite tid med mej.
Nej vad då prata bort tid?
Jag vill ha vettiga konversationer med människor som skulle kunna tänka sej en framtid med mej. Jag vill inte prata bort tid, Jag vill att tiden ska kännas som den står still med den personen jag chitchatta med.
Fel tänkt kanske men jag blev faktiskt något sne.
Och vad pysslar centerpartiet med egentligen?

Min numera vana trogen gjorde jag en grymt god middag till mej och Mollsan, jag fattar inte hur jag kunnat bli så grym i köket, fantasin sätter inte några gränser på mina nya rätter.
Vitlöksdimman låg väldigt tät i borgen och byn, men det bjussar vi på ;)

Vet inte riktigt vad jag tycker om detta än ;)

Jockarp.

Nyanser...

                                                                           

Jag längtar efter lata dagar under körsbärsträdet, nyutslagen bokskog så ljusgrön och full av liv.
Altanhäng från morgon till kväll, småbyxor, en naken liten flickkropp i sandlådan, trehjulscykel utomhus.
Sol, värme, havsbad, mingolf, sena sommarnätter, doft av vildkaprifol.
Jag längtar till vår och sommar. Jag längtar efter kärlek.

Jag blir nedstämd av allt grått, jag har lärt mej att livet inte bara är svart eller vitt, (det har tagit tid) de finns en grå nyans där emellan, den har jag sett ett bra tag nu, vill inte längre.
Mörkt, smutsigt, grått = Dystert, jag vill inte vara dyster.
Jag vill ha ett lättlevt liv, ljust fullt av sol, värme och kärlek. Ska det vara så svårt?
Ja hur svårt kan det va?
Jag tror ju att allt utom småbarn och tennsoldater går.
Så de skulle ju inte alls vara svårt om man bara gör sina val något annorlunda.
Tillexempel går det ju jättebra att ha ett hus utomlands och emigrera dit under dessa tråkmånsiga månader vi har här uppe i norr.
Kärleken, ja hade man inte varit så förbenat gnällig så hade den biten också varit avklarad.
Varför skulle jag vänta på den rätte och vad är de för mej.
En god vän säger till mej att jag inte ska leta efter henne, inte sukta efter vissa godbitar utan istället ta vad som bjuds, nja jag vet inte det.
Jag vidhåller fortfarande det jag alltid sagt, den kvinnan jag levde med, bildade familj med och gifte mej med, hon var perfekt för mej.
De fanns aldrig något jag var missnöjd med vad det gällde henne, inte förren hon ballade ut då förstår ;)

Funderingarna går nu, är det omöjligt efter att man haft ett förhållande träffa en människa som passar en lika bra som den förra eller är man föralltid dömd till att jämföra den gamla och den nya?
Gör man det omedvetet eller medvetet?
Såna tankar brottas jag med en onsdag mitt i veckan.

Vilka mer ronder jag gick i ringen igår var att med en klurig kunnig jobbarkompis fixa hela palatsets musikanläggning, nu dockas telefonen till biosystemet, datorn sänder över trådlöst, ipad, ipone är synkade med varandra, så allt som sker på den ena händer även på den andra.
Möjlighet till att dela Internet från telefon till padda styrdes upp.
Ingen ska någonsin säga att inte jag hänger med i tiden ;)
Roligt när det funkar måste jag säga...

Bilen fick en välbehövlig tvätt, man kan knappast tro att den gått 2000 mil i de skicket den är i nu, tjusigt som tusan.
Golvet tvättades i borgen, det var lite färg, lite mat och lite annan ofräsch substans som fastnat på de annars vackra trägolvet.
Ja trots den dystra mörka sidan av mej så tycks jag kunna se ljusstråla och vackra saker i vardagen, helt enkelt bara att titta ner på golvet, hehe ja känner mej lite märklig ibland.

Mos på dom nyinförskaffade varorna gjordes, blomkål, broccoli och brysselkål, inte så tokigt alls, Mollie fick vanlig potatismos, hon gillar visserligen broccoli men lite ombyte behövs.

 

Jag fick mail av journalisten jag träffade för ett tag sen, hon hade väntat på svar från rosenbad vad det gäller lagfrågan, det har dröjt men nu äntligen kommit.
Så den 19:e ska jag outa mej för skånskadagbladet och norra skånes läsare. (Över hundrafemtiotusen stycken) Jag ser det inte som något problem men så har jag ju sluppit att få ägg kastade efter mej för min sexuellaläggning, jag tvivlar på om jag varit så stursk om det skett.
Det är trots allt ett ganska trevligt samhälle vi lever i, i vissa frågor i allfall.

Den ständig utsättning för klor har gjort vårt skinn så rent och fint, vi börjar bli beroende, igår blev det holjebadet igen som fick besök.
Dom känner igen oss nu och hälsar så glatt och tar fram lilla pärmen innan vi ens kommit fram till luckan, trevligt.
Trevlig är det även att myset gillar detta inslag i vardagen, och hon blir så härligt trött så sagostunden inträffar oftast redan vid sju åtta snåret på kvällarna.
Hon är helt enkelt nöjd med dagen vid den tiden.

Igår var det exakt ett år sen de storslagna som varje förälder väntar på skedde.
Mollie tog sina första stapplande steg på ett hotellrum på Kanarieöarna.
Ett känsligt och stort ögonblick som skulle delats.
Tyvärr blev det ju inte så.

Jockarp.

Två bra domar....

                                                             

Domen på mitt onda ben föll igår, den föll inte så hårt som väl var.
En låsning i ryggen som påverkade längden på mitt ben, snedbelastning vilket i sin tur retat upp ischiasnerven.
Låter inte alltför besvärligt tycker jag.
Låsningen låstes upp och jag sattes på en kur med antiinflammatoriska tabletter. Hua jag som inte ätit ett piller de senaste fem åren, det ska bli spännande bara det ;)
Vi pratade alternativ träning och cykel låg nära till hands, jag gillar det inte men det står en fin fin motionscykel och bara samlar damm i palatset. Avdammning på den alltså.

Även övningen plankan diskuterade vi, det var en bra träningsform som inte sliter på varken rygg eller mage, vilket jag blev glad av att höra eftersom jag har hängt på en plankutmaning som håller på på twitter.
Vi är ett gäng som lägger oss på golvet och utför denna övning.
Meningen är att den ska hålla på hela månaden och att man ska öka på lite varje dag.
De är dötrist att göra den men det går något bättre när det finns fler som man kan surra med under utförandet.
Men det är ju helt sjukt hur sakta sekunderna kan gå. Tänk om hela livet känts så segt, övertygelsen är stor att många hade gjort som i Ted Gärdestads låt >jag tänker hoppa ner från eiffeltornet<
Hur som helst så hjälper vi varandra och skojar på vägen. Skoj underlätta livet och dom sega sekunderna.
Ja och magen, de känns minsann :)

Jag fick ett nytt mail från min bokmorska häromdagen, jag kunde knappast somna efter att jag läst det :)
Rader som....
Mycket roligt att redigera din bok, det finns så mycket roligt, tänkvärt och omtumlande att den kommer att läsas av många och likt mig få tårar i ögonen när de läser.

Jag ropar till mig själv det är bara ord. Men det hjälper inte.

 

De avslutande raderna är
Och domen kvarstår – den är djävligt bra.

Inte konstigt att man får sömnproblem va?

BarfotaLasse ;)

Myset skulle hämtas hem från skalbaggen, icke sa nicke de ville hon inte alls det, hon hade annat i tankarna och det var att sitta och greja med sin pärlplatta.
Okej jag blev glad jag vill att hon ska trivas just så bra, så de gjorde faktiskt inte så mycket att jag fick pocka och locka lite innan hon gråtandes gav med sej.
Hem och en pannkaka och en banan slank ner i en ryslig fart, väskan packades och vi drog till Bromöllabadhus.
Jag glömde att låsa in mysets sockar och jag trodde inte det skulle generera i några problem, men tydligen hade jag fel.
Sockarna var spårlöst borta när vi kom upp efter två timmars badande.
Sur är bara förnamnet på mej när sånt inträffar.
Mollie däremot hon snackade på för fullt om sockarna som försvunnit, hon verkade tycka att det var spännande.
Badandet gick iallafall bra, ja förutom att hon ramlade baklänges ner från rutschkanan vilket i sin tur gjorde att huvudet kom under vatten och paniken i ögonen syntes tydligt.
Inte hela världen tydligen för en stund senare när myset tvingat mej att sjunga små grodorna för 72:e gången och vi kom till
Kou ack ack ack, kou ack ack ack,kou ack ack ack ack kaa.
Och hon hoppade fram så glömde hon sej och doppade åter huvudet helt under vattnet, hon såg lite chockad ut först men sen kom hon på vad hon faktiskt gjort och var mäkta stolt :)

Teamwork ;)

Dagen åker ner i full fart i asken med braiga dagar. Lättlevt.


Jockarp.

Bok och Ek....

Intresset för böcker håller i sej, till min stora glädje så klart.
Mollie har fått alla barnkammar böckerna men eftersom hon har varit lite bordus med böckerna så har jag haft dom i ett säkert förvar.
Nu anser både hon och jag att hon är stora fröken och inte behöver dra sönder böckerna utan istället läsa och vända bladet väldigt försiktigt.
Böckerna har tagits fram och vi läser och läser och läser. Sen kan vi plusa på dom 24 nya böckerna som vi lånade sist på bibblan. Ja just det jag glömde ju dom andra femtiotalet böcker som hon huserar över.
Allt detta läsandet börjar ge sej till känna, min röst är sliten ;)

De här med teve är hon måttligt road av vilket jag tycker är lite synd.
Ibland behöver ensammamamman lite tid för att göra något även när myset är hemma, teven hade varit en mycket bra avlastnings.
Men nej då det går inte på beställning det inte. De kommer väl så småningom antar jag.

Ek och bok....

Vi tog en promenad för att titta till ägorna och den avverkning som håller på att ske.
Ekskog som har betydligt fler år på nacken än vad jag har sågas nu ner.
I de Jockarpska skogarna skogas det skogligt och det finns regler att följa vilket jag ofta tycker är bra.
Jag är kluven vad det gäller att sätta sågen i dessa skönheter.
Jag älskar skogen och jag tycker att träd är ett mycket vackert inslag på vår jord.
Jag tycker om att se på dom och fantiserar om vad dessa träd faktiskt har upplevt genom sitt långa liv.
Samtidigt vet jag att skogen mår bra av att skötas och att det avverkas i den.
Jag tycker om de vackra självföryngringarna som man ofta ser här uppe på beget. När skogen sköter sej själv. Jag gillar så klart avkastningen från skogen.
De jag inte gillar är när det blir stora kalhyggen, de blir för stort, för öppet på nåt vis.
Nu varar det bara i några få år sen har det ju växt upp nya skönheter på dessa platser, men det är ändå tufft att se.

Så fin och så duktig.....

 

In i värmen igen och fram med målarpinalerna, nu kände jag mej förberedd på att inget skulle bli som de blivit dom andra gångerna, nu hade jag investerat i ett litet skynke som myset skulle ikläda innan själva konstutförandet skulle ta sin början.
Endast blöja och detta skynke och med en bit extra vaxduk på bordet sattes själva skapandet igång.
Det gick väldigt bra till att att börja med.

Men som så många andra gånger ballade det ut fullständigt så enda lösningen var att tappa upp ett bad.
Jag andades och pustade högljut, uppgivenheten var nära nära när jag återigen fick börja sanera stora delar av borgen.
Just nu luta det helt åt att endast använda kritor i fortsättningen, men hur kul är det?

 

 

Gahhh......

Jockarp.

Nya mål....

Bus på gång ;)

Jodå nu filar vi på nya utmaningar.
Jag har ju varit lite bekymrad över vad som ska hittas på efter att loppet i NewYork är avklarat.
Nu verkar de som att vi tittar mot högre höjder och nya roliga mål.
Detta är en fundering jag hade när Mollie var riktigt liten men slog ur hågen då ingen var sugen på att hänga med.
Men nu så, nu verkar det som min löparkompis är redo för nya roligheter i hop med mej ;)
Jag är grymt taggad inför denna uppgift och själva planeringen.
Jag skrev ett mail till kunniga människor, jag blev avrådd till att genomföra det.
Jag blev nedstämnd och tänkte, va fan, hur svårt kan det va.
Några uppmuntrande rader på twitter om att jag skulle fråga någon annan i stället gjorde mej på betydligt bättre humör.
Fortsättning lär följa i ärendet.

Vi tog en promenad på berget under förmiddagen, barnen åkte i vagnarna och var ganska nöjda med det.
Jag är mindre nöjd med att min träning uteblir på grund av benproblemet.
Det känns inte bra alls.
Imorgon ska jag diskutera detta problem med en sjukgymnast som själv är långdistanslöpare, det känns iallafall bra.

Partners in crime

 

 

Efter promenaden tog vi en sväng till affären, barnen åkte kundvagnen och hade hur kul som helst.
Jag köpte en massa nya roliga saker.
Hem inpackning av varor och matlagning.
Grymt kul, jag gjorde en gratäng med broccoli, blomkål och brysselkål. Jag har alltid ogillat dessa saker och har aldrig själv stoppat ner något liknande i min kundvagn.
Förändringens vindar viner och jag vill inte dö nyfiken.
Järnet i dessa små växter är mer än bra för min lilla späda kvinnokropp.
Och smaken var himmelsk. Jag kunde knappt sluta äta :)

Nu drar vi :)

Jockarp.

Revy....

Bygget är över men de var klurigt :)

Jag såg en mycket intressant film häromdagen.
Population zero var namnet på den.
Det tog inte lång tid innan man förstod att vi människor inte klarade oss utan jorden men att jorden klarade sej fin fint utan oss.
Man fick följa med på en resa från dagen då människan försvann från jorden och vad som hände när jorden återställdes till vad den en gång har varit.
Sevärd?
Ja helt klart, den var lite skum i början innan man förstod vad den handlade om.

Jorden är en mycket vacker plats, så är det bara, igår var en dag då den visade sej från sin bästa sida.
Uppstigning efter nattarbetet möttes jag av strålar från solen så starka så jag fick hålla för ögonen.
Jag log och hann tänka, vår.
Jag fortsatte att tänka, inte vår. Vinter och det kommer att komma fler kalla dagar, snöiga med säkert.
Där och då när jag slogs av dom tankarna bestämde jag mej för att fånga dagen just som den var, de var sol och jag njöt.

Mormor tog med sej Mollie hem från stan så jag slapp att köra de sju km till skalbaggen. När dom kom hem var det utomhusvistelse som gällde, något annat alternativ syntes omöjligt.
En promenad på berget i vagnen och Mollie somnade, vilket var bra, det väntade utflyt på kvällen.
Pigg och glad efter rundan angrep vi badkaret. Man måste vara tjusig när man ska vistats bland andra människor i allmänna utrymmen.

Vi spelade hög musik och dansade lite innan vi var redo att dra vidare. Jag är mer än nöjd över att det går att få lite ljuvliga toner i det Jockarpska hemmet.


Så kvällen då.
Hmm jag var faktiskt skeptisk till det hela, men har man en vän som aldrig ser några problem i någonting så är det svårt att inte dras med i det tankesätter.
Okej det var utmaningsdags.
Vi lastade in barnen i bilen och åkte till Olofström.
Vi skulle gå på nyårsrevy, människor kikade på oss och vi sa till varandra.
Med glimten i ögat.
-Kan just nu undra hur många av dom andra besökarna som i detta nu hoppas innerligt att dom inte ska få stolarna bredvid oss som har barnen med oss ;)
Bägge barnen hade med sej hörselkåporna och innan start sattes dom frivilligt på plats.
Mollie blev lite orolig när lyset släcktes ner i lokalen men hon hämtade sej snabbt när jag höll henne nära mej.
Revyn började och kidsen skötte sej mer än godkänt.
Paus och fika och lite surr sen var det dags igen. Även andra akten gick över förväntan, själva revyn var väl sådär, men bara känslan av att faktiskt sitta ner och se en vuxenföreställning utan att de blev några som helst problem gjorde att jag kände mej mer än nöjd över kvällen.
Nu ska vi snart gå på bio :)

Det blev en sen afton, humöret var ändå gott hela vägen hem, lite bokläsning efter tandborstningen sen slocknade min lilla prinsessa i famnen på mej.
Jag älskar livet mer och mer för varje dag.

Vi hjälps åt :)

Jockarp.

Rätt-fel....

 

                                                                      

Lämning på skalbaggen blev god men jag tänkte mycket på vad som är rätt och fel på vägen hem mot sängen efter nattarbetet.
När vi kom dit möttes vi av en fröken jag aldrig förut sett, det var en gladlynt och social kvinna, en i mina ögon en trevlig tjej helt enkelt.
Jag frågade vem hon var och om ingen annan som Mollie kände skulle vara där under dagen.
Nej fröken som Mollie kände som skulle vara där hade tagit ledigt och givetvis måste människor ha rätt att ta fritt, men inte på min dotters välbefinnande bekostning.

Jag sa vid ett flertal gånger att dom skulle höra av sej om hon skulle bli grinig eller något annat skulle inträffa, jag var ju bara hemma och sov och jag blev mer än gärna väckt om det skulle bli några problem med mitt mys.
Hon ska må bra så är det bara.

Hennes dag hade varit bra, dom hade varit ute och busat, schnitzel till middag och sömn en timma på madrassen.
När jag kom satt dom i bokhörnan och läste böcker.
Hon kom springandes med öppna armar och en jättekram till en glad mamma utdelades.
Mitt förslag för dagen blev sen att vi skulle ta en sväng till bibblan.
Hon hoppade högt av glädje till det så jag tog det som ett tecken på att det skulle bli häng i myshörnan.
Vi läste lite sen tog vi 24 nya alster med oss hem till byn, några böcker lämnades hon mormor och morfar och resten följde med hem till borgen.

Den sista smörjelsen las sen på byrån. Ordning och reda råder alltså från och med nu, lite små justeringar med biosystemet och flyttande av högtalare kvarstår men annars sitter jag numera fullständigt tillfreds och njuter av vårt vackra och trivsamma hem.
Jag har det bra jag ;)

Mitt lilla hjärtegryn somnade vid sjusnåret efter att vi läst ut fem av dom nylånade böcker.
Pedagogik på hög nivå, tandläkarbesök inom kort så visst var jag väl smart som smugglade ner boken "Emma går till tandläkaren" den ska läsas flitigt framöver.

I kväll är jag utbjuden på trevligheter. Ska bli väldans roligt :)
Trevlig lördag ni alla fina.

Jockarp.

Russin....

Ja den bilden stämmer ganska bra överens med hur vår förmiddag såg ut i går. Andas var i princip det enda vi gjorde.
Och det är helt okej det med :)
Mollie var gnällig och jag hängde på, vi var ute och gnällde, vi var inne och gnällde, jag vi gnällde nästan överallt.
Jag försökte ge mej på en löprunda men höften var inte okej, jag blev gnällig för det och ringde till sjukstugan på jobbet, dom hade inte öppet förren på måndag.
Hela samhället tycks stanna upp under jul/nyår och under semestertider.
Jag som skiftarbetare har väldigt svårt för att förstå och köpa det.
Vi måste liksom jobba alla dagar på året annars stannar fabriken, det är tydligen annat med samhället i övrigt.
Märkligt.

Mollie sov middag i två timmar, hon var trött, lite roslig i halsen innan sänggång, men betydligt bättre när hon vaknade.
Gissa vad vi gjorde då?
Hehe jo vi tog en sväng till badhuset, nu till det nyöppnade i Bromölla, skönt det är inte så långt att köra.
Trots det hade jag vissa problem med att hitta rätt, planetens sämsta lokalsinne gjorde sej än en gång påmint, gaa, jag blir tokig.
Nu fick jag fråge en tant med en hund var badhaket låg.
Roligt som tusan hade vi sen cirka två timmar i plurret med Mollies kusiner en kompis till en av dom och morbror med fru. Stora delar av Jockarp låg alltså och njöt i bassängen.
Vi åkte barnkanan och jag konstaterade snabbt att den inte lämpade sej för barn, det gick i hundranitti ner för mej med Mollie i famnen, vi flinade och alla runtomkring flinade över det nysatta hastighetsrekordet.
Glädjande var att myset inte tappade modet över det inträffade då huvudet hamnade under vattnet efter uthoppet från kanan, nej då, upp igen sa hon bara. Hehe ja det var grymt kul.


Lika kul var det inte när de små russinen skulle gå upp, Jag stod naken och Mollie fick tuppjuck och skulle i bassängen igen, hon var på väg ut igen och jag hann fundera på hur opassligt det vore om jag gick ut endast iförd schampo i bassängområdet.
Mer behövde jag inte tänka förren morbrors fru kom till undsättning och plockade med sej ett vansinnigt mys.
I dom lägena funderar jag över varför barn gör så olikt vi vuxna, vi kan liksom nöja oss med att vi haft en skön och trevlig stund, Mollie kunde det inte. Hon ville ha mer.
Jag blir faktiskt lite besviken, jag gör allt jag kan och alla roligheter som jag kan komma på att lilla fröken kanske skulle uppskatta, ja o betalningen blir då tyvärr ibland den som nu utspelade sej i ett duschrum i Bromölla i går.
En stortjutande dotter och en besviken mamma. Dålig kombo.

Hon lugnade sej iallafall och hemma blev det kvällsmat och sen angreps ikeabygget.
Byggingengören och hennes lilla hantlangare stod först och fnattade sej i huvudena, mycket saker i lådan.
Behövs allt det var frågan.
Vi började sen systematiskt att följa vägbeskrivningen till den perfekta byrån.
Detta var inte lätt med ett mys som ideligen gömde skruvar och plugga.
Jag flinade åt mej själv att jag ens fick idén att börja när myset var vaken, eh utmaning.
Vi hann inte riktigt färdigt för myset skulle i säng och jag skulle tillbringa natten på glädjefabriken.
Fortsättning av byggnationen fortsätter kanske under dagen, om vi inte kommer på nått annat kul vi kan göra istället, vi är ju flexibla som tusan :)

Jockarp.

Kokpunkten....

Trevligt besök på förmiddagen med bus och lek som följd, en hel del surr med givetvis.
Myset var inte riktigt i samma gamla goda form som hon brukar va när vi gästas av detta besök.
Hon snålade in på kramarna och det var omöjligt att få henne att dela ut några, ibland bjuds det på mängder och ibland som då gårdagen var det helt stopp.

Vi packade åter badväskan, men innan det var dags för bad så skulle vi till Ikea. De är ombyggt, eller rättare sagt helt nybyggt.
Mollie sov nästan hela vägen upp, min uträkning funkade alltså mycket bra ;)
Vi gled in på parkeringen och jag har aldrig sett så många bilar på Ikea parkeringen innan, helt sjukt, förr på de gamla stället var det kanske hundra bilar, nu var det tusental, vad gör alla människor där?

Vi skulle inte ha så mycket, en ny byrå och ett par pallar till Mollie så hon når upp till kranarna på toaletterna.
De skulle kunnat gått på mindre än en halvtimme, men vi skulle äta middag också och jo tjena mittbena, det var minsann inte bara jag och myset som var hungriga.
Jag tror vi stod över en halvtimme i kön, myset var lite orolig så hon satt som ett frimärke på min höft ända tills vi kom fram och kunde börja plocka till oss bestick, servetter med mera.
Jag tog en sallad för 45 kronor och Mollie tog en köttbullstallrik för 15 spänn, det kan väl omöjligt gå ihop sej.
Vi satte oss på vuxenstolar just på grund av att det var så fruktansvärt mycket folk, det fanns ingen annan plats, stackars myset hade ett väldigt bry med att få i sej maten och drickan. Men det gick tillslut.
Vi gick på barnavdelningen och Mollie fick syn på en stol, jag mamman faller ibland pladask för de bruna vackra ögonen. Hepp en stycket stol följde alltså med hem till palatset.

På väg hem körde vi alltså inom badhuset igen, massvis med folk och söta fröken i kassan informerade mej och myset om att vi bara fick vara i till klockan sex för sen började relaxinsimmet, hum undra vad hon menade med det, klämkäck som jag var frågade jag om hon trodde att vi inte skulle passa in där, Hehe hon flinade bara och de gjorde jag med.
Som den lilla fisk hon blivit så var det high life hela tiden.
Inom affären en sväng och sen hem.

Hem ja, när vi kom hem upptäcktes de ganska omgående att pannan blivit överhettad och kokte, hela källaren var som en ångbastu och det dånade från pannan och alla elementen.
Jag behöver verkligen inte den sortens spänning i mitt liv. Utmatning av hetvatten och påfyllnad av kyligare vatten var vad som gällde. Obehagligt men nödvändigt.
Jag räknar kallt med att dagen bli en kylig historia här i borgen, luft i hela systemet gör att noll värme kommer upp och når det boende i huset. Tjolahopp vad kul ;)
Tror vi drar hemifrån ett tag.

Jockarp.

Farligt?

Dags igen ;)

"Jag körde på en fågel och begravde den", jag den meningen låter väldigt vacker när Niklas Strömstedt sjunger den i låten Sista morgonen.
Det fanns absolut inget vackert när jag körde över två stycken måsar när jag körde över vesan.
Jag höll en frisk hastighet men nog måste det varit något vajsing med fåglarna, det var en hel hop och alla uppförde sej förvirrat.
Kan det vara sviterna från nyårsnatten tro.
Bilen var helt nerkladdad av diverse fågelsubstans. Gerk..

Anledningen till vår utflykt var att vi skulle bada, nu tänkte vi prova väggabadet i Karlshamn, det var de enda badhuset som var öppet och lite omväxling skadar ju aldrig.
Det är cirka tre mil dit tre bilar mötte vi och klockan var halv tio. Vad var alla människor, en bil per mil det hör inte till vanligheten.
Låg alla hemma i en välförtjänt ångest och illamående tro?
Ingen empati här i från i allafall.

Snacka om att vara trött ;)

 

Badet var trevligt men inte så bra som holjebadet, barnbassängerna var inte lika roliga och det skvätte vatten lite väl mycket för vårt tycke.
I den lite större bassängen var det däremot trevligt, Mollie satte sej i en skumgummibåt och jag körde henne framåt med tillhörande ljud från båtmotorn.
De var lite folk men givetvis så var det människor jag kände där. Roligt roligt.
Efter två timmar i plurret gick vi upp.
Vi checkade ut och knappt hade myset kopplats i bilen förren hon sov som en stock.
Badhus är rena sömnpillert.

Fiska fiska ;)

Eftermiddagen och sandlådan belägrades, vidare gick vi upp till bäcken och rensade den på pinnar och löv. Vi fiskade ju klart.
De var friskt men kyligt, ruttna löv fastnade på våra händer och Mollie gnällde om att hon skulle hem och tvätta sej.
Just om att tvätta sej sa hon ingenting om efter att kreativiteten åter flödat i palatset. Jag hoppas verkligen att hon inte utför kroppsmålningar någon annanstans än just hemma i borgen.
Jag förmodar att det inte skulle uppskattas på tillexempel skalbaggen.

Skapandet är i full gång.

Ja ett bad var klart nödvändigt efter detta utspelet.
De var en tuff dag för efter middagen slocknade hon i soffan redan halv sju, hur ofta händer det liksom?
När myset sov gjorde jag något som inte hänt på väldigt länge.
Jag kollade på film, jag har så sjukt mycket filmer som jag inte har sett eftersom jag känt mej övergiven så fort jag satt mej i soffan.
Jag har en känning av att jag kommer att bli en filmnörd nu när det är så mycket high tech i palatset :)
Filmen för kvällen hette hur många lingon finns det i världen och jag måste få säga att det var en fantastisk film.
Precis när den var slut kommer myset ut i en väldig fart, hon tror att hon sovit färdigt.
Två timmar av bokläsning, sång och prat om monster följde sen, kul...
Intressant var det förstås det där med monsterna, varför tror barn att monster är farliga och vad är fara för barn.
Jo då åter fick min skarpa hjärna något lurigt att fundera över.

Jockarp.

Sylvester....

Social...?

 Sylvesterloppet genomfördes, men det var inte mer heller.
Ont i höften och flåsandet likt en stor älgtjur tog jag mej runt på en bedrövlig tid. 55 minuter är under all kritik.
När jag sprang så funderade jag på hur jag skulle orka ta mej igenom loppet som går om tre månader i den formen jag kände mej i går verkar det omöjligt, hej psyket.
Magen krånglade så nu ska godsakerna läggas på hyllan fram till loppet, jag mår inte bra av alla dom säckar med lösgodis jag trycker i mej. Nej detta måste få ett slut.
De enda positiva med loppet var väl att jag lyckades med att slå min kompanjon ännu en gång :)
Och för mej slutade det i allafall bättre än för andra som ambulansen fick komma och styra upp. En snubbe som på vingliga ben slutade vingla och klappade ihop totalt.
Man är inte kaxig när man springer förbi människor som ligger ner med sjukvårdskunniga människor runt omkring sej, man är liten på jorden just då.

Nya tag är vad som gäller för nöjd ska jag vara när jag springer i mål efter över två mils löpning i New York, så är det bara :)

Hem till mitt mys och efter den regniga blåsiga löprundan var det extra skönt att krypa ner i ett hett bad ihop med mitt lilla mys och diverse leksaker, humf typ hela badet var fullt med, spadar, hinkar, delfiner, silar, bollar och kossor. Trångt alltså.
Vi var sen bara tvungna att kolla på en film som överfördes från paddan till äppelteven ut i teven och ut i biosystemet, vi är så coola. Vi måste ju hänga med i tiden och utvecklingen.

Nyårsmiddag hos min bror, det blev en trevlig tillställning med god och mycket mat. Barnen var på bra humör, dom satt med varsin platta tills den mycket leksugna Leonora tyckte att det var dags att spela ett "vanligt" sällskapsspel.
Dom stora barnen tittade först lite skeptiskt på mej med miner ungefär som
- Är du inte klok människa.
Tillslut valde vi ett trevligt spel med djur och tärning så att alla skulle kunna vara med.
Hum, de gick sådär, Mollie är inne i stadiet MIN. Allt är hennes, så det blev ett väldigt liv på henne när hon inte fick rulla på tärningen.
Urballningen bröts med att hon fick hänga i köket i stället. De är snabba vändningar.
Vi åkte upp på berget och avlossade några skott, jag är anti sånt och Mollie var inte överförtjust hon heller, så vi fick bli sittandes i bilen.
Trevligare var det med rislamporna som sändes iväg, lugnt, stilla och vackert.

Vid halv tio tiden gick vi sakta hemåt genom byn, jag hade ont i mitt ben, men att gnälla i det läget var inte okej. Jag njöt i stället av att Jockarp är en väldigt vacker plats att leva och bo i.
Myset småpratade med mej hela vägen hem om allt möjligt. Mysigt värre ;)

Halv elva på kvällen låg Mollie i sängen i sin fina klänning och sjöng hela lilla snigel sången gång på gång, jag kunde omöjligt låta bli att flina och sjunga med.
Leende och med tankar om att ett underbarare slut på 2012 går de helt enkelt inte att få, la jag mej på kudden och somnade sött.
Total lycka.

Lite stalltjänst..

Jockarp.