Jockarp-Stockholm..

Lite lek och mys med korven :)

Ja det här med vardag de har jag ju sagt innan att jag tycker att den dagen har fått dåligt rykte. Varför är det så att dom flesta människor ser vardagen som något negativt, enbart en transportsträcka till helgen.
Min vardag är inte likt den beskrivningen ett dugg, jag ser sällan någon skillnad på dagarna förutom stavningen på dom och i min mailbox, det är stendött på helgerna, inget blinkande om att det ramlat in ny post i inkorgen.

De vi pysslat med sen vi kom hem från resan är vad som i mångas ögon kallas för vardagssysslor. Jag har tvättat och vikt tvätt. Styrt upp med veckohandlandet och tittat till mitt hemmande :)
Detta har jag gjort på helgen.

Gårdagen började vi med att ta en sväng inom bibblan, nya alster behövdes. Jag har läst om en igelkott och en mullvad hela resan och var måttligt road av dom efter den hundrade gången i ordningen.
I stan hade de gjorts påskfint må jag säga, påskris som stod färggrant på torget gjorde att jag blev medveten om att påsken snart är här. Låning av böcker sen bar det hem och fjädrarna sattes upp även i vårt ris. Välkommen påsk, vi är nu redo.

Vardag ja, idag ser Mollies och min vardag ut som följer. Just nu tågåkning till huvudstaden.
Med ett oöppnat brev från polisen i min hand ska jag till stora staden för lite olika möten, jag ska träffa en massa olika människor. Allt från taxichaffisar, psykologer till teve-folk.
Tåg hem. Nattning av mys. Sen blir det bruket.
Vem säger att det inte händer något i mitt liv? Hum det är ju jag som brukar säga det ;)
Hur som så ska detta bli en mycket intressant dag. Vidareutveckling i ämnet kommer att fortgå. De går bra nu (tror jag)

Pyntas för fullt :)

Jockarp.

District of columbia...

Ett mys på ekorrejakt :)

När min löparkompis for hem till kyliga Sverige tog jag, myset och min mamma en tripp och mötte våren i Washington.
Vi åkte tåg ner, en resa på cirka 4 timmar. Solen och värmen slog emot oss när vi gick ut från den vackra stations byggnaden vilken jag senare fick informationen om att när den byggdes var världens största station och skulle den byggts i dag skulle prislappen slutat på 3 biljoner dollar. Inget extra alls alltså :)
inteckning på Hilton och sen bar det ut, mot vita huset, vi strosade i parken ner och Mollie busade med ekorrarna. Mycket poliser på plats det kändes tryggt. Dom var förvisso inte där för min skull utan för världens mäktigaste män.
Hur har dom blivit det undrar då jag givetvis?

Turist javisst :)

En tur ut till den vackra kyrkogården Arlington är ett måste.
Flaggorna vajade på halv stång, de gör dom nästan jämt, inte så konstigt med tanke på att genomsnitt 28 begravningar om dagen hålls på den platsen.
Denna gången gick vi till den okände soldatens grav där vi fick bevittna en minnesstund.
Någon hade stupat i krig, en person där dennes kvarlevor inte gått att finna.
Anhöriga var på plats, barn i åldrarna åtta till femton år bar fram en krans till ljudet av en trumpet. Så enkelt med ändå kraftfullt och känslosamt.
Det var en sorglig men vacker stund vi fick vara med om.

Och där sitter vi och glor ;)

Från kyrkogårdens allvar åkte vi in mot stan igen, Capitolium var nästa stop. Denna byggnad som är den största i hela staden, ingen annan byggnad får byggas högre än just Capitolium, (förutom Washington monument) de ska tydligen ha något att göra med stayen som är placerad på kupolen namnet på den är statue of freedom. Amerikanerna ser friheten som det största och så är det nog, dock inget jag tänker på i vardagslivet.
I Capitoliums ena flygel sitter senaten och i den andra har kongressen sitt säte. Alltså är det maktens korridorer.

Myset sov när vi besökte Capitolium..

Mer makt och historia finns i den femsidiga byggnaden som till ytan är världens största kontorsbyggnad. Namnet på den är Pentagon. 23000 personer jobbar i byggnaden och vad dom gör där har jag inte en aning om men det lär väl handla om landets säkerhet.
I stället för att gå in i Pentagon så gick jag in på affären Macy`s som låg mitt över gatan. Där hade jag lite bättre koll :)

Nybadat mys :)

Museum givetvis. Smithsonia stiftelsens museum bjuder ju upp till dans. Inget inträde vilket gör att människor faktiskt går dit. Sist var vi på air space denna gången angrep vi Amerikanska historien och naturhistoriska. Mollie blev helvild när vi tittade på alla uppstoppade djur. Hon babblade på om allt möjligt om djuren och deras avföring ;)

Ja sen var det mot Jockarp igen, flygningen hem gick förträffligt, Mollie sov och jag var vaken.
Hej rödöga typ.
Landningen var betydligt trevligare än den i NewYork som faktiskt var den skumpigaste på bra länge. Barnen skrattade dock som väl var och blurrade om att kaptenen körde på en grävling vid landningen, hum, ja man får väl vara glad att dom inte är flygrädda.
Detta blev åter en resa att lägga i minnesasken. Tack alla medverkande :)
Att resa är att leva.

På väg hem :)

Jockarp.

Det oförglömliga loppet....

Glada och laddade :)

Kolla in snubben bakom, alla var helt tokiga i Svenskarna :)

Nu är jag tillbaka.
Ett nytt äventyr är till ända.
Det var en spännande resa, att resa med andra som har barn och barn i samma ålder som myset, de kan både vara till godo och till ondo. Man kan locka och pocka lite extra, locka med vad den andra gör och får. Det negativa är ju när dessa små busfrön enas om bus, det bli då dubbelbus ;)
NewYork levererade iallafall som vanligt av allt vad som möjligen kan tänkas finnas på jorden.
Men nu var det ett litet uppdrag som skulle utföras inte enbart semester alltså.
Ett lopp skulle springas.
Vi gick upp tidigt och åt en frukost bestående av ett par bananer och lite vatten. Kallt som mitt i värsta vintern gav vi oss av till startfållan.
Vi stod och huttrade i en timme sen började den Amerikanska nationalsången sjungas. En grym upplevelse. Patrioter och en heder åt det.
Starten brann av och sakta började vi ta oss framåt cm efter cm, de gick trögt. 13 minuter efter att startskottet gick passerade vi området med texten Start på. Nu blev det allvar på en gång. Vi var igång.
Central park ett varv och jag kändes fjäderlätt, jag trodde inte mina ögon när jag passerade skylten med mils informationen på. Vidare drog vi in mot stan mot times square. publikensjubel mötte oss.
Go Sweeeden och Hejja Sverige skrek människor vi passerade. Leendet spred sej och man svävade än lättare. Känslan kan inte beskrivas, den måste upplevas.
Jag var fjäderlätt fram till cirka 18 kilometer sen börjades det kännas allt mer jobbigt.
Men jag knatade på.
Sista tunnlen var jag helt slut men lyftes ändå upp av lyckliga människor som sprang och tjoade så hela tunnlen ekade. Jag såg ljuset och det var bara 400 meter kvar. Pang i mål på tiden 1,55 eller möjligen 1,53 vi är inte riktigt på det klara med det än.
Jag blev faktiskt lite rörd när jag fick min medalj om halsen, jag hade fixat det. målet var uppnått.

Min kära vän som varit ett grymt stöd och ett ständigt följe i min utvecklingen från bergsget till löpare sprang i mål på tiden 2,05 alltså inte illa det heller.
Nöjda high fiveade vi oss och plankade på tunnelbanan och åkte hem till våra familjer.
Jag får erkänna att jag på kvällen när vi satt och tittade på våra små barn som plumsade runt i badkaret och skvätte vatten på oss så kände jag en stor tomhet.

Kidsen hade det kanon :)

Nu då?
-Ja det är frågan det.
Vad ska vi hitta på näst?
Vi har förvisso en hel del projekt på gång var och en på varsitt håll, men detta att stötta och pusha varandra till mål man inte riktigt trodde att man skulle nå den dagen dom sattes upp, det är grymt kul.
Men en lite paus kanske inte är fel :)

Ja det var värt det :) Nöjd.

Jockarp.

Bloggpaus....

Sandstorm...

En promenad i full storm blev förmiddagens aktivitet. Kidsen i vagnarna sen bar det av, mestadels isbelagd väg. Jag är så less på de just nu.
Våren var ju på besök för några dagar sen och gav en försmak för vad som komma ska. Så kom nu då.
Bönderna bytte jord på vesan, jorden for omkring så man trodde att man befann sej i Texas och inte i Jockarp.
- Vår vad väntar du på? Vi är redo här.
Vi tog en fika i soffan och diskuterade upplägget för den stundande resan. Ja nu är det nära som vi väntat och längtat.

Eftermiddagen i journalistens tecken.
En mycket trevlig herre kom på besök till byn, jag älskar trevliga människor, vissa funkar det direkt med, andra är det lite segare med. Gårdagens besök funkade kanon. Mollie var lite blyg till att börja med men det släppte allt eftersom.
Hela berättelsen drogs och det är skönt när jag känner att jag kan prata om det utan att det gör ont. Jag är nästan lite på gränsen till likgiltig nu. Äntligen får jag väl lägga till. Det känns så avlägset, men trots det så har det ju hänt.
Reportage som gjordes ska in i en tidning med 500000 läsare så det känns ju skoj.
Jag passade på att intervjua intervjuaren, vad det gäller inkomster för ett sånt här reportage, även hur dom gör för att snoka reda på storysarna vill jag ju klart ha reda på. Han svarade lika glatt som jag brukar göra. Öppenhet när den är som vackrast :) Ja så nu vet jag mer om även journalistik. Kul
Vi var ute i det stormiga vädret och fotograferades, tre sidor ska fyllas med text och bild så kameran  avlossades i ett grymt tempo.
Mollie var lite småtjurig och skulle tvunget ha nappen i munnen, jag gillar det inte men vad göra. Bättre glad Mollie med napp än ilsk Mollie utan napp, så jobbar vi :)

Efter journalist besöket kom en vän och hennes dotter, det var bingospel på tapeten. Jag vann, grattis typ :) Vi surrade på och vi poppade popcorn hade det inte varit för att dom var lite för välsaltade så hade det varit riktigt gott. Får hejad mej lite nästa gång med just den delen. Töserna lekte tillsammans ibland och ibland bråkades det. Precis som det ska vara alltså. Mollie är tyvärr fortfarande inne i de stadiet att hon tror att allt tillhör henne, riktigt så är det ju inte. Måtte de snart gå över.

Söndagsmys :)

Nu får ett liv pågår klara sej utan mej ett tag, jag har lite små uppdrag som ska klaras ut. Bloggpaus råder.
See ya.

Jockarp.

Dag bra!

Så här kan en dag börja :)

Ibland gör man saker svårare än vad dom är. Ibland förutsätter man vissa saker helt utan grund. Jag har gjort det många gånger och jag gjorde det åter i går.
Jag har en gammal jobbarkompis som blivit svårt sjuk, jag har bävat för att besöka henne, jag har varit feg. Jag har varit rädd för att hon skulle förändrats från den positiva levnadsglada människa hon var till en bitter person som gett upp hoppet. Jag var orolig för att hon skulle sitta tyst och att det skulle bli jobbigt, jag nästan förutsatte det.
Men besöket var tvunget om inte för henne så för min skull, ja, jag var egoistisk när jag körde till hennes hus med en vacker vårbuket med tulpaner. Jag var egoistisk när jag tänkte att för att jag ska kunna leva  med mej själv så är ett besök tvunget.

I dörren möttes jag av hemhjälpen, vilken såg frågande på mej, jag presenterade mej och frågade om det gick bra att komma in. Det gjorde det.
Min vän satt i en fåtölj hon var tunnhårig och avmagrad, hon såg så sjuk ut. Men när mina ögon mötte hennes såg jag glädjen och våra munnar formades samtidigt i ett stort leende. De var ett glatt återseende helt underbart.
Jag hade en tro om att hon skulle vara trött och inte orka med mitt besök längre än en kort stund, men vi var pigga och vi samtalade om förr, nu och sen. De var glädje, vi höll oss till det ämnet. Allt annat la vi åt sidan.

När jag flera timmar senare lämnade hennes hus var jag full av glädje och energi, konstigt ändå att en så sjuk människa kan fylla hela mej med ljus och god energi. Jag hoppades att även jag hade den inverkan på henne.

Liten bebis....Mycket docklek nu.

Vi ska prova allt ;)

Lite häng hemma, mot kvällen åkte vi ut till listerlandet och snorkalla Hällevik. Till en gravid vacker kvinna och hennes familj. De må varit kallt och blåsigt ute men inne bland vänner och god mat var det varmt och mysigt. Tre små barn i samma åldrar busade och hade en helfestlig kväll. Vi vuxna hade även vi en mysig kväll där samtalen växlade mellan död, elände och förlossningshistorier ja och så klart snackade vi ju om Carolas val av kläder.
Färden hem blev ensamt, myset somnade innan jag lämnat kvarteret. Vilket betydde att jag fick bära in henne i borgen, hon och väskan och nycklen skulle pelas upp ur fickan och i nyckelhålet, de i samband med den storm som härjade så var det en väldigt dålig kombo. Men vad gör man inte för att slippa gå fler än en gång. Lat.

MeckarMollie :)

Jockarp.

Var är bilen?

Jag är verkligen kass. Mitt lokalsinne har än en gång visat upp sej från sin sämsta sida.
Jag var under gårdagen på ett möte i en stad som jag känner till sådär lite lagom, jag parkerade bilen och gick in på ett hotell där mötet skulle hållas. Inget märkligt alls.
Efter mötet som för övrigt gick mycket bra skulle jag ta bilen och köra vidare mot bruket.
Jag hittar då inte bilen. Helt sjukt, jag går och går och går. Jag känner igen mej men ändå inte. Gaah. Tillslut stöter jag ihop med en manlig lapplisa. Jag frågar något om hans yrke och vidare om han känner till en parkeringsplats som ser ut som en fyrkant där det få plats cirka 20 bilar. Han tror sej veta och pekar. Jag går mot riktningen och minsann där stod min skönhet glänsande och bara väntade på mej. Pust, jag torkade svetten ut min panna, hoppade in och drog iväg i full fart med stereon på högsta volym.

Jobbet var igår av blandad kompott. Vi har börjat med lite nya övningar, provtagning av flisen tre gånger på skift, ett väldigt passande alltså. Vi tycker det är trist men det måste göras och i går var det alltså min uppgift. Borring. Lite annat pill och sen råkade jag snubblade över en tårta med lite kaffe till det. Rätt brutta på rätt plats liksom.

När jag kom hem runt tiosnåret på kvällen hade min lilla juvel redan gått och lagt sej. Jag gillar det och jag ogillar det. Det är bra att hon kan sova utan mej men jag vill ändå helst vara med under nattningen. Det är hög mysfaktor på det. Hon sov tryggt så jag la mej bredvid och kollade på lite Teveprogram på paddan.

Ja och så var det ju priden med ja. Detta återkommande underbara inslag i en flatas liv. Detta året är det så grymt skönt, cool och perfekt. Platsen som valts för parkhänget är Östermalms IP är det möjligt att det skulle kunna ligga på en bättre plats?
Nej knappast.
Jag har förmånen att låna en lägenhet just i detta området, det bli alltså gångavstånd till parken och ett avstånd på inte mer än 500 meter. Det är så sjukt bra, trallallalla :) Lyckliga jag.....

Jockarp.

Positivitet så man nästan kräks :)

I går togs den första kontakten med en möjlig samarbetspartner till mitt boksläpp, ingen ska väl säga att fröken Vilhelmsson ligger på latsidan :)
Det är bra att jag pysslar med dessa saker just nu för det för mej framåt och jag får lite press på mej vad det gäller att få boken färdig.
Ja, jag är en mes och jag hade nog villat ha boken här hemma på kammaren ett tag till när den var klar, men jag måste kasta mej ut, jag måste våga. Har jag kommit så här långt så är det inte lönt att spara på krutet. Ladda bössan och skjut, typ.
De finns dom som tycker att jag är galen, (folk nära mej) att jag satsar alla dessa pengar på detta projektet. Men jag tror på det jag gör, jag är inte säker, men det skulle kunna bli så att min bok blir en succé. Då kan tvivlarna och jante sitta där och hänga läpp.

Jag är inte säker, det kan ingen vara, men att tänka positivt och faktiskt tro att jag ska kunna sälja 10,000 böcker gör att jag redan har nått halva målet. Jag tror på det jag gör och då är det lättare att jobba mot det målet.
Min löparkompis berättade för mej när vi var på joggingturen härom veckan att en affärsbekant till henne hade i unga år satt upp en bild på lyxig bil (hans drömbil) på sitt kylskåp. Han hade tittat på bilden och sagt, den ska jag äga och köra en vacker dag. Han kör den lyxiga drömbilen idag.
Jag är inne på att tron faktiskt kan förflytta berg. Och jag tror.
Nu har jag ingen bild på en bil på kylskåpet och vet faktiskt inte vad jag skulle sätta upp för bild, jag vet inte vad jag strävar efter för mål egentligen, det är nog mest själva tanken på att jag faktiskt skrivit en bok och att jag lyckas sälja den, att min bok finns i andras hem som gör att jag fortsätter. För faktiskt var det från början bara en bearbetningsprocess, det får jag inte glömma.
Jag växer. Och jag är sjukt stolt över det.

Jag fick ett samtal av en journalist när jag var på bruket igår. Han var från Malmö och ville gärna träffa mej och Mollie. Jag tycker ju om att träffa människor. Jag tycker det är väldigt roligt att svara på deras fråga om när det kan passa att vi ses. Alltid kör jag med.
-Jag kan i helgen, men ni jobbar kanske inte då :) Det gör dom minsann oftast. Nu var det lite extremt för jag ska ju snart ge mej iväg på en liten resa och han ville inte vänta tills vi kommer tillbaka, alltså blev det en söndagsdejt, de ska bli trevligt.

Nu ska jag ge mej iväg på en ny liten utmaning, ännu en sak jag aldrig trodde jag skulle uppleva och göra, en sak jag bara skulle skakat på huvudet åt för ett par år sen. Men nu är det rätt läge i livet. Skulle den gå i lås så är det jag blurrat om i ovanstående stycke inte alls omöjligt. Möjligt är att jag i framtiden kan titulerar mej som författare och som affärskvinna. Helst en mycket klok sådan :)
Lycka till Leonora.

Jockarp.

Bara bus, bara bus...

När man vaknar av tonerna av -var är tummen, var är tummen- och att ett mys hoppar upp på magen, då gör det alls inget att klockan inte slagit sju en ledig dag. Jag bara ler och det leendet det sitter kvar stora delar av dagen. När man vaknar upp av solens strålar, (dubbelt upp) så är den enda möjliga känslan som kan finnas i kroppen, är kärlek till livet.

Morgonbestyr och sen bar det av till stan, mot lekplatsen. Vårvädret och gungorna som vi väntat på så länge var nu i symbios. Allt var perfekt, inte en unge på lekplatsen allt till lilla fröken Vilhelmssons förfogande alltså.
När vi tröttnat på lekplatsen skulle vi byta ut lite böcker på bibblan, problemet var bara att de inte öppnar förren 10. Cafét öppnar innan så dit begav vi oss. Ett trevligt inslag så där mitt i veckan, helt spontant. Såna infall gillas. Bibblan och den underbara världen öppnades upp för oss och vi intog myshörnan en stund.
Denna gången bestämde jag vilka böcker som skulle lånas, tanke är att en del av alstret ska följa med över Atlanten och då är det trevligt om det är små böcker som är lätt burna. Mollie har lite böjelse för att ta dom största böckerna med en massa text, dom gillar jag inte.
När vi kom fram till bibliotekarien så sa hon.
-Hej Mollie är du här.
Jag blev frågande för jag hade aldrig sett henne där innan och jag hade inte en susning om vem kvinnan var.
Hon förklarade i nästa andetag att hon hade en dotter som gick på skalbaggen och våra vägar hade alltså inte lyckats mötas på dessa månaderna som Mollie varit på dagis. Märkligt. Vi pratade om föräldramöte, eller brist på det och vi pratade om vattkoppor. En trevlig kvinna.

Med bilen lastad med nya härliga böcker drog vi hem till byn. Middagssovningen klardes av och sen var det utomhus bus för hela slanten, vi gjorde ett nytt försök att fiska i bäcken och nu gick det minsann bättre, ingen trillade i under leken.
Lite bus med kusinerna följde sen, det kördes radiobil och det galopperades med käpphästar.
Jag måste får säga att jag har det oförskämt bra just nu. Nu gäller det bara att mina planer går i lås. Sen ska nog resten av livet levas lätt. Det är min tur nu ;)

Jockarp.

Många bäckar små :)

Penseltvätt :)

Nog är det väl märkligt ändå, det knackar nästan aldrig på dörren och det är sällan människor ringer. Men nog tusan inträffar det när jag jobbat natt. Varför?
Jag är så sjukt nyfiken av mej så jag klarar inte se ett nummer på mobilen utan jag vill reda upp vem som sitter i andra ände och vill samtala med mej. Det ringde alltså i går när jag sov min skönhetsömn, jag var så trött så jag vände bara på klacken och försökte sova vidare, men jag kände igen numret men jag kunde inte placera det. Hej och hå, där låg jag och grubblade i ett par timmar. Jag hade lika gärna kunnat gå upp på direkten och ringa tillbaka, varför gör man nu inte så? Väldigt dåligt med sömn är alltså resultatet av min nattjänst denna gången. Gäsp.

Vidare vet jag att jag ibland kan ha lite svårt med förändringar. med för lite sömn blev förändringen för stor. Min mail hade någon bestämt över huvudet på mej att den skulle ändra utseende, detta mottogs av fröken Vilhelmsson med surhet. Varför ändra på något som funkar alldeles ypperligt?

För att få bukt med mitt något tråkiga humör så drog vi till skogs efter att myset hämtats hem från dagis. Kaffekorgen och hundarna sen iväg. Vi fikade i ett underbart väder, bland sten, stock och ruttna löv. Livskvalitet mega får jag nog säga. Efter fikat gick vi till bäcken och fiskade, det gick bra till myset trillade i med hela armen, ahh, vi som hade så mysigt, det var bara att lomma hem igen, surt.

I går var annars en dag som jag bestämt mej för att ta det väldigt piano, jag gjorde absolut bara det nödvändigaste, vilket var att dricka kaffe, klä på mej, laga mat, tvätta, handla.Duscha, kamma mej. Sköta om djuren och Mollie, elda i pannan, måla lite och socialisera mej såklart :)
Nattning tidigt med bokläsning och räknande av både fingrar och tår. Jag bara älskar den stunden på dagen då vi ligger i sängen tätt ihop och pratar om dagen som gått och om vad vi ska pyssla med nästkommande dag. Kärlek.
Lättlevt.

Hjälpreda nummer ett :)

Jockarp.

Nära döden....

Jag lämnade Mollie på skalbaggen, det gick bra och jag for hem, jag var i säng vid halv åtta tiden efter ett 12 timmars pass på bruket. Jag var trött.
Det var nog just det som gjorde att hjärtat höll på att hoppa ur kroppen på mej några timmar senare. Det knackar på dörren, jag slår förvirrat upp ögonen, jag ser mej omkring, jag ser inte Mollie någonstans i sovrummet. Panik, var är är mitt barn, var är hon. Hysteriskt, förtvivlat kommer jag upp på benen. Snubblar på tröskeln. Lugnar mej, tittar på klocka, hon visar 09,43. Huvudet kvicknar till. Hon är ju på dagis Pust.
Jag kollar vad det är för filur som knackat på dörren, gaa en försäljare, bryr mej inte, jag öppnar inte dörren. Jag sätter mej ner på golvet. Hjärtat bankar fortfarande som om jag sprungit en mil, det pulserar vid tinningarna och jag kände en känsla av otillräcklighet, så sårbar, så skraj jag var dom sekundrarna när jag inte kunde reda ut var mitt barn var. Fruktansvärd känsla.

Ett nytt försök gjordes i att sova, jag behöver det så väl. Jag la mej ner och hörde fortfarande hjärtats hårda slag men jag log. Min kropp och min tanke fungerar precis som den ska. Jag är beskyddaren av Mollie mys Vilhelmsson, men jag har aldrig känt det innan, nu blev det så påtagligt det träffade mej med full kraft. Jag skulle gå genom eld för min dotter. Jag log o jag somnade sen tryggt.

Glädjande nog har det inte blivit fler barn som åkt på vattkopporna, möjligt att vi faktiskt klarar oss. Det hade ju varit förnämligt. Men  jag väljer att inte ropa hej än.

Jag pussade extra mycket på Mollie under gårdagen, förmiddagens panik hade satt sina spår i mej, vi burrade ihop oss och när jag pussade henne frågade jag om någon annan pussat på henne under dagen. Jodå det informerade lilla fröken mej glatt om att så var fallet. Två fröknar på dagis namngav hon att dom pussat på henne. Hehe, hon är för söt Och fröknarna på skalbaggen är så mysiga och Mollie stormtrivs ju. Lycka.
Jag fick dock bakläxa under gårdagens hämtning. Dom flesta barn har en liten bok med sej med bilder på sej själva och sin familj, jag har inte blivit färdig till det än, (uselt). Fröknarna flina och sa att den inte behövde vara så seriöst utförd som min andra bok, den behöver inte tryckas på ett tryckeri,hihi Näpp jag fattar en pik när jag får den så det blir till att ta tag i det lilla projektet nu snart :) Skämmes Leonora, typ.

Jockarp.

Ute ute ute....

Liten paus sittandes på några grenar....

Nu så, nu börjar vädret att leverera i Jockarp. Utomhus aktiviteter från morgon till middag och sen vidare efter middagsluren.
Vi började med att hoppa på isen som bildats över vattenpölarna. De knakade så högt och Mollie tyckte det var superroligt, vissa problem hade hon med att förstå att all is inte brast under hennes ringa vikt. Där fick den kraftiga stora mamman hjälpa till och hoppa med sina stora kängor. De small än värre, vi flinade.
En tur med fyrhjulingen fick det minsann bli, de var lite kyligt om kinderna men trots de så njöt vi av känslan att få vinden mot naken hud.
Vi gjorde ett litet stopp hos kusinerna och hoppade lite på deras studsmatta. Även lek i lekstugan var tvunget. Mollie älska deras lekstuga, jag undrar varför, men kanske är det för att den är lagom stor, anpassade till små mys liksom.

Stora sandlådan :)

Lek i sandlådan när mamma lagade middag. De är en speciell känsla att gå inne i köket och greja när myset är utanför, jag går fram till fönstret och ser henne leka där ute själv med sina små djur i sandlådan. Hon är stor nu. Glädje.

Lilla sandlådan :)

Vad det gäller min kropp och sviterna från två mil i joggingskorna så var det inte så farligt, blåsorna under fötterna plågande mej inte alls, de enda som skilde sej mot hur jag bruka må var ett par ömmande höfter. Men tillfredsställelsen i huvudet vägde upp all eventuell smärta. Jag är stark och den känslan är guld värd att ha med sej i bagaget till USA.
Lättlevt.

Myset lämnades hos mormor och morfar vid fem tiden, de var dags för lite nattkneg på bruket för min del.

Jockarp.

1000 böcker....

Mot affären :)

Dom tidiga mornarna gör att vi hinner med väldigt mycket innan klockan slagit tio, i går hann vi veckohandla hela bilen full med saker, städa, tvätta och läsa sagor.
Jag lurade middag med min dotter, jag vet inte riktigt vad det är men den sista tiden har jag varit lite små seg, inte supertrött men ej heller mitt vanliga superpigga jag. Kan det möjligen vara tankarna på framtiden som tröttar mej. Ja vem vet.

Jag har fått min ISBN-kod till min bok. Det finns nog dom som tycker att det inte är så märkvärdigt, men för mej är det minsann det. Det är riktigt stort till och med. Jag kommer närmare och närmare mitt slutmål.
Många har frågat mej vilket förlag som ska ge ut min bok. Och det svaret är super enkelt. Inget. Den som ska stå för tryckkostnaderna, marknadsföringen och försäljningen är jag. Jag satsar en rejäl summa pengar och trycker upp ett antal böcker. Jag säljer dessa och får eventuell vinst.
Hade ett förlag varit med i bilden hade dom tryckt, marknadsfört och sålt boken. Min vinst hade varit 7 % per bok vilket är lite, men samtidigt hade jag inte satsat en spänn.
Men med ett förlag i bilden hade jag med det även sålt rättigheterna till min bok.
Aldrig i livet att jag skulle göra det. Det är mitt liv, det är min bok.
Planen är att denna tuffing ska börja med att trycka 1000 böcker och visst är jag ibland skraj över det. Det är många pengar som ska upp och det är inte säkert att jag får igen dom. Men jag måste chansa lite. Skulle det nu glädjande bli så att dessa böcker säljs i samma hastighet som smöret smälter i solsken då har jag tjänat in pengar till nästa tryckning. Och det roligaste av allt, min bok skulle då finnas i 999 andra hem än mitt eget, hur stort är inte de då?
Skulle jag inte bli av med alla dom 1000 böckerna så har jag iallafall provat och dom pengarna är förlorade, men jag står och faller inte med dom. Visst låter det väl genomtänkt?

Jag och min löparkompis lämnade barnen hemma och drog iväg på en liten tripp i löparskorna, trippen blev närmare bestämt 2 mil. Det var sjukt enkelt, vi sprang och surrade hela rundan, jag hade lätt kunnat klippa en mil till bara för att det var så trevligt, ja om det inte var för dom otäcka blåsorna jag ådrog mej under fötterna. Det ogillas skarpt.
Rundan och längden var grymt bra för psyket, hur bra det egentligen var för kroppen så här kort innan loppet, det vet jag inte, men jag vidhåller att man springer med huvudet och inte med benen :) Tiden var inget att skryta med, men min klocka fick glädjefnatt när vi kom hem och jag stoppade den. De lyfter en ännu mer.

En inställde fest är en fest det med eller? Nja jag hade sett fram emot att gå på balluns med temat 70-tal, men på grund av för få anmälningar blev det inställt. Trist med så är det ibland, alla har fullt upp med sina liv som rusar förbi i raketfart.
Så den uteblivna festen resulterade i lite tacomys med hela familjen Vilhelmsson/Jönsson i stället. Vi tittade på bilder från mina föräldrars senaste resa som var Chile och påskön, mycket spännande får jag säga. Stengubbar när dom är som coolast.
Vi fortsatte sen med melodifesten så det blev en sen sänggång för myste, 21,45 tandborstad och klar 21,47 sov hon, hihi.

Liten bebis :)

Jockarp.

Lek och bus....

Tjoho...

Lilla fröken ändrar förutsättningarna ideligen för oss. Nu gäller uppstigning 05,00 på tok för tidigt i mitt tycke.
Efter frukost lyckades jag iallafall med att lura in henne i sovrummet igen, bokläsning och vidare tuppade hon av, jag med som väl var. Ny uppstigning en timme senare vilket var betydligt humanare. frukost nummer två var ett faktum.
Inlastning i bilen och in till stan för att hämta upp en vän och hennes lilla dotter. Mot Leklandet i Kristianstad bar det.
Oj vad roligt tjejerna hade, det åktes kana, de hoppades i hopptorn, studsmatta, bollhav. Allt testades. Mollie slog i backen vid ett par tillfällen så hon började gråta, men det hör nog till när man är helvild. Vi mammor hade en avslappnad och behaglig förmiddag, barnen lekte stundvis bra tillsammans så vi kunde prata vuxenprat. Det är bra och skönt att faktiskt kunna prata om problem som vuxna har i bland och inte bara dom problem som dyker upp med barn och runtomkring dom.
Vi löste nog inte problemen men vi surrade om dom och bara det kan ju framledes bli lösningen.
Efter tre timmars bus och med en liten korvlunch bar det hemåt, båda tjejerna somnade innan vi nått motorvägen, dom var helt slutkörda. Härligt.
Vi får tacka för ett toppen initiativ och en fin dag.

Var är bollen?

När myset och jag kom hem till gården angrep vi en väldigt behövlig biltvätt. Bilen har inte blivit tvättad detta året och det är inte okej.
Det gick bra halva bilen men sen ansåg lilla fröken att det räckte, hon blev tokig och skulle in, en snabbtvätt alltså och resultatet blev därefter, inte bra men bättre om man säger som så :)

Barnarbete :)

Det här med att laga middag och försöka med olika rätter det kan man typ lika gärna låta bli. Jag kocker potatis och gör smarriga köttbitar med urgod sås till. Det petas och om jag har tur så slinker det på sin höjd ner en potatisbit. Korv är vad som gäller för småbarn så är det bara, iallafall är det så med mitt lilla barn. Jag blir något besviken med vad kan göras åt saken?

Frihet under ansvar :)

Mammas nya löparkläder :)

En sväng ut på aftonen blev det, vårmånad och det känns i luften. Härligt.

Jockarp.

Tomma händer....

Det är inte ofta som jag inte njuter av mina löprunder, men igår var jag grymt sliten, jag funderade halva runda på om jag skulle klara att ta mej hem igen. Ett ofrivilligt stopp vid en järnvägsövergång gjorde min resterande resa hemåt lite lättare, när jag stod och väntade på att tåget skulle köra förbi och bommarna skulle gå upp stretcha jag lite och när jag sen tog ny fart var jag nästan mitt vanliga lätta jag. Skönt.
Trots den sega rundan och pausen på mitten så blinkade det "Crowd goes wild" på min löparklocka när jag stängde av den, förvisso såg jag ingen vild publik men jag var väldigt nöjd med att jag var hemma igen.
En härlig förmiddag i solens tecken följde sen. Myset och jag var ute och busad, lite kaffe i söderläger gjorde att man börjar tro på en vår även detta år. Ljuvligt.

Jag synar lilla frökens kropp på jakt efter vattkoppor, men än så länge är hon slät och fin, nojig ja, är det så konstigt?

Vi hade åter en journalist på besök i palatset, dock inte lika söt som den förra. (förlåt)
Jag har kommit fram till att jag är väldigt lyckligt lottad vad det gäller kontaken inom media just nu. Jag har många kontakter både hemomkring och bortomkring, dessa ska jag ju givetvis utnyttja vad det lider, eller vi nyttja varandra rättare sagt. Vilket är bra. Natura. Jag får ut vad jag vill och dom får något att fylla sina sidor med. Symbios, tjusigt må jag säga.

Jag och min löparkompis tog kidsen med oss till stan, vi är tuffa, vi gick in i leksaksaffären, jag och Mollie kom ut lika tomhänta som vi gick in, det är bra träning minsann, min löparkompis fick däremot ta upp lilla portmonnän och göra en liten investering.
Jag fick ett mycket intressant samtal på telefonen när vi vistades i leksaksbutiken. Vilket gjorde mej glad och full av förväntan, fortsättning på samtalet kommer jag att se den 8:e mars. Spännande.

Lite stadsluft :)

Idag ska jag på utflykt med en gravid och vacker kvinna.

Jockarp.